Senaste kommentarerna i forumet

Håller med! Det är för sorgligt egentligen med alkoholkulturen vi har i Sverige, Å andra sidan finns det också många fler som inte dricker, som aldrig dricker med barn, som inte dricker på helgerna, som istället går upp tidigt på morgonen. Vi vänder blicken åt rätt håll.

Bra jobbat Sinnitus! Det är bra med perspektiv. Kom ihåg att se det positiva med ditt sätt att fungera. Har man tänkt igenom olika katastrofscenarier så har man också en plan när något går fel. Kanske inte nödvändigtvis måste kallas att oroa sig utan snarare att vara strukturerad och ha lösningar. Hoppas du lyckades med din föresats att vara snäll, det är ju verkligen inte alltid så lätt att vara snöll mot föräldrar.

Tycker att oärligheten vid missbruk är det värsta för förhållandet. Lögnerna underminerar hela relationen. Kan man ljuga om a-intag så kan man ljuga om annat. Jag har sagt till "sambon" att varför ljuger du om saker som är uppenbara?. Tex Nä , jag har inte druckit men vill inte köra bil?? Då sa jag till honom att "Jag bryr mig inte längre eftersom vi ska separera. Men du kan ju inte fortsätta att ljuga när sonen ska vara hos dig"...Han kommer inte till dig om du är full..Tänker på dig Bedrövad sambo och att du inte visste om din man tog antabus eller ej. Det är klart att det är hans sak att välja nykterheten, men det är eran sak att han håller sig till sanning. Hade jag varit i din mans tofflor och ville vara nykter, så hade jag varit öppnare med mina svagheter. Det är tvunget att vara ärlig när man är missbrukare och ska ha en relation. Den första lögnen följs ofta av flera...Hoppas allt blir bra för dig.. Det är du värd..

Meningen är nog att du ska minska ditt drickande i takt med att din medicin hjälper dig att sakta ner och inte "behöva" mer. Inte ståndaktigt hålla fast vid samma mängd och beteende samtidigt.
Vad baklofen gör är att det ersätter alkoholens stimulering av GABA (som fungerar nedreglerande på nervsystemet) så att du inte blir agiterad och ångestfylld (sug och abstinens med andra ord) när du minskar drickandet.
Alkoholister som slutar dricka känner obehag just på grund av att GABA blivit avtrubbat av alkoholen. Den egna produktionen är sänkt, våra nervsystem reglerar sig själva på det sättet. Om en utifrånkommande substans ökar något minskar kroppen sin egen produktion. Efter ett längre uppehåll i tillförseln utifrån kommer den egna produktionen igång igen.
Om du nu tar medicin som ska ersätta alkoholen - eller minska obehaget när du inte tillför det GABA blivit inställd på - och samtidigt fortsätter dricka lika mycket kommer det bli en ännu större obalans. Den kroppsegna utsöndringen minskar ännu mer.
Jag funderar på hur du tänker.
Om du nu upplever att medicinen fungerar så till vida att du har svårare för att få i dig dina öl och du egentligen inte behöver dricka upp allihop utan helst vill gå och lägga dig - skitbra! Men, varför valde du då ändå att fortsätta? Vad var meningen att ta medicinen då, om tanken ändå var att dricka alla de öl du köpt? Och hur ser planen ut framöver? Är det höjning av medicinen till en viss nivå, och sedan? Hur tänker du när det gäller utfasning av alkoholen?
Ursäkta mig om jag låter konfrontativ, jag är sådan ;-) En hård motståndare som a-jäveln kräver hårda konfrontationer.
Gillar din uppriktighet. Anar dock att du kan vara lite farligt ute här. Jag hoppas det inte är din beroendehjärna som lurar dig.

