Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att du kan släppa det gamla och se framåt! Igår drack jag ett glas vin när jag blev bjuden på middag, nederlag men det var bara ett jag ville inte ha mer och inte tog jag nåt när jag kom hem heller fastän jag har öppnat vin hemma så känner att jag har lite insikt ändå.

God sömn är en gåva ❤️

Har hjälpt mig många gånger. Har skrivit till henne på FB när jag har behövt och fått svar av henne. AnsvarsFull, den boken borde alla läsa. Det var den den boken och hennes framträdande på TV som fick mig att förstå att jag var en beroendeperson (d.v.s alkoholist he he)

Min vilja är verkligen stark och jag vill verkligen bli fri!! Dock är jag så ödmjuk inför detta då jag fallit otaliga gånger och börjat dricka igen. Jag är mästare på att sluta med saker och mästare på att börja igen ofta omärkbart. Jag stänger då av allt och bara sätter fart...
Denna gång är dock annorlunda kring beroendet, jag söker stöd, jag vill ta reda på orsaker bakom, är nyfiken på vad för jag inte vågar stå ut med vissa känslor så som ensamheten inom mig själv, läggdär till rädslan för att dö somjag verkligen inte vill!!
Kram?

Hej,
Ny i detta forum och har precis bara börjat läsa, bl.a det NI skrivit ovan. Så många kloka ord och historier som bara ramlar ner som polletter i mitt eget liv.

Har aldrig tidigare tyckt eller tänkt att jag har problem med alkoholen, eller rättare sagt har jag vägrat inse att det är så och istället skyllt på annat och andra för att rättfärdiga mitt beteende när jag har druckit.

Jag har inte ansett att jag har något problem eftersom jag kan avstå, till exempel under veckorna och när jag arbetar, och även vissa gånger dricka måttligt. Men nu inser jag att alkoholen har blivit som en "belöningen" efter en hård veckas arbete och när jag dricker har jag många gånger svårt att hitta "stoppknappen".

Jag blir inte spontant dum och aggressiv när jag dricker, inte av själva drickandet. Men påverkas mina känslor så resulterar det i mer drickande och att jag därefter "tappar kontroll" och reagerar på sätt som jag inte skulle göra nykter.

"Mängden alkohol är ju inte avgörande, det är mer hur du blir som kan vara oroväckande...", "Alkoholen kan förstärka om man redan mår dåligt eller kanske vara orsak till att man gör det...", "det är inte mängden, det är hur du mår och vad du gör av mängden..." är saker som NI skrivit och som jag redan nu, efter första besöket, tar till mig.

Tack för att jag inte är ensam.

Ja du har rätt i att allt surrogat kan trigga så det är nog bäst att hålla sig borta från det.
Kanon att du kunde hålla dig från bröd och annat som ombildas till socker i kroppen.
Ja dag ett går oftast bra, då har kroppen inte riktigt fattat omställningen, men det kommer
som du säger efter någon dag, det är nog lika med både a och S.
Läste i AnsvarsFull om tredagars cykler, hennes mamma drack var bakfull och tredje dagen ångestfull eller annat ord,
kommer inte ihåg. Men jag känner nog att mitt drickande är på lite lika sätt, dricka bakfull ångest, dricka bakfull ånger.
Så det svåra kommer nog vad det lider, men då har vi varandra och kan peppa, det känns jättebra.
Såg nått som ADHD skrev i Rövarkulan2:s tråd, det tänker jag bevara och läsa om och om igen, då suget kommer.
Mycket bra skrivet tycker jag.
Nu kör vi vår dag och kan skriva dag 2 i morgon.
Kram på dig min medkämpe!

Jag tror din känsla av frihet är det vi kallar att att slippa fotbojan.
Den underbara känsla kommer bli starkare och starkare för varje dag.
Det är det skönaste med att leva nyktert, tiden att fundera på hur/när och
stressen kring det, är borta. För det är stressigt att leva under ett beroende.
Och dyrt!

Och det där: Vad ska jag göra istället för att dricka? kommer ändras
till: Vad mycket tid jag har över nu när jag inte dricker, vad mycket man hinner
med när man inte är full eller bakis.

