skrev Ullabulla i Reflektioner
skrev Ullabulla i Reflektioner
vänta sen fem minuter och öka sen sakta på mängden om du får behålla det.
skrev heueh i Reflektioner
skrev heueh i Reflektioner
Jag gav mig på jakt i köksskåpen och hittade vätskeersättnings-tabletter. Jag sitter och rör om i glaset nu. Ont i magen brukar jag få men den här gången är det värre än någonsin. Blir det inte bättre snart får jag nog åka in i alla fall.
skrev Ullabulla i Reflektioner
skrev Ullabulla i Reflektioner
Vad jag kan komma ihåg i alla fall.
Känner att jag vill skriva något. Jag har läst dina inlägg och ofta fått mig ett gott skratt.
Också sett en stor tänkare och kännare bakom raderna.
Dina 70 år eller lite mindre? så är du en levande och fortfarande nyfiken människa som vill och försöker uppleva livet.
Att även du faller som verkar ha så mycket insikter och klokskap och tjurighet.
Det säger bara ännu mer om vilken djävlig sjukdom detta är.
I morgon är en bättre dag och även om denna är nog så djävlig så kommer den också att ta slut.
skrev Dionysa i Reflektioner
skrev Dionysa i Reflektioner
Recept på vätskeersättning för vuxna
Koka upp 1 liter vatten. Låt det svalna av.
Blanda i 6 teskedar socker och 1/2 tesked salt
Smaksätt gärna med pressad citron för att få en godare smak
skrev Dionysa i Reflektioner
skrev Dionysa i Reflektioner
Jodå, tillståndet är lika bekant som avskräckande. Förutom magsmärtorna. Brukar du få så där ont? Om det inte släpper bör du nog åka in. Magsmärtor ska tas på allvar. Har du prövat koka vätskeersättning (en matsked salt, en socker i vatten som kokas upp)? Att ta matskedsvis.
skrev heueh i Reflektioner
skrev heueh i Reflektioner
beskriva hur jag mår just nu, på ett så målande sätt att jag kunde gå tillbaka hit och återuppleva det när sugen kommer. Alla här inne har väl varit där jag är nu, mer eller mindre, och jag har ju läst andras berättelser, ändå är det så evinnerligt svårt att beskriva misären man upplever i hela kroppen. Det gör ont överallt, nu är jag i ett läge då jag inte ens får behålla vattnet jag dricker, jag törs inte lägga mig ner för då hör jag hjärtat så tydligt att jag inte förmår göra något annat än lyssna på det och undra hur länge till det orkar hålla på. Jag kan inte sitta still någon längre stund så jag vandrar en hel del mellan datorn och sängen och soffan. Värst är ändå magen; den värker och hugger som om jag har svalt en kniv, och jag har en konstant känsla av att jag kommer att kräkas när som helst. Det är svårt att inte slå på sig själv i det här läget.
skrev Tofslan i Längtar efter förändring
skrev Tofslan i Längtar efter förändring
Jag är på 10 dagar :) förstår dina tankar om "ska jag aldrig mer få dricka" etc. Har också lite problem med var jag står i den frågan. Men men ångrar aldrig en nykter dag och eran middag verkade så mysig. Vill också hitta nya alkoholfria drycker! Jag gillar inte läsk eller juice. Vitaminvatten med smak är ganska gott.
skrev Dionysa i Reflektioner
skrev Dionysa i Reflektioner
Kan du inte få någon att skjutsa dig /ta ambulans in? Kan någon se till, ta hand om, hunden medan du är borta?
skrev Skarp i Hur bryter jag mitt beteende?
skrev Skarp i Hur bryter jag mitt beteende?
Förstår din situation är i typ samma sits och det är väldigt jobbigt. Min sambo är den som får stå ut med allt men hon orkar snart inte mer. Och jag förstår det. Men hon är samtidigt där och stöttar mig. Men känns bra att prata med andra som känner som jag. Vad använder du för appar?
skrev Allva i Hur bryter jag mitt beteende?
skrev Allva i Hur bryter jag mitt beteende?
Jag har också haft vita perioder, som längst 26 dagar, sedan bleknar minnet och jag inbillar mig att det går bra. Just nu vet jag inte hur framtiden blir. Jag är också otroligt less på att upprepa samma misstag, så sjukt trött på förlamande ångest. Har du någon nära vän/partner/släkting som du kan prata med om det här, att använda som bollplank? Min man är ju den som ser mig när jag är som fullast, när jag grinar otröstligt, får minnesluckor och beter mig illa. Samtidigt som han ogillar det så är han också väldigt förlåtande. Men nu har det spårat för många gånger och nu har vi pratat och han stöttar mig i att vara nykter. Jag använder både det här forumet plus ett par appar i mobilen för att klara att hålla motivationen över längre tid. Men det är bra att berätta för någon om den förändring man vill åstadkomma, då kan den personen peppa en och lite hålla ögonen på en. Att erkänna för någon mer än sig själv att man har problem tror jag är bra.
skrev Skarp i Hur bryter jag mitt beteende?
skrev Skarp i Hur bryter jag mitt beteende?
