Senaste kommentarerna i forumet

@Jaag
Fundera inte något över hur ni ska hitta tillbaka -du har gjort det bästa du kan som kvinna och som mamma!!!!

Men stäng av telefonen om natten o när han dricker, viktigt!

Du är så bra som prioritera dig och skyddar barnens uppväxt och kommer att få så mycket igen av detta!♥️♥️♥️

@fooliehutten Bra att du bidrar till bolagets alkoholfria försäljningsprocent! Själv bojkottar jag stället, har nog inte satt min fot där på snart 6 år.

Minns stanken av alkohol, bakfylla, flackande blickar och stressat kroppsspråk. Minns gubbarna som satt på bänken precis utanför kassorna, de fick inte komma in för de snodde för mycket. Kassörskan gick och hämtade deras flaskor. Minns kunderna framför i kön som stank bakfylla och hur de köpte en enda tetra vin med småmynt. Jag glömmer aldrig.

Men det är bra att du handlar, det alkoholfria utbudet behöver steppa upp ytterligare.

Kram 🐘

@zalkin Grattis till din 1 nyktra år! 🥳🥳🥳 Nykterhetsdagen blir liksom en ny födelsedag, en väldigt viktig sådan. Nu inleder du år 2 som på många sätt är magiskt. Allt har man gjort nykter flera gånger, man tänker knappt på det. Valet att vara nykter känns självklart, man kan lägga all sin kraft på att leva livet 🤩

Kram 🐘

@Andrahalvlek Så härligt att du trivs o mår bra på jobbet!❤️🌸🌷

@Se klart Jag är övertygad om att ni kommer hitta en bra lösning! Det är en process, handlar om mer än boendet också tänker jag. Hur vill jag leva, vilken roll vill jag ha?
❤️🌸❤️

@Himmelellerhelvette
Du är så klok o stark❣️
Jag fastnade för en fråga du ställde dig själv i ditt inlägg; hur kan man som barn älska en förälder som gör en illa så gränslöst? Från min terapi har jag fått insikten att det ju handlar om överlevnad. Det var ditt enda sätt som barn att överleva. Och därifrån utvecklas överlevnadsstrategier skapade av ett barns hjärna.
Jag tror också att det dåliga samvetet hennes närvaro väcker är ett barns känslor. Så mycket förvirring. För det jag utläser av det du skriver är ju också sorg, ilska, maktlöshet. Och säkert mycket mer. Jag toljar det som att du dyker ner i barnets förvirrade känslostormar när du är hos din mamma, o tar med det hem. Och att det är därför det är så svårt att hemma hitta vad som är dina vuxna känslor, och vad som är barnets förvirrade känslor.
Skulle det hjälpa dig att istället för att sträva emot känslorna som kommer då du träffar din mamma, vara nyfiket förberedd på dem? Försöka kliva ut i ett större iakttagande o se ur ett vuxet perspektiv hur glad din mamma blir över ditt besök. Känna värme över det, att du kan ge henne en stunds sälkskap. Och samtidigt veta att de andra känslorna inte tillhör nuet.
Jag vet inte @Himmelellerhelvette, jag bara spånar. Det är en jättetuff situation❤️

Jag tänker att du behöver hitta dig själv? Har ni gjort slut eller ni särbos?

Du har gjort något fantastiskt med att flytta. Fortsätta att skapa ditt liv på dina premisser nu ❤️

@zalkin. Stort grattis! Och tack för dina tankar, så värdefullt för oss andra.

Du bekräftar det jag tror, att tid behöver passera för att kunna se klart. Hjärnan behöver tid att läka, nya banor behöver byggas, gamla impulser behöver tränas bort, triggers behöver synliggöras med mera.

Förstår att du är stolt över dig själv. Här i Sthlm är det en strålande dag. Hoppas du får några solstrålar på dig idag denna för dig storslagna dag🎉👏!

@washington med honom? Vi har inte haft något ”ultimatum”-prat . Mer att det har varit något situationsrelaterat, att ngt har diskuterats dagen efter.

Jag tror att jag har givit upp på förhand. Att jag bara utgår från att han väljer alkohol före familj, om han får frågan. utan att jag har frågat rakt ut. Jag löser ju verkligen inte problemet med att i tysthet surfa på hemnet.

Nej det är mer en tystnad mellan oss. Jag har plockat bort ”nästan all” alkohol hemma. Dricker vatten till spagetti med bolognese där vi tidigare alltid haft italienskt vin. Inget vitt vin till laxen. Han dricker sina öl.

Jag behöver fundera på vad min likgiltighet beror på antar jag.

Hur har du det? 🌸

Grattis!🌟🌷

Grattis Vinäger!! Så bra jobbat av dig❣️🌟🌷

@Varafrisk
Kram till dig❣️
Generellt är det väl så i samhället att det är svårare att få nytt jobb på äldre dar, men det är ju ingen individuell sanning att man är körd på arbetsmarknaden efter 55❤️. Sök de jobb du önskar, och se vad som händer! Jag är 57, och har aldrig faktiskt ens tänkt att jag inte skulle vara attraktiv på arbetsmarknaden. Tvärtom, jag har tänkt att med lång erfarenhet och mycket kunskaper så är det snarare jag som väljer. Vi jobbar väl båda i samma större organisation, och jag tror inte det är samna åldersfixering som i samhället i stort. Tro på dig själv! Sök jobb, du har inget att förlora!💪💕🌸

Godmorgon!
Tack @Andrahalvlek och @Himmelellerhelvette ❤️.
Ja, jag har faktiskt gjort en lång resa, och är äntligen i hamn!
Har nu bott i nya lägenheten i en vecka. Målarna har gjort ett superfint jobb, det är jättefint! Och nu har jag ingen tidspress att få saker gjort längre, måste-listorna som styrt mina helger hela hösten blir nu bara påminnelselistor om saker som är kvar att göra. Idag ska jag packa upp lådor i sovrummet. Ska också träffa en av mina närmsta vänner, längtar.
En praktisk sak kvar att lösa, som jag inte har kunskap om, är att wifi inte funkar o då heller inte TVn. Väntar på ny router. Men hur denna trådlöst ska koppla ihop sig med en annan grej kopplad till TVn fattar jag bara inte. Men det löser sig...
Jag är väldigt trött fortfarande efter flytten, men det är att vänta. Den tröttheten är naturlig. Jag har börjat plocka på mina träningsrutiner igen, som fått stå tillbaka ett par veckor. Samma