Senaste kommentarerna i forumet

Hej Sockerpop
Jag tycker att du har genomfört en bra början med att skriva här. Vi här inne har en mångsidig erfarenhet av alkoholism. Läs och skriv samt ge inte upp om det tar litet tid att få svar.
Du skall veta att jag tror mig veta hur det känns för dig just nu. Men där finns alltid en lösning. AA är förresten också ett bra alternativ att prova med.
vänligen
Ikaros

Jag har tänkt på dig Muminmamman och undrat hur det går för dig? Hoppas sommaren fört med sig någon ens liten lättnad i din svåra sits! Skriv så gärna några rader om du orkar om du ännu tittar in här ibland!

Trodde han att det skulle vara som på tv? Vad heter den där kändisdoktorn som rehabar kändisar? Jag tycker också att han bildade sig en uppfattning för fort, utifrån sina fördomar. Och du har inte själv sett det, bara hört hans "sanning". Låter som svepskäl i mina öron. Det tillhör ju konceptet att man ogillar det inledningsvis, det är ju en del av tillfrisknandet. Gissningsvis hittar han inget ställe som duger i hans ögon. Kan du och dottern flytta hem till din mamma?

Låter så klokt att ta en vit månad. Du kommer att klara av det för att du vill. Dag för dag, och du är ju redan 4 dagar in! Lycka till med tentan :)

Lycka till med tentan imorgon! Och fortsättningen på den vita månaden. Om du inte berättar för sambon har du en bakdörr öppen, så tänk på att du kanske lurar dig själv. Har ni varit nyktra ihop förut kan ni vara det igen. Hade varit värre om han vägrar, eller i värsta ogillar att du vill vara nykter.

Allt känns helt okej just nu. Svårast är när maken kommer hem då det oftast associeras med alkohol, vilket är tråkigt i sig... min man gav mig min första drink btw när jag var 17, skulle fylla 18. En white russian. Så vi har alltid druckit tillsammans. Men jag har mitt prov imorgon så det blir ingen dricka ikväll! Nervös inför helgen, och även när min sommarklass tar slut... då är jag helt ledig. Men en dag i taget.

Vi dricker ingenting idag tycker jag.

Vad skönt! Jag har aldrig lyckats med det. Om jag börjar kör jag tills det är slut eller jag tar slut (däckar)

Men att inte köpa hem/tacka nej känns lite lättare. Det gäller helt enkelt att försöka få mer balans (inte stressa sönder mig) och hitta alt till alkohol. Äter just nu Valerina mot ångesten, tycker det hjälper lite...

Hej,
Förstår att du sitter i en fruktansvärd sits. Att stå bredvid någon i detta går säkert inte att föreställa sig. Jag gjorde en familjevecka när jag var i behandling och det var helt fantastiskt. Jag måste få fråga om det var ett privat hem han var på. För när jag läste din beskrivning så stämmer faktiskt en hel del in med rökare, kaffedrickare, AA-möten och fd missbrukare som behandlare. Dock var det så mycket, mycket mer bakom detta. Det är alltid någon som är sjukare men det är en del av problematiken i detta. Vi letar efter likheter istället för olikheter. Jag håller tummarna för att han ska ge det en rejäl chans så att du får det andrum du behöver.
Kram
Ellan

Fick tidig helg idag, man är bra sugen på ett par öl. Hoppas man kan motstå.

När man dricker mycket kör man slut på såväl kropp som psyke. Det tar tid för både dom sakerna att återhämta sig. Det är kämpigt i början men håll ut. Det blir bättre.
Du har mycket att se framemot även om det inte känns så nu.
Det kan kännas som man förlorar något när man måste bryta med alkoholen. Men vad är det du förlorar?
Skam och ångest. Dålig självkänsla. Att knappt orka möta sin egen blick i spegeln. Allt skit alkoholen ställer till med "förlorar" du. Och det låter väl bra?

