Senaste kommentarerna i forumet

@EbbaiHulu hur har det gått?

@S.E.M Snyggt jobbat! Det är lätt att hamna i en ond spiral med massor av negativa tankar och det i sin tur skapar sug. Ett sätt är att försöka bli medveten om sina egna tankar som härjar, att observera tankarna. Att försöka kontrollera tankarna och inse att dessa negativa tankar inte är bra för välbefinnandet. Att bli medveten om de problem och tankar som kan utlösa sug, blir då en resurs att ta till i att försöka styra bort tankarna mot något annat, mer positivt. Flytta sitt fokus från negativa tankar till positiva, påverkar även känslorna som bli mer positiva. Man får träna på det, men det är effektivt. Tankens makt är stor! Jag sover också dåligt när jag äter för mycket godis och skitmat, kroppen får jobba så hårt då.

Grattis till 6 veckor!🥳. Du har också fått en erfarenhet av att du klarar av det och du kommer att klara det igen. Nya tag, ny vecka på ingång! Kram❤️

@Hellen57 intressant!
Mina föräldrar och de flesta jag känner dricker nog lite de flesta helger iaf. Jag har nog sett det som måttligt så länge man nöjer sig med 2 glas eller utan problem kan avstå om det inte passar.

@S.E.M
Så bra att läsa, känner att jag är orolig för hur jag ska lösa det när det kommer ett sånt tillfälle. Inspirerande att du tog dig igenom!
Vet du om det var nått speciellt som triggade suget? Hade du en känd risksituation denna helg?

Varför en del kan dricka måttligt tror jag beror på att de aldrig druckit så mycket och ofta att de passerat gränsen till beroende. Mina föräldrar är måttliga. De dricker enstaka glas vid extra festliga tillfällen, kanske 5-6 gånger om året. Aldrig till vardags, aldrig en vanlig helg, aldrig bara för att det är semester.
I deras värld är det kaffe och fikabröd som gäller när man umgås med vänner.
För min del tror jag drickandet ökade när jag började tycka att det var ”fint” att dricka vin till maten. Det hade ju aldrig förekommit under min uppväxt, så när jag blev vuxen med eget hem ville jag ha vin till maten. Då blev det vin flera gånger i veckan och allt fler glas vid varje tillfälle.
Men det gick många år innan jag började tycka att det kanske blev lite väl mycket och ofta. Och då upptäckte jag att det inte var så lätt att backa tillbaka och dricka mindre. Då började jag införa regler om hur ofta och mycket jag fick dricka. Det funkade väl så där med viljestyrka, men jag var väldigt alkoholfixerad i tankarna. Och på helger och semestrar tillät jag mig att släppa loss. I somras tappade jag balansen och ramlade ett par gånger och för första gången påpekade min man att jag kanske borde ta det lugnare. Jag skämdes och kände att nu gick det vara nog. Han vet ändå inte hur mycket jag druckit i smyg.
Men nu är jag här och firar två nyktra veckor idag!

6 veckor, 6 helger!
Denna helgen har inte varit som de andra 5, jag har fått använda jättemycket godis och alkoholfria öl för att inte trilla dit. Har därmed sovit dåligt, varit på lite halvkasst humör och jättetrött. Men!! Jag har INTE druckit alkohol! Jag är fortfarande ren och det känns jätteskönt! Så nu tar vi nya tag denna veckan, äter nyttigare och glömmer denna jobbiga helgen! Hejja oss, vi är såååå grymma som lyckas övervinna alkoholdjävulen! ❤️

@Hellen57 Tack!!!