Tillsammans är vi starka! Ser fram emot att läsa om din resa mot ett välmående som du förtjänar

Det är bra med de där minnena. De är svåra att hantera när man dricker, eftersom de gör ont, men när man är nykter gör man nog klokt i att ha dem nära. Dit vill man inte tillbaka. Jag vill dock tillbaka till den euforiska nykterheten igen, när man verkligen kände glädjen i att vara nykter. När man alltid kunde köra, slapp planera vininköp och var så närvarande Du gör verkligen klokt i att tänka på allt positivt med att vara nykter.

Mig hjälper det att veta att "det är på riktigt". Det räckte inte ens att innerst inne förstå att jag är alkoholist eller att jag har ett problematiskt sätt att dricka utan jag behövde verkligen övertyga mig själv genom självtester, diagnoskriterier, faktatexter mm. Det var så lätt för beroendehjärnan att hitta kryphål och undantag och ursäkter. Minsta spricka i resonemanget med min tänkande, logiska hjärna - och beroendedelen satte in en fot i dörren likt den envetne dammsugeförsäljaren i barndomens Kalle Anka serietidningar...
Kan jag inte lura mig själv tvingas jag gå in i det med öppna ögon och då blir det längre startsträcka till återfallet.
För somliga spelar det ingen roll vad man kallar det; beroende, missbruk, alkoholproblem, svårt med måttligheten, mm
Om det räcker för dig att tänka att alkohol och du inte är en bra kombination så behöver du inte fundera mer på saken utan bara se till att ni inte umgås med varandra mer.
Fint att du är här och har börjat skriva.
kram

Jo Dionysa, man ska kanske fundera över de nick man väljer... likt Sisyfos har jag varit precis vid toppen, kan nästan säga att jag tog ett varv däruppe, sen slant jag till. Fångade dock upp stenen på vägen ner och nu baxar jag den sakta uppför igen, tappar greppet lite då och då. Har en vecka framför mig dock nu när jag vet att mina handskar har fint grepp och skosulorna greppar bra i gruset. Kan liksom inte med att helt stänga dörren...
Hoppas allt är bra med dig och att du får ordning på relationen.

Tack tofslan och ellan. Vaknar idag och det känns bättre. Det hjälper verkligen att läsa att fler känner igen sig.

Idag har jag restaurangbesök och kommer dricka vatten till maten. Undrar hur uttorkad kroppen var under svartaste perioderna? Nu dricker jag ju flera liter vatten per dag och inte bara vätskedrivande saker. Usch va hemskt när man tittar i backspegeln, men nån klok person sa väl nåt i stil med att man ska se sitt liv som proportionerna i en bil? Mycket större framruta än backspegel... typ.. :)

Kom hem i går och sista kvällen i huset i söder drack jag ingenting trots att det fanns vin kvar. Den stora skillnaden när man går och lägger sig nykter är för mig hur jag sover. Det är som en helt annan sömn och en helt annat känsla när jag vaknar. Så skönt. Men de ringde från psykmottagningen där jag går och berättade att jag hade blodvärden som visade på inflammation i sköldkörteln. Så nu är det läkarbesök i veckan och jag ska dessutom på anställningsintervju så det där med vin och härliga grillkvällar som hela sverige verkar leva för får vänta ett tag. Har inte tänkt så mycket mer på A men känner att jag mår bättre utan, det blir en sådan jakt efter nästa glas och nästa tillfälle när jag är inne i det.

