Senaste kommentarerna i forumet

@myssockan ”Det enda du behöver veta om Gud är att det inte är du.” Detta var ett mantra som upprepades ofta under min tid inom AA. Jag gillar blandningen av humor och allvar i detta, och det sammanfattar ganska väl andemeningen och ödmjukheten inför det som krävs för att tillfriskna från ett beroende, även om det är eget missbruk eller medberoende.
Ditt ego, ditt förnuft och din egen viljestyrka är inte alltid tillräckligt, det behövs en högre kraft i samverkan. Själva begreppet Gud kan kännas främmande och ovant, men försök att tona ner det såsom @aeromagnus skriver. Det kan vara kraften i gemenskapen med andra som ju även tillämpas här på AH (Gemenskap Utan Droger blir ju GUD förkortat, också detta brukar upprepas inom AA för de som skyggar inför Guds-begreppet). Men enligt mitt sett att se det så kan du även hitta den högre kraften djupt inuti dig själv, även om det låter motsägelsefullt. Men den sitter inte i hjärnan utan någon annanstans. I hjärtat eller kanske i det som några kallar vår själ❤️.

@mtb-cyklist ja verkligen! Vi är inte ensamma även om det kan kännas så.

Tack @hsp-metal. Det är så skönt att vara nykter idag. Jag är fortfarande rädd men det är mer för framtiden. Jag har gått på en beroendeklinik men jag är bra på att ljuga både för mig själv och andra, så det ledde nog egentligen ingenstans. AA har jag också varit på. Jag känner mig trygg där men det kan kännas lite väl anonymt. Det jag saknar är nog ärlighet. Så länge jag inte är ärlig kommer jag inte vidare och känner mig bara som en stor bluff.

@Thompa_68 Jag har allt, man, barn, hälsa (förutom att jag är alkoholist) och ett kul jobb. Jag är tacksam, ändå går det inte riktigt in hela vägen så jag tror att jag måste börja med de små sakerna. Jag kan nästan få dåligt samvete när jag tänker större. Många bra saker händer mig hela tiden och jag har inte gjort ett dugg för att förtjäna det.

@Molnet du har helt rätt, tillfrisknande tar tid, kanske resten av mitt liv. Men en dag i taget. Jag är ganska bra på att fylla tiden på dagen. En av mina fällor är nätterna. Sova på natten är inte min bästa gren och det händer att jag blir så less på att ligga vaken och vrida mig så att jag dricker tills jag däckar.

PS. Googla på Annie Grace och moderation, moderate. Hon har pratat/skrivit mycket om detta. Som exempel nämner hon att du tex har bestämt att på fredag på kompisens fest; då ska du dricka! Sen bli festen inställd, kompisen blir sjuk. Tillfället att dricka försvann plötsligt. Om du bara rycker på axlarna åt det, skit samma typ, då kan måttligt vara en möjlig väg.

@Vitvargen Det man behöver vara vaksam på vid måttligt drickande är att inte mängden och frekvensen ökar över tid. En gång varannan månad kanske är en lämplig frekvens? För mig går det bort just för att ”lite vin” väcker mersug hos mig. Jag hade inte gått bananas om jag drack några glas vin vid väl valt tillfälle, men det hade kanske väckt mersuget. Förhandlandet hade kanske börjat i min skalle. ”När, hur, hur mycket får jag dricka nästa gång?” Så för mig är det inte värt risken helt enkelt.

Med tiden (snart 6 år) så har jag blivit en anti-alkoholperson. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så ofta jag får chansen: och jag vill visa både mig själv och andra att mitt liv har blivit tusen gånger bättre utan alkohol. Varje dag. Mer ärligt. Mer grundat. Mer tacksamhet. Mer vardagsglädje. Jag blir på riktigt ledsen när folk i min omgivning tror att alkohol är det enda sättet att ha roligt. Så jag föreslår nyktra aktiviteter istället! Jag vägrar att handla på bolaget: den som vill ha alkohol får ta med sig egen sådan.

Och slutligen: det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Just för att förhandlandet kan börja mala i skallen. Så jag har spikat igen den trälådan i min skalle. Inuti lådan ligger alkoholdjävulen. Hen är inte död, men typ medvetslös: och ska så förbli.

