Senaste kommentarerna i forumet

Jag hakar på, jag har tagit mitt beslut att vara nykter 6 månader - till att börja med. Jag har en gammal tråd full av misslyckanden, men jag kommer nog starta en ny nu när jag tagit detta beslut. Men tills dess börjar jag med att följa dig.

Ja just nu är det att bara låta saker vara utan press och lita på att livet håller i en och visar vägen!

Kram till er?

Eller kanske förmiddag... jag har blivit en sjusovare! Hemska tanke, jag har kritikern i mig, att nu missar jag ju heeeela dagen.?
Du skriver och beskriver så bra Sannah. Eftermiddagar har oxå varit svårast för mig. Efter kl 15 och fram till 19. Jag kopplade ihop det med energiintag och började äta mellis som barnen. Fungerade faktiskt de flesta gånger. De dagar jag kände av det åkte jag inte hem. Försökte roa mig med något, tog en fika, hälsade på mina föräldrar etc. Jag skriver i då-tid för det gick över... tanken kan slå mig ibland men nu accepterar jag den, känner in och släpper den fri.
Tänkte också på det du skriver om roligheter. Den är faktiskt svår. Jag får ibland en känsla av vilsenhet, och det var värre förra sommaren. Vem är jag och vad tycker jag om att göra? Jag hade liksom skapat en bild av vem jag var och vad jag tyckte om och det stämde inte alls. Jag ville inte träna stenhårt så jag fick blodsmak i munnen. Inte heller är jag sååå social som jag trodde. Det är kanske dags för dig att våga utforska dig själv lite. Ta upp en gammal hobby, hitta en ny eller så kanske du finner ro i att göra minsta möjliga just nu. Se det som en möjlighet att finna något nytt inom dig. Inspireras av barnen. Nu vet jag ju inte ålder på dem men att hitta något nytt tillsammans med dem är helt fantastiskt.
Njut av dagen Sannah. Den är din. ❤️
Kram
Ellan

Exakt så är det! Igår och även idag har jag mått så dåligt pga samvetskval för honom. Jag fick sagt mycket till honom eftersom han var nykter. Han klarade dock inte av att höra allt så han gick rusade ut på promenad efter en stund. Jag frågade honom varför han är så ledsen, är det på grund av att han skäms inför andra, ensamhet? För såsom han beskrivit mig under tiden vi varit tillsammans så måste det ju bli oerhört skönt att bli av med mig? Jag kommer att flytta oavsett, det är redan bestämt och det går inte att ändra på även om jag skulle ångra mig och det känns bra, som en livlina.

Tänk att våra män är som stöpta i samma form, för att de lider av samma sjukdom! Din beskrivning Blåklocka är på pricken även min man! Att försöka prata om hans drickande möts av allt elakare påhopp, alltid mitt fel på nåt sätt att han druckit för att jag skäller och gnäller efteråt. Dom blir som småbarn, skyller ifrån sig och svänger diskussionen till alla våra påhittade fel och brister som minsann alltid är värre än deras drickande. Jag brukar också få höra jag är hysterisk, psyksjuk, klarar inte av nåt och letar fel för att jag trivs då. Påhitt alltihop, det vet jag, för jag är mycket väl kapabel att ta hand om både mig och barnen och hemmet för det har jag gjort själv i flera år även om han ännu bor med oss.

All styrka till dig nu Saga att stå på dig när du väl hittar en liten springa av ljus i en öppning till ett eget enklare liv!

Som Boink säger: "En sak du bör tänka på om du dricker riktigt mycket är att den är avslappnande och kan ge andningssvårigheter."

Det du beskriver i hur du har det i ditt liv tillsammans med en man som är alkoholist är i stort sett precis så som jag har det.
Det du beskriver av att när hans fullständigt oacceptabla beteende får dig att sova på soffan, inte prata med honom och dessutom i den situationen låtsas som om allt är bra, att inge med ett ord nämna saker dom hänt osv. Och precis som du skriver, när man själv vill prata om saker som hänt vilket ju i alla andra relationer är det enda ettiga, nej det klarar våra alkoholistmän inte höra då blir de som små tjuriga barnungar. Antingen bara rusar de därifrån och vägrar prata eller så kommer de kränkande orden:
" Du är då så jävla jobbig med ditt förbannade gnällande! "
" Dinn jävla pms-kärring!"
"Håll tyst nu annars vet jag inge vad jag gör..,"