Tack för tipsen. Har provat ha vita perioder tidigare och det har hjälpt ett tag. Men glider lätt tillbaka till gamla vanor efter ett tag. Även kört dricka vatten emellan ibland och det har funkat ett tag. Men när jag kommer in på typ fjärde glaset öl så glömmer/struntar jag i vattnet och då spårar det ur. Tycker det är svårt att vara konsekvent . Men nu till att börja med blir det iaf en vit period. Men på lång sikt vet jag inte. Har ju börjat komma öl som är bra som är alkoholfri. Tänkte att man kanske skulle prova det . För dom 3 första dricker jag ju bara för att jag tycker det ät gott.
skrev CarlJohan i Hatar mig själv
skrev CarlJohan i Hatar mig själv
Mindfulness och meditation när den är som bäst!
skrev SkåneTösen i Plötslig sorg och alkohol händer
skrev SkåneTösen i Plötslig sorg och alkohol händer
varken som galen eller korkad.
Intrycket jag får är att du har det mycket tufft just nu och har mycket tankar kring hur du ska få det bättre. Och det är bra.
Det finns annan hjälp än AA som du kan söka dig till. Jag gick hos en alkohol terapeut i början av min nykterhet ich det var till stor hjälp.
Även det här forumet har hjälpt mig enormt. Stanna här och läs och skriv.
skrev Pettersson Ch i Reflektioner
skrev Pettersson Ch i Reflektioner
Det berörde mig
Mycket att du mår så,dåligt. Jag läser mycket här inne men har inte skrivit mer än en gång tidigare. Borde kanske skaffa mig en egen tråd. Brukar läsa det som du skriver heueh och det är så intressant och jag tycker att du besitter så mycket klokskap. Har själv varit många gånger i din situation som du är nu, vet hur överdjävligt det är. Kan du inte ringa efter en ambulans, det gjorde en vännina tiill mig när jag var dålig och behövde avgiftning som ju är ett farlig tillstånd. Jag blev väl omhändertagen och fick fin omvårdnad. Min historia är att jag för ganska många år sedan fick behandling och var efter det nykter i åtta år. Sedan trodde jag att jag kunde dricka alkohol igen men som för så många andra fungerade det inte. De senaste fyra åren har jag kämpat och försökt sluta nu har jag varit nykter i två veckor och vill fortsätta med det. Jag vill inte uppleva bakfyllor och ångest igen, det är minnande av dessa som får mig att låta bli alkohol. Jag tänker på dig och skickar styrkekramar.
skrev Nordäng67 i Att inse fakta
skrev Nordäng67 i Att inse fakta
Lögnerna är värst, otryggheten sprider sig, ingen tillit! Så ETT problem (alkohol) skapar många andra problem! Och, åtminstone mitt ex, ljög även om annat! Dåliga saker som sägs och görs på fyllan ursäktas med alkohol! Ungefär som om alkohol är en annan person som man kan skylla saker på!
skrev Rosen i Reflektioner
skrev Rosen i Reflektioner
jag brukar se det som att jag får fnatt i hjärnvindlingarna i brist på bättre förklaringar.
Har man inte rätt att ringa ambulans om man inte kan köra själv? Man kan i alla fall alltid ringa sjukhuset och fråga vad man skall ta sig till.
skrev heueh i Reflektioner
skrev heueh i Reflektioner
jag visste vad som drog igång det hela. Jag blev som en zombie med ett enda mål i sikte. Det förekom inga resonemang, inga diskussioner med mig själv, inte någon punkt då jag kunde ha hejdat mig. Jag får väl analysera lite mer sedan, just nu skakar händerna så att jag har lite svårt att skriva. I det här läget är det inte bra att vara ensam, men det är tio mil till sjukhuset så det blir lite dyrt att ta en taxi.
skrev Rosen i Reflektioner
skrev Rosen i Reflektioner
Om det blir för illa med abstinensen så ta en taxi till sjukhuset och be grannarna se till din fyrbente vän.
Ibland måste man ha hjälp. Det är ingen lätt sjukdom detta.
Det gör mig så ledsen. Själv har jag tappat motivationen flera ggr i år och vet hur fruktansvärt dålig man känner sig. Men vi är inga dåliga människor som skall skämmas!
skrev MondayMorning i Reflektioner
skrev MondayMorning i Reflektioner
AlkoHyper - skrev ett fint ord i ett du kan tänka lite på...
