Senaste kommentarerna i forumet

Ja då har den här natten gått förbi och jag är fruktansvärt trött. Kunde inte somna låg och lyssnade på en bok, som jag brukar somna av, men nää, den blev helt plötsligt intressant och jag somnade någon gång mellan 3-4.
Men jag är nykter och det är det bästa på allt.
Att jag kunde få suget att släppa var en ny upplevelse, tidigare har jag haft suget när jag lagt mig och den har inte gett upp, men denna gång släppte det, Vilken skön känsla!!!! Nu vet jag hur det känns!
Så en ny dag och en nykter dag är framför mig. :D

Har hittat ett hus som är intressant. Det står tomt dessutom, så kan bli snabb flytt i så fall.. Det känns spännande och lite läskigt. Exet dricker var och varannan kväll. Han kan gå från att varit tystlåten vid datorn.. Till att nästan köra ut mig från huset. Då säger jag att det är hans val att dricka a. Och att om det är så bråttom kan han flytta ut. Ser mer på hans beteende att alkoholen och andra beroenden(spel,skärm)styr hans liv. Det första han gör på morgonen är att spela krigsspel. Det är ju samma sak som att ta sig en återställare. Man ser det tydligt som nykter. Hör hans uttalanden i sociala sammanhang "Det är ingen ide att leva om man inte kan äta och dricka gott" I hans (och tidigare mitt) betoning på DRICKA, maten blir ofta oviktig. Det är ju fyllan man vill åt. Det är många helger som han sagt att "oj det är det första jag äter i helgen" (Söndag kvällsmat.) I mitt nya hem kommer ingen alkohol att finnas. Duger inte det så är det inte mina vänner. Jag vet att även dom stora barnen kommer att tycka att det blir en frizon. Aldrig behöva undra om någon ska bli full, bråka, att dom behöver skämmas, förklara för kompisar, vara oroliga, Ja ett varmt och soligt hem helt enkelt. Nu håller vi tummarna för att detta hus jag ska titta på inuti imorgon, är vårt nya hem..Känner solkigheten av exets missbruk flåsa mig i nacken. Ja, jag blir äcklad och påverkad av hans supande..Kram..

Det låter som du dricker i perioder och fasar för nästa gång, stämmer det?
Jag var djupt nere i alkoholberoende för ca 20 år sedan "tillfrisknade" pga ändrade livsomständigheter och drack mer tillfälligt under ca 20års tid (aldrig normalt, dock) för att sedan gå in i perioder för drygt två år sedan. Varje period värre än den förra, med många nyktra månader emellan.
Efter sista suparperioden blev jag rädd. Precis som du skriver i ditt inlägg. Hur blir det nästa gång? Jag började arbeta med att förstå att alkoholism av den grad jag haft under tio år som ung aldrig läker ut. Jag kommer aldrig kunna dricka måttligt. Har aldrig gjort det heller. Ett litet tag går det alltid, men intensiteten och mängden ökar förr eller senare - alltid. Och det går fortare och fortare för varje period.
Hur ser det ut för dig? Håller du dig helt nykter det halvåret du mår bra? Hur går det till när du sedan börjar dricka igen?
Själv har jag valt att inse hur verkligheten ser ut för mig. Ett återfall till kan betyda att jag inte kommer upp igen, eller dör. Ett enda glas - även om det inte blir mer än så just det tillfället - betyder att beroendehjärnan vaknar till liv och besattheten sätter igång. Därför tar jag inte ett enda glas. Om jag senare väljer att göra det kommer det vara med vetskapen om att jag gett upp livet och allt som är värdefullt. Där är jag definitivt inte idag. Så jag är nykter. Nykter alkoholist på livstid. Mår väldigt gott i det just nu.
Börja träna karate låter som en alldeles utmärkt idé, Soldaten!
kram

Jag tror säkert han själv fattar att en festival kommer innebära lockelse men att det där är lika illa som annars att ta ens dendär första ölen. Jag tror det kommer gå bra ? Men för att lindra din oro är det säkert bra om ni kan prata om det innan, så inte hela evenemanget är förstört för dig med en klump i magen hela tiden både före, under och efter!