Allt detta får oss att bli förtvivlade, att känna oss dåliga- ja sämst. Vi skäms och gömmer undan det vi är med om. Vi tystnar och mår bara sämre och sämre.
Det är precis det som våra män gör. Nämligen lägger över sitt dåliga mående sin skam på oss. Det får dem att må lite bättre. Att kunna fortsätta med sitt supande för de har det ju så svårt med såna psykfall till fruar!
Det är just här vår gräns har överträtts! Nu tar vi inte emot mera skit!
Vi är inga soptunnor!
Jag har sedan en månad tillbaka levt själv pga min mans alkoholism dom han vägrar göra något åt.
Har träffat honom 2 gånger under dessa veckor, och båda gånger a har jag insett att det inte är någon som helst idé att stanna kvar.
Jag mår så mycket bättre i själen. Trots att mitt liv är kaos rent praktiskt med sjukskrivning, inget eget boende, rädsla och ångest då jag får sms av min man där han ömsom avgudar mig och då jag är kallsinnig inför detta då är jag sååå elak och ond.
Trots detta är mitt liv så lätt och utan den negativa stress som det innebär att leva med en alkoholist.
Mitt råd till dig är att flytta fortare än fortast. Du kommer inte att få det bättre. Det är så otroligt svårt att leva med och hela tiden förhålla sig till en person som lever i en livslögn med hjälp av alkohol. När oviljan att ta hag i ett psykiskt dåligt mående som är grundorsaken till varför både din och min man dricker, när de vägrar göra något åt det- nä då är det ingenting vi kan göra eller hoppas på.
Du är värd ett annat liv ett kärleksfullt liv där du ger dig själv kärlek!

Är det farligaste djuret. Många som inte borde springa lösa.
Tror inte att din vovve behöver avlivas efter en incident. I värsta fall får du kanske ha munkorg på då han är okopplad.
Att ngn blir biten händer oftast om man försöker ingripa med händerna mitt i ett hundslagsmål. Bättre med vattenslangen

Din bestämda vilja att inte dricka mer är verkligen underbart bra! Fy så hemskt att han kan vara så elak att han "frestar" dig. Men om du trillar dit igen tror han nog att du stannar. Tycker synd om sonen, men kanske kan det hjälpa snart ex-sambon att hålla sig nykter varannan vecka. Hoppas verkligen det! Annars är kanske sonen stor nog att bestämma själv var han vill bo?

Jo, det känns fint..Tyvärr så ser jag inte hur exets botten kan se ut..Pratade idag om att han måste hålla sig nykter varannan vecka om sonen ska bo hos honom. Då undrar han om sonen verkligen sagt att han inte får dricka en droppe? Orkade inte diskutera med honom om det. Däremot så sa jag att det är bra att han visar hänsyn med sitt drickande. Men när han fyllnar till sveper med glaset intill mig, och det är därför många missbrukare trillar dit oavsett drog. För att partnern viftar med drogen framför ansiktet på den nyktra. Det är den svagaste som förstör för den starkare...Jag ska hålla mig härifrån vissa kvällar. Jag har lånat en husvagn som vi ska vara i en del..Känner inget sug nu..Kommer inte att dricka något mer i mitt liv..Kram..

Fortfarande lite klump i halsen/nedstämd när jag vaknar. Ska testa morgonjogg och nyttig frukost.

Börjar verkligen se friskare ut i ansikte och kropp nu.

Jag överlevde, vet inte ens hur många stygn det blev. Du har säkert rätt i att det går att läka. Precis som vilket annat övergrepp som helst. Typ misshandel, våldtäkt osv. Det som dock stört mig genom åren är att hundägare - pga. kärlek till djuret - på något konstigt sätt bagatelliserar, och tror att de har en rätt att genom träning återanpassa djuret till att fritt kunna röra sig utomhus. Det som gör mig sur är att vissa (som vet att hunden är väluppfostrad och ofarlig) låter dessa köpa fritt. Jag vet ju inte, och känner var gång obehag. När jag påtalar detta, lallas det ibland bara, och skojas bort. Har hänt mer än en gång att jag frågar ägaren vad de skulle säga om någon rädd person reagerade med reflex och ex. Sparkade hunden? Vissa tittar då som om det vore en djurplågare som talar. Det jag menar är att vi som blivit attackerade, inte vill ha fritt omkringspringande djur. Kan väl inte vara då svårt att förstå tror jag?!

