Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Hur mycket vet han om hur du känner?

Sömnstörningar har jag ägnat massor av tid åt att fundera över. Jag blev riktigt sjuk av sömnbrist för tio år sedan, till följd av stress i sin tur, och jag får problem från och till när det kör ihop sig. Först och främst - sömn är en ickehandling. Man kan inte prestera sömn. Det handlar om att ge sig själv möjligheten att varva ner tillräckligt innan sänggåendet för att ha en optimal chans att somna. Det sista man ska göra är att bli stressad över att man inte somnar. Gilla läget och tänka "jag vilar i alla fall" brukar vara det bästa. Här är några saker jag testat som funkar för mig: 1) lyssna på en tråkig ljudbok med sömntimer, 2) ingen dator/mobil/tv en timme innan sänggåendet utan hellre läsa bok, 3) inte motionera senare än att man är klar 2-3 tim innan sänggåendet, 4) andas lugnt in och ut samtidigt som du räknar 1-10, sen neråt 10-1, repetera tills du somnar. Riktigt svårt faktiskt, tankarna pockar på. Men det är bara att gång på gång återkomma till räknandet. Kräver lite träning, men just räknandet är väldigt effektivt. Djupandning ger dessutom signaler till hjärnan om att "allt är lugnt".

Inga fästingar, eller andra bekymmer? Och hans husse är också ok hoppas vi!

Hej, Gunda! Hej Sisyfos!
I dagarna har jag testats enligt klassiskt mönster av mannen härhemma. Osämja har toppats med hans drickande, vilket inte gjort situationen bättre och jag har erbjudits en ranson a för att lindra plågan liksom... Jag har i de situationerna tänkt över saken, vilket varit en snabb affär. Svaret har blivit ett lugnt och klart NEJ. Filmen i mitt huvud har snabbt spelats upp och saken blivit klar, – a är inte längre något alternativ. Sakta, sakta har jag byggt upp alternativ som är hållbara! Relationer med andra människor, odlande av egna aktiviteter och intressen. Stärkandet av det som är jag. Jag kan se min man som en person med svåra problem (inte bara med a) som vägrar ta tag i sin situation på konstruktivt sätt. Det är smärtsamt att se, men han får det inte bättre av att jag gör honom sällskap i hans destruktivitet, förstås. När hans avund lagt sig något, kanske han kan se mig som en resurs, inte som ett hot.

Ja, det är otroligt svårt ibland. Spikmatta funkar för mig, avslappningsCD, valeriana, lugnande teer, bad/fotbad, kvällspromenad. Finns oändligt mycket att testa. Pröva en sak några dagar kanske. Och MT har rätt... spelar eg ingen roll om man somnar kl 23 om man vaknar 04 pga alkohol och då dessutom inte sovit bra. Hoppas du hittar nåt som funkar.

Det du beskriver låter som psykisk ohälsa. Vi är många som självmedicinerat med alkohol. Kanske borde han faktiskt söka hjälp för sitt mående? När man druckit så länge fattar man kanske inte varför och man har helt enkelt inte nån referens till hur man bör må utan stimulatia. Men du beskriver en ohållbar situation vad gäller hans mående tycker jag. Och ev beskriver du också anledningen till att han en gång började.

Känns fantastiskt att vakna fräsch ytterligare en morgon fast det är sjukt svårt att somna nykter på kvällen. Jag har ju varit lullig och trött av vin varje kväll så det tar väl tid att vänja sej vid att vara uppe lite längre och somna utan alkohol.

Vad bra att du valt att ta dig tillbaka, både hit och från alkoholen. Hur mår du nu? Finns det stöttning på nära håll?
Jag tänker på det du skrev förra året och på vilken enorm sorg och kris det måste innebära, det du varit med om. Vad har du fått för hjälp?
Om det inte redan finns kanske du behöver samtalsstöd. Sorgen behöver få utrymme. Kanske finns det mer känslor inblandade. Att gå igenom detta ensam låter tungt, fast nu vet jag ju inte om du gör det.
Vad har du i livet som ger tröst och fyller dig med energi?
kram

Ja, det känns som att vi för mera krig vi som inte lägger ner helt. Nu gör ju du det nästan.., eller du har kanske ambitionen att sluta helt? Jag som dricker ibland kämpar mer då känner jag Min långa vita period var lättare på många sätt och vis. Varje gång man häller på a så triggar det nåt, i alla fall när det går över en viss gräns. Tror att du gör så rätt när du ser ett litet misslyckande som en engångsföreteelse och kör på direkt igen. Det är när man ångrar sig, skäms och fortsätter dricka som det är väldigt farligt. Det livet har du lämnat bakom dig. Gläds åt detta och hur går det förresten med spikmattan?