Håller med de andra om att du gör en fantastisk insats på forumet. Tycker också att du gör helt rätt som lämnar ansvaret till sambon (även om jag ser och förstår att det i princip är omöjligt).
Tänkte skriva igår att det mycket väl kan fungera som din sambo beskriver. Det funkade för mig att dricka socialt en lång period tills jag började smygdricka igen. Men då måste nivån vara väldigt reglerad tror jag - högst två glas, 1 l öl. Socialt, inget tröst/läkande drickande etc, etc. Läste dock din tråd igen från början och du beskriver en man som enligt dig är mycket lättpåverkad. Jag funderar över om han smygdrack redan då. Och ganska stora mängder. Visst kan det vara som du skriver, men just det faktum att nu pratar om att han inte ska dricka och han kommer hem apfull kan också tyda på att han dels inte var nykter när ni började prata, dels hade gömd a någonstans att dricka. Kanske t.o.m. Sprit. Funkar han lite som jag så måste drickan ta slut... så att man kan börja på ny kula. Och jag tycker mig märka att även om man är och borde vara nykter så tar man mycket sämre beslut när man faktiskt har druckit dan innan.
Jag känner mig oerhört kluven i det jag skriver. Vill ju själv tro och tycka att jag kan hantera att socialdricka. Det har aldrig varit mitt problem. Dock så började jag ju smyga igen efter en jobbig tid för ett år sedan och det går periodvis. Det är inte så mycket men om jag "får" dricka 1/2 flaska vin hemma så dricker jag kanske 1/2 i smyg också. Det blir inte varje dag men för ofta, särskilt eftersom målet egentligen är att inte smyga alls. Intalar mig själv att det inte är så farligt, det sker när barnen sover etc etc. Men jag lever helt enkelt inte som jag lär och a tar för mycket tid i mitt liv just nu igen. Jag kan helt enkelt inte ha a tillgängligt hemma. Då smyger jag. Så jag håller nog med de andra. Skippa drickat du också en period. Och håll dig sen under riskbruksnivån kanske... man tror liksom inte att man ska fastna i ett osunt drickande, men riskbruksnivån är låg och bör så vara. Och då är det högst två glas per gång som gäller. Kollade min konsumtion på nån app och veckokonsumtionen var ok, dock inte att allt slank ner samtidigt.
Jag är i din sambos sits. Jag vill att min sambo ska lita på att jag klarar av det. Kan han lita på det jag säger? Nä, tyvärr inte. Jag ljuger när jag blir påkommen, eftersom det är så pinsamt och eftersom jag inte är nykter då. Kan han lita på mina intentioner? Absolut! Och jag tror verkligen att jag återigen kan ha ett sunt förhållande till a som för två år sedan. Vet att många på missbrukarsidorna är oerhört skeptiska till det... men som sagt om man verkligen ska ha ett sunt förhållande, då är det de där nivåerna som ska hållas. Det blev lite långt detta, men jag vill ge dig en liten bild av hur det kan se ut på andra sidan. Och som sagt, just din inställning om att det är hans ansvar tycker jag mycket om. Dock tycker jag absolut inte att du ska börja acceptera att han dricker hemma hos er igen - om det inte är nåt alldeles särskilt. jag vet ju inte själv heller om jag borde lägga ner helt istället. Men just den biten tycker jag att jag kan ta ansvar för själv att fundera över. (Eftersom drickandet sker så sällan och utan att någon eg märker. Är inte full så familjen ser.) . Det är en balansakt och jag sitter inte med facit alls. Kanske sitter de andra på missbrukarsidorna med facit. De allra allra flesta halkar tillbaks igen och då djupare. Jag vill dock ännu inte inse att jag ska stänga helt. Och det vill uppenbarligen inte sambon din heller. Lycka till nu med allt!

ut, som sagt!!

För dina ord!
Ja minnen finns det gott om! De kommer upp med jämna mellanrum! Minnen jag verkligen velat förtränga!

Sitter och funderar på varför jag gjort så här mot mig själv och mot andra??

Denna skam med! Jag har verkligen jobbat hårt för att dölja! På slutet var det oundvikligt det var bara fråga om tid innan allt hade brakat!

Vet att jag förra sommaren på riktigt ville hyra en stuga i skogen själv!! Intalade alla och mig själv att jag var introvert och behövde ensamheten.., vilket skämt! Jag är jätte social och enda anledningen till att hyra en stuga var att få dricka obegränsat i min ensamhet, sorgligt!!

Kram alla där ute!

