Senaste kommentarerna i forumet

Jag har dock vin hemma, flaskorna är dock i förrådet så det är lite mäck att gå dit och hämta, så då hinner jag ta mig en funderare om jag skulle bli sugen, men just nu har jag inget sug.

Jag har också semester nu och ska utomlands. Känns helt ok då resesällskapet är medveten om min beroendesjukdom och ringen sitter på fingret. HALT, är bra verktyg att använda sig av, dvs hungrig, arg, ensam (eng. Ledsen på svenska) och trött. Bra att ha i bakhuvudet mest hela tiden.
Har du någon annan hjälp än forumet att tillgå? Jag får tex på AA-möten vilket jag gillar då jag får träffa likasinnade på riktigt. Kan vara en tanke när det är tufft.
Önskar dig en fin och lugn fredag.
Kram!

Hej och välkommen,
Jag är en kvinna på 42 år som är nykter alkoholist sedan 15 månader tillbaka. Provade (halvhjärtat) lite olika lösningar med bla antabus, samtalsterapi etc innan jag hittade min väg ut ur skiten. Ångesten du beskriver minns jag så väl och jag gör idag allt jag förmår för att inte hamna där igen. För mig var behandling på internat lösningen samtidigt som jag kom in i AA:s gemenskap. Många fastnar i begreppet kring Gud, högre makt etc men det jag hittade är så mycket mer för mig. Jag insåg att jag var långt ifrån ensam i detta, att jag definitivt inte klarade av att bli nykter på egen hand och jag hittade människor som jag kan vara mig själv med. Jag är gift och har barn, vänner och övrig familj men för mig krävdes det andra människor som på riktigt förstod vad jag gick igenom. Antabusen hjälpte inte mig, jag drack ändå och det rekommenderar jag inte. Det känns som att du liksom jag var väldigt väl medveten om att det är ett problem men att du inte vet hur du ska bryta dig loss. Jag erbjöds en lösning som fungerat för många så jag kände att jag vore dum om jag inte testade. Jag slutade göra på "mitt" sätt och började göra annorlunda. För mig fungerar det fortfarande.
Detta är en lösning. Jag hoppas du hittar din väg ur detta och ger dig själv chansen att må riktigt bra.
Stor kram
Ellan!❤️

Hur går det Federer och Junis? Idag är dag 6 för mig och ska försöka hålla denna dag också. Vi kan!

Tack Bedrövadsambo, jag vaknade upp förkyld så det var antagligen det också men har heller inte varit förkyld på typ... ett år. Så blev lite irriterad. Men det är okej. Som sagt, det går över.

Du har reflekterat länge över den plats alkoholen tar i ditt liv och det är på ett sätt som inte passar dina värderingar och dig som person. Du oroar över att du förstör både för andra och dig själv genom att dricka på det sätt du gjort under en tid och nu vill du ändra på det. Ett steg åt det hållet är att du hittat hit och börjat skriva, klokt! Du har också redan satt upp ett delmål, att vara nykter i helgen, du är igång nu!

Du nämner ett behov av att prata med någon, kanske menar du såhär på ett forum, om inte vad tänker du mer?

Det hörs att du har lite koll på vad som finns och du vill gärna stämma av lite erfarenheter med andra, bra idé. Ibland kan man behöva skriva flera gånger här på forumet innan man får svar.

Fortsätt skriv och läs, hoppas du hittar något som blir hjälpsamt för dig här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

En vecka utan alkohol har gått, sakta går det. Har inte alls mått prima men känner det som att jag är på rätt väg. Den ofrivilliga musiken har sakteligen klingat av och jag har sovit ut.
Nu får jag inte bli för kaxig (igen), önskar att jag kunde lita på mig själv men jag är min största fiende. Jag vet att det går, jag vill vara nykter och jag ska göra så gott jag kan.