Om du tvekar mellan Alkoholfri och Måttlig så är det under Förändra din tråd hör hemma tycker jag. Och på sikt kan du starta en ny tråd i Det vidare livet. Där avhandlar vi allt som följer i spåren av nykterheten: högt och lågt.

Kram 🐘

@Vitvargen vad bra du skriver och beskriver eran resa och process att nå erat mål! Förstår helt tanken och varför ni väljer att ej se det som ett misslyckande något jag själv såg det som under helgerna när jag gjorde samma. Även fast det inte var i några skrämmande mängder så grävde jag ner mig och tänkte i dåliga banor. Men precis som du säger så kanske det behövdes för att komma vidare och på något vis avdramatisera en bild av det. Jag svamlar lite. Min målbild var att vara helt alkoholfri och jag la alla ägg i en korg men i mitt eget fall har jag förstått att det är mer än så som måste till för att balansera upp livet. Hur som helst har jag insett att processen pågår och sålänge allting tar mig framåt mot ett hälsosammare liv där alkoholen inte spelar någon avrande roll så är det en vinst för mig. Är väll vad jag någonstans vill komma fram till.

En nyfiken fråga har du fortsatt med stoicismen och aurelius?

God fortsättning!

@mtb-cyklist menade med detta hjärta att vi är många här som kan ge stöd och att det känns skönt att få läsa andras historier och att man inte är ensam.

@mtb-cyklist Bra där! Som en luttrad spansk tennistränare sade till mig på ett träningsläger i våras: "Thomas, on the tennis court, your opponent is not your friend. If you are not your friend, who is supposed to be your friend then?" :-)

Viktigt att försöka tycka om sig själv och vara en schysst kompis gentemot en själv också. Det är inte så lätt alla gånger, men ingår i förändringsprocessen för min del.

@Jempa123 ♥️

@Thompa_68 har kört ett träningspass inomhus på cykel och svettar ur mig. Känner mig mer hoppfull och kunna vrida om denna skuta, men en dag taget och ge mig själv kärlek också.

@Thompa_68 ja men jag känner detsamma men i och med att jag känner mig så beslutsam denna gången så ger det mig extra kraft i att vara öppen och äga det tror jag. Ja jag håller med text är så mycket lättare än prat 😅 fick ivf svar från min man; han är på jobbet o skrev att han inte kan svara nu men älskar mig o stöttar mig så det känns ju fint 😇

En liten rapport efter jul- och nyår är överstökat. Jag skrev i en annan tråd att jag tycker storhelger är utmanande och dessa var de första sedan vårt alkoholstopp för fyra månader sedan. Inte skrivit mycket annat på sistone men läst, reflekterat och funderat en hel del. Varför tycker jag storhelger är utmanande, på vilket sätt, vad gör jag åt detta egentligen?

Vi kan börja med en sak: vem är jag, vad vill jag uppnå, vilket delforum ska/bör jag skriva i. Det var det första jag fick fundera på när jag kom hit i augusti. Mitt svar ges av vad jag gjort hittills; bevisligen har jag skrivit i de flesta av delforumen här - jag är många saker, överlappande och parallellt, har olika roller/modaliteter.

- Dricker jag för mycket: ja det gjorde jag, jag vet hur jag kom fram till det och kan ha litet tips till folk som undrar. Generellt, söker man sig till AH, skapar en användare och skriver i delforumet så vet man innerst inne att man dricker för mycket, vill väl bara ha en bekräftelse på att misstankarna är befogade som steg ett.

- Förändra sitt drickande: detta var vad jag kom fram till att jag ville göra och det är i detta delforum denna tråd finns. Den kan vara kvar här, även om det är radikala förändringar jag diskuterar.

- Vara måttlig: i likhet med väldigt många andra så var detta ett mål för mig i början, "kunna dricka som folk", "vara normal" etc. Jag släppte denna idealbild efter en tid men den lever kvar i viss mån hos min bättre hälft, vi gick in i detta som ett par och ska fixa detta som ett par även om våra idealbilder inte är identiska - åtminstone inte nu i början.