Tack, det känns som en bra början att hittat hit, skrivit ner lite snabbt och fått ett vänligt välkomnande.
Kram

Jag hoppas att jag håller mig till dina råd. Minut för minut känns oöverstigligt nu men jag har hopp någonstans inom mig, det tror jag.

Kan vara något för hängmattan.

Idag blir det inget vin. Igår blev det 2 glas och jag kände mig jätteduktig när jag hällde ut alla halvfulla flaskor när jag diskade undan på kvällen.
Vi hade släktmiddag, alla min fars syskon var här. Jag fashineras alltid över hur snälla de är. Alla utom just min far. Att de är intresserade av omvärlden och har intressanta ämnen att prata om.

Dagens mål är att åka tåg utan att stressa upp mig över att det är mycket folk.
Jag ska vara snäll mot mina föräldrar innan jag åker, inga onödiga spydigheter oavsett vad gubben säger.

Du har hittat hit, det är ett bra steg. Du har börjat skriva en tråd det är också ett bra steg.
Det är bra att skriva ner hur det går lite varje dag tycker jag så kan man reflektera efteråt hur det blir och varför. Jag har fått rådet någon gång att skriva upp små mål för något trevligt man ska göra under dagen och sedan utvärdera på kvällen om man klarat det. Viktigt att inte sparka på sig själv när livet är tufft.

Fortsätt skriva så får du tips längs med vägen. Det finns många snälla kloka människor här inne som har bra tips och som kan heja på längs med vägen.

Kram och välkommen hit.

Egoistiska och beslutsamma för att orka - det är så sant. Jag kan se situationer där jag tar ett glas även fast jag först har sagt nej för att en vän säger "men kom igen nuuuu" eller tar ett glas för att jag inte orkar konfrontation. Då dricker jag ju inte för att jag vill, utan mer för att andra ska känna sig bekväma. Skillnad på det eller om jag verkligen skulle vilja dricka men det förstör samtidigt lika mycket. Det blir svårt att undvika situationer för jag ser bara dessa människor en gång om året men jag vill inte gå ut och festa. Men vi är ju inte 18 längre, så det blir inte så mycket sånt längre. Ska vara snabb med att föreslå lunch och fika. Även middagar är okej, kan dricka vatten.
Min pappa och hans flickvän dricker ganska mycket, alltså de har inte problem men de brukar dricka vin till maten etc. Bjuder alltid mig. Vet inte vad jag ska säga till dem, det är så naturligt för dem. Förstår inte egentligen var pappa uppmuntrar mig till att dricka när han vet att mamma var så beroende, men sen trodde han inte alkoholism var en sjukdom heller... Det var inte förrän efter mamma dog som han började dricka igen. Drack aldrig framför oss innan, men nu är tydligen fritt fram. Tycker det är lite obehagligt även om jag är vuxen och han inte har något problem med alkohol. Minnen antar jag.

Hej! Det är verkligen vanligt här bland oss att man inte kan sluta även om man vill. Det är något som gör att du fortsätter dricka antagligen är det psykologiskt och biologiskt..ja det kan bero på allt möjligt! Går kanske inte att säga bara en sak. Låter verkligen hemskt att du förlorade din flickvän på det sättet och det är säkert en orsak, men har det trappats upp efter hennes död? Ångesten dagen efter är fan det värsta någonsin, har själv fortsatt dricka för att jag inte kunnat hantera vad man har gjort under gårdagen, och det är en ond cirkel men jag fick hjälp att sluta skämmas, släppa skammen, besvikelsen och allt jag har gjort. Bara släpp det och tänk att jätte många har varit i din sits och att du är värd att få gå vidare med ditt liv. Vet att det är svårt men försök ? Är själv 21 år och mina päron tröttnade på mitt supande också och dom tvingade mig att ta tag i mitt liv genom att säga att jag fick flytta. I början gick det rent åt helvete, haha om det var illa innan jag flytta så var det inget jämfört med vad som hände då! Men efter några veckor började jag fatta.. att jag inte ska skämmas och bara försöka gå vidare med mitt liv ? Men de flesta klara inte det själva (som jag) så försök att skaffa hjälp, ring en beroendeklinik och fråga vart du ska vända dig.