Håller med Tombor, det märks att du seriöst och genuint vill sluta med A
och det är den bästa förutsättningen av de alla. Man MÅSTE vilja förändra.
Den viljan har du det går att läsa i dina inlägg.

Ta inte allt på en gång. Tänk: "det viktigaste först".
Spännande att följa din resa.

Kram

MM

Ja dag 1 var inga problem här heller. Men jag jobbade ett ganska tufft pass och var hemma 23.30. DÅ brukar kroppen skrika efter kolhydrater. Typ Hej Ge mig rostat bröd med marmelad. Men jag tog en fiskgryta utan bröd och lunchen blev kött och sallad. Inget kaffebröd eller annat på jobbet.

Idag morgonkaffe utan socker. Är sällan hungrig morgontid så so far so good. Men vet att huvudvärk och irritation kommer om ett par dagar.

Jag är ju en "all-in"-person och dessbättre även när jag ska göra förändringar. Där finns en fördel med min hjärna. Jag går all in när jag ska dricka. Men jag kunde också gå all in på att sluta.

Så nu är det samma med detta. Inget socker betyder inget socker. Likt A-fri dryck kan sötningsmedel ge merbegär.

Tror det där jag har gjort fel tidigare, tagit substitut för socker och smaken har triggat mig. Och då trillat dit.
Tror det skulle vara samma sak som att jag skulle ta en A-fri öl, smaken kan trigga hjärnan.

Klarar vi en månad med detta så har vi brutit en dålig vana.

Grattis till dag 1 Gunda. Det är din Måndag Morgon idag :)

Du SKA vara "jävligt stollt" för det är en seger! Just för att du "tänker på att beställa vin" varje gång man avstår har man druckit mindre än man annars skulle gjort!

Vi kan inte förändra det som varit utan ta det som lärdom. Låt unset av stolthet bära dig framåt. Detta första dagen på resten av ditt liv..
Kram!

Så det kommer gå!
Har själv kört många ggr dagen efter, fullt medveten om att det vore kört om jag blev stoppat.
Förhoppningvis aldrig igen!
Lycka till

Tack för din Pepp och ditt fina svar:) jag här glad att jag hittade den här sidan. Då min son (15 år) har vägrat att komma hem sedan körkortet försvann så tackar jag endast antabusen för att jag inte druckit. Han lägger nu skulden för alla ko nflikter på att jag inte är som jag ska (tonåring i kvadrat) och försöker jag säga att det förvisso har påverkat min tolerans men att han i aldra högsta grad beter sig som den tonåring han är och att det är allt annat än ett "gulligt"beteende så hänvisar han till att jag bara visar att jag har problem....phu!!
JAG är så rädd att förlora honom!!

Stämmer precis in på min sambo, ingen empati alls, även som nykter. Det är ju något jag inte kan leva med. Ändå sörjer jag det som hade kunnat bli så bra. Skäms tyvärr också för att jag gav mig in i detta när jag ändå såg vissa varningstecken. Valde att blunda och tro att allt skulle ordna sig med tiden. Igår när jag inte ville betala ett abonnemang ett halvår framåt, utan bad om att få betala varje månad istället eftersom jag ju inte är säker på att jag bor kvar om en månad, så fick han ett utbrott och skrek: Ska du börja diskutera igen!!! Han har ju också dövat allt jobbigt med alkoholen så han har ju inte vuxit som människa. Vägrar att prata om något som är jobbigt. Så jag är införstådd med att livet med min sambo som nykter tyvärr inte skulle bli enkelt. Ju sämre han beter sig ju lättare har jag att hålla mig till mitt beslut.
Jag gillar verkligen inte den person som jag blir i allt detta.