- Forum för anhöriga: jag är även nära anhörig till en människa jag älskar djupt, vi har varit tillsammans över halva mitt liv och det har varit helt fantastiskt på alla plan. Vi utvecklade dock ett gemensamt problem med "slentriandrickande", detta bestämde vi oss för att åtgärda tillsammans. Begreppet "medberoende" ser jag på så vis som mycket beskrivande för oss båda, vi triggade varandras drickande och nu ska vi hitta vägen ur detta. Förmodligen naturligt att en av oss får "ta lead", eller att vi turas om - det var hon som var drivande i början, sedan har jag drivit i långa perioder. En lärdom som jag tar med mig i denna roll är att jag inte kan påverka annat än mina egna beslut och känslor, en mycket värdefull grundfilosofi från de gamla stoikerna. Det hindrar givetvis inte att jag kan motivera andra att göra bra saker, kanske genom att föregå med gott exempel.

- Vara alkoholfri: detta blev med tiden det jag identifierar mig som idag, normaltillståndet jag vill ligga i för att må bra. Det vidare livet: rent tekniskt kvalificerar jag mig inte att skriva i detta delforum, kanske aldrig, men läser mycket om funderingar om livet etc hos de som varit alkoholfria i åratal - bra för mig att inspireras av.

Så hur gick det nu dessa storhelger? Kort sagt blev det exakt som jag planerat. Jag visste att det kunde bli aktuellt med några glas vin och så blev det. En forummedlem (Gåbert) sammanfattade min inställning perfekt: jag vill inte bli berusad av alkohol igen, och därför är det enklaste sättet att nå detta att helt enkelt inte dricka något alls.

Nu drack jag några glas vin, av komplicerade skäl, men så ytterst långsamt att alkoholen förbrändes i samma takt som den intogs. Jag verifierade med alkometer innan sängdags att det jag kände i kroppen och att beräkningarna var korrekta: 0,0 promille. Jag gjorde detta i smyg, vill inte överdramatisera och jag tror hon skulle bli ledsen av att se det.

Jag rekommenderar inte någon av er att utmana er nyvunna kontroll på detta sätt, riskerna är stora. Men jag vet exakt varför jag gjorde detta: för att utforska vad det var för "normalt drickande" som min älskade ville prova, noga lägga märke till vad som sker i hjärnan och kroppen när man tar några glas vin, för att kunna vara ett ännu bättre stöd framöver i vårt gemensamma projekt.

Vi måste vara på det klara med att vi alla är olika. Vissa skulle se detta som ett misslyckande, att jag/vi nu bröt den fina sviten av fyra a-fria månader. Som ni förstår så ser jag inte detta som ett misslyckande alls för egen del, inte ens ett avsteg. Det var ett nödvändigt taktiskt drag i just denna situationen. Det var inte heller något misslyckande för min kära fru, hon ville kunna dricka "normalt" vid vissa väl valda tillfällen och det bevisade hon att hon kunde utan några problem. Kanske gav det även henne en trygghet när hon såg att alkoholjävulen inte flög i mig efter ett par glas vin, vem vet.

Självklart släpper jag inte garden, det finns hur många exempel som helst på forumet där medlemmar berättar att de återgått till tidigare osunda vanor efter några månader eller till och med år av att avstå alkohol. Där ska vi inte hamna.

Så är läget, och jag ser fram emot ett fantastiskt 2026 för oss båda och er alla!

@Jempa123 För mig har det förvisso varit en utmaning att berätta om alkoholfrihet, men det absolut värsta har varit att möte en närstående efter att jag misslyckats med nykterheten och påkommits med att dricka alkohol igen. Det är ett tveeggat svärd, berättar man skänker det för mig avdramatisering och skapar också ett tryck på mig att hålla i, men när jag misslyckats har det verkligen känts som pest och pina.

Men nu när jag på riktigt känner att alkoholfriheten är varaktig och uthållig så har jag börjat meddela mina närmaste om läget, med förhoppningen att det denna gång endast ska fungera som piska och morot för mig, och inte att jag ska få möta besvikna blickar framöver.

