Senaste kommentarerna i forumet

Jag gjorde likadant som du på midsommar. Blev jätte full bland arbetskamrater, grät och skällde. Min sambo fick skamset dra mig därifrån och mot henne var jag elak.
Jag hatar mig själv!
Har bestämt att ansluta mig till AA för att kunna bearbeta skuld å skam för när jag har varit ett fyllesvin;-(
Jag ska också återuppta terapi för att bearbeta allt som ligger och gror och gör till att jag ca 4ggr/år försöker fullkomligt dränka mig i sprit.

Som tar sig i olika uttryck, redan som liten började det. Jag åt allt i min väg med stor och glad aptit! Tills jag fick pikar att tänk på formen då var jag sju år. All form av kontroll har jag älskat!
Tidig tonår helt ätstörd, bulimi och självförakt.
Tog mig ur det men än idag är aptiten låg.
Sedan nikotin i alla former och tillsist alkoholen..
Varför gör man detta mot sig själv?
Som om jag aldrig riktigt räcker till!
Viljan att vara tilllags är himelsk!
Jag gör vad som helst för att bli omtyckt!

Idag flyger mycket tankar och en av dem är att släppa garden mot mig, det är dags nu att välja mig, styra in mig på ett lyckligt liv.

Tack alla som läser och finns där ute❤️

Och kommer nog inte andas ut innan jag vet att han är på plats inne i de djupa skogarna. Han har ett möte på jobb nu på förmiddagen och så bär det av. Han var på otroligt dåligt humör i går kväll, stressad och spänd. Tyckte att jag tjatade om saker mest hela kvällen. Idag var han lugnare. Håller alla tummar och tår för att han kommer iväg och också stannar där. Oroar mig nog lite för att han ska tycka att hela upplägget är skit och avbryta. Men ska verkligen försöka att inte tänka på det, det är ju oavsett utanför min kontroll.

Tack alla för ert stöd, det betyder massor! ?

Vad inspirerande AlkoDhyperD! Så vill jag också göra! Jag har varit i superform innan depressioner och annat smög sig på.

Tänkte på en annan sak såhär två veckor in i nykterheten. Jag tror att jag ställde in min hjärna på missbruk mha socker som barn. Sedan var det lätt att switcha till alkohol när jag blev äldre men grundorsaken i form av dämpning av stress och ångest var densamma. Nu när jag är nykter så är jag så sugen på socker och annan skit också. Det är ärligt talat nästan lika svårt som att avhålla sig från a.....

...nytt försök. Idag är jag nykter. Idag gör jag bra val. Idag tycker jag om mej själv.

...nytt försök. Idag är jag nykter. Idag gör jag bra val. Idag tycker jag om mej själv.

.... håll i. Jag ska vara nykter idag och ikväll...allt för att slippa vakna med bakfylla och ångest imorgon. När suget kommer i eftermiddag ...för det kommer....då blir det promenad. Gör mej sällskap idag.

Tack detsamma.

Snarare har det blivit värre. Min sambo får fullständig panik när jag föreslår att göra någon aktivitet, åka någonstans där alkoholen inte är i centrum. I helgen hade jag kalas för min dotter. Min sambo åkte hemifrån och sa att kl 21 måste alla vara ute för att han ska jobba dagen efter (vilket han inte gjorde ändå). Jag har nu sagt till honom att jag flyttar till en liten lägenhet så snart jag kan eftersom jag förstår att han inte vill ta tag i sitt liv, sluta med alkoholen. Vi har haft många samtal och jag märker att han absolut inte vill sluta dricka. Han tycker själv att han inte har några som helst problem med alkoholen. Det är jag som överdriver och så räknar han som vanligt upp mina fel och brister i min personlighet och även mina barns.
Nu har vi knappt sagt ett ord till varandra sedan midsommardagen, jag sover på soffan. Ett bråk på midsommarafton efter att jag glömt släcka en lampa i köket efter att ha lagat mat fick mig att känna att jag nog inte orkar längre.
Jag skickade ett sms till honom eftersom han skriker, sätter på sig hörlurar och överröstar mig när jag vill prata även om han är nykter. Behöver stöttning i mitt ställningstagande. Att kunna hålla fast vid mitt beslut och ännu en gång inte gå tillbaka och leva på de få bra stunderna som ju också finns.

Radar77☀️ Kram?

