Senaste kommentarerna i forumet

Det är trögt känner jag, ungefär som att sluta med sponken om man bor (hyr ett rum) inne på Systembolaget. Familjen begiper ingenting,allt - precis allt jag triggar igång på!! - finns hemma jämt. Måste jobba mycket på min egen tankegång. Alkoholen klarade jag mej ifrån genom att hata, avsky och spy på Systembolaget (har inte varit där sedan 2013), MEN KOLHYDRATERNA ÄR SÅ MÅNGA OCH FINNS ÖVERALLT!!! Jag jobbar på det, läser trådar och lär mej igen.
Kram!
/MB

Pratade med släktingen som följde med och tittade på huset.. Han har också slutat med alkohol!! Helt fantastiskt. Tyvärr dricker hans fru fortfarande. Han tror att hon också kommer att sluta. Vi talade om svårigheten med att bo med en aktiv missbrukare. Och han förstår att jag måste flytta. Exet dricker som vanligt. Ju fullare han blir desto mer struntar han i att dölja. Usch vad jag blir förbannad inombords av att han inte tar hänsyn. Det ska bli skönt att slippa honom och hans förfall. Man blir smittad av missbruket så jag också känner mig ofräsch. Jävla alkohol vad det förstör oss människor...

Suck! Där ser man, jag hade lite för bråttom när jag läste... Har haft fullt upp med att läsa ifatt vad det gäller sockermissbruk, lider av det, led av det redan innan jag blev alkis - öl givetvis.. - och ska nu på allvar
ta tag i sista beroendebenet. Tror fortfarade dock att det är bra för dej att byta jobb, jobbet är en möjliggörare i och med att du är bortrest så mycket. Lättare att hålla kontakt med psykologer, AA eller vad man nu väljer om man har ett regelbundet leverne.
Kram!
MB

Att titta in här ofta,läsa, och kanske hitta nån som har det som du själv kan hjälpa. Om man är socialt "awkward" är det här ett mycket bra ställe att vara på. Man är anonym, man kan skriva precis som man känner, och oftast hittar nån ens inlägg.
Kram!
/MB

många som känner igen oss i din berättelse! Jag gör det definitivt! En varm och kärleksfull personlighet och en personlighet som skrämmer och sårar! Man är ihop med en person som är som två helt olika personer! Om man ska ge ett råd så är det att låta honom ta ansvar för sig själv! Ytterligare ett råd är att du ska vara rädd om dig själv och inte vänja dig vid att bli sårad! Min lärdom är att man inte kan få någon annan att förändras! En annan lärdom är att ord inte alltid betyder det man tror! "Jag vill sluta dricka" behöver inte nödvändigtvis betyda att han vill sluta dricka utan de orden kan också betyda att han vill få dig att tro att han vill sluta dricka! En stor skillnad och man skall inte lyssna för mycket på hans ord utan dra slutsatser av hans agerande! Nä luta dig tillbaka och låt HONOM skrida till handling och gör han inte det blixtfort så lägg benen på ryggen och dra! För detta är skadligt att leva ihop med den saken är säker!

Kan väl bara rekommendera läsning av gamla trådar, det finns väldigt mycket kunskap och erfarenhet i forumet.Själv gick jag med2012 och hittade mycket stöd i äldre trådar. Kändes så skönt att upptäcka att man inte var ensam.
Mvh MB

Och vad vill du inte? Skrev ungefär precis samma kommentar i ett annat inlägg. Utgå från dig själv och säg till honom precis hur du tycker och tänker om han drickande. När han är nykter. Struntar han i vad du tycker så är han nog inte värd att fortsätta satsa på tyvärr.

Du, det där att inte kunna bromsa är du inte ensam om. Läs i alla trådarna, så kommer du att förstå. Tja, "alla" trådar är nog för mycket begärt, men det finns ganska många års samlade erfarenhet här. Läs, vi har gått igenom det mesta här. Och - som du kommer att märka - du är inte ensam.
/MB

Jodå, vi som inte klarat att dricka bara på helgerna finns också. Att hitta andra att prata med om sina problem är absolut det bästa. Nu vet jag inte hur du har det, men när jag gick ut på fejan när jag brutit ihop fullständigt, så tog det inte ens fem minuter innan min räddare ringde.Att någon brydde sej var det viktigaste för mej, det var det som tog tag i mej. Nu har jag varit borta härifrån under flera år, jag har mycket att ta igen, att läsa ifatt, men om du inte startat en egen tråd är det faktiskt det första du ska göra.Det faktum att man är anonym gör att man vågar vara öppen om sina problem på ett annat sätt, så starta dej en egen "dagbok" där vi kan följa och kommentera, heja på och glädjas.

Och vad vill du inte? Det måste du berätta för din sambo när han är nykter. Utgå från dig själv. "Jag känner/tycker/tänker/upplever..." för din upplevelse kan han inte snacka bort. Berätta gärna hur mycket du älskar honom i övrigt också. Och slutligen måste DU bestämma dig. Stanna och leva med oron, eller avsluta.