Jag är som person betydligt bättre på att kommunicera skriftligt än verbalt, kanske finns det någon "feghet" i det, men jag tycker nog att vi ska ge oss själva en duktig klapp på axeln när vi berättar om vår förändring, oavsett form. Det är ingen lätt sak att göra, vi gläntar till vårt innersta, där mycket skam och sorg finns gömt. Så skriv du till vänner, det är hur som helst mycket bättre att förbereda marken än att försöka få till en diskussion när förväntningarna och alkoholen börjar flöda.

@Thompa_68 ja verkligen!

Min man jobbar idag och jag är ledig. Feg som jag är drog jag iväg ett meddelande på messenger där jag deklarerade att jag inte ska dricka mer.

Tycker nästan detta är det jobbigaste, att berätta. Fick meddelande från en annan vän med en bild på ett långt kvitto från bordershoppen där de varit och tänkt att detta ska vi ha under våra husbilshelger i vår…kanske bara ska dra av det plåstret med och skriva nåt…

Eller t ex en skolkurator om det känns mer neutralt 🤗

@Thompa_68 ja jag tänker så. Har börjat följa en massa nyktra utländska konton på insta som blandar drinkar etc hej vilt. Tidigare har jag tänkt att om jag ändå inte får dricka så ska jag inte dricka nåt alls. Denna gången ska jag botanisera i detta för att ge mig guldkant som nykter

@hoppfullsambo
Ok då förstår jag ♥️
Kan de anhöriga avlasta barnen ibland? Så de får lite ”paus”? Att de kan känna sig trygga i att prata med dem om sina upplevelser?
Barn skyddar gärna och håller allt inom sig.

@hsp-metal Så starkt att du har hållit i alkoholfriheten trots att livet känts tungt! Dela gärna när det känns tungt, det kanske lättar att skriva av dig lite och återblicka på för reflektioner när det passar. Mina motgångar hittills under denna förändringsresa har blivit klart lättare att hantera tack vare fin återkoppling i forumet.

@mtb-cyklist Haha, jag är alltså inte ensam om att ha firat ett intensivt träningspass med några öl och snacks! :-) Gäller att ge utrymme för endorfinerna istället, men det är en del tuffa invanda ritualer som man måste bryta. Vi kämpar på!

@Jempa123 Håller med, alkohol stressar kroppen och hjärnan mest hela tiden, och gör återhämtningen mycket långsammare. Jag känner mig mer utsövd trots färre sömntimmar, men det behöver bli bättre. Tror också att det tar tid för kroppen att ställa om, har man druckit destruktivt under många år är det väl naivt att tro att allt ska återställas snabbt. Ser att flera i forumet och också en del medicinsk expertis pekar på 3-6 månader som en tidrymd där i princip det mesta ska ha kunnat återställa sig efter ett alkoholstopp. Så det är bara att hänga i och samla dagar, en dag i taget.

@asdf1973 Tack, det värmer och betyder så mycket, och tack detsamma till dig! :-)

@Jempa123 Stort tack! :-) Ja, vissa aktiviteter är historisk starkt sammanflätade med alkohol, skidresor en sådan. Jag vet inte om det jobbigaste var saknaden av att kunna anta alla de erbjudanden om alkohol som fanns, eller vissa vänners besvikelse eller osäkerhet över att jag inte längre fanns tillgänglig som dryckesbroder. Själv skidupplevelsen var betydligt mer intensiv som alkoholfri, och jag är enormt nöjd att ha sluppit minnesluckor och morgonångest för olämpligt beteende.

Ett tips är att ladda rejält med alkoholfria drycker av olika slag så man har att ta av direkt vid ankomst. För mig var det viktigt att det alltid fanns något att dricka utöver vatten, så var glaset alltid fullt och ingen behövde truga på mig alkohol.

@Thompa_68 ja jag försöker tänka så här, jag sover dåligt när jag dricker men somnar lättare, nu har jag svårare att somna men vaknar ivf inte bakis 😅 tar väl tid för kroppen att ställa om? Jag har druckit så mycket så länge att den aldrig fått vila ordentligt…