Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker att alla stöttar varandra på det sätt man kan i detta forum. All stöttning är bra, oavsett hur orden kommer ut eller hur man formulerar sig.
En del kan ha svårare för att få ner ord i skrift men därmed inte sagt att man inte stöttar ändå.

Alla får en kram av mig. Ni är bäst. Men det vet ni redan att jag tycker.

Kramar

MM

Det är vad maken låter mig förstå.
Trots att det finns svart på vitt att blodförsörjningen till hans hjärna är för dålig så får han det nu till att minnesstörningar, aggressivitet, dålig mage och ALLT är beroende av att jag har problem med alkohol.
Jag har sökt hjälp för mitt beroende och han skall också söka hjälp för mitt beroende. Om han kommer att nämna ngt om sina egna tillkortakommande vet jag inte och jag struntar faktiskt i det. Vi är inte bra för varandra längre. Det blir en ond cirkel och jag vet inte hur jag skall bryta detta. Men något måste förändras. Efter trettiosex års äktenskap är det inte enkelt att bara gå. Jag får börja med mig själv. Skall lära mig någon slags återfallsprevention. Känns som att jag hört o läst o sett allt redan, men får ge det ytterligare en chans.
Mina återfall har eskalerat i takt med att hans elakheter har förstört relationer till barnen och mig själv. 2017 blev ingen bra början för min del. Måtte fortsättningen bli lite ljusare.
Nykter nu sedan en tid tillbaka men blir ständigt förminskad på grund av mina problem. Det gör det hela väldigt skört.

jag också i går när jag kom hem från jobbet. Jag var väldigt trött, nöjd och ville bara vila.
Men så gick jag in på fb där ser jag i en nära grupp jag är med i, krav och klagomål både på mig och andra, som denna person
ansåg att vi inte fixat. Blev bara så trött, ville skriva att hon skulle dra dit pepparn växer och sluta vara så hysterisk.
Men snällt svarade jag och förklarade min ståndpunkt.
Herre gud är livet bara gnäll, tråkigheter för vissa.
Nää dem betackar jag mig för, stänger öronen vänder ryggen till och skiter i dem.
Förstår dig så väl, jag har också perioder då jag drar mig undan, vill inte lyssna på folks skvaller och skit.
Tänker att men herre gud, skaffa er ett eget liv, så vi andra slipper detta.
Kram på dig!

..du kommit en bit på väg igen. Det är svårt efter att man druckit, många gånger tror jag det är våran ångest som driver oss tillbaka till drickandet. Vi vill inte men ångesten gör att vi drivs till att dricka.
Men nu är du på rätt väg igen och jag är glad för din skull. Viktigt är nog att ha någon form av beredskap då suget sköljer över oss.
Vet inte vad det skulle vara, en får nog ta och fundera på det.
Ha en fin dag!

Att förstå sig själv och sitt beroende är nog hemligheten med att lyckas. Det är inte hur ofta och hur mycket man dricker, utan hur mycket våra tankar kretsar kring alkohol som påvisar beroende. Detta och mycket mer har jag lärt mig på forumet. Jag läste som du, i flera år innan jag började skriva. Det var ju ett sätt att försöka minska a-intaget och förstå problematiken om mitt missbruk. Det som är mest fantastiskt är att det går att sluta med eländet. Vi är många som lyckats, kanske för resten av livet. Insikt, förståelse, och att ta hand om sig själv, är det viktigaste. En dag i taget... Kram

Det är inte lika svårt att sluta denna gång som den förra. Ångesten börjar lägga sig och jag fungerar ganska så normalt igen. Inget sug, känner mig trygg i att inte falla igen inom de närmaste dagarna men jag håller guarden uppe. Man vet aldrig när ett sug slår till och då får man inte handla impulsivt. Jag är beredd!
Sömnen är problem som vanligt, tagit insomningstablett 2 dagar i rad så ikväll blir det ingen sådan. Sov tungt nästan 7 timmar i natt så nu klarar jag några nätter med lite sömn.

Vaknade tidigt, var ut med hundarna och fixade lite frukost, det blev ett ägg och en kopp kaffe.
Sen har jag frusit hela morgonen, somnade om i fåtöljen och fryser, fryser.
Absolut inget sug, ingen abstinens heller vad jag kan känna. När kommer den?
Men jag är så beslutsam, har ingen ångest i det eller längtan till vinet, jag bara är känns det som
Nu blir det en till kopp kaffe, sen städa köket, fixa lite tvätt innan jag åker till väninnan.
MM ha en bra dag, kram!

....om min förtvivlan och rädslan, hur desperat jag var och all ångest jag kände då.
Det konstiga är att jag inte känner så just nu fast min nykterhet är så kort. Jag är lugn och jag är helt besluten att
det här kommer att gå.
Jag vet inte hur jag kommer att reagera i morgon inte övermorgon heller, det jag vet är att jag har knutit näven om
alkoholen och jag kommer att ge den en riktig match.
Livet är så skört, jag har så mycket att leva för och må bra av,
I dag ska jag till en kompis och på efm ska jag ut i min trädgård och stoppa ner lite mer fröer i backen de som gror snabbt och kan ge längre skörd.
Livet är rätt gott, trotts att inte solen har brutit fram ännu.
Ha de gott fina människor där ute.