Suck..

Hur tänker du dej framtiden? Ska du byta alkohol mot tabletterna eller hur funkar det? En annan har fått jobba med det mentala, förebygga återfall, lära sej rejält hata alkohol och vad det gör med en. De närmaste fyrtio åren-hur funkar det? Försvinner troggers och sånt också?
Mvh MB

Frågar du mej, så säger jag: ja. Om det är alkoholen som bestämmer och inte du, så bör du fundera på om du inte ska säga upp bekantskapen med den "kompisen". Men å andra sidan har inte jag exakt samma erfarenheter, jag åkte dit på långvarigt helgpartajande. Återkom gärna med dina funderingar.

Hej Buffeln
Kul att få höra om din resa med baklo. Jag har också kört baklofen i ca. 8-9 månader, tyvärr får jag den inte utskriven längre då läkaren inte anser att den ska användas i Sverige, märkligt att dom har olika tolkningar. Jag va som mest uppe på 3x25 mg per dag, vilket inte var några problem alls. De va inte heller några problem o trappa ur den. En sak du bör tänka på om du dricker riktigt mycket är att den är avslappnande och kan ge andningssvårigheter då. Några öl e inga problem. baclofentreatment.com e grym som du säger :)
Jag hade några månaders uppehåll innan jag började med den pga. sug. funkade bra! Ska bli "kul" o följa din tråd!
Viktigt att vi får fler alternativ och inte behandlar alkoholproblem med gamla metoder som inte fungerar.

Själbmordsbemägen blir jag också. Kan stå länge på broar och verkligen känna att jag vill hoppa. :/

Bara att du är här ser jag som ett sundhetstecken. Om man förstår att man har problem är man halvvägs åt rätt håll. Läs i trådar här bakåt, du kommer upptäcka att du inte är ensam, många är vi som gått på skiten. Att läsa gamla trådar är bra, de nitar som redan dragits behöver man inte göra om, alkoholism är en ganska statisk sjukdom, den beter sej likadant hela tiden. Kram!
/MB

Jag har alltid tänkt på en alkoholist som någon som dricker sprit varje dag. Men vi som alltid dricker alldeles för jävla mycket...det är också en form av alkoholism ?
Igår svek jag en av mina bästa vänner. På hennes 30 årsfest. Jag bara drog för jag fick för mig att alla mådde bättre om jag inte var där. Det enda hon sagt i dag är - du tänker bara på dig själv. Jag vill inte ha nått mer med dig att göra. Detta blev mitt wakeup call. En dag av ständig ångest. Jag är inte alls bekant med abstinens. Kan man känna av det ( fysiskt) även om man inte dricker ofta?

Ska leta upp den boken, tack för tips!

Själv tänker jag nu att jag ska vara 100% nykter i morgon och att det får bli min dag 1...

Nej, jag tycker själv det är makalöst att jag kan dricka sådana mängder utan att liksom märka av det... Och jag vill inte ha det så här, blir en ond cirkel med ångesten som gör att jag dricker mer osv. :-/

Säger som de andra, spännande att följa din väg under året. Att ge "fingret" åt bolaget är en strålande idé. Det är ju på alkoholen man ska lägga sin ilska, i alla fall om du frågar mej. Det är ju trots allt den som ställer till det för oss...
Kram!
MB

Klart jag hänger kvar, dock inte lika frekvent.

Det går väl sådär, det har blivit endel öl, så jäkla svårt att håll sig borta. Men tycker ändå inte att det blivit så mycket som det hade kunnat bli. Jag kämpar på och det är inte allt för långt kvar till våran 100 dagar vit. Du är fortfarande på va? :)

SÅ mycket nytta jag haft under de här åren av att ha en egen tråd, när jag läser vad jag skrivit innan jag lyckades slippa alkoholen så minns jag allt jobb, all sorg, all ilska, all skam som fanns; det är guld värt nu. Jag går in och läser och vaccinerar mej igen. Skriv i din tråd, även om det går åt skogen, skriv ner dina känslor och ditt mående så att du kan gå tillbaka och samla kraft när anden sviker. När man får hjälp på detta viset att komma ihåg hur jäkligt det var, så vill man inte tillbaka.
Kram!
MB

Förstår inte att dom inte har bättre koll på sin kalender.
Hur skall du nu göra? Har du ringt till sjukhuset, eller tror du att du klarar upp det själv?
Lider verkligen med dig.

hur känns det nu? Fick du behålla vätskeersättningen?
Kram
Mammy Blue, (långliggare här på forumet sedan 2012, nykter sedan januari 2013)

Men,... tror du verkligen att livet kommer att bli så mycket mindre roligt om du plockar bort a och allt den har i sitt släptåg? Summa summarum?