Senaste kommentarerna i forumet

Sannah, tack för din kommentar. Nej, det var inte lätt när mamma dog men det var inte lätt att leva med henne heller. Ibland får jag dåligt samvete för att det är skönt att inte leva med hennes lögner och missbruk och alltid oroas när återfall ska tas. Vi hade en helt okej relation men hon blev konstig de senaste åren, vet inte om det var permanenta hjärnskador från alkohol och piller eller om hon var mer aktiv i missbruk än vi visste. Antagligen, eftersom hon dog i en överdos. Men jag saknar henne ibland... jag brukade komma hem från skolan och vi bryggde te och skvallrade.
Min man är underbar, tyvärr jobbar han väldigt mycket så vi får inte så mycket tid tillsammans...

Idag är en bättre dag än igår. Han kom hem igår kväll och tyckte att AA-mötet hade varit SÅ bra. Jag kan nästan inte tro det. Han hade till och med stått fram som alkoholist i gruppen och berättat sin historia.Jag måste säga att jag faktiskt är imponerad. Han har aldirg tidigare visat någon vilja eller önskan om att ta tag i sina problem tidigare.

Så nu kan jag andas igen. Vi tar en dag i taget.

Stöttar så klart! Det är tur vi är olika för en tar till sig av olika saker :)

Kram?

Att det finns ett härligt stöttande trots att många har fullt upp med sig själv. Många änglar och ett antal ärkeänglar då om du frågar mig, även om man såklart inte ska värdera. Men mitt inlägg var ett försök till uppakattning utifrån vad jag läst. Vi kämpar vidare!

Bra att han bad om ursäkt. Fortsätt håll honom kort, även om jag förstår att det gör ont i dig. Det var det bästa, ÄR det bästa!

När jag mådde som sämst kunde jag inte ens titta på tv. Min empati var överhettad, jag kände mig hudlös. Just då hände tsunamin också. Jag upplevde nästan de anhörigas vanmakt fast jag inte var personligt drabbad. Plus att varje person jag pratade med upplevde jag som gnälliga och otacksamma skitsnackare. Jag hade inga filter. Kunde inte freda mig. Enda sättet för mig var att sätta tydliga gränser, för mig själv och andra. Ingen jobb-e-post eller jobbsamtal på fritiden, lära mig säga nej om det inte var på mitt ansvarsområde, kräva av min chef att hen prioriterade om jag hade för mkt att göra, nöja mig med "tillräckligt bra" på vissa arbetsuppgifter osv. Även hemma taggade jag ner rejält med städning, piff, sociala åtaganden. Jag ställde större krav på barnen och deras pappa, och jag slutade putsa på den perfekta ytan. Idag är jag ärligare mot mig själv, både på in- och utsidan. För att orka med måste jag ha balans mellan aktivitet och återhämtning. Mitt sätt att återhämta mig är att sova, så mkt jag kan och får, promenera med hunden, jag badar i badkar med släckt lampa och doftljus flera gg/vecka, och lyssnar på ljudböcker i bilen, på bussen och promenader. Då kan man inte tänka på annat. Var rädd om dig!

Det kanske är annorlunda för andra men jag har lagt ned alla sociala medier. Alldeles för mycket negativ energi för att jag skall må bra. Sedan jag blev nykter känns det ännu mer rätt. Hänger på detta forum istället :)

Han hörde av sig till min 13-åring och bad om ursäkt. Min 13-åring förstod inte riktigt, visste bara att det var slut. Han sa att han var ledsen, och "hej då" och att han tyckte det var kul och trevligt att umgås med hen. Hälsa mamma och hej då igen. Sen fick jag ett SMS där han sa att han var ledsen om han sårat mig, att jag gärna kunde berätta för mitt barn om varför och att han är tvungen att fixa till sitt liv. Det var aldrig hans mening och att han önskat att saker hade varit annorlunda. Han skrev vidare att han älskar mig och "gärna vill prata". Sen att han gör framsteg och att det går åt rätt håll. Jag svarade att jag hörde att han hört sv sig till mitt barn, tack och att jag har pratat med hen och sen bara ett "kycka till". Inget mer. Känns som AVSLUT!! Och, det gör fortf ont men tänker att det var bäst. Ju fler dgr som går desto bättre går det. Suck

FB har jag lagt av med. Orkade helt enkelt inte ta in allt....även om det bara är...oftast...vardagliga situationer så blev det knas i hjärnan på mej.

att många älskar att slänga över ansvaret på mej. Men nu är det STOPP....
Dionysa....jag läser det du skriver och förstår att jag måste vara mer vaksam på andras beteenden och på mitt eget sätt att hantera detta.