Det är nog så att vi inte kan bli för övermodiga utan våra kroppar och hjärnor kommer att försöka spela oss en
massa spratt och försöka överlista oss. Men vi ska ge detta en ärlig chans!!
Du har verkligen klarat många dagar och det med en viljestyrka som är beundransvärd, då jag läst din kamp och
strapatser du gått igenom under tiden.
ADHD.s ord här uppe, gav mig otroligt mycket, det är nått jag kommer att läsa om och om igen då jag får mina
attacker av sug.
Din flagga kanske ska bytas ut snart till en ny hel och färgstark, som kan symbolisera dig som du är nu. Om den
gamla flaggan var min, så skulle jag när jag känner mig mogen, begrava den under en ceremoni där du begraver
det gamla och där du sätter upp den nya för ditt nya dig.
Gör du det så berätta för oss så vi kan vara med på den ceremonin :-)
Kram vännen, hoppas din natt gick bra trotts att den var en prövning.

Vreden ö er mig själv är inte ny men känns färsk så här andra dagen efter att körkortet rök...Jag behövde det för att se allvaret och är bara så oändligt glad att jag inte skadade någon.....fysiskt. men son och familj som inte förstått, så blev sveket vad jag kan kalla psykisk misshandel
Självförakt är min nuvarande följeslagare men med ett uns av stolthet i kanten eftersom jag tog antabus i går..

Förstår att du känner dig rejält besviken på dig själv, men kanske kan detta bli din vändpunkt? Vi är många härinne som gjort dumma saker med A i kroppen, bland annat satt oss bakom ratten. Har själv gjort det några gånger och ibland nästan hoppats på att åka dit så att man på något sätt når sitt botten och sin vändpunkt. Det positiva i detta är ju att ingen annan än du tog skada. Har du berättat om händelsen för dina nära? Bra att du avbeställde ölen och som det verkar vill förändra dina ovanor med alkohol. Fortsätt att skriva, vi är många här inne som inte dömer och som själva kämpar med giftet.

Det var nog det bästa jag läst på länge, jag kopierar det och lägger det i min samling av kloka ord, dem jag ska läsa då
mitt sug försöker att övermanna mig.
Tack !!!

Precis det du skriver har jag letat efter! Du förklarar det på ett sätt med insikt!
Det är en känslomässig ensamhet helt klart och jag agerar ofta på impulsen, vågar inte vara kvar i den.
Det är helt klart något jag inte vågar upptäcka. Men tiden börjar så sakteliga bli det, att börja våga upptäcka.
Jag är oerhört tacksam för ditt svar!
Är du psykolog?
Kram?

och passa på att njut av livet lite AlkoDHyperD. Du får inte förta dig med alla måsten och sysslor.
Man måste ha lite lugn ibland.

Du uppnår väl 5 månaders nykterhet i dagarna nu? Grattis! Och sköt om dig.

Då sitter jag här på min altan, solen skiner och frukosten är uppäten. Jag njuter av min morgon
som kommer efter en bra dag och natt. Sov kanske lite kort ca 5 timmar, men det är ju bra med tanke på
att jag sov utan alkohol.
Vi har varit på en kort promenad hundarna och jag, så nu har de ätit sin frukost, de vila runt mina fötter.
Jag mår verkligen bra i dag, kaffet smakade jätte gott.
Framför mig ligger boken njutningsparadoxen som jag beställde på nätet, från en av de större bokförlagen.
I dag ska det bli räksallad med ägg och goda gröna blad från trädgården.
Jag har äntligen kommit in i mitt beslutsamma, jag ska klara detta och jag ska må bra om en månad.
Nu i början av juli kommer jag att vara med på en fest, då kommer min första prövning, men jag ska fixa det.
Senare i juli kommer en större prövning då vi ska ha besök av vänner och jag ska stå för värdskapet, det
dricks alltid vin tillsammans med dem, men jag har redan börjat fundera hur jag ska kring det.
Jag kommer inte att tala om att jag slutat dricka men jag kommer att säga att jag har problem med levern,
sen får de ta det som de vill, jag kommer inte att ge någon förklaring, jag tror de förstår ändå.
Nu ligger jag nästan en hel månad före i mina tankar, men jag tror att jag måste ha en strategi redan nu
som ska växa in i min kropp.
Just nu är jag inte rädd för festerna, men jag vet ju att snabbt kan det ändras och jag tycker att det blir jobbigt
att behöva vara utan alkoholen då andra blir fullare och fullare.
Men jag har ändå tid på mig att jobba lite med mig själv, se till att börja meditera som jag varit bra på förr, det
ger kraft och jag vet att jag blir mer nöjd med mig själv.
Hoppas vi alla får en fin dag!

