kan konstatera att mitt drickande har ställt till ett h-e för under en längre tid och att det ballade ur helt nu under maj. Efter att ha varit instängd i mitt sovrum i fem dygn pga Ågren efter att återigen blivit för full i fel sammanhang (fest på jobbet) och haft en fruktansvärd abstinens under tre dagar är det nu fredag morgon. Står nu inför en helg som normalt innebär en rejäl AW eller oftast två-tre fl vin på fred kväll, däckning i soffan med måttligt nöjd särbo och grinig dotter. Har sedan svårt att ta mig upp på lö morgon, dottern får tjata. Vi åker till hennes ridning. Jag kör........! Handlar mat och ett sexpack 3,5 och två 2,8. Stjälper sedan i mig all denna öl under lördagen. Detta har varit en minskning efter att särbon hotat att göra slut om jag dricker vin både fredag och lördag. Ibland lyckas jag dock få med honom ut på krog på lö så att jag kan få något mera än folköl. Har då tagit ett par GT o tre glas vin. Söndagen har jag fått nöja mig 2,8. Trist. Har dock orkat släpa mig ut på promenad e.d. Planering av veckan på sö kväll eller rättare sagt planering av drickandet. De kvällar sambon inte skulle komma har jag kunnat unna mig ett sexpack 3,5. Under en tid funkade vardagarna omtag tog antabus på må morgon. Tränade må kväll o on kväll. På to kunde jag gå med på AW eller delta i fester på jobbet för då hade antabusen slutat funka. Fre-sö enligt ovan

Men i början av maj blev det lite trist. Bestämde mig för att hoppa över antabusen och dricka ett sexpack 3,5 på kvällarna e-som särbon var upptagen. På jobbet skulle det bli fest redan tidigare under veckan och då kunde det ju iinte funka med antabus. Resultatet framgår av inledningen ovan.

Nu är det fredag morgon. Har sovit i 10'timmar efter att under tre dygn sovit sammanlagt tre. Är spänd i ansiktet men ok. Nu börjar min måttliga liv. Har efter de helvetiska fem dygnen i sovrummet med ett oupphörligt drickande, total nersupning, haft abstinens i tre dygn. Har under dessa tre dygn skaffat mig konto på detta forum och gjort små korta inpass på andras, bla HelenaN, som också är ny. Tack för ditt stöd! Framför allt har jag ägnat all min vakna tid åt att läsa vad andra skrivit. Fantastiskt trösterikt att det finns flera somjag! Vad jag har skrattat! Stigsdotter, alkoholistjavisst, kvaddad och alla er andra!!!! Tack! Tack! Tack! Jag hade inte klarat de senaste tre dygnen utan er! Under dessa tre dygn har jag varit orolig för hur jag ska kunna klara en framtid som måttlig. Tänk vilka problem många har att i sociala sammanhang förklara att man inte dricker! Efter att summerat mitt förhållande till alkohol som pågått sedan tidiga tonår kan jag konstatera att alternativet är att avstå helt, vilket jag haft oerhört svårt att acceptera. Har känt att ett liv utan alkohol inte är värt att leva.

Ska nu gå upp och gå till jobbet. Tanken är en måttlig AW med högst tre glas vin eller tre öl och sedan hem utan fortsätta dricka hemma. Om det inte blir någon AW kan jag köpa hem ett sexpack 3,5 som inte får leda till påfyllning i kvarterets närbutiker, där det känns pinsamt efter ett antal sena inköp på kvällarna......
Nu jävlar ska det bli ordning på tillvaron

HelenaN

Vilken kämpe du är Valeria! Du vill fortsätta leva med Mr A på att lagom trevligt sätt, men A själv hjälper inte till på minsta vis utan försöker hela tiden locka ner dig i avgrundshålet av ångest och skit. Visserligen har han sina charmiga och förföriska stunder, men hur långa är de? I jämförelse med allt elände han för med sig? Hade det handlat om en karl hade jag sagt "Men för helsicke, lämna den skitstöveln OMG!" Du är tusen gånger mer värd än han. Offra inte ditt liv för den otacksamme jäveln!