Hej Blåklocka!
Håll ut det blir bättre! Har också just avslutat ett förhållande med en alkoholist! När separationen väl är ett faktum är det lätt att bara tänka på det som var bra med den "nyktre personen"! Men man KAN inte leva med en person som är som två personer, en som man älskar och en som man nästan hatar! Snart har du ett nytt och eget hem där ni inte har bott tillsammans, skönt för dig! Tror du inte att din son så småningom vill stanna då och sova över? Där du bor nu sitter "skiten i väggarna" säkert även för din son! Och det är så lätt som mamma att anklaga sig själv och skuldbelägga sig för hur saker och ting blir! Men man gör ju alltid det man verkligen tror är bäst just nu. Tyvärr (eller kanske lyckligtvis) har man inte facit på livet! Märks att du är stark och medveten, kommer gå bra för dig! Kram

I din förra tråd skriver du i början att du dricker en helflaska sprit om dagen, och du försöker göra reklam för någon flummig kurs i hypnos, som ska hjälpa folk med alkoholproblem.
På slutet skriver du att du tyckte kursen var bra, att du mår bra och att du dricker en halv flaska sprit om dagen (halverat intag).
Då var väl kursen värdelös, om du fortsatte dricka. Eller hur?

Och nu skriver du att du fått ett återfall. Man kan inte få återfall om man aldrig slutat med alkoholen Lorentz!
Du skriver också att du förhandlar med dig själv och tycker det är ok att dricka öl. Och att man inte kan lita på alkoholen.

Jo, du kan lita på alkoholen så tillvida att om du fortsätter dricka alkohol så kommer ditt beroende att förvärras.

Vill du sluta med alkoholen, så måste DU bestämma dig själv för att sluta. Och du måste lita på DIG själv.
Inte på någon flummig hypnoskurs, eller genom att fortsätta dricka öl och sprit.

Den känsla av eufori som du beskriver känner jag igen. Under våren när jag inte drack kände jag precis så. Men jag hade ett datum framför mig när jag skulle dricka igen så jag tror det underlättade. Den strategin känns inte särskilt tilltalande - att lyckas vara nykter för att man vet att man ska dricka…

Men sanningen är att jag tänker dricka igen. Skäms för att skriva det eftersom ni andra som stöttar mig här inne i de flesta fall har andra ambitioner. Jag tänker fortsätta att skriva här och jag är beredd att omvärdera den strategin.

Sug för mig innebär aldrig något fysiskt. Det är snarare en sorts avsaknad, eller nästan sorg. Särskilt under en lördag när jag vet att jag inte har mina öl att se fram emot. Och det är FEL, jag vet. Men det är precis det jag vill bli av med. Sen är det också så att den sortens sug inte hade bekymrat mig om det var så att det var en öl till maten jag såg fram emot. Men det är det aldrig. Jag öppnar aldrig en öl om jag inte vet att det finns minst fem till och istället för att avstå ser jag till att det finns fem till.

Resultatet blir alltid dålig sömn, trötthet och denna ångest som så många av er pratar om.

Tänkte länge att om jag skulle gå med skulle det vara i den andra tråden, men det hade varit oärligt mot allt och alla. Jag har problem men jag hyser fortfarande en gnutta hopp om att jag kan finna en hållbar väg igenom detta.

Vet inte varför jag skriver detta en dåres försvarstal men vissa saker ger mig hopp:
Jag dricker aldrig tills jag däckar. Blir det för mycket, slutar jag. Under min ungdom har jag gjort så många sjuka saker där jag kunnat sätta livet till, men de senaste tio åren har ingen annan behövt lida av mitt drickande. Under de senaste tio åren har jag aldrig ställt in något, jag har aldrig betett mig illa, jag har aldrig skickat olämpliga saker på sociala medier, jag har aldrigt kört onykter. Mina barn har konstaterat att “pappa gillar öl”, men inte mer än så. Min fru (som förövrigt är nästintill nykterist) har t.om. antytt att jag överdriver problemen. Men hon vet inte hela omfattningen, och hon förstår inte riktigt mitt sug. Hade jag bett om hennes stöd för att bli 100% nykter hade jag fått det helt oreserverat men jag är isåfall livrädd för att misslyckas och jag är inte beredd att visa dom ambitionerna för då finns det ingen återvändo.
Dock var det hon som blev mest besviken på mig förra helgen när jag hade druckit när hon var på jobbet och behövde hjälp. Skäms så för att skriva det så jag lämnar inga detaljer.

Nu när jag ser stycket ovanför vill jag bara sudda ut det… Men jag låter det stå
Tror att det kan stå där för att påminna mig om det inte bara är jag som skrivit det. Någon har suttit på min axel och viskat i mitt öra… Jag vet ju innerst inne att jag inte fungerar som andra.. Jo som er, men inte som folk i allmänhet.
Hoppas jag kan ändra på det, men kan jag inte det så ber jag om min frus stöd, och då ändras allt. Då blir det stop.