Ja, ni har helt rätt. Jag skall prioritera min egen nykterhet och mitt mående.
Är så tacksam för att ni engagerar er!❤️
Skall beställa de böcker du rekommenderar Gunda.
Känner mig helt förvirrad, men klar över att jag måste förbli nykter. Om inte annat så för att kunna ta mig härifrån om det är nödvändigt.

Ni har så rätt Dionysa o Gunda...gränser och att stänga dörren...är ett måste för mej.
Sannah...varför tycks det vara omöjligt för vissa att lyssna...vill bara prata om sig själv...och varför står jag belevat kvar och säger ; nämen så jobbigt för dej...ja, jag förstår....ja..jo..jasså.....
Jag måste lära mej att avbryta och gå min väg. Vilket strider mot hela min uppfostran. Le och var vänlig mot alla. Och tro för all del inte att du är viktig på något sätt. Utmärkt dej inte.

Min partner vet allt. Han har hittat mig i mina egna spyor. Har alltså druckit mig redlös så han har fått hjälpa mig. Behöver nog vård. Har bytt landsting då jag och min sambo tidigare hade distansförhållande.

Bra att du bevisligen kan klara att vara nykter periodvis och att du sköter ditt jobb. Du har ett bra hem, en man du älskar, en mamma som bryr sig. Det är bra förutsättningar. Att dina föräldrar är a.beroende behöver inte betyda så mycket för hur du fungerar. Men det här är ett problem, – det har du insett och att du måste ta det på allvar. Dom kontakter du har inom sjukvården, – är det möjligt att ta upp dem igen? Det finns hjälp att få! Det är inte bra att du bär på det här ensam. Har du pratat igenom med din partner om hur du har det eller vill du vänta med det?

Precis som du säger miss lyckad så är det indirekt en av anledningarna att jag läst här så länge. Att jag började skriva grundar sig bara i en enskild incident som fick bägaren att rinna över.

Annars är det faktiskt så att de senaste 10 åren har inneburit ett minskat drickande (!). Men då menar jag bara den totala mängden och den direkta anledningen till att det minskade är att när jag bildade familj så avbröts festandet på krogen. Så i min ungdom behövde jag inte tänka så mycket på a eftersom helgen alltid var en fest. För mig och alla mina kompisar. Så det var nog då det började. En inpräntad bild av helgen som en glädjehögtid som kretsade kring a, och den bilden vägrade min hjärna att överge.
Då började istället planeringen för att kunna dricka hemma. Jag har haft de mest besynnerliga ursäkter man kan tänka sig för att korka upp.

Så mitt problem är kanske som du antyder, det är alla tankar och associationer som sitter i mitt huvud.

Ska fundera vidare på detta... Återkommer :)

Tror också du måste få hjälp med relationen med mannen.. Ifall separation finns i dina tankar, och mannen börjar bli dement. Man kan ju bara tänka sig vad barnen tycker och många i omgivningen. Nu är det din nykterhet och ditt mående du måste fokusera på. Spelar ingen roll hur länge man varit ihop. När man börjar inse vem som är viktigast i sitt liv (du)och lever efter det, så blir prioriteringsordningen rätt. Demensen blir ju bara värre och värre. Känner till flera personer vars partners blivit dementa. Oerhört jobbigt. Då kanske man än mer tar till flaskan. Det vill vi ju inte..Du är viktigast, ta hand om dig... Styrkekram..

känn som det är mer rätt än dag 2, hi hi. Tänk då är vi på dag 4 i morgon "vohooo" :-)
Ja du, det där måste vara en jäkla mardröm att få sötsaker
framför näsan hela tiden och sen om du ska jobba 13 timmarspass i
flera dagar, fy tusan vill inte vara i dina kläder dessa dagar.
Men du kommer att fixa det är jag helt övertygad om "all in" inget annat
är möjligt.
Ni fixat det här, så är det bara!! :D

är alltid jobbigast för mig också Toflsan... Jag behöver strategier, jobbar just nu på fredagen men fokuserar mest på idag ...