Läste tillbaka i min gamla tråd och där läser jag om det du skriver om skräcken, olusten och rädsla att ta ett återfall då hjärnan är kidnappad.
Men så skönt att läsa om din beslutsamhet och din styrka.
Jag ska också komma dit och just nu är jag helt övertygad om att jag kommer att komma dit också.
Du har kommit långt, och det är så härligt att läsa.
Kram och ha en skön dag.

Jag säger det till mig varje dag, ibland många gånger om dan; att jag måste hålla mina gränser, lyssna till och respektera mig själv, säga ifrån, så... får andra hålla på med vad dom gör.

...2 fantastiska änglar/själar i detta forum med sitt sätt att skriva, utmana, stötta och skapa insikter. Finns fler också. Ha en fortsatt fri och härlig dag Sannah!

..om man sett demonerna som suger livet ur en...för att kunna överleva själv....så känns det för mej i mötet bland människor...och i jobbet hanterar jag detta varje dag...människor som kräver mitt liv (känns det som).

Dig!! Super duktig är du!! Säg åt a-djävulen att hålla käften och försvinna!
Det är precis så som du beskriver och det är därför man trillar dit...
Håll ut och vänta ut suget det går över och vi gör nya val.
Kram!

Känner igen mig! Orka höra på andras skvaller och skit eller att någon gjort ditt och datt, va liksom?? Prata om dig själv då blir det intressant tänker jag när jag pratar med en sådan person!
Hur ska vi tackla det?? Vad kan vi säga?
Tål att tänkas på!
Kram!

Tack! Jag inser ju att ju längre jag skjuter upp det ju mer intrasslad blir jag ju och då blir det ju ännu jobbigare. Sorgen jag känner är ju egentligen mina drömmar om en framtid som inte är på riktigt.

De människor jag inte kan undvika påbörjar ett samtal...innehållande diverse och oftast om dem själva eller skvaller om ditt och datt. Då vill jag skrika..".vem faaan bryr sej...inte jag i alla fall..har du inget vettigare att säga så håll käft"....
Fast det gör jag ju inte...skriker alltså.
De senaste åren har jag märkt att jag inte orkar med tv och allt skit som sänds...radion får gärna vara tyst...jag isolerar mej från diskussioner...känner en viss panik i röriga situationer och stänger av hjärnan. De flesta säger att detta är stressymptom. Att det tar tid. Att hjärnan är överbelastad osv osv. Ett snabbt sätt att koppla av är vin. En spiral nedåt självklart.
Det är nödvändigt att fortsätta läsa om allas kamp här inne och jag är full av beundran över mångas beslutsamhet.

9/9 :-)

Visst är det bra, – alla får prata efter eget behov; djupt, brett, eller hur man nu vill ha det! Ingen blir dissad för det så länge man är seriös.

Välkommen hem igen, Heueh!!

Ska du behöva hantera andras känslor ?! Berätta mer om hur det är!

och välkommen hit! Låter bra det du skriver; en riktigt bra början och nu kan det bara bli bättre! även om du får vara förberedd på en och annan "kastvind" som du så finurligt kallar dig. Vi hörs!

Idag är jag ledsen. Orkar inte med mej själv. Tycker livet är tråkigt och ointressant. Idag får jag försöka överleva mitt eländiga gråa humör. Kanske dra täcket över skallen och sova bort dagen. Avskyr alla krav och måsten som andra lägger på mej...andras behov kväver mej...andras behov begränsar mej...påverkar mej negativt. Andras behov av att ventilera ilska och besvikelse i sitt liv påverkar mej jättemycket och jag mår dåligt av det. Är detta en anledning till mitt vinpimplande? Att jag inte kan hantera andras känslor...att jag undviker konflikt...?

Ja hjärnan är bra märklig. Det sägs att beroendesjukdomen är förnekelsens och glömskans sjukdom, stämmer rätt bra. Jag har en del påminnelser med mig dagligen för att jag inte ska få för mig att ta ett glas. Ex har jag mina peth-värden och levervärden nedskrivna på en lapp i plånboken plus att jag bär min ring som jag köpte för ett år sedan. Det påminner mig om var jag har varit. Oxå en anledning till att jag fortfarande är inne här och läser och skriver. Otroligt bra påminnelser. Fantastiskt bra att du skriver här. Då kan du själv gå tillbaka och läsa din tråd från början. Första resorna är speciella. Då gäller verkligen att ta en dag i taget. Du är grym och fortsätt jobba med dig och reflektera över tankar och känslor.
Ha en fin dag!
Kram
Ellan!

och välkommen hit! 1–0 till dig mot a.djävulen. Det är Du som regerar nu!!
Fortsatt bra dag till oss!

18 dagar idag blir det 19:e. Saker och ting känns bättre och bättre. Har börjat med avslappning när suget sätter in, funkar rätt ok. Tränar också en hel del. Dock så tydligt att den kommande semesterresan blir den första riktiga utmaningen. Fasen vad alkoholdjävulen på min axel har börjat förhandla och övertala. Igår var den och jag överens om att jag skulle få dricka en öl om dagen för att det var gott och för att det hör till. Det kändes rätt då men inte nu när jag sovit på saken, svårt är det men jag skall vara nykter idag!

Ha en bra dag allihopa!