Vi hade missuppfattat tiden så vi missade bussen till festivalen. Sambon sa direkt "Det gör ingenting, jag kör". Så kvällen blev lugn på den fronten. Och trevlig ? Vet inte om vårt prat påverkade, men skönt kändes det. Det var nog inte klokt av oss välja ett sådant sammanhang, som är så väldigt förknippat med alkohol. Vi lär oss hela tiden. Riktigt aptrött är jag nu. Dels för att det är sent men också av att anspänningen släppt tror jag.

Hej Pelle82,
Jag och min man levde med "elefanten" i många år och då syftar jag på det stora problemet, mitt beroende av alkohol. Den fanns där och förpestade våra liv men vi pratade inte om den. Jo när jag hade druckit, ljugit, gömt undan, svikit honom och våra barn, då bråkade vi om den. Men vi pratade aldrig om den/det på riktigt. Jag läste din tråd i förra veckan och fick på riktigt ont i magen. Du upplever och står i den situationen som jag utsatte min man för. Jag var sjuk, jag vet det nu, men det smärtar att läsa hur det faktiskt är för er som är anhöriga. Alkoholisten, jag, ville inte prata om det. Det var för skamligt och smärtsamt. Jag blev irriterad, arg och ledsen. Spelade ut hela registret. Min man gick med en ständig oro och vågade inte ta upp det... var tacksam för att det var lugnt för stunden men var på sin vakt och litade inte alls på mig. Han levde med en ständig stress, det vet jag nu.
Jag har nu varit nykter i 15 månader och han har genomgått en anhörigvecka. Vi är fortfarande gifta och vi har kommit långt i tillfrisknandet tillsammans med barnen. Så det går att ta sig igenom skiten. Men det svåra i detta är att det inte ligger hos dig. Du kan inte hjälpa honom, hur mycket du än vill och hur mycket kärlek det än finns mellan er. Elefant-jäveln måste upp på bordet! Den står emellan er, över er och omger er. Tilliten växer fram när han börjar arbeta med sitt tillfrisknande och du med dig själv. Löften och kloka ord räcker inte långt när vi är aktiva i vår sjukdom utan det är vad vi gör för vårt tillfrisknande som bygger tillit.
Alkoholism är en familjesjukdom på så vis att alla blir sjuka, mer eller mindre. Jag skulle inte råda dig till att bli sambo med honom, särskilt inte om det är barn inblandade.
Prata med honom, prata om elefanten som tar plats oavsett om han dricker just nu eller inte. Du kommer bara att göra dig själv illa annars. Berätta ur ditt eget perspektiv. Hur du mår och hur du känner. Det är dina känslor och de kan aldrig vara fel.
Att han kan låta bli och dricka nu när han går på diet är egentligen inget konstigt. Jag blandade oxå in perioder av strikta dieter etc och fick då belöningar i ny form. Vi beroendepersoner hittar nya vägar att belöna oss när ett sätt försvinner.
Jag ber om ursäkt för mitt långa inlägg men jag har hållit inne med mitt svar ett tag. Ditt inlägg berörde mig mycket och jag är ju från den "andra sidan" så jag var lite tveksam till mitt svar.
Önskar dig ALLT gott.
Styrkekram
Ellan!❤️