Men nu är det ju allas vår käre A det handlar om och honom verkar vi förlåta gång, på gång, på gång. Trots alla hans svek...

för att ni finns för mig! Din liknelse med mr A som en hopplös karl är verkligen klockren ! En sådan hade jag inte haft några problem att göra mig av med! På den punkten har mitt liv varit framgångsrikt. Jag har aldrig stannat i trista relationer men förbindelsen med A tycks vara ett undantag. Men nu är det lördag och suget är borta! Kram

Vändningen

Hur är det nu inför helgen då? Det blev alltså inget dricka igår alls? Jag är nyfiken för du har ju ställt dörren på glänt och inte stängt den helt och jag som har stängt min helt, tillfälligt iaf, får verkligen stå och hålla i dörrhandtaget med båda fötterna mot dörrkarmen känns det som just nu. Trots att dörren är låst och reglad så är det någon som försöker slita upp den.

Hur går det för dig? Styrkekram till dig!

igår bjöd sambon på ett par små glas citruslikör, som inte triggade suget. Idag har jag varit på en öde och badat, solat och haft det skönt utan planer på att hinna till systemet! Har nu köpt hem 3,5:or, 2,8:or, bubbelvatten och en flaska Sparrels and Drums, som flera på forumet skrivit om, ska bli spännande! Att vara hemma hos min särbo, som är en mycket måttlig alkoholkonsument är verkligen välgörande! Ska stanna här så länge som möjligt!

Vändningen

Låter som en riktigt bra plan! Barrels ska vara riktigt kall. Jag fick dock en ny favorit ikväll i form av ett rosévin. Kändes som en mix mellan rosé på riktigt och en sommardrink, inte minst med is i. Jag älskar iofs rosé på sommaren, så jag är väl kanske lite partisk undermedvetet, men helt klart trevligt o kunna sitta med en "drink" och njuta av dofterna från trädgården utan att känna något rus.

LenaNyman

Vilja, kan inte du vara testpilot och prova Saxhyttegubbens Blåbär 100%? Rödvinsalternativ, dyrt och finns på bolaget. Och så rapporterar du sen till oss. Haha, vi skulle ha kunnat skramla ihop till en flarra om vi jobbat allihop på samma ställe men nu låter det sig helt enkelt icke göras. ;)

LenaNyman

Här! 69,90 för en liten flarra på 33 cl.

Jamen, det är ju det vi vill veta, V! Är det verkligen värt det? :D

jag reagerade på att den Sparrels and Drums jag köpte kostade 63 spänn, har höga förväntningar på den!

Vändningen

SÅ god är den inte Valeria! Hah... men i de 63 kronorna räknar jag in 1) kan köra bil efteråt, 2) vaknar inte bakis, 3) vaknar inte upp och undrar vad jag pysslat med under ett par timmar jag inte minns något av, 4) loggar inte in på facebook och får dödsångest av att jag skrivit något radikalt utlåtande i min feed och ser 182 nya kommentarer, 5) kan börja dagen efter med en löprunda i gryningen om jag så vill.

Herregud så värt 63 kr.

inget sug, ingen ångest! Njuter av livet! Enda problemet är lite dålig internettäckning så en del av mina inlägg inte fastnar. Skrev till dig Helena och försökte peppa dig inför din resa, men känner att du kommer att få det bra. Ska också utomlands sväng och ladda batterierna. En reflektion: har vi med A-problem mera ångest än andra? Om ja-varför har vi det ? Är det pga drickandet? Om nej-varför har vi svårare än andra att hantera ångest? Kan man göra samma reflektion med tristess? Tacksam för att få del av era tankar!

Vändningen

Man får ju inte (och bör inte av flera hälsoskäl) inta alkohol om man går på SSRI + att SSRI i sig kan göra att man både blir kvitt sug och rentav beroendet i sig. Har själv gått på SSRI och inte haft en tanke på alkohol då, men det finns ju olika sorters plåster. Hade jag fortsatt med SSRI och terapi hade jag kanske sluppit missbruket helt.