Dag 2
Visst de är bara morgon än så länge men jag väljer att vara nykter idag åxå!

Hej! Du kan gå in på nätet på 1177 och söka, förvisso inte kommunen utan landstinget, men så gjorde jag. Du kanske kan testa att ringa Alkohollinjen också, där är man anonym. De verkar ha en rätt bra hemsida. Lycka till.

Jag är inte särskilt vidskeplig men hade fått ett mail från någon horoskopsida som varnade mig för att juli kommer bli ett oförutsett kaos. Nåja, kör hårt karma säger jag - har hunnit vila och samla energi nu några veckor så kom elände och höga vågor nu då. Jag är redo att ta itu med det.

Man har väl invaggats i en falsk tro att det håller på att ordna upp sig när jag inte sett honom full på några veckor men det brukar sluta med ett bryskt uppvaknande till verkligheten när han då man minst anat slår till med en kanonfylla på typ en tisdag förmiddag. Jag ger det max till första semesterhelgen innan han är full, och till och med den tippningen har jag en känsla av jag förlorar.

Hej!
Förstår din sits, tyvärr. Jag är från den andra sidan - en sån där som gömmer flaskor, blir påkommen, ljuger och som verkligen vill sluta. Vad vill din sambo? Här på anhörigsidorna beskrivs alkoholister som troligtvis vill fortsätta att dricka. Många förnekar att de har problem och skyller sitt drickande på andra, på den dåliga relationen, på GudVetVad. Inne på beroendesidorna finns vi som vill sluta, som skäms ihjäl för att vi dricker, som kämpar och återfaller. Mitt perspektiv på att han drack när han skulle städa är för att det fanns tillgängligt. Hans intention kan mycket väl ha varit att slänga allt, men att han inte förmådde det. Pinsamt är det! Jag tror att det är bra för honom att prata om missbruket. Vill han sluta helt? Att dricka ibland som jag gör är en balansgång som är oerhört svår och jag misslyckas med den ibland - dricker så att familjen inte ska märka, men det gör de tyvärr kanske ändå ibland. Jag var nykter länge innan detta dock och dricker inte så ofta nu. Mår bättre utan, MEN det räcker inte. Beroendet och vanan är starkt! Om jag ska ge dig ett råd så är det att aldrig acceptera drickande hemma. Han kommer inte att kunna ha det tillgängligt. På beroendesidorna kan man läsa om våra "geniala" sätt att dölja drickande. Pinsamt är vad det är! Han dricker för att dämpa ångest skriver du. Alkohol är det sämsta botemedlet för just det. Det skapar ångest, sömnsvårigheter, gör en personlighetsförändrad och det är ingen trevlig person som skapas. Det måste man veta.

OM du ska kunna hantera detta, så kan du inte ta ansvar och vara orolig för hans drickande. Han måste vilja sluta. Att det kommer att vara svårt är en sak, att han kanske återfaller är en sak. Det finns hjälp att få om han vill sluta. Skicka honom till beroendesidorna. Där skrivs nykterhetens lov! Men DU måste bestämma dig. Han måste bestämma sig. Vill han sluta? Ja, då har ni en chans, men då måste du också släppa ansvaret. Det är inte ditt. Han har levt med sitt missbruk i många år. Du har inte ens märkt och förstått. Nu är han inne i en period. Kanske är det därför relationen haltar. Kanske har han återkommande depressioner och hanterar dem med alkohol. Kanske perioder av stress som han hanterar med a. Alkohol är en usel lösning på problemen han har. Vill han sluta så kan det fungera för er. Men gör då som bedrövad sambo säger. Nolltolerans! Jag å andra sidan har blivit påkommen vid 3-4 tillfällen, med rätt långa perioder emellan (halvår minst). Jag vill inte smygdricka, men gör det för att jag absolut inte vill dricka öppet hemma heller, eftersom jag vet att det lätt eskalerar. Det är mitt sätt att ha kontroll. Jag kan inte lova min sambo att det aldrig ska hända igen. Det jag kan lova är att jag aldrig tänker låta det skena iväg till ett dagligt missbruk, att det endast i så fall sker mycket sällan och att jag inte dricker mig full inför honom och barnen. Han har svårt att förstå, vilket jag förstår. Jag har svårt att förklara, för jag förstår inte mitt eget beteende. Jag mår bättre utan a, men det är ibland som att man är radiostyrd åt ett annat håll. Sen ser våra missbruk olika ut, vi som kallas alkoholister. Så det är omöjligt att förklara hur du kommer att ha det med den du valt att leva med. Det enda är att du inte ansvarar. Du har ingen kontroll. Kan du leva med det?