Resan blir ju inte på något vis sämre bara för att man inte dricker, långt ifrån, kanske t o m bättre, precis som du säger Sisyfos. Imorgon har det gått 14 dagar, känns skönt. Idag var jag på restaurang med min man, en liten utmaning. Jag tog först en alkoholfri ale, inte gott, men berodde nog mest på mina smakpreferenser. Till maten drack min man vitt vin och visst blev jag sugen, just vitt vin och öl gillar jag verkligen för sina smaker. Jag drack en alkoholfri chardonnay som var rätt ok och kändes roligare än mineralvatten som jag i o f också tycker är gott. Maten var jättegod och det blev en mysig kväll. Och nu är det ju knappast så att jag ångrar att jag var och är nykter. Nu känns det jätteskönt. Helgen har varit bra hittills. Ett par små och korta ögonblick av glädje och harmoni har jag känt senaste dagarna. Känner mig sugen på att testa flera varianter på alkoholfria drycker som t ex ingefärsläsk, någon kolsyrad dryck på druvor, granatäpple och rooibos lät spännande. Fasen vad skönt det är att må lite bra!

Just nu sitter jag ensam i sängen med hunden. En tjejkompis skriver att hon är nykär & går med det underbara pirret i magen. ?
Jag vill också ha det! Jag längtar efter att vara kär, längtar efter att längta efter någon,att känna att någon bryr sig om mig, att känna att någon är attraherad av mig, att vara k*t. Jag vill ha allt det där!!!!!

Grattis till 4 veckor!! Det är verkligen en vinst att slippa skämmas inför sig själv och andra när man tänker tillbaka på de gånger man druckit. Minnena finns kvar men med tiden bleknar de lite så att man slipper ha så ont i magen jämt.

Du gör något mycket bra för dig själv och dina barn genom att vara nykter! Det betyder mer än allt annat. Fortsätt på den här vägen ❤?

Hej Sannah och tusen tack för din kommentar! Och stort lycka till med nykterheten och en nykter semester. Du klarar det ❤

Och tack Sisyfos för att lite klämkäckighet får vara ok ibland ?? och tack Dionysa för ditt inlägg. Det är helt som du säger.

Idag har vi haft en fantastisk dag. Likaså igår. Vi har varit vid havet och jag har fått mkt kvalitetstid med mina nära och kära. Det har varit underbart.

Mot kvällen skulle jag och barnen åka hemåt. Då såg jag många som drack både i parker och på uteserveringar. Då tänkte jag att herregud vad pågår?? Är folk galna. De drack till och med i lekparker med barnen. Jag blev lite illa till mods. Fick för mig att hela Sverige är hjärntvättat. Men sedan när vi passerade busshållplatser med nyktert folk på väg hem eller bort så insåg jag att man måste försöka se förbi de som dricker. Låtsas att de inte finns. Och fokusera på tonåringen som är ute med hunden, mamman som joggar, paret som handlar på Ica, gubben som sitter på en bänk. Tänka på att busschauffören jobbar och är nykter. Alltså inte ge sin energi åt att stirra sig blind på alla som super. Det är helt för deppigt. För summa summarum var vi fler nyktra. Men jag såg för ett tag åt fel personer. Idag gav det mig inget sug men jag blev ändå frustrerad. Av masspsykosen. Som till och med tog sin in i lekparken ?

Hur som helst. Klarar man en sommar i Sverige nykter klarar man det mesta ?

Många varma kramar till mina medkämpar! Vi är vinnarna i det hela.

Hej Tofslan,
Du skriver det så bra själv; nykterheten måste ju komma först om det är det jag verkligen vill. Jag håller med dig helt och fullt och det krävs en hel del av oss när vi är nynyktra. Får liksom orientera oss fram i verkligheten och alla sociala sammanhang som väldigt ofta inkluderar alkohol. Är det så att du är väldigt mån om din nykterhet så kan det tom vara aktuellt att avstå vissa sammanhang alt styra om de så att de passar dig. Jag tror vi behöver vara egoistiska och beslutsamma för att orka stå kvar i vår nykterhet. Det är inte enkelt men det går.
Att vara hälsosam är ju väldigt inne så den ursäkten fungerar alltid.
Kram
Ellan