HelenaN

Härligt att det är fortsatt harmoni hos dig Valeria! Blir fint inför din semestertripp :)

Tror inte heller att folk som missbrukar alkohol har mer ångestproblematik än andra egentligen, men visst skapar vi en hel del ångest när vi dricker. Åtmnstone för egen del känns det som att den ångest jag stuntals plågats av nästan alltid handlat om drickandet.
Tristessen jag klagar på känns inte riktigt som ångest och den tror jag är också är betydligt lättare att göra något åt - eller vänta ut. Kanske handlar tristessen om att jag har det lite FÖR bra? Jag känner mig frisk, mina barn verkar mår bra, min man är snäll, jobbet är bra, ekonomin är god. Jag bor bra, äter bra, sover bra, har snälla människor omkring mig och frihet att välja vad jag vill göra med min tid. Att då gnälla på att det är så tråkigt att jag måste ta till flaskan för att döva den verkar ju inte riktigt klokt!

Platina

Käraste Valeria, ditt inlägg gav mig verkligen en tankeställare. Har en del mer ångest än andra? Och varför väljer några, t ex vi i detta forum, att dämpa det med alkohol?

Jag tror vi har olika mycket ångest, och mängden ångest vi drar runt på är ett resultat av arv och miljö. Men varför vi väljer alkohol? Jag vet inte. Kanske en slump att det var en strategi vi hittade som funkade? Eller så dämpade det i början, sen när alkohol började föda mer ångest provade vi med mer alkohol och då fick vi mer ångest och då drack vi vidare och så och så och så....

Sen har ju alla olika känslighet för alkohol likväl som för andra droger. Och det finns ett par studier som visar att en del som äter vissa antidepressiva mediciner får ett ökat sug efter alkohol. Hur vet jag detta? Jo, jag har forskat på hjärnan. Och blir själv alkoholberoende. Som sagt, att VETA och att GÖRA är två olika saker.

En sak jag tycker upprepas här på forumet är att vi alla verkar må bättre och orka avstå längre av att tänka på allt bra som sker när vi inte dricker. Det funkar däremot inte alls lika bra att skrämmas med vad som händer om vi skulle fortsätta dricka.

Alla med ångest hittar en strategi att hantera den. Och de är ibland bra (meditation, mindfulness etc) och ibland mindre bra (droger).
Tristess? Samma sak, tror jag. Vi behöver hitta vår egna strategi. Jag själv behöver jobba med att det är ok att vara utled, uttråkad och ha tråkigt. Det är liksom ingen fara. Och jag övar på att tycka att livet inte behöver vara så jäkla kul jämt och att det behöver hända saker ständigt. Ibland kan det liksom bara få lunka på. Och det är ok.

Hänger de kanske ihop? Av tristess får jag ångest? Eller kan jag inte känna skillnad? Jag funderar vidare....

Tack för era kloka inlägg! Jag har ätit antidepressiva mediciner i 15 år och har haft A - problem ännu längre så jag har svårt att se något direkt samband. Det jag tar är tabletter som innehåller serotonin, det som kallades lyckopiller i början. Ökar de suget, Platina???

Platina

Jag tror inte det har ett samband. Särskilt inte och drickandet började innan.
Som sagt, några få rapporter om subgrupper av patienter. För mig är det mer ett befästande av att allt hänger ihop i hjärnan och att det ofta kan vara svårt att säga varför en del är si och andra så. Vi är alla olika!

Däremot tror jag att många av oss som har A-problem även lider av ångest. Jag har haft ångest hela mitt vuxna liv, fick för ett par år sedan diagnosen GAD. Så mitt drickande beror mycket på att jag velat dämpa min ångest. Sen har den onda spiralen bara snurrat på.

Det där namnet har jag undrat över i 20 år. Lyckopiller.... Kanske det dummaste jag hört...

Stingo

Vad jag läst och förstått, så gör ångest att man löper klart större risk för att få alkoholproblem. Vet inte om det finns också andra mekanismer för det här, men självmedicinerandet, som Platina också nämner kommer väldigt lätt i tankarna där.

Sedan får man lätt ångest av att missbruka alkohol, även om man inte hade det förr. Och inte bara över allt man ställt till med på fyllan, utan också för att alkoholen ställer till med så mycket otyg med hjärnans kemiska processer.

Så på åtminstone två, tre olika sätt har de som dricker för mycket, mera ångest än andra.

För mig kändes det helt overkligt att någon vecka in i nykterheten ligga vaken på natten, utan ångest. Svårt att sova - jo, men helt lugn - det var något nytt för mig.