Träning, all fysisk aktivitet är bra för hela kroppen och psyket. För att endorfinerna ska dra igång behöver du träna relativt hårt, men bara frisk luft, dagsljus och rörelse ger välbefinnande, sänker stresshormoner, och förbättrar sömnen.
Känslan som kommer av tanken på att man gör någonting bra är heller inte att förakta.
Så jag skulle själv säga att frisk luft och träning är universalkuren när det gäller att behålla nykterhet och minska ångest.
Träning har räddat mitt liv. Och när jag skriver det är det inte symboliskt utan helt och hållet precis så.
när jag var 25 år vägde jag runt 35-40 kg (har varit nere på 30 som lägst) hade fullt utvecklad alkoholism (och jag väljer det ordet för det känns mer rätt för mig) varit på institution under långa perioder, ibland på LPT, och även behandlingshem för alkoholmissbruk. Självmordsförsöken - de aktiva, vid sidan av det långa, passiva - var många och ett par av dem nära att lyckas. Jag har även haft änglavakt många gånger då jag överlevt både olyckor och livshotande medicinska tillstånd.
När jag fyllde 30 var jag nykter med hjälp av antabus sedan två år tillbaka, hade slutat med alla mediciner, slutat röka, slutat självsvälta och hetsäta, börjat på universitetet och fått en son. Träning hade tagit vid redan under graviditeten och har ersatt alla missbruk sedan dess. Nu har jag fyra barn, hög utbildning och extrem fysik.
Mellan 32-45 då jag börjat träna seriöst kunde tillfällena med alkohol räknas på fingrarna. Återfallet för två år sedan bröt en (med undantag för enstaka helger då jag drack max två glas vin) nykter svit på nästan tio år.
Varken jag eller mina fyra barn hade funnits idag om jag inte hittat min grej, träningen.
Jag är en beroendeperson, så visst missbrukar jag träning också. Skillnaden är konsekvenserna. Ledvärk och överträningssymptom är bagateller jämfört med konsekvenserna av de andra missbruken. Att jag som 47-årig tant har en kropp som en tjugoårig elitidrottare må vara okvinnligt men inte särskilt handikappande...
Priset jag betalar är tid och ibland smärta, ett lågt pris i jämförelse. Vinsten är självförtroende, självkänsla, mindre ADHD-symptom och en drivkraft som för det mesta överskuggar drivkraften att ta återfall (suget efter sprit m a o)

Dionysa, du har rätt, du har inte tagit hand om dig och du förtjänar verkligen bättre. Minns det! Jourhelger... Nä, det tycker jag bara du ska ha om du får hög lön. Mannen din skyller sitt drickande på dig. Det är den absolut största varningsklocka som kan ringa. Att rättfärdiga sitt eget drickande med att man måste för att andra är "dumma", då finns det mycket lite hopp. Du tar ansvar, att man själv inte ser nån annan utväg är en sak att konstatera. Att man sjölv dricker för att våga säga ifrån till sin tjatande fru, det är också en sak att konstatera. Men att då komma till slutsatsen att det är fruns fel... Nja, då blir ju aldrig problemen lösta. Man kan ju bara förändra sig själv.

Nu är jag tillbaka här igen. Jag valde att sluta med antabus efter några veckor och har nu druckit vin så gott som varje kväll detta år.
Nu ska jag försöka att minska min alkoholkonsumtion rejält med start på måndag, fungerar inte det så blir det antabus igen.
Jag har en tid inbokad på Riddargatan i slutet av juli då jag, med hjälp av sköterska, kommer att utvärdera hur det gått och hur jag går vidare. En förändring är nödvändig.