Är du säker på att han inte har problem? Utan problem borde det inte vara så viktigt för honom att dricka. Du får säkert en annan syn på just det när du varit nykter ett tag.
Men hur gör du nu? Vissa här klarar ju av att avstå trots tillgång. Jag hör inte dit. Kan han hålla undan alkoholen för dig? Alltså se till att du inte kommer åt den.
Absolut inte fråga om du vill ha. Om han inte kan avstå för din skull kanske han åtminstone kan se till att du inte har tillgång. Sen kanske du märker att han inte är så rolig när han dricker, men det är en annan sak.

Önskar dig en härlig, solig och nykter dag!

Bra gjort junis! Ja visst är det underbart!!

Ha en fin dag i solen!

Hej! Hur mycket vet han om hur du känner?

Sömnstörningar har jag ägnat massor av tid åt att fundera över. Jag blev riktigt sjuk av sömnbrist för tio år sedan, till följd av stress i sin tur, och jag får problem från och till när det kör ihop sig. Först och främst - sömn är en ickehandling. Man kan inte prestera sömn. Det handlar om att ge sig själv möjligheten att varva ner tillräckligt innan sänggåendet för att ha en optimal chans att somna. Det sista man ska göra är att bli stressad över att man inte somnar. Gilla läget och tänka "jag vilar i alla fall" brukar vara det bästa. Här är några saker jag testat som funkar för mig: 1) lyssna på en tråkig ljudbok med sömntimer, 2) ingen dator/mobil/tv en timme innan sänggåendet utan hellre läsa bok, 3) inte motionera senare än att man är klar 2-3 tim innan sänggåendet, 4) andas lugnt in och ut samtidigt som du räknar 1-10, sen neråt 10-1, repetera tills du somnar. Riktigt svårt faktiskt, tankarna pockar på. Men det är bara att gång på gång återkomma till räknandet. Kräver lite träning, men just räknandet är väldigt effektivt. Djupandning ger dessutom signaler till hjärnan om att "allt är lugnt".

Inga fästingar, eller andra bekymmer? Och hans husse är också ok hoppas vi!

Hej, Gunda! Hej Sisyfos!
I dagarna har jag testats enligt klassiskt mönster av mannen härhemma. Osämja har toppats med hans drickande, vilket inte gjort situationen bättre och jag har erbjudits en ranson a för att lindra plågan liksom... Jag har i de situationerna tänkt över saken, vilket varit en snabb affär. Svaret har blivit ett lugnt och klart NEJ. Filmen i mitt huvud har snabbt spelats upp och saken blivit klar, – a är inte längre något alternativ. Sakta, sakta har jag byggt upp alternativ som är hållbara! Relationer med andra människor, odlande av egna aktiviteter och intressen. Stärkandet av det som är jag. Jag kan se min man som en person med svåra problem (inte bara med a) som vägrar ta tag i sin situation på konstruktivt sätt. Det är smärtsamt att se, men han får det inte bättre av att jag gör honom sällskap i hans destruktivitet, förstås. När hans avund lagt sig något, kanske han kan se mig som en resurs, inte som ett hot.

Ja, det är otroligt svårt ibland. Spikmatta funkar för mig, avslappningsCD, valeriana, lugnande teer, bad/fotbad, kvällspromenad. Finns oändligt mycket att testa. Pröva en sak några dagar kanske. Och MT har rätt... spelar eg ingen roll om man somnar kl 23 om man vaknar 04 pga alkohol och då dessutom inte sovit bra. Hoppas du hittar nåt som funkar.

Det du beskriver låter som psykisk ohälsa. Vi är många som självmedicinerat med alkohol. Kanske borde han faktiskt söka hjälp för sitt mående? När man druckit så länge fattar man kanske inte varför och man har helt enkelt inte nån referens till hur man bör må utan stimulatia. Men du beskriver en ohållbar situation vad gäller hans mående tycker jag. Och ev beskriver du också anledningen till att han en gång började.

Känns fantastiskt att vakna fräsch ytterligare en morgon fast det är sjukt svårt att somna nykter på kvällen. Jag har ju varit lullig och trött av vin varje kväll så det tar väl tid att vänja sej vid att vara uppe lite längre och somna utan alkohol.