Soff

Jag kan bara tala för mej själv: Jag vet att jag är en känslig människa med relativt lätt till ångest, så var jag även innan jag drack. Men jag vet också att ångesten blir sjuttioelva resor värre av alkohol. Jag ryser när jag tänker på all tid jag slösat bort på ångest som kommer p.g.a alkoholen, all den tiden bara för att få slappna av och vila hjärnan till helgen. Jag känner mej redan lugnare, även om jag hade ett brutalt alkoholsug idag så är det som jag fått lite mer skyddande bomull runt själen.

Jag vet också att människor med adhd/add har lättare till missbruk. Jag har länge misstänkt att jag har någon sån diagnos. Tänjte att jag ska ta tag i nykterheten först för att veta vem som döljer sej bakom den bedövade hjärnan. Sen kanske jag tar tag i ev. diagnos.

Vändningen

Jag har typ ingen ångest alls, mer än inför saker som verkligen ger mig obehag (att berätta för andra om missbruket mitt nu och rattfyllan är väl enda riktiga ångesten jag känt i år).
Även den har jag dock hanterat väldigt snabbt och i mitt fall så är det nog mitt förhållningssätt till saker och ting som gör att jag sällan upplever någon ångest.

Däremot har jag säkert en annan diagnos, inte riktigt ADHD, men något skruvat jag har ju. Jag kan göra en renovering på ett år som hade tagit en hel familj med vuxna fem år att göra och jag blir alldeles förstummad när folk säger att de bara kan få loss några timmar på en hel vecka till att göra "nytta". För min del ser jag inga som helst problem med att arbeta 40 timmar, lägga ytterligare 30 timmar på renovering och ändå ha gott om tid kvar på veckan till att vårda relationer, träna, sköta hushåll osv - ensam med allt. Hade jag haft barn hade jag bemästrat den delen ihop med precis allt annat lika bra (om det nu inte varit ett spädbarn med kolik som hade krashat nattsömnen osv).

Jag mår inte bra om jag inte har projekt, delprojekt, miniprojekt, uppdrag, todolistor, planer och mål. Tar man bort alla de bitarna blir jag som tokig. Arbetslös vill jag aldrig mer vara i mitt liv. Just nu överväger jag att gå över till en granntant och tvätta hela hennes husfasad, helt gratis. Bara för att jag stör mig på att huset är skitigt och hon är så gammal så hon knappt kan gå. Utöver mina egna todolistor, så ja, varför inte hjälpa och rädda hela världen också!?

Sedan blir jag sönderstressad och dukar under av alla todolistor, vill fly vardagen och pausa allt och hittar den pausknappen med etanolen.

Den hjärnforskaren som ska förstå min hjärna lär både få ångest och missbruk själv.

Vändningen

Kanske inte riktigt exakt som den metaforen, men jag kan tycka att så många får så lite gjort i sina liv och jag får massor gjort och upplevt under samma tidsperiod :P ... jag får rätt många kommentarer om mitt sätt att vara. Jag är alltid snabbast i alla affärer. Går jag in i en affär, så har jag redan en plan för hur jag ska röra mig mellan hyllorna på bästa sätt för att vara tidseffektiv och spendera så lite tid som möjligt av mitt liv på något så onödigt som att gå i en affär. :P

Bygghandlarn brukar säga att mitt normaltempo är en rugbymatch för andra, men folk står ju och är så slöa på byggvaruhus. Ha en plan redo, lasta och åk då!! Jag joggar ofta mellan stationerna så håller jag tempot uppe :P

För att inte tala om soptippen. Jag blir galen. Tror folk det är någon slags samlingspunkt för att meditera?! Det kan vara kö långt ut och ändå går folk å såsar där inne utan något som helst tempo. Bra många gånger som jag varit sugen på att rusa in, bara hoppa på någons släpkärra och bara börja våldsslänga denne personens saker för att visa var skåpet ska stå och normalisera tempot på en soptipp.

I mitt nästa liv ska jag bli en sådan där sopvakt. Med en stooooooooooor megafon, en visselpipa och en illröd flagga.
Jag känner mig helt frisk.

...Vi är alla olika, vändningen. Jag tar illa upp av ditt sätt att raljera över andra människor som inte är som du...