Lite fler reflektioner. Känns som jag skriver självklara insikter, men det verkar hjälpa mig så jag fortsätter…
Det är skönt att jag hitills inte vart så sugen som jag trodde jag skulle vara. Som jag kände sist jag var nykter (en månad).
Jag her en del stressande saker i mitt liv som tar det mesta av min energi sen en tid tillbaka. Men känslan just nu är att jag vill vara nykter för att stå rustad att hantera övriga livet. Jag har tidigare hanterat samma saker med att unna mig vin, så det är en ny känsla.
Detta med att läsa allas resor här och även lyssna på poddar om nyktra alkoholister är ju med en ny väg för mig. Jag har inte vågat gå så långt i tanken innan att jag kanske har så allvarliga dryckesvanor, att man är alkoholist. Vet inte om det är så än, har inte kollat upp definitionen, men jag har iaf börjat inse att jag har en beroendeproblematik. Jag har nog innan trott att ett beroende är en ren fysisk sak, att kroppen är van vid en substans och när man slutar får man abstinens och kroppen måste avgiftas och sen är det klart.
Att man känner igen så många tankemönster och att så många verkar ha gjort och resonerat på samma sätt när man dricker är facinerande. Som detta att man tycker det är skönt att dricka ostört eller med andra som dricker minst lika mkt, för att slippa bli bedömd. Eller det eviga förhandlandet med sig själv om när man får och inte får dricka/handla alkohol. Är det det som är beroendet?

Varför kan man dricka måttligt en del av livet och sen kan man inte det? Varför kan de flesta dricka normalt men inte vi?

Tyvärr massa stavfel men det går inte att gå tillbaka och ändra. Hoppas du förstår ändå.

Tror inte d3t är bra att välja ett hem slm tar emot redan på måndag. Ofta är dessa hem onte speciellt seriösa. Mycket pengar i den branschen. Den vanliga gången är att man gör ett förbesök på behandlingshemmet för att se lm man kan tiölgodose dom behöven som finns. Därefter planeras ett datum för inskrivning. Varför inte välja Nämndemansgården där man känner honom. Dom har ju även heldygnsvård. Efter avslutad behandling behöver han ju fortsätta med AA möten och även uppföljning vilket man brukar erbjuda.
Det finns många behandlingshem med olika innehåll men det viktigaste är ju motivationen.

@Kristoffer Det känns inte så realistiskt. Som xyz23 skriver så är det inte så enkelt att bara sluta dricka i tre månader.

Tack för omtanken. Det är ultraljud på onsdag sedan så ska hon kräva tid hos njurläkare. Ja hon åt metformin innan nu trajenta. Nej detta är asjobbigt

@Rule74 tack snälla, så fint skrivet!

@fritte33 Så länge man är beroende så är det svårt att tänka sig att sluta dricka helt och hållet. Fast egentligen är det inte dina ”egna ” tankar utan just beroendet som talar.
Den vill ha tillbaka drogen till varje pris..
Så tänk inte så långt framåt, ta det dag för dag och låt processen ha sin gång.
Jättebra att du tagit tag i livet! ♥️♥️♥️

@xyz23 Låter bra. Du har jobbat med dig själv med andra ord. Och fint att du ser lite mer positivt på livet idag. Kanhända det ändå blir bra med tiden? För mig tog det nog drygt ett år innan jag helt kunde vila i nykterheten, även om jag inte kände mig deppad innan. Däremot var det en process, vilket blir mer tydligt när man tittar bakåt.
Det var först då jag kunde ta tag i mig själv och börja mitt nya liv på riktigt.
Hoppas det blir så för dig också. ♥️

@Hellen57 Javisst är hon övertygande. Så mkt kunskap i den boken. ❤️

Tack så mycket för era svar. Jag vet att jag måste göra något snart för det är ohållbart som det håller på.
Jag ska faktiskt skriva en lista som du skrev eling, det är nog en bra grej. Jag har tidigare pratat med alkoholhjälpen TeTanten, och det kanske jag borde göra igen. Beroendevård vill jag helst undvika, det är egentligen dumt för det hade säkert varit bra för mig men jag är rädd att stigmatiseringen och journalerna ska förstöra för mig och jag kämpar redan i motvind.
Som du säger Lonely Man så tror jag att det skulle hjälpa att ha intressen, jag har intressen såklart, men de ingår ju i min dåliga livsföring. Andra intressen, bryta rutiner och med fasta tider och platser utanför hemmet. Det känner jag mig ganska övertygad om.
Tack ska ni ha. Är glad att det verkar gå bra för er!

