Senaste kommentarerna i forumet

Du börjar se din historia och inte bara lever på! Det är början på att hitta nycklar, se mönster och vad som gjort att du är där du är.
Kan inte varit lätt att mista sin mamma och känslomässigt vill man då fly det skulle jag med gjort!
Att ha en livskamrat som stöttar och hjälps åt är viktigt tror jag.
Jag lever med mottot en dag i taget och den dagen läggs till en annan. Med tiden som nykter i ryggen kanske nya insikter kommer och nya intressen, vi kanske inte måste veta vart livet tar oss utan lita på att det visar sig? Det måste ju finnas mer glädje? Alkoholen gör en inlåst!
Kram till dig!

Ja jag är nog rätt pigg på morgonen egentligen och det är skönt att komma upp.
Tack för dina ord, det är jätteroligt att se dig här också.
Kram och ha en fin dag!

Tidiga morgonvanor du också?! Morgonstund har guld i mund, som det heter. Så kul att läsa dig nu!

Den plötsliga oron, olusten, ja –skräcken! som kan slå till ibland: vaga, eller ibland tydliga minnen hur det ibland har varit, när hjärnan varit kidnappad av a och levt sitt eget liv, rädslan för att inte kunna lita på sig själv. Men nu vet jag att jag sitter säkert på "andra sidan", jag kan notera de förbiilande känslorna av rädsla och olust, inse att de är känslor och att de inte ska bli realitet igen. Det bestämmer jag över nu. Dag för dag. På så vis är jag säker.

Dina inlägg AlkoDHyperD gett mycket bra insikter till mig! Du har samanfattat saker som gör att jag förstår.
Visst är det märkligt att en kan vara bra på att hjälpa andra men att hjälpa sig själv är något annat.
Tack för att du och ni andra stöttar, läser och skriver!???
Idag ska jag vara nykter!

Vaknade tidigt. Kroppen vill inte ligga mer men huvet är inte med. Så nu blir det att kliva upp o ut med hundarn fast de inte vill riktigt än.
Slut i kroppen efter en rolig men ansträngande arbetsdag.
Men inte bakis ?
Heja oss MM ????

Onsdagen kom och gick du fixade det nu nästa dag.
Mitt motto är. En dag i taget, kanske en timme i taget om det är allt för jäkligt.
Jag klarade tisdag onsdag och jag ska klara torsdag. Du gör det också, en dag i taget !!!

Jag läser mig till både en stark oro i ditt inlägg, en oro för de konsekvenser alkoholen givit och kan ge om du inte gör en förändring. Du verkar vara öppen och villig till förändring.

Du skriver att du vill ha konkreta tips, gör gärna det Dionysa skrev ovan! Och läs inlägg här, jag lovar dig du kommer få massor av input av människor som just har börjat på denna väg eller som varit nyktra eller förändrat sin konsumtion under lång tid. Välj de strategier som passar dig och som du tror på (för allt passar inte alla).

Hoppas du vill fortsätta skriva här och berätta om din resa!

Varmt välkommen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har samma problem som du förutom vardagarna. Sätter nu mitt hopp till att gränserna mellan helg och vardag suddas ut under semestern, och att det på något sätt ska kunna vända på saker och ting.
Väldigt långsökt, jag har inte ens provat ännu , men ledighet skrämmer mig och jag behöver en strategi.
Kommer du på någon annan bra strategi så får du gärna dela med dig ☺️

Detta forum verkar också hjälpa mycket

Jag kämpar på jag med och fredag och lördag kommer bli utmaningar, men we can do it! Tänk på imorgon först och ta fredag när den kommer.

Jag är ledig imorgon. Och jag är nykter ☺️

Hör inte till vanligheterna... Men dagen, framförallt dagen, var tuff. Kan inte förstå hur jag fungerar...

Torsdag blir nästa utmaning! Fredag känns just nu extra jobbig. Bortbjudna. Gångavstånd. Tankarna snurrar... Vilka mål har jag?

.