Känner jag mig hoppfull. Semestern närmar sig, ångesten över festen för 1 1/2 vecka sen har börjat lägga sig...dock inte helt, skäms fortfarande när jag tänker på det.
Men känner att semestern och att börja på nytt jobb sen blir en nystart som jag behöver.
Ska tänka bort a helt och inte inkludera det i mina planer alls. Svårt, men det ska gå!!!

Nu kan vi skriva dag 1 i våran tråd MM, det känns jättebra.
Dagen i går gick riktigt bra, mådde hur bra som helst, även om magen krånglade, det var nog det
enda i abstinensväg jag kände.
Natten har varit bra sov ca 5 timmar sammanlagt.
Nu har min nykterhet börjat.
Kram och ha en bra dag.

Tack för dina ord, Ja du har verkligen rätt i att nu byter vi bana det här går inte. Dricka var och varannan dag är helt galet.
Vist är det allarmerande med proverna och slutar jag inte nu så kommer jag inte att leva så länge till.
Manda tack för att du påminde mig om hur rädd jag var över leven som jag hade ont i förut och tog det då som en fingervisning
att jag var på fel väg, men jag lyssnade inte ändå.
Jag är glad att jag indikerade för sjukvården att jag var i behov av hjälp och att den här tjejen var så klok i sitt sätt mot mig, hon
hade inga pekpinnar och hon lät mig styra utan att bestämma över mig. Jag reser mig alltid mot människor som ska mästra
eller kontrolera mig.
Nu kan jag skriva dag 1 efter en jättebra dag i går med lugn och ro. Där jag bara kunde ta hand om mig och hundarna.
Jag åt ingen varm mat, varför ska jag, då trädgården ger mig underbar sallad och andra grönsaker. Mannen ska ju alltid ha tung
varm mat så då följer ju jag med på det också, nu bestämde jag helt själv, sååå skönt.
Hela den här veckan bestämmer jag själv så han är ute med gubbarna.
Jag ska njuta av min dag i dag även om jag ska jobba lite på efm. I kväll blir det räksallad med ägg, det är mättande och gott.
Manda nu går vi mot en nykter och fin dag.
Kram på dig.

Mönstret "överbelastning-känsla av otillräcklighet-trötthet-uppvarvning-längtan efter hårddiskradering" är kartlagt sedan länge. Jag är just nu på sista länken i kedjan. Stopp nu!
Idag vilar jag och gör vad som faller mig in och utifrån vad mina barn önskar hitta på. Där har jag min värderade riktning.
Inte bevisa för mig själv och omgivningen att jag minsann klarar av att ha full kontroll på ekonomi, husskötsel, alla barnen och uppgifter utifrån genom att fixa till allt som är eftersatt med en illers hastighet, ge 100% uppmärksamhet till alla barnen samtidigt, jobba 120% och vinna varenda tävling jag anmält mig till....mitt i en skilsmässoprocess.
Det som kommer det kommer.
Nu vill jag gå ut i sommaren och njuta av fågelkvitter. Sedan ett lugnt långt löppass i skogen tills alla barn och tonåringar behagar vakna sådär framemot lunchtid. Två dagar ledighet nu. En dag jobb och sedan helg. Ingen radering av hårddisken kommer att ske. Sjön är härlig att simma/meditera i just nu

Om du mitt i en impuls att t ex handla eller agera på rastlöshet genom att fylla tomrummet med något, bara stannar där en liten stund och utforskar känslan.
Kanske hittar du någonting intressant, kanske är det svårt och diffust, som en oro eller inre klåda (så är det för mig). Jag tror faktiskt det kan handla om någon slags rädsla för sig själv, eller tankar, känslor och behov som finns hos en själv och gör för ont att upptäcka.
Jag tror för min egen del att det är känslomässig ensamhet och att inte ha erfarenhet av att bli "buren" eller någon trygg hamn att landa i som skapar den där överaktiviteten hos mig. Hur ser din ut?