@Geggan Det blåser som f här också. Det är bra att vara självkritisk till en viss gräns - men inte mer än så. Fråga din läkare, men jag tror att detta med att så och så många miljarder hjärnceller dör per drink är nojs. Sådant man sa förr. Det funkar inte så. Det är naturligt att vi alla känner oss upp ibland och ner ibland. Och då åren går är det naturligt att det dyker upp prylar - inte sjukdomar, menar jag, utan, du vet, annan minnesfunktion och sådant. Jag försöker så gott jag kan att inte vara stygg mot mig själv; inte alltid helt enkelt. Men vi ska inte dricka.

Idag åkte jag en hel del bil för att åka och hälsa på släkt. Perfekt att lyssna på podd. Vi åt lunch på resturang. Nu körde jag ju så det var inga konstigheter, men jag hade iaf berättat innan att jag inte inte tänkt dricka nått mer vin i år ( vi brukar dricka vin när vi umgås). Så frågan kom upp varför jag bestämt mig för det. Jag hade formulerat ett svar innan som jag redan glömt bort så det blev nått svamligt svar av att det kändes bra bara och sen gick vi vidare. Sen fikade vi hemma hos dem senare och jag satt och reflekterade över att de alltid haft ett så välfyllt spritförråd. De flesta av mina vänner och släktingar har det. Jag inser ju nu att det är ett tecken på att de troligen har en mer naturlig relation till alkohol än jag har…. Jag har sällan haft massa flaskor som står år ut och år in utan att drickas upp…
Nu hemma. Mumsar på chips och favorit ölen Blanc 0.0.

Känner mig lite orolig. Läser om alzheimer o undrar. Att jag har blivit så löjligt stresskänslig. Att det är nästan omöjligt att utföra lite uppgifter med vår bostadsförening som jag tagit på mig. Att jag blir trött på ett nytt sätt, trots att jag går o gympar o simmar. Att det känns som att jag liksom tynar bort lite långsamt i huvet. Eller är allt bara vanligt åldrande? Tänker på alla bortsupna hjärnceller under så många år. Konsekvenser av det som nu sätter in? Jag ska träffa min psykläkare om en vecka, ska faktiskt lyfta frågan. Å andra sidan, igår hjälpte jag en jämnårig väninna att flyttpacka och sortera och hon tyckte att jag var så obegripligt rask och effektiv! Nå, jag har ju vana. Hon har inte flyttat på tretti år o var verkligen seg. Idag bara vilar jag. Det blåser ute av bara sjutton, trädkronorna nästan viker sig.

Hej, 9 veckor utan en droppe nu👍🙏

@aeromagnus 🤗Nej, det är inte kul att vara sjukskriven. Fast, nu när jag mår som jag gör känns det ändå bra. Så som det på jobbet just nu så tar det även mycket energi att vara där.

@Himmelellerhelvette Tack för din omtanke🙏🏻❤️

Idag är jag ensam nästan hela dagen. Min man har blivit bjuden på middag av sin goda vän m sambo därefter blir det både handboll och fotboll. En toppendag för min man❤️

För mig är det helt ok att vara ensam hemma. Mitt mående är det samma fast kanske att jag känt mig ännu mer ledsen. Suttit och gråtit hemma. Det tar så mycket energi på jobbet. Jag sa t min man, är det inte knepigt att en kurator med medelsvår depression pratar med/tar emot föräldrar som inte mår så bra. Eftersom jag vet hur viktigt det är att få stöd, bli lyssnad på så gör jag inte mitt jobb halvdant iaf inte det som tillhör patienter/föräldrar. Men när jag kommer hem blir jag så trött, ligger ofta och sover en timma.