... till dig också Gunda!
Just nu känner jag mig lite stolt och det peppar mig inför dagen. "God spiral"?
Tycker du med ska känna stolthet

...vissa människor suger så är det. Undrar om vi får dem framför oss som en prövning.
Jag blev utsatt för grannen i går jag också. Trött som jag var hade jag velat be henne
fara till nått varmare ställe.
Men det viktiga för mig var att "jag blev inte sugen på att dricka" det var en seger för mig!!
Tur att du inte sa nått, men en talande blick kan inte chefen varken se eller bry sig om ;-))

Tack för era svar. Har druckit sen jag fick semester, klarar inte av ledigheten. Det började med midsommarfirande i fredags, sen har jag inte kunnat sluta. Har långa perioder då jag inte alls dricker, men så fort jag dricker kan jag inte sluta. Båda mina föräldrar är alkoholister. Har tack och lov inte försummat jobbet, trots att jag ibland är hemma och dricker i flera dagar. Några gånger per år max. Sjukskriven för att jag "mådde dåligt psykiskt" en hel månad förra våren, då drack jag nästan så jag dog. Fick sjukhusvård och så psyket. Igår berättade jag äntligen för min mamma, hon bara grät och sa, snälla förstör inte ditt liv. Jag har en sambo och vi ska gifta oss nästa sommar och vi är så kära. Vi har en otroligt vacker villa, tjänar bra båda två och reser mycket. Han har gett mig en chans att bevisa att jag inte ska dricka. Han har inget alkoholberoende men samlar på whiskey, det är hans största intresse, hemma har vi whisky för minst hundra tusen kronor. Nu kommer han hem om några timmar och jag har druckit igen. Så många fler chanser får jag nog inte. Känner mig så oroligt maktlös och han tror att jag vill såra honom. Om han bara visste hur svårt det här är.

förstår vad du skriver om, en lång relation gör man inte slut på hur som helst, man har vuxit ihop på gott och ont, jag är ju i samma båt.
Vi har ansvar i oss själva likaså har våra partners, men börjar det bli riktigt elaka och att de trycker ner då behöver vi göra något åt våran situationen.
Jag har börjat läsa massor, massor om beroendeproblematik, just nu läser jag en bok om "njutningsparadoxen" och nyligen har jag läst boken "AnsvarsFull" båda dessa böcker är mycket läsvärda.
Att hitta sådant som visar på att vi inte ska se ner på oss själva utan försöka sträcka på oss istället, få bort samvetskval, ånger och ångest tror jag är viktigt att vi jobbar med.
Förstår att du är i en jättesvår sitts då maken skyller allt på dig och trycker ner dig, tur att du är här och skriver så du har en ventil, där du kan skriva anonymt hur du har det.
Skönt för dig att du varit A fri ett tag nu, kanonbra!!
Jag har också kommit ur förlamningen och det slentrianmässiga beteendet, fast jag inte varit nykter så många dagar så är jag i en ny fas känns det som.
Kram!

kommenterade 2 st drinkar som jag gjorde, att de var väldigt fina.
Jag tackade och svarade glatt att det var två A-fria drinkar.
Kvinnan: - Men Åh VAD är det för FEL på folk som inte dricker A ?
Jag:- Jag dricker inte. Och det är fan inget fel på mig
(jag sa inte "fan" men jag tänkte. Jag stirrade dock på henne med min giftiga attityd blick)

Hade jag kunnat hade bett kärringen hålla käften men då blir det inte kul med chefen.

3 långa pass. Fred-Lö-Sön med 13 timmar i varje dag.
På Måndag kommer jag inte vara att leka med.

ha ha ha tur att den lilla ungen är på sommarläger den veckan.
så hon inte hamnar i skottlinjen :D

Är det inte dag 3? 2,5 då? ha ha ha.

Ja detta är sjukt jobbigt. Den ena desserten efter den andra
rycker ju in till oss som blivit över i restaurangen. Igår 5 st marinerade jordgubbar med
maräng och fläderglass. Jag dog lite men tog ett par små tomater ist
och citronvatten. Det gick INTE över. Men jag höll mig. Ha ha nästan
självplågeri. Och kanske njuter jag lite av det.....den här behärskningen.
Att det är JAG som styr och inte det yttre.

Det där är jobbigt när man är trött och hungrig. Sockret.
Så lätt att klämma en god bulle eller en dessert.
Lätt som en plätt.

Nåväl magen känns lite plattare och en anings huvudvärk.

Kanske drar jag av några kilon under denna månad och det är bra.
Har tyvärr ersatt A mot S när jag slutade dricka.

Rakt fram! Nu kör vi.

Kram