Självmedkänsla
Kram
skrev MondayMorning i Reflektioner
skrev MondayMorning i Reflektioner
Vi är inte mer än människor. Vi faller.
Jag tänker ändå att hjälp av läkare är kanske ett bra beslut.
Kanske akut men också för att få hjälp med att slippa återfall i framtiden....
Eller undvika/hantera kanske är ett bättre ord...
Vad triggade igång det? Om Du inte misstycker att jag frågar.
"Fall seven times, stand up eight"
Och massa varma kramar
MM
skrev Dionysa i Hatar mig själv
skrev Dionysa i Hatar mig själv
Ditt resonerande påminner mig om när du beskrev hur man kunde möta suget genom att föreställa sig det som en våg man kan surfa på, – inte kämpa... emot, inte drunkna i, utan följa med i och låta plana ut; landa mjukt på stranden. En bra strategi tycker jag!
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst
Idag ska vi gå och se ett baseball game live! Så himla roligt är det. Jag har blivit lite av en nörd av det efter att ha flyttat till USA. MEN baseball = öl. Jag ska inte dricka något, såklart (älskar att det är så självklart nu) men alla runt omkring kommer dricka. Det är standard. Tror ingen som är nykter älskar att vara runt en massa berusade människor. Inte jag i alla fall. Men min man ska inte dricka heller, så det är skönt och det kommer också bli trevligt att fokusera på baseball och inte hur mycket öl man har kvar i plastmuggen, när man kan köpa mer, eller panika över om man blir full eller inte. Det känns bra.
Åh och 10 dagar idag! :)
skrev Tofslan i Ett vitt år
skrev Tofslan i Ett vitt år
Det ska bli väldigt intressant att följa din resa. Välkommen till forumet, det hjälper enormt mycket att få råd och feedback om alkohol och nykterhet!
Lycka till!
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst
skrev Tofslan i Ärlighet varar längst
Det skulle kännas väldigt bra. Jag har svårt att stå upp för mig själv ibland, vill inte att folk ska tycka illa om mig. Men varför skulle de göra det i den här situationen? Mina vänner är underbara, så jag tror faktiskt inte att de skulle försöka övertala mig, och de vet ju om mamma också. De flesta alltså. Pappa skulle väl inte bry sig heller, alltså varför skulle han?! Jag säger att de skulle göra andra obekväma, men det kanske är mer för att jag är obekväm i en ny situation. "Nej, tack. Jag har en alkoholfri sommar." Det borde väl räcka eller? Sen om det fortsätter: "Jag vill gå ner några kilo plus att jag mår väldigt bra av att inte dricka." VEM FAN BRYR SIG? Som du säger, jag skulle respektera mina vänner om de tog ett sådant beslut.
gick ut i nykterhet så var det utan tvekan så att AA betydde enormt mycket för mig. Att vara omgiven av människor som var i samma situation som jag och som inte dömde mig efter de fel och misstag jag gjorde ( hade gjort) och som visste exakt vad jag pratade om går inte att värdera. Det var mitt skydd mot att ta återfall samtidigt som jag "skolades" in i en helt ny värld. Och det tog tid innan mitt skakiga självförtroende byttes mot en stabil självkänsla, en underbar erfarenhet. Min fru och jag utvecklades i otakt det första året och jag hade en kris runt ett år om jag skulle gå min väg eller ej. Jag valde kärleken och stannade. Sen sparkade hon ju ut mig vilket tillhör nästa kapitel.
I början var vi ett gäng från behandlingen som umgicks och hade trevligt men som efter några år tunnades ut. Tyvärr. Alkoholen tog tillbaka sina stödtrupper :-(( För en kort tid sen pratade jag med en fd vän som nu hittat en ny kvinna och helt plötsligt bestämt sig för att hon inte skulle få veta att han är alkis och därför börjat att ta en öl lite då och då när de träffas. Han märkte ju själv att konsumtionen ökade men förklarade " Jag har varit nykter så länge nu så jag vet vad jag gör" Han är redan förlorad så några argument är meningslöst att skicka med honom. Jag blir bara så ledsen att se eländet :-(
Att se en alkis på stan i sin misär gör mig nerstämd men att se en som varit nykter och ljuger för sig själv att det går finfint att dricka gör mig så in i märgen ledsen. Det känns så hopplöst. Att nån tar ett återfall med öppna ögon utan att ljuga är mer ärligt för där finns det fortfarande hopp. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark.
Jag är glad för att jag idag lagt ytterligare en nykter dag till mitt liv. Och det hjälper ni mig med och att jag inte tar det första glaset.