Senaste kommentarerna i forumet

.... tack för att du delar med dig. Ja, kan tänka mig att den kom som en liten överraskning efter så lång tid, själv är jag bara i början av min nyktra, närvarande och fria karriär. Du är inte bara alkoholist, du är en nykter, närvarande, fri och fantastisk sådan. Du behöver inte skicka i det nervgiftet för att ha trevligt eller slappna av, eller hur? Men visst kan se trevligt ut när folk sitter på uteserveringar med en kall öl..., den sköna känslan efter en eller två öl...., men då spelar vi hela filmen.... Lycka till, det fixar du!

Ja jag brukar inte få denna typ av sug. Att vilja socialisera med A. Jag vill ju dricka i min ensamhet när jag dricker. Och rejält. Dricka för att bli asfull. Ja du vet ju historien.....

Farlig tanke att tro att jag frisk bara för att känslan för sättet att dricka har ändrats.
Nu har jag brutit perioderna med vansinnighetsdrickande och då kan jag dricka socialt.

Vi kämpar på idag med.
En dag till. En dag till med bra val.
Det klarar vi.

och höll på att ta mig ett litet återfall. Fick en "Men skit samma då, om jag dricker" - tanke. Ingen djävul som tjattrade, ingen panikkänsla. Bara en ganska lugn och sansad tanke - just denna fina sommarkväll vill jag vara som andra. Jag vill sitta på en servering och dricka mig full på öl och god whisky.
Men jag är inte som andra. Jag är alkoholist.

Har tänkt jättemycket på dig och jag har förstått att även alkoholen kommer att provocera dig. För S och A sitter ihop, jag blir tvärt om, sugen på S då jag har haft mina nyktra perioder, är så otroligt glad att du fixade det fast du haft ett rent h-vete.
Jäklar så glad jag blir när jag läser att du red igenom stormen den första, vi kommer att få fler stormar är jag helt övertygad om, men vi ska bita huvet av dem!!!!!
Det har gått bra de senaste dagarna, jag hade ett par jäkliga dagar torsdag och fredag, får se hur veckan blir. Man vet ju inte när och hur det slår till det förbbb suget.
Men nu fixar vi även den här dagen!
Kram

Den känslan av total närvaro man får när man inte är bakis. Man kan tillåta sig att vara där och bara just där.
Härligt

Men du har rätt - Det har vart tufft både på intaget av socker men även alkohol tyvärr. Har haft kraftiga sug av båda och i Lördags så kom kompisar in och drack öl och rose vin, senare skulle dessa gå ut på stan. I lördags kväll höll jag på att totalt skita i både socker och alkohol. Fick den där tanken: Men äh skit samma om jag dricker. Kände mig ledsen att jag inte kunde dricka A, jag brukar ju inte känna så.....

Så känslan efter förra veckan är att jag är lite överraskad över A-suget.... var inte beredd på att det skulle bli SÅ starkt.
Idag skakig och har huvudvärk från helvetet. Men är ändå glad att det inte från alkoholintag, utan bara från mina uteblivna socker bomber.

Hur som helst - ledig måndag och idag kan jag fokusera mer på mina tankar. Ska fixa lite här hemma och vem vet?
Kanske "alkoholsugs - virkpåsen" med blommor åker fram..

Jag är SÅ glad att du har haft en bra helg. Och att du kämpar på med A trots sug.
Du kommer klara denna månad galant.

Ha en bra dag du också ❤️

Du vill bryta ett mönster i din livsstil, att du druckit 1/2-1 flaska vin varje kväll i 15 år. Du märker att konsumtionen ökar och vill stoppa detta och välja en ny väg för din livsstil. Du har tidigare varit hos beroendecentrum och det var hjälpsamt för dig, nu skriver du här för att få upp din motivation igen. Klokt, du tar vara på dina tidigare erfarenheter, det som då fungerade och kommer att fungera igen.

Det låter som du trivdes mer med dig själv när du kunde bryta detta mönster och vill tillbaka till det.

Starkt att berätta här och sätta ord på hur det varit för dig.