Dag 4 idag. Sovit ganska oroligt och lätt. Redan gått ner ett kg. Slås av tanken att känna sig duktig efter 4 vita dagar som ju är ingenting för en ickealkoliserad person.

Fortfarande lätt deprimerad och ledsen utan lust till något men inte direkt ångest.

Tanken på att dricka äcklar mig så kommer samla en till vit dag idag.

Ska försöka mig på en bok idag.

...och nu kämpar jag med att tänka bort bolaget. Ska in till stan idag. Det är en riskfaktor...ska jag lyckas stå emot ? En box vin eller två skulle vara bra att ha hemma...utifall att...
Jo jag hör hur dumt det låter. Varför skulle det vara bra ?

Tack!

Vaknade just upp och inte druckit en droppe på två dagar, skönt. Så svårt med denna ledighet, varför är ledighet så förknippat med alkohol?

Jag googlade på Jelinek, väldigt intressant. Känner igen mig på några punkter och den vill jag kliva av!

På fredag ska jag på konsert med middag och fest innan. Skippar nog starkölen och köper med ett packe 3.5or istället. Känns liiite bättre.

...kan se ut på många sätt. Om man är onykter har den en färg...är du nykter har den en annan. Frågan är om du verkligen vill byta ut den till något annat som passar dej bättre. Jag har nyss tagit av mej den och försöker hitta ett nytt plagg. Det är lite kallt och naket att vara utan den ...men det går. Släng av dej den...du kan...

Jag ska fråga honom om han fortfarande tar antabus, och sen fortsätta fråga hur han tänker inför festivalen nästa vecka.

Vi kan skatta oss lyckliga som hittat varandra ❤️ Han är 51 och jag 47 år, och vi träffades för 1,5 år sedan. Förhoppningsvis kommer vi att ha många fina år framför oss. Så det är verkligen värt att satsa på. Han har så enormt många fina sidor, nykterheten kändes som den sista viktiga pusselbiten som fattades. Jag efterfrågar inte festandet ett dugg för egen del, tvärtom.

...det uttrycket gillar jag. Skapar en positiv tanke hos mej...jag får göra flera bra val under en dag...
Jag blir lätt obstinat om jag använder uttrycket...ska inte dricka...nu kan jag ist säga...jag gör hälsosamma val i mitt liv.
Tack för uttrycket ?

...det kan säkert funka för mej. Tror jag är lite för negativ och behöver en metod att komma upp ur gnällträsket.
Tack för att du berättade ?

Hitta en lämplig vit lögn så slipper du prata om det här med släkten. Den här typen av sanningar ska man berätta om först när man känner sig mogen. Skyll på hans jobb, eller sjukdom. Utmattningsdepression är väldigt vanligt, och då ska man hålla sig hemma. Och han är ju sjuk, så det är bara en halv vit lögn. Man måste inte prata med alla om sånt här. Mycket därför att omgivningen är snar att döma också. Jag berättade endast för min bästa kompis.

Nu tar jag tag i en ny dag! Fortsätter min kamp mot ett hälsosammare liv! Idag ska en kompis och jag iväg på en tur ikväll! På det sättet är det redan bestämt! En dag utan alkohol! Ingen ide att du smyger dig på med dina tankar!