Jag läser i min dagbok där jag skrivit ner många jobbiga händelser. Jobbar idag, har en väldig ångest. Fruktansvärt jobbigt att se honom ledsen och att han ständigt säger att det inte är försent och ber om kramar. Jag ska inte backa ur nu igen. Jag har skrivit till honom att jag kommer att flytta. Om han söker hjälp så kan jag överväga att ha ett förhållande, inte annars. Jag är övertygad om att han inte kommer att söka hjälp, han har inte viljan att ta bort alkoholen helt ur sitt liv.

Härligt att läsa dina inlägg och att det flyter på. Stänga dörrar, relationer, situationer o s v tror jag är en bra start till att hitta nytt som ger energi. Prova lite nya saker som man aldrig provat? Kram och en härlig dag till dig!

Konsulterade en hundexpert på nätet. Han hävdar att det är ytterst sällan hundar åstadkommer någon större skada med sitt bitande, och att de därför ofta avlivas i onödan. Men naturligtvis är det mycket skrämmande att som barn bli attackerad av detta rovdjur!! Å andra sidan är det ett (själsligt) sår som går att läka.
Hunden har en mycket bra förmåga att signalera till sina människor när något är fel. Vi ska lyssna på våra djur! Du kanske får välja mellan spriten och hunden... och livet! Heueh. Vilket du –kloke man– redan har insett.

Hoppas du snart kommer in i en bättre fas! När jag var liten blev jag attackerad av en hund som bett mig. Förstår att det är jobbigt, och ni som har hundar är naturligtvis mycket fästa vid era djur, det blir ju som en familjemedlem. För min del satte det spår, och har hela mitt liv tvingats leva med rädsla för hundar. Låter tufft, men med min erfarenhet i bagaget så kanske du förstår att jag är tveksam, och att jag inte egentligen kan uppbringa någon som helst förståelse för att hundägare ibland kan vara beredda att riskera att något sånt händer ett barn. Men jag förstår att du inte mår bra av det som inträffat, och vill inte förvärra det ;-)
Säkert är nykterheten en garant för att även ha bra koll och pli på ett djur...
Ha en bra dag!
//PP

Oj, det låter som hämtat ut mitt liv. I mitt fall har det bara blivit värre trots att jag tagit upp problemet med min sambo, ställt ultimatum med mera. Kram till dig.

Så bra att du hittade hit! Här hittar du många medsystrar och någon enstaka mansperson som upplever liknande situationer och problem. Det du kan göra är att tala klartext med honom om vad du upplever och känner inför hans drickande. Och hur du vill ha det i livet. Det som händer när han dricker låter väldigt otrevligt och hotfullt. Läs här på forum och info på Anhörigstödet och fortsätt skriva! Det är viktigt och hjälpsamt för egen del att sätta ord på sina erfarenheter, funderingar och frågor. Det du verkligen kan påverka är ditt lliv, hur du vill leva och ha det! Kom ihåg att du inte är ensam! / mt

Så bra att du orkar fortsätta berätta, även om allt? är skit just nu.
Jag är ingen hundexpert, men tänker spontant att du kanske borde anlita en. En hundpsykolog, eller annat proffs i den kategorin. Antagligen går det att förstå och ta itu med jyckens beteende. Kanske har reviret han har att vakta blivit lite för stort och att det stigit honom åt huvudet så att du tappat något av din ledarauktoritet? Känner han kanske av att du varit i en svajig en period nu? (Precis som för ett år sedan?) Frångått en del av dina vanor, din regelbundenhet, vilket gjort även honom otrygg. Hundar fattar ju otroligt mycket av hur deras människor har det, på gott och ont. Han gör säkert sitt bästa för att ta hand om situationen genom att försvara er på olika sätt, att bita även dig om du hotar situationen, som han ser det. Stackars vovven! Stackars Heueh!