Heja dig Gunda!! Du klarar det här! Kram

Jag undrar hur jag kan ha så hög alkoholhalt eller vad det heter när man lämnar blodprov för att kolla alkohol.
Om jag dricker så göra jag det antingen fredag eller lördag.
Det jag undrar över är om alkoholen sitter längre kvar i systemet efter man gjort gbp op?

Jag har skummat din tråd (den är fantastiskt lång!) och är bara så imponerad och INSPIRERAD! Ville bara berätta det :)

Jag brukar inte ha sug på dagarna, det är nått som infaller på kvällen, men just nu
är det ett helvete, men jag ska läsa ADHD:s inlägg i Rövarkulan2 om vatten och vågor.
men jag håller garden uppe ? ?

Ett belöningskonto är ju en kanonidé! Det blir ju 3000 kr på en månad. Det får man mycket massage för ????? Otroligt bra jobbat! Du är ett tydligt exempel på att om man analyserar, funderar, planerar så funkar det! Sluta med nikotinet är värsta bedriften tycker jag. Snusar själv och vågar inte ens tänka tanken att sluta ?

"Då tyckte jag att det var okej att dricka en öl." Du övertalade dig själv, och sen bestämde du dig för att dricka. Du måste hitta strategier för att inte övertala dig själv. Eller ha ett mantra, typ "Nej, jag kan INTE." Omprogrammera hjärnan.

för era fina inlägg, Sannah, MondayMorning och Morgondag (samt alla ni andra)! Jag har faktiskt satt upp ett konto dit jag veckovis för över pengar som annars skulle gått till alkohol och tobak. Jag tänker att det är pengar jag ska använda till sådant som jag annars aldrig tillåter mig själv - typ någon behandling/massage, något finare klädesplagg, kanske en upplevelse. Helt enkelt ett konto för bara mig och mitt självomhändertagande :) Det är motiverande för mig. Jag har räknat ganska lågt på det, och då handlar det om ca 750 kronor i veckan. Det blir snabbt mycket pengar (och en tankeställare om hur mycket jag faktiskt spenderat på droger).

Jag har en ambition att gå och träna imorgon och gradvis försöka hitta en hälsosam vana. Som jag kort nämnt tidigare tenderar jag att gå in för hårt och bli väldigt fixerad, så jag tar det lugnt. Dock promenerar jag dagligen, vilket inte triggar mig på samma sätt utan bara bidrar med frisk luft, lugn och viss motion. Det har fått vara tillräckligt under dessa inledande tre veckor. Som sagt försöker jag ta små steg så att ingenting ska bli övermäktigt. Planen är på sikt att få till en rutin som fungerar och som jag kan hålla, med rolig och svettig träning typ 3 gånger i veckan (utöver promenaderna).

Det här med att spela hela filmen, som Morgondag skriver, är ett av de viktigaste tipsen jag snappat upp på det här forumet. Det är så lätt att styras av det kortsiktiga, det härliga i tanken på en kall öl med goda vänner. Det slutar dessvärre aldrig där för mig, och jag går in för hårt, skämmer ut mig och blir ibland rent personlighetsförändrad - konfliktsökande, arg/upprörd och oresonlig. Det slutar sällan bra, för antingen tar alkoholen över och får sina dåliga konsekvenser, eller så känner jag mig missnöjd med kvällen och önskar att jag kunnat få dricka mer. Dagen efter behöver ingen närmare förklaring. Ännu en del i just min film handlar om min pappa och hans alkoholism, om vad den gjort mot mig och min familj (och hur den dödat min "riktiga" pappa). Jag vill aldrig hamna där.

Jag har också intressen som jag försummat p.g.a. "tidsbrist" (läs: ledig tid har ägnats åt att dricka och/eller återhämta sig från drickande). Jag tänker börja läsa böcker igen, och jag tänker skriva. Spela gitarr och konsumera musik. Tittar för närvarande runt efter en kör att gå med i. Det finns ju så mycket att fylla sitt liv med utan fylla (hehe). Så nog ska jag belöna mig.

Långt inlägg, men glädjen över den fina feedbacken satte visst fart på mig. Igen, ha en fantastisk helg nu - det tänker jag ha :)

Detta var oerhört fin skrivit av dig. Tack för alla dessa kloka ord. Jag har läst och läst igen och verkligen funderat. Ditt inlägg kommer jag att ta med mig på vägen och återkomma till det du skrev många gånger. Jag skulle vilja rama in det och ha på väggen för att kunna stanna upp lite då och då och läsa och fundera.