Fem månader. En fis i rymden egentligen. Har förhoppningsvis sådär 4-500 nyktra månader kvar innan jag lämnar in av hög ålder.
Inte fan stannade jag upp i fysisk mening idag - men - tog dagen som den kom och i värderad riktning. Nöjd och trött efter lagning av dörrlås, jäkligt pilligt men egoboost när jag lyckades, kanotpaddling, grillning och de vanliga "springa som en iller mellan alla behövande barn"
Imorgon drar jag iväg med fem barn/ungdomar på spontan roadtrip till Sommarland.

När jag läser dina inlägg tänker jag : hon har fattat vad som krävs, hon har vad som krävs
Vilja till förändring, beslutsamhet, ödmjukhet inför svårigheterna, förståelse för komplexiteten
Du är inne på ett bra spår när det gäller att utforska dina känslomässiga triggers och se mönster. Impulsivitet tillsammans med flyktbeteende när ångest eller andra obehagliga känslor blir övermäktiga är en farlig kombination för oss som har beroenden.
Just detta, att förstå hur viktigt det är att röra sig i riktning mot något - självrespekt, självmedkänsla, värdighet - och inte bara kämpa med vita knogar för att avstå från att dricka. Vissa dagar måste man hålla i så knogarna vitnar, men för en (livs)lång nykterhet behöver livet hanteras på ett annat sätt än tidigare.
Jag tror att du även nästa månad, och nästa...kommer att hålla dig nykter.
(och ja, jag har på mitt CV förutom alkoholberoende och ADHD även kurator/psykoterapeut...;-) bra på att hjälpa andra men det tog ett par decennier att komma till mig själv..).

Känner också igen mig... inte jättekul direkt men i alla fall inte bakisångest. Två veckor är starkt, håll ut!

Forumet är så bra för alla som vill prata, det är många som lyssnar. Själv talar jag inte så mycket om känslor och tankar jag har men det känns skönt att skriva av mig här och få någonting tillbaka från folk som förstår :)

...att det är större risk att man själv hamnar i missbruk om man är barn till en missbrukare. Det har jag alltid varit orolig för och tänkt på. Morfar var alkoholist också. Jag skrev i min dagbok när jag var typ 10 att jag ALDRIG skulle dricka alkohol. Tänk att man var smartare då. Man borde aldrig ha testat. Ja, ett par vin på helgen är ju ingen fara men jag förstår att man aldrig kan sluta att utvärdera sitt eget bruk av alkohol när man har erfarenheter i barndomen som vi har av det. Nästan så att man får lite skuldkänslor när man dricker, eller nästan, typ alltid, för att jag vet hur mycket jag egentligen hatar vad denna dryck gjorde med min mamma och många andra som lider. Väldigt intressant... du kan nog slappna av lite, inte kul att gå och oroa sig hela tiden. Som du säger så vill du ju släppa kontrollen och din sambo gör ett bra jobb. Ett återfall kanske kommer down the road men då får ni ta det då tycker jag.

Dina två veckor, grattis.
Jag har mediterat mycket förr och vet hur bra det är, pratade just med en kompis om vi skulle börja meditera tillsammans igen, hoppas det blir så.
Jag har kommit in i andra andningen och har släppt taget om alkoholen eller att den har släppt taget om mig. Visserligen är det bara dag 2i morgon men så här beslutsam har jag inte varit på länge. Så det finns hopp ?
Sov gott !

Men blir glad att höra om din veranda och dit mående.
Njut av sommar, barnbarn och nykterheten.
Kram

Alkishjärnan är helt knäpp och saboterar för en! Jag känner igen den där grejen när man känner att man egentligen skiter i det mesta inklusive relationer och om nån blir sur eller tycker nåt - bara man kan fortsätta dricka. Men det är inte bra i längden, de flesta vill ju inte leva hela sitt liv så. Det är inte kul att ogilla sig själv, för att man blandar ihop sig själv med sitt alkoholjag som är självisk och dum. Man måste nog bara kväva sin alkoholpersonlighet så att ens egentliga jag kan komma fram! Tänker jag, men det är lättare sagt än gjort. Hoppas du får en fin semester oavsett hur du gör med din kompis och med a.