Fortsätt gärna läs och skriv här, ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

..känns bra när jag röjer här hemma..tänker att det är som att vila..göra nåt man mår bra av.
Dessutom har vi bestämt att tacka nej till en fest i helgen..det känns ännu bättre.

Förstår att det är orimligt svårt att nå fram med dessa problem, och otryggheten när barn tillbringar tid med en förälder som dricker. Det är säkert olika hur mycket ansvar de beroende tar för sina barn, eller om de faktiskt håller sig nyktra. Detta är en mycket svår fråga, då det säkert även tyvärr förekommer att föräldrar nekas umgänge på grund av dessa anledningar, och i vissa fall används argumentet kanske i infekterad situation vårdnadshavare emellan. Med detta vill jag inte förminska problematiken.
//PP

Förnuftet säger ju att det inte kommer bli annorlunda sedan, hjärtat önskar nåt annat. Jag tror gott om människor så det här har verkligen rubbat hela min tillvaro, "dragit undan mattan" och fått mig att tänka att jag inte känner den man jag lever ihop med. Samtidigt faller bitarna på plats. Att han vid flera tillfällen varit så "sjuk" att han inte kunnat gå ur sängen, ofta när jag kommit hem efter att ha varit borta över en helg tex. Extraväskan som han haft med sig till jobbet, har ju alldeles säkert innehållit flaskor som han druckit innan han kommit hem på kvällen.

Jag hör ju hur det här låter och vilket naivt litet spån jag är som ändå hoppas.

Det värsta är ju ovissheten, hade man bara vetat hur det kommer bli så vore det nåt man kunde förhålla sig till och agera utifrån det. Lämnar jag honom nu så ger jag ju oss ingen chans. Och jag tror att chansen finns att det ska bli annorlunda även om den chansen säkert är mikroskopiskt liten.
Men jag tänker också att jag vill låta det gå en liten tid innan jag bestämmer mig (och älta och älta under tiden) för att processa alltsammans, det är ju bara ett par dagar sedan jag överhuvudtaget fick veta något.

Något som många skriver här i forumet är "gör inte samma misstag som jag" och det har jag full respekt för. Råd från er andra som varit i liknande situation hjälper mig enormt för att försöka förstå, det vill jag verkligen säga!
Men är det så att man själv måste göra misstagen för att komma till insikt? Kan det vara så brutalt?

Bra skrivet, du har ju ett genuint engagemang, och när vi uppnår stabil nykterhet, tror jag många både vill och kan tänka sig att våga hjälpa till och stötta andra. Ni inom AA har ju mentorskapet, tyvärr är det ju en del som inte känner sig helt bekväma där.
Hoppas i alla fall att forumet kan utvecklas, och att personer som kommer från missbrukssidan, kan göra detta i samarbete med de som ser på problematiken mer ur ett "teoretiskt" perspektiv. Så mycket resurser läggs på beroendeproblem, och vad vore mer logiskt än att nyttja de med praktisk erfarenhet. Den samlade kunskapen finns här inne, tyvärr svårt tillgänglig för de nya som hittar hit.
//PP

Helt ofattbart att det bara är dag 3. Sovit ok, fortfarande trött. Obalanserad mage. Tittat på många läskiga dokumentärer och kommer leva lika sunt som senaste dagarna resten av mitt liv för att ge organ chans att bättra sig för jag är rätt säker på att för mkt a och fet mat satt sina spår. Men förhoppningsvis inte för illa så värden kan återgå till normala med sund kost och motion. Har inga smärtor i lever, hade hög toleransnivå till a så borde vara inom gränsen för att kroppen kan återhämta sig?
Har inget sug alls. Ångrar mig/skäms för mig själv vad jag utsatt min kropp för sista året. Har låtit bestämd förr i forumet men nu är jag en helt ny nivå av bestämd och dessutom rädd för eventuella skador så vet att jag kommer klara det!

Lång promenad nu.

Härligt att läsa om dina framsteg och alltfler nyktra och fria dagar! Har även själv haft sköna och fria dagar, trots möjligheter att dricka. Har också valt bort vissa sammankomster med polare som skulle på pub och umgås. Visst, lite tråkigt, men såhär i början behöver vi vara noggranna så att vi inte utsätter oss för onödiga svåra situationer. Och hur kul är det egentligen och sitta och höra på alkosurret, där många pratar och ingen lyssnar.... Njut av sommaren och friheten och fortsätt gör fina val. Kram!