Kämpa på så ska du se att det blir bättre. Man vinner så mycket på att hålla sig nykter. När jag drack kändes hela livet som ett fängelse.
Nu har jag en helt annan frihet.
Numera kan jag se mig själv i spegeln och tänka "den där tjejen är helt ok". Jag vaknar var morgon och minns allt jag gjort och sagt.
Jag gör inte massa saker jag ångrar längre. Livet är bättre på alla sätt och vis.
Så kämpa på! Du har allt att vinna.

Jag kommer inte på något svenskt uttryck som beskriver det bättre. Jag har varit i Kroatien, långt österut, nära gränserna till Ungern och Serbien, på en plats där tiden verkar ha stått stilla sedan eran bakom järnridån. Jag brydde mig inte ens om att ta med datorn och om jag hade haft en smartphone så hade jag inte haft någon som helst nytta av den, här fanns bara det där lilla H-et bredvid mottagningsstaplarna i displayen, där det hos oss brukar stå 3G eller 4G. Vad just den bokstaven betyder har jag sedan länge glömt, Hedenhös kanske? På dom stora vägarna ut från Zagreb hade jag hjälp av en gammal hederlig gps; en sådan där som man sätter fast på vindrutan med en sugkopp och som sedan pratar med en på bruten engelska. Det blir rätt festligt det där; att höra den datoriserade damen försöka uttala Kroatiska vägnamn.

Sedan man kom med i EU har man moderniserat mycket, den motorväg som löper i öst/västlig riktning till exempel är väldigt fin, men med ett pris på drygt sju kronor per mil var det mest bara utländska turister som körde där. Det verkar också som om moderniseringen upphör en bit utanför de stora städerna. Så småningom tog motorvägen slut och damen i min gps gav upp hoppet om att kunna leda mig rätt, så det blev att ta till de gamla hederliga metoderna: papperskarta och väganvisningar från folk i mackar, postkontor och livsmedelsaffärer. Jag kände mig som ung på nytt; det var faktiskt uppfriskande att upptäcka att jag klarar mig alldeles utmärkt utan elektroniska hjälpmedel.

Det är vackra trakter det där; solrosor verkar vara den stora lokala produkten, de stod i stora fält med små traktorvägar löpande genom dom med jämna mellanrum. Alla var de vända mot solen och de blommor som stod närmast vägkanten stod och lutade sig ut för att fånga lite solsken över axeln på den framförvarande blomman, ungefär som folk i en kö som försöker se varför den rör sig så sakta. Folket jag jobbat med har bekräftat mina förväntningar; jag har alltid tyckt om Kroater, de har ett öppet och nyfiket sinnelag som jag finner synnerligen tilltalande. Enda malörten i bägaren har vädret stått för: trettiotvå grader är lite för varmt för mig, särskilt när man jobbar i en gammal byggnad från kalla krigets dagar, plåttak och ingen luftkonditionering är inte en optimal miljö för tankeverksamhet.

Men nu sitter jag i alla fall på min farstubro och njuter av min alldeles egna trädgård och jag tänker på hur rätt han hade; han som myntade den gamla klyschan: borta bra men hemma bäst.

Ha en härlig dag allihop!

Tack! Jag förundras över detta forum. Det är nog det enda jag sett som inte innehåller ilska, hat och översitteri. Bara stöd och förståelse. Igen, tack för alla era svar och för era historier/trådar. Det var verkligen inte meningen att "tigga" svar eller feedback, utan att för min egen skull vara helt ärlig med hur det känns. Igår ensamt och needy. Idag starkt och lyckligt.

Som ni så klokt säger så gäller det att sysselsätta sig och acceptera att känslorna svänger. Ingen känsla är för alltid. Min nykterhet är för idag.

hemma i min ensamhet. Ångest idag. Men idag ska jag inte dricka, det här med att dricka måttligt, hmmmm, det går visst inte så bra....

Vaknade upp idag trött o deppig. Och undrade vad meningen med livet är?
Nu när man skall vara nykter har man inget att "se framemot".
Låter helt patetiskt!
Skall ut med jobbet o äta middag och bara hoppas att jag kan motstå alkoholen idag...
Hur länge skall man känna såhär efter att man slutat?