Med hunden som rymde och med AA-mötet som inte fanns. Och med ditt mående förstås, hoppas kroppen återhämtar sig någorlunda snabbt, att vätskeersättningen hålls på insidan och gör sin verkan. Du får säkert goda tips här om vad som är viktigt att få i sig, finns också på Vårdguiden. Fy tusan för alkoholens makt.
Det låter inte riktigt bra med hunden som bits. Om det går så väl att du kan ha hunden kvar kanske du hittar nån lydnadskurs (eller vad det kan heta) så att du får hjälp att träna upp honom. Hundar behöver sin herre - nuförtiden kanske det ska heta person?. Jag har ingen annan kunskap än det jag sett på TV, jag håller mig med katt.
Allt gott till dig heueh, hoppas dagen för din tillvaro i en god riktning! / mt

är verkligen en utmaning! Intressant nog verkar det lättare att tala om än annat beroende. Jag har mött många som känner igen sig som sockerberoende när de får höra talas om det. Men att få hjälp är riktigt svårt, sockerberoende klassas ju inte som en sjukdom så vården har inget att erbjuda och de inom vård och omsorg (rätt många nu) som inser vad det handlar om får inte ge relevanta råd. Jag har valt att sluta med snabba kolhydrater för 2-3 år sen och socialt är det knepigt. Det känns oartigt och det händer att jag av artighet äter sånt jag inte vill ha. Jag vill tipsa dig om Fb-gruppen Sockerbomben i min hjärna ifall du inte hittat dit. Där tas kampen mot sockret på allvar och det ges många råd och tips.
All respekt till dig! / mt

Tack Sisyfos och Dionysa!

Skriver och mår alltid bäst på morgonen! Att vakna tidigt, dricka kaffe och fundera när hjärnan är klar det är denna tidiga morgon tid jag har i mitt minne hela tiden när det blir tufft! Inget slår en nykter morgon!
Mina triggers är em, trötthet och törst.
Därför är just att bli mindre duktig överlag viktigt! Att vila mer och prestera mindre.
Jag har fortfarande svårt att säga nej när tillfällen med alkohol finns. Jag måste undvika olika saker och omvärdera vad jag tycker är kul.
Just nu är jag i ett läge där jag trivs bäst hemma med min lilla familj dvs jag och barnen. Jag gillar att promenera och ha djupa samtal med ytterst få vänner. Jag gillar att träna. Men sedan är det stopp! Sedan vet jag inte vad som är kul??
Kram alla där ute!

Härligt att ha ett mål! Ett nyktert år låter fint! Det kommer du uppnå! Ett tips är att också tänka en dag i taget. I dag ska jag vara nykter. En dag läggs till en annan dag som blir till veckor och år...
Ibland sveper starka sug in och då hjälper det att se kortsiktigt att idag ska jag inte dricka!
Men alla är olika och det finns ingen given modell som funkar på alla.
När man skriver här får man syn på mönster och får stöttning på vägen av de som går före! Ovärdeligt om du frågar mig!
Ha en fin dag!

nu än jag mådde igår. Fick ett telefonsamtal på kvällen, det visar sig att när hunden var ute på egna äventyr så har han startat ett slagsmål med en annan hund, och var värre var bitit dess ägare såpass att han fick åka in till akuten. Om den gossen bestämmer sig för att polisanmäla så finns det mycket stor risk att jag tvingas avliva hunden. Sedan vi flyttade hit upp har han blivit mer aggressiv mot både hundar och människor, han har till och med bitit mig ett par gånger. Jag är tyvärr inte särskilt duktig som hunduppfostrare så jag har ingen aning om vad jag gjort för fel. Tragiskt om hunden får betala priset för mina tillkortakommanden.

Jag har fått i mig lite vatten under natten, men maten får nog vänta ett tag till. Jag har legat vaken hela natten och ältat det här eländet. Inte nog med att man mår urkass på grund av själva drickandet, man ställer till med en massa onödiga bekymmer också. Hade jag varit nykter när hunden smet så hade jag kanske hunnit få fatt i honom innan han råkade i bråk. Så ni kan säkert gissa hur jag mår rent psykiskt just nu.

Den där personliga botten man måste dundra ner i innan man kvicknar till och inser hur illa det är... Skönt att det går så bra för dej, att starta ett nytt liv är inte det första man ger sej på!! Underbart!!!
Kram!
/MB