Vad bra att du valt att ta dig tillbaka, både hit och från alkoholen. Hur mår du nu? Finns det stöttning på nära håll?
Jag tänker på det du skrev förra året och på vilken enorm sorg och kris det måste innebära, det du varit med om. Vad har du fått för hjälp?
Om det inte redan finns kanske du behöver samtalsstöd. Sorgen behöver få utrymme. Kanske finns det mer känslor inblandade. Att gå igenom detta ensam låter tungt, fast nu vet jag ju inte om du gör det.
Vad har du i livet som ger tröst och fyller dig med energi?
kram

Ja, det känns som att vi för mera krig vi som inte lägger ner helt. Nu gör ju du det nästan.., eller du har kanske ambitionen att sluta helt? Jag som dricker ibland kämpar mer då känner jag Min långa vita period var lättare på många sätt och vis. Varje gång man häller på a så triggar det nåt, i alla fall när det går över en viss gräns. Tror att du gör så rätt när du ser ett litet misslyckande som en engångsföreteelse och kör på direkt igen. Det är när man ångrar sig, skäms och fortsätter dricka som det är väldigt farligt. Det livet har du lämnat bakom dig. Gläds åt detta och hur går det förresten med spikmattan?

Träning, all fysisk aktivitet är bra för hela kroppen och psyket. För att endorfinerna ska dra igång behöver du träna relativt hårt, men bara frisk luft, dagsljus och rörelse ger välbefinnande, sänker stresshormoner, och förbättrar sömnen.
Känslan som kommer av tanken på att man gör någonting bra är heller inte att förakta.
Så jag skulle själv säga att frisk luft och träning är universalkuren när det gäller att behålla nykterhet och minska ångest.
Träning har räddat mitt liv. Och när jag skriver det är det inte symboliskt utan helt och hållet precis så.
när jag var 25 år vägde jag runt 35-40 kg (har varit nere på 30 som lägst) hade fullt utvecklad alkoholism (och jag väljer det ordet för det känns mer rätt för mig) varit på institution under långa perioder, ibland på LPT, och även behandlingshem för alkoholmissbruk. Självmordsförsöken - de aktiva, vid sidan av det långa, passiva - var många och ett par av dem nära att lyckas. Jag har även haft änglavakt många gånger då jag överlevt både olyckor och livshotande medicinska tillstånd.
När jag fyllde 30 var jag nykter med hjälp av antabus sedan två år tillbaka, hade slutat med alla mediciner, slutat röka, slutat självsvälta och hetsäta, börjat på universitetet och fått en son. Träning hade tagit vid redan under graviditeten och har ersatt alla missbruk sedan dess. Nu har jag fyra barn, hög utbildning och extrem fysik.
Mellan 32-45 då jag börjat träna seriöst kunde tillfällena med alkohol räknas på fingrarna. Återfallet för två år sedan bröt en (med undantag för enstaka helger då jag drack max två glas vin) nykter svit på nästan tio år.
Varken jag eller mina fyra barn hade funnits idag om jag inte hittat min grej, träningen.
Jag är en beroendeperson, så visst missbrukar jag träning också. Skillnaden är konsekvenserna. Ledvärk och överträningssymptom är bagateller jämfört med konsekvenserna av de andra missbruken. Att jag som 47-årig tant har en kropp som en tjugoårig elitidrottare må vara okvinnligt men inte särskilt handikappande...
Priset jag betalar är tid och ibland smärta, ett lågt pris i jämförelse. Vinsten är självförtroende, självkänsla, mindre ADHD-symptom och en drivkraft som för det mesta överskuggar drivkraften att ta återfall (suget efter sprit m a o)

Dionysa, du har rätt, du har inte tagit hand om dig och du förtjänar verkligen bättre. Minns det! Jourhelger... Nä, det tycker jag bara du ska ha om du får hög lön. Mannen din skyller sitt drickande på dig. Det är den absolut största varningsklocka som kan ringa. Att rättfärdiga sitt eget drickande med att man måste för att andra är "dumma", då finns det mycket lite hopp. Du tar ansvar, att man själv inte ser nån annan utväg är en sak att konstatera. Att man sjölv dricker för att våga säga ifrån till sin tjatande fru, det är också en sak att konstatera. Men att då komma till slutsatsen att det är fruns fel... Nja, då blir ju aldrig problemen lösta. Man kan ju bara förändra sig själv.

Nu är jag tillbaka här igen. Jag valde att sluta med antabus efter några veckor och har nu druckit vin så gott som varje kväll detta år.
Nu ska jag försöka att minska min alkoholkonsumtion rejält med start på måndag, fungerar inte det så blir det antabus igen.
Jag har en tid inbokad på Riddargatan i slutet av juli då jag, med hjälp av sköterska, kommer att utvärdera hur det gått och hur jag går vidare. En förändring är nödvändig.