Jag håller till på anhörigsidan men kan bara hålla med er ovan om att vården inte klarar av att ge den hjälp som behövs, varken till den som missbrukar eller till oss anhöriga som har familjen i upplösningstillstånd och barn som far illa pga alkoholen. Min exman är alkohlist och vår gemensamma son manglades hos myndigheter i fem år efter vi separerade då han for illa hos pappan men aldrig att jag skulle mötts av en enda person som förstod det egentliga problemet - att pappan dricker. Han hade ju jobb och bostad och kunde oftast bete sig på mötena med myndigheterna, och så fort han nyktrat i så var problemet löst enligt dem. Varje gång. Och så skulle barnet igen skickas till pappan följande helg. Ni som tagit er ur missbruket skulle ha så mycket att ge till behandlare, sjukvård, social och andra myndigheter och med mångden alkoholister är det ofattbart att inget blir bättre. Antagligen för att man inte känner igen problemet som alkoholism så länge personen har jobb, bostad och familj. Tänk vad mycket lidande som kunde besparas både missbrukaren och anhöriga om vården fungerade? De som verkligen vill ha hjälp måste kunna få det och tyvärr är nog ibland detta forum det enda som finns om man så träffande uttryckt har sin parksoffa hemma. Men vi får vara glada för alla, inklusive mig själv, som får hjälp och stöd åtminstone här! Men jag har också tänkt på att tex ett personligt mentorskap via sidan kunde vara bra, någon att skriva med bara mellan två personer men under skydd av anonymitet med forumnamnet men med en kunnig behandlare som kunde jobba för forumet. Distansterapi eller vad man skulle kalla det men tror att det kunde hjälpa många.

Och ett stort hurra till er som verkligen satt korken på flaskan för gott, kräver mod och styrka som person oavsett med vilken hjälp man åstadkommit nykterheten!

Tack till alla som tar er tid att skriva!
Nu har jag fan bestämt mig att de får va nog, hällde ut all alkohol och ska ge bort min whiskey samling till farsgubben.
Läste här på forumet att någon hade lagt ett kort i sin plånbok på barnen och ett på en flaska och där stod de vad väljer Du, den ska jag ta efter.
Första dagen på mitt nya liv känns skrämmande men bra.
Har alltid älskat att spela golf men eftersom de är tidskrävande så har de inte blivit så mycket av de sista men ska ta de som terapi och när jag känner ett sug så ska jag upp och slå på rangen, slå ut ångesten och suget.

du sätter fingret på en öm punkt i det ömtåliga system som befolkas av förståsigpåare utan egen erfarenhet.
Jag har ett flertal gånger försökt "få in en fot" i kommunala/statliga organisationer som ska tala om för oss beroende HUR vi ska göra för att bli "normala". Även en stor nykterhetsorganisation spjärnar emot men börjar "vackla" och tar emot beroendemänniskor som ledare.
Det finns ett stort event med ca 1000 deltagare som turnerar mellan städer i Sverige en gång per år och vad jag vet så är det fortfarande inga alkisar med där. Brukarföreningen (narkomaner) har varit med eller iaf anmälda men nu är de väl satta i konkurs.

Generellt sett så är det mer politiskt korrekt att prata om narkomaner än alkoholister och min personliga uppfattning är att det inte kommer så in på skinnet som alkoholberoende gör.

Kommuner litar helt på sk evidens, vetenskapligt styrkt, men ingen tar nån som helst notis om oss som utbildat sig över 20 år i alkoholism och tagit oss ur det. Mycket märkligt. Kunskapen om hur vi fungerar är otroligt usel hos de som ska "hjälpa" oss.
När jag för första gången tog det svåra steget att be om hjälp hos soc så blev det den klassiska kommentaren : Du kan ju inte vara alkoholist ?! Du har ju både familj, jobb, snygga kläder och ser bra ut.

Hon hade inte en susning om att jag hade min parkbänk hemma i vardagsrummet.