Tänk på dig själv nu i första hand. Res själv, låt honom ta ansvar för sig själv. OM han väljer att supa i två veckor så blir beslutet enklare när du kommer hem. OM han väljer att söka hjälp, bli nykter, och "tända av" så har ni kanske en chans. OM ni reser ihop och ska hålla "masken på" trots att ni har så mkt osagt mellan er så blir nog semestern en katastrof. Så tänker jag. Vägen till beslut är alltid svårast. Skriv plus- och minuslistor över båda alternativen - resa ihop, du reser ensam. Då klarnar det nog.

Ännu en sömnlös natt. Det enda jag ligger och tänker på är att jag inte litar på honom.
Fan. Fan. Fan.
Varje kväll de senaste dagarna så har jag mer eller mindre brytit ihop framför honom och varje kväll har vi sagt samma saker till varann; vi har konstaterat att vi har problem i förhållandet och att alla våra svårigheter hänger ihop.
Vi har också pratat om att skaffa proffesionellt hjälp, eftersom vi ändå vill vara tillsammans men att vi inte hinner innan vår planerade semesterresa till mina gamla hemtrakter om en vecka. Det är så sanslöst dålig timing på allting. Om bara jag åker iväg, så vi får en liten paus från varann, vilket vi har haft som ett alternativ så fasar jag för vad han kommer göra i två veckor när han har lägenheten för sig själv. Å andra sidan så förstår jag att han under omständigheterna inte är så sugen på att umgås med min familj i två veckor, samtidigt som vi kanske skulle må bra av miljöombyte. Jag kan inte ta några beslut, känner mig helt blockerad.

Att det känns deprimerande svårt ingår liksom i a-kittet. Alkoholen kidnappar hjärnan precis på det sättet (som en trojan!) så att du inte förmår annat än följa dess krav på att fortsätta pensla hjärnan med giftet. Det är ju ett nervgift vi talar om! Därför måste förnuftet se till att du plockar bort a så att du sedan kan välja ditt liv bättre, fri från dimmorna och den skapade depressionen. Du är på väg nu?

Du är inte världens sämsta mamma du är tvärtom den bästa som nu vänder detta! Tro mig det är inte värt att dricka alkohol!
Jag är mamma själv och jag vände det mycket senare!
Du vill inte göra fler misstag mot ditt barn det är något du alltid kommer att ångra! Ta all hjälp och stöttning du kan få! Skit i skammen!
Kram

Den är en lurig jävel men ger en eftertanke ändå.

Gårdagen känns lyckad även om jag drack... dock höll jag mig till 3 enheter, brukar vars minst det dubbla sen tappar jag räkningen...

Ny dag... skulle ge mycket för att ta ett rejält glas innan jobbet och ta med mig lite snutte... men jag ska inte.... dygnet får börja med nyktra timmar.

Har tidigare gett mig in på att gå all-in och sluta helt och tvärt. Det har alltid gått åt helvete i slutet. Jag är på tok för svart/vit och måste prova en annan väg, vilken som är rätt vet jag inte och allt känns lika deprimerande...

Du kommer att klara det! Det är en process! När du faller en dag så rättar du snabbt till det! För varje gång lär du dig något nytt som hjälper dig framåt!
En vacker dag faller du inte alls! Jag lovar!
Starkt och bra jobbat! Läs och skriv det hjälper!
Kram!

Jag tror att vi behöver titta på så många faktorer, det går verkligen inte att säga det är väll bara att sluta eller har du väl bestämt dig så går det... Nej! Vi behöver att se vad som ligger bakom och varför vi vill fly, vad är det som triggar? Och framförallt ha stöttning! Detta läggs sedan ett beroende till. Men efter abstinensen och man blivit fri från det fysiska beroendet så kommer det psykiska beroendet. Vad är det vi inte vill se eller ta tag i? Jag tror att för första gången i mitt 40 åriga liv att jag börjar våga se livet som det är! Livet är ju inte ett lyckorus konstant utan bara små glimtar lika väl som att man är trött, ledsen arg eller glad.
Jag är en mästare på att fly! Jag tar till alkohol, nikotin, shopping, relationer.
Men hjälp vad läskigt det är att bara vara utan allt detta! Blir en annan person ju!
Nu ska jag lära känna henne.,,,
Kram och fortsätt dag för dag alla ni där ute!
Kram