Jag önskar dig en bra sommar och håller tummarna för att du ska lyckas leva utan alkohol.

Känner igen mig i detta att ha stress över saker, och att känna skuld. Min sambo kan också använda detta som vapen, men inte så långe vi håller oss nyktra. Bedövning /flykt för någon timme eller så, sen kommer alla baksidor och negativa konsekvenser. Vi lär oss av det som varit och blickar framåt. Oro för framtiden är till 95% obefogad, det ordnar sig, speciellt med god självkänsla och självrespekt. Vi kämpar vidare och tar en dag i sänder, kram!

Tänkt mkt och kommit fram till att mitt drickande senaste åren bara varit för att bedöva...stress, ångest etc. Gjort så mkt konstigt på fyllan. Saker som jag skäms över. Är fortfarande stressad, barnen, jobbet, huset... Men jag ska fasen se till att inte oxå behöva ha ångest över saker jag gjort eller slösa min dyrbara tid på att vara bakis eller full.
Nykterheten och insikten om nykterheten får mig att inse saker om min man oxå. Känns som att han har "utnyttjat" att jag varit full och skitit i att göra saker hemma, sen uttnyttjat mitt dåliga samvete...

Hej kära du,

hur har du det? För egen del längtar jag efter sol och värme. Håller på och blåser bort fullständigt...!

Har varit iväg några dagar med barnen, men längtade mest hem hela tiden. Behöver min borg och pustar nu ut inom fyra väggar. Nästa vecka måste jag till jobbet för några möten. Begriper inte hur det ska gå till för hjärnan har checkat ut på riktigt. Det ska bli ganska läskigt och väldigt utlämnande att "visa upp sig" på jobbet. Vanligen har jag superduperkoll på allt, men nu minns jag liksom inte om jag har ätit frukost eller inte eller om jag är på väg uppför trappan eller nerför... Jag borde verkligen inte åka dit, men tanken är att jag ska delegera bort en del saker som ligger och väntar på mig till hösten. Så förhoppningsvis blir jag lugnare efter jag varit där. Eller inte.

Äter du antabus fortfarande? Vad är planen? Det måste kännas väldigt tryggt och bra, tänker jag? Har du fått några biverkningar? Förhoppningsvis inga som är jämförbara med alkoångesten i alla fall.

Ha nu världens bästa dag! P&K

Det låter skönt att du kände distans. Jag har också kommit en bit på den vägen, att slippa att sorg och besvikelse tagit över kropp och själv, som du säger. Blev för ett tag sedan helt paralyserad och oförmögen att tänka på något annat. Fruktansvärt jobbigt.

De följer en manual som de strikt håller sig till. Meningen är att man ska kunna gå på detta var som helst och när som helst och ändå känna igen sig. Det är nog likt AA tror jag. Allt är i grupp och man vet ju från start inte hur många som kommer och man anmäler sig inte. Det är ju anonymt och man använder bara sitt förnamn. Man "delar" sin historia el tankar inför gruppen om man vill. Flera gånger om det finns tid och utrymme.
Jag har också fått otrolig hjälp i detta forum, nämnde också det på mötet igår. Så skönt att skriva av sig med människor som vet vad man talar om. I al anon upplevde jag att fokus ligger mer på att prata om sig själv och inte så mycket vad alkoholisten gör och har gjort, men det är ju svårt att veta efter första gången och beror kanske på vilka som är med på mötet. Det är ju en hjälp att kunna släppa och inse enligt sinnesrobönen.

Nä, det är du själv som måste bestämma. Bara du.

Yes, torsdagen då jag slutade örebro veckan åkte jag till Göteborg, inte alls lila törstig som jag brukar.

Möter upp en "date" på centralstationen. Han är sen, tar en alkoholfri öl i väntan. Gott.
Vi träffas. Hänger ett tag och sen spontan mig. Skall vi åka till Grums och fira midsommar? Yes, ordna öl, yes 5 lådor.

Börjar dricka när vi kommer fram, torsdag natt, slutar inte förens söndag natt.
Måste jag känna mig skuldbeläggd och skamsen eller kan man få lov av sig själv att bara hoppa upp på hästen igen?
Tur att jag har semester så jag slapp jobba på måndagen. Nu 5 dagar nykter..
Varför upplever jag att jag får huvudvärk när jag dricker alkoholfritt? Att man hinner bli bakfull?