Om jag hade vetat om hans bakgrund med riskdrickande så hade jag aldrig festat med honom givetvis! Men jag hade ingen aning. Reagerade bara på att han drack snabbt, tills allt tog slut, och blev skitfull. Sen eskalerade det och utmynnade i katastrof. Men det har gått bra hittills, och jag är SÅ tacksam för varje dag ihop. Har näääästan slutat oroa mig för återfall. Nästan.

Jodå Sisyfos, tror han döljer sin a pga både skuld och för att jag sagt att han inte kan ha den synlig. Tidigare så täckte vi upp för varann som vilka missbrukare som helst.Framför allt inför dom äldre barnen. Nu kan jag inte begripa hur någon, överhuvudtaget som inte själv har missbruksproblem kan leva med en missbrukare. Fy för att aldrig kunna räkna med vederbörande som en vuxen. Kan inte följa med någonstans, inte köra bil, inte ha en diskussion utan att sluddra. Luktar illa och blir mer nedgången både fysiskt och psykiskt. Min "sambo" har sett bra ut och har tränat så han har hållit sig i form. Jodå han ser hyfsad ut nu med, men jag ser hur hela han har förändrats till en man med missbruksutseende. Psykiskt mår han också dåligt. Han fattar nog inte sambandet med depressioner man får av alkohol. och den falska glädjen man får av fyllan. Och tillbaka till depression. Jag hoppas för hans egen skull men även barnens att han en dag förstår sig på a-beroendet och sina känslor som han har dövat hela livet. Själv vill och ska jag vara fri resten av mitt liv. Hoppas jag får leva många år till, nu när jag har vett att ta vara på livet... Kram.

Som barn till missbrukare ska man vara extra försiktig. Min sambos pappa var alkoholist, flera av hans syskon också. Min pappa var det, och flera syskon till honom. Min sambos nykterhet har gjort att jag ifrågasatt mitt eget drickande förstås. Tidigare kunde vi festa till det rejält, men det gör vi förstås inte längre. Och jag saknar det inte ett dugg. Jag är inte helt nykter, tar gärna två-tre glas vin fre-lör och på kalas. Och sambon är nöjd med att köra. Han vill inte tala öppet om sin nykterhet för alla än, bara de närmaste på hans sida vet och min bästa kompis. Mitt ex och mina barn vet inget, och det är lika bra. Min sambo tillhör inte sorten som talar öppet om sina egna problem för att indirekt hjälpa andra. Det gör däremot jag, som pratar om min utmattningsdepression, och vägen tillbaka, med allt och alla som vill lyssna. Man är olika, och det är okej ?

Ja, det finns mycket man kan göra! Men en sak i taget: du kanske kan börja med att beskriva mer detaljerat hur ditt drickande ser ut, hur länge du hållit på, etc. Det är en stor hjälp att föra någon form av dagbok över sitt drickande och även att dela med sig, t.ex. här på forumet så du kan få värdefull input. Välkommen hit!

Hejhej, Bedrövadsambo, har nu läst din tråd för du har kommenterar så fint i min några gånger. Ärligt talat blev jag förvånad (kanske pga hur andra trådar ser ut), det har ju gått jättebra för din sambo! 4 månader och inget återfall. Bra jobbat, både han och du som ställde ultimatum. Hoppas det fortsätter såhär!
By the way, min mamma var alkoholist och pillermissbrukare. Hon var nykter från alkohol ett tag, typ 5-6 år efter att mamma och pappa skilde sig. Men då tog hon piller istället för alkohol, typ ett återfall en/två ggr om året. Hon dog tillslut av en överdos när hon var 61, då hade hon också tagit återfall med alkoholen ett par månader tidigare. Vi vet fortfarande inte om det var självmord eller en olyckshändelse... ibland skulle jag vilja veta, men ibland inte. Hon hade många perioder av depression och låg i sängen i flera månader. Usch. Nu blev det långt i din tråd. Men ville bara säga att jag har den erfarenheten också.