Tack!! Jag önskar dig detsamma!!
Kram?

Härligt att läsa om din nyvunna energi. Men också att du har stor respekt för att suget/a-djävulen lurar runt hörnet. Låter som du hittat din botten med repet/snaran, kan vara bra att komma ihåg den bilden i avskräckande syfte. Du är värd att få leva fri, idag och många många dagar till!. Ha en härlig och nykter dag!

varit svår att hålla på en jämn nivå för mig. Oftast passerade jag det stadiet ganska snabbt, tidigare när jag var aktiv.

Nykterheten är däremot lätt att hålla på en jämn och fin nivå. Det räcker att undvika att sträcka ut handen efter det första glaset.
Då är det alltid noll promille. Nolltolerans.
Dessutom ger det högre livskvalité och mycket större frihet.

Så det fortsätter jag med.

Först och främst: jag är så imponerad av dig!
Smyger han av hänsyn till dig tror du? Det tror inte jag. För mig har det aldrig varit ok att dricka mig berusad ensam hemma el med sambon. Därför har jag alltid fått smyga. Kanske är det viss hänsyn han visar, men på sätt och vis tror jag också att det är att han VET att det är jävligt dumt att dricka som han gör och att han skäms. . Att du inte dricker gör att ni inte förstärker varandra och är två i eländet. Han väljer a och du väljer livet och att må bra. Du väljer barnen! Vet att du dragit vinstlotten här. Grattis!

Vad roligt att höra ni nu kan prata med dem omkring er, så mycket lättare för dig att få hjälp och stöd framöver oavsett hur det blir! Att han pratar med andra är också ett tecken på att han inser problemet och förstår att han behöver uppbackning, att det är bättre med stöd än att de närmaste inget vet. Jag hoppas så för din skull att det går bra, men säkert en sund inställning att vara lite skeptisk ifall det kommer hinder på vägen.

Att du klarar dig själv med barnet har jag inga tvivel om ❤️

Ja det är ett problem. Men det är övergående och ger sej med tiden. Å andra sidan slipper du vakna med ångest på morrontimmarna eller hur? Det var för jäkligt, att ligga och försöka dra sej till minnes hur mycket man drack och vad man gjort.

Och minnen som dyker upp.
Det är lurigt och farligt att tro nu är det lungt, att räkna dagar och bli för duktig likaså. Idag vaknar jag pigg med en ny slags energi. Som jag skrivit tidigare känns det som om jag är värd att må bra denna gång.
Min sista gång jag drack funderade jag på att ta mitt liv, hur jag började leta efter något att hänga mig i. Att vakna upp dagen efter en sådan händelse var min väckarklocka, det är nog nu!
Min ranson alkohol i livet är verkligen slut.
Skillnaden denna gång är att jag inte har ett slutmål utan jag tar dag för dag.
Detta forumet av alla vänliga själar är jag djupt tacksam för.
Idag är jag nykter.

Jag hejar på dig!!

Tycker illa om nätter just nu... hur stänger man av ett huvud utan a?

För mig var första veckan värst och gick hela dagarna och upprepade för mig själv "Jag är nykter idag" som ett mantra. Och då menar jag som ett positivt mantra där jag tänkte på alla fördelar med att vara nykter eller full och alla nackdelar med att vara nykter eller full. Kom på väldigt många fördelar med att vara nykter och väldigt många nackdelar med att dricka alkohol, inte så många tvärtom. Prova att spalta upp dom och se hur din lista ser ut!

Varför går det inte att somna, är trött men så fort jag försöker sova så piggnar jag till och blir stressad..typ
Zzzz

behöver peppen jag får,
kram

Det låter som du både har ångest och depression och det är väl inte många droger som är vettiga i kombination med det ;) och oavsett om du har problem med alkohol eller ej är det inte fel att avstå från den; alkohol spär ju på negativa känslor.

Som någon annan skrev så är det inte mängden som är problemet utan vad det skapar i ens liv. INGEN i min närhet skulle säga att jag har problem med alkohol men jag själv tycker att mitt drickande är överstyr och skapar för mycket negativt i livet. Hoppas det går bra för dig!