Oj nej! Bara han inte ger upp nu och tycker att "jaha det fanns ingen hjälp som passar så lika bra att köra på som innan". Alltid kommer det finnas såna som är värre däran tror jag, oavsett vart han kommer.

Kan du åka nånstans själv med dottern när det blir semester? Ni borde nog inte vistas under samma tak på ett tag!

Jo, jag ska säga till honom att jag ska ta en paus med drickandet men jag ska vänta tills jag har några mer vita dagar. Har försökt med detta förut, första gången så gick det en vecka, andra gången gjorde vi det tillsammans och det blev 5 dagar för mig och två veckor för honom... Vill vara säker på att jag klarar detta först, pinsamt annars. Vet inte om alkoholen här hemma är just så riskfylld då jag verkligen har bestämt mig för min vita månad, det var mer när jag blev erbjuden "färsk" öl som jag blev lite ställd. Glad att jag klarade det igår i alla fall. Tack för din och alla andras input (som de säger här i staterna) de betyder mycket

Vad bra att du har tagit antabus, skriv här när det blir kämpigt, vi är många som jobbar på oss själva. Din tonåring är ledsen och besviken, men om du får några nyktra dagar/veckor under bältet är det enda sättet att få tillbaka hens förtroende. Lycka till nu!

Vad tror du om att inte ta nån öl efter jobbet? Dra ner antalet öl på helgen? Då har du halverat din ölkonsumtion å kommer sluta känna suget garanterat.

Kan inte begära att han ska tillbaka dit heller. Jag håller med honom om att upplägget verkar undermåligt och med tanke på att det kostar MYCKET pengar så bör det vara top notch. Han ringer just nu runt till anda kliniker för att hitta ett alternativ.

Hej Mulletant! Ja, det kan man fråga sig. Igår kväll ringde han till behandlingshemmet och pratade länge med dem (medan jag lyssande). Så han känner att det upplägget inte passar alls för honom. Tror verkligen att han åkte dit med rätt inställning och hade för avsikt att starta en behandling så tror egentligen inte att han hade planerat att sticka så fort.

Hur kunde han bilda sig en så klar uppfattning på en timme? Så bra att du börjat prata med människor omkring dig. Du ska inte vara med honom i detta läge! / mt

Jag ska även säga att jag nästan dog av alkoholmissbruk för ett år sen, precis innan jag träffade min nuvarande partner. Fick sjukhusvård pga så hög promille men jobbar och sköter mig oftast. ( Är lärare) Men så spårar det ur fullständigt ibland. Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Jag ska även säga att jag nästan dog av alkoholmissbruk för ett år sen, precis innan jag träffade min nuvarande partner. Fick sjukhusvård pga så hög promille men jobbar och sköter mig oftast. ( Är lärare) Men så spårar det ur fullständigt ibland. Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Det gick inte bra. Han åkte upp igår eftermiddag, var där en timme, fick panik och åkte hem. Och jag fattar att han inte ville vara där. Det var han och ett gäng med missbrukare som var betydligt mer illa däran än han. De satt tydligen mestparten av tiden runt ett bord och rökte och drack kaffe. Han hade hoppats på nåt helt annat, aktiviteter och andra personer med liknande bakgrund och liv som han själv. Dessutom verkade hela behandlingsupplägget väldigt oseriöst. Inga professionella behandlare, bara före detta missbrukare, och en stor del av tiden gick åt till att köra runt på olika AA-möten. Fattar inget, det kan man ju göra själv utan att det kostar pengar?! Otroligt oseriöst, men också dålig research av min sambo att bestämma sig för ett upplägg han visst lite om.

Nu ser han på alternativ. Jag å min sida, sitter här på jobbet med en panikkänsla i bröstet, nej, i hela kroppen! Hur ska detta gå? Jag behöver ro och stillhet, jag behöver veta att han får behandling och är omhändertagen. Jag önskar inte ha semester tillsammans med honom. Jag vill lugn!

Klarar inte att fokusera på jobb. Orkar inte ta telefonen när vänner ringer. Orkar inte träna. Vill inte lämna vår dotter ensam med honom. Kan inte lita på honom!