Brukar ju säga att jag känner mig ensam.
Jag har tre vänner som har varit mycket nära för mig men jag har inte haft samma roll för dem då det har funnits ngn annan där. Under de senaste två veckorna har jag haft sms-kontakt med två av dem och pratat i telefon med den tredje. Detta är tre vänner som är sjuksköterska, socionom/familjebehandlare och socionom/snart psykoterapeut. Fast det är ju deras yrkesroller privat är det så tydligt att man har fullt upp med sitt egna liv , att man inte kan ta in att en vän är deprimerad. Jag vet att jag ska inte lägga energi på dem men det gör mig besviken och ledsen. En av dem frågade om vi kunde ses nu denna helg och jag sa ja. Efter två dagar svarade hon och sa att hon hade inte kollat upp med ”de andra” så hon kunde inte. Jag blev besviken kanske inte så mycket att vi inte kunde ses men på sättet hon gjorde det på. Jag kände mig avvisad.

Jag saknar ett sammanhang, att bli sedd och få bekräftelse. Sitter fortfarande i morgonrock men ska ta mig ngt att äta, gå ut med vår hund och därefter ta ett bad🛀🕯️

Önskar er alla en fin lördag🍁🍂

Kramar 🥰❤️

PS. Emil blir på riktigt dum i huvudet i närheten av löptikar. Stackarn.

@Varafrisk Men det är ju så, ingen av oss är perfekta. Varken människor eller djur. Att din syster gav dig en bok om hundar är synnerligen hånfullt. Himmel vad arg jag hade blivit. Hur kan folk bara ha så mycket åsikter om andras hundar? Tänk om man uttryckte lika mycket åsikter om barnuppfostran? Gick fram till den stressade mamman i kön på Ica och berättade hur hon skulle göra med sin skrikande unge. Det skulle ju aldrig ske.

Ni har inte funderat på ett småsyskon till er hund? Pigga upp hennes sista år, och lindra den enorma sorgen lite. Minns hur jag sörjde min förra hund, det var hemskt. Samtidigt som en enda dag ihop med honom var värd den enorma sorg jag kände. Nu tänker jag att min hund ska få bli storebror när han är 5-6 år. Tänker redan på att jag ska spara semester till det så att jag kan ta ut 10 veckors semester när det väl är dags.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Alltså, kursledaren verkar ju helt galen 😳 Jag tycker att du gör rätt att strunta i henne. Du är inte mer än människa din hund inte mer än hund, vi har våra personligheter så låt det vara så!
Vår hund har ju fyllt 15 år, det vissa saker som vi kunde lyckats bättre med och vissa saker sämre. Jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan henne den dagen hon inte finns längre. Hon är den mest trofasta vän som finns🐶
Vi lyckades inte riktigt el kanske inte alls med inkallning🫣men hon skäller aldrig eller drar när vi är ute och går el om vi möter andra hundar. Hon är mycket social och älskar människor, är mer intresserad av människor än andra hundar. Förr när släkten levde och vi umgicks med dem så kom alltid min syster, svåger och svägerska m kommentarer. Vår hund blev så glad när någon kom så hon ville gärna hälsa genom hopp och slickande. Jag förstår att inte alla människor vill bli hälsade på genom det sättet och att en del tycker inte om hundar. Så vi brukade lyfta upp henne tills hon blev lite lugnare. Men, när det kom någon som var van med hundar som satte sig på huk, klappade henne och pratade med henne blev hon lugn direkt.
En gång fick vi en bok om hundar av min syster. Det tog nästan priset, vi hade två böcker sedan tidigare. Så typiskt min syster! Jag förstår dig @Andrahalvlek, och jag tänker att bättre matte än dig kan inte din hund få.
På tal om löpande tikar så brukar ägaren av hunddagis be oss hålla hemma vår hund när hon löper eftersom hanarna blir tokiga😝

Ha en fin lördag! Kram😍

@vår2022 Jag tror som du att man måste ta hänsyn till både sin egen och hundens personlighet. Jag är inte en person som gapar och skriker. Jag tror inte att det är ett hjälpsamt sätt att leda andra, varken människor eller hundar. Som jag förstått är hundvärlden lite uppdelad i denna fråga. Boken ”Den missförstådda hunden” har jag faktiskt lyssnat på. Ska göra det igen.

Kram 🐘