Enhetschefen på Beroendemottagningen som analyserar min situation : Du är inte alkoholist ! Du har familjeproblem ! Sök hjälp hos familjerådgivningen. Hur många liv har inte den kärringen förstört ???

Detta var några år sen men tyvärr hör jag folk som blir bemötta på samma sätt idag.

Men att använda oss som idag har en stabil nykterhet är helt tabu. Tyvärr.

Hej! Tack! Jag hoppas att jag klarar detta i långa loppet. Annars får jag sikta på ett nyktert liv, som dig själv. Hur går det för dig? Hur länge har du varit nykter? Starkt av dig sannah! Ja herre... visst blir man mörkrädd när jag tänker på allt man gjort? Det får vara nog nu.

Tack Dionysa och Gunda för kloka ord! Ska verkligen försöka stå emot! Gäller att härda ut när tankarna knackar på axeln! Om jag lyssnar, bekräftar och sedan tar kommandot försvinner ganska snart suget!
Vi kämpar tillsammans! Hjälper att skriva och läsa härinne!

Gnäller gör vi nog alls lite till mans, men så behöver vi kanske. Går vi sen tillbaka och läser igen så kanske vi hittar en röd tråg i det som kan vara till hjälp för oss.
Gnäll på om du behöver jag tror det är en övergående fas.
Skönt att läsa stt du kommit en bit på vägen igen. Jag tror nog också stt vi brhöver ta lång tid på oss innan vi kan lita på oss själva.
I det här läget kanske vi aldrig kan det utan vi måste släppa helt?
Ha en fin dag.

Ger mig själv i utmaning att skriva bara positiva saker en vecka. Inget sug i helgen. Jag älskar att vars iträdgården, livet är bra.

Låter som en härlig dag.

Och strategier är nödvändigt. Jag har en bror som efter många års nykterhet var på jobbresa med nya kollegor. Dom visste inte om hans beroende. Utan hans närvaro på en resturang hade dom beställt in öl till alla. Det blev hans fallgrop den gången och snabbhissen ner till a-träsket. Och klättrandet upp sen via hissvajern(metafor) vilket tog lång tid.. Kram...

Hej! Skilsmässa är en stor livssorg, särskilt när det är barn med i bilden. SÅ mycket dåligt samvete och skuldkänslor. Jag förstår att det är lätt att ta till alkohol för att döva detta. SSRI/alkohol hjälper ej mot detta. Sorgbearbetning är en jobbig process. Jag blev alkoholist p g a SSRI. Var normalkonsument innan jag började med SSRI för 12 år sedan. Min alkoholkonsumtion ökade lavinartat efter detta - jag utvecklade ett kraftigt alkoholberoende. Skilsmässa för 5 år sedan, fortsatt med SSRI i tron att det hjälper mot sorg. Totalnykter sedan 11 månader tillbaka, efter att ha nått min botten. funderade över min livssituation och slutade med SSRI för 8 månader sedan. Det var tuffare än att sluta med alkohol. Tar lång tid för hjärnan att hämta sig från medicin och alkoholbruk. Har nu inget som helst alkoholsug, men kämpar med sviterna efter långvarigt bruk av SSRI. Har fått livet åter känns det som, slipper planera för drickande och slipper den hemska bakfylleångesten. Sök hjälp hos någon duktig drogterapeut och försök hitta någon som kan hjälpa dig med sorgbearbetning. För min egen del kommer jag aldrig någonsin ta SSRI mot livets prövningar.
Det finns forskning som visar att en del minskar sitt alkoholintag vid SSRI behandling medan andra ökar sitt alkoholintag, och jag tillhör de sistnämnda. Önskar dig all lycka till med att lösa din besvärliga livssituation!!

Jag är på gång att separera för sambons a-beroende. Mitt eget a-intag har jag stoppat så beroendet inte får näring. Kämpigt mest i början. Har fått ett värdigt liv,barnen fått en närvarande förälder. Yngste sonen väljer förmodligen att aldrig bo hos sin pappa pga a-beroendet.. Sorgligt när vi vet att det går att förändra. Det är bara personen själv som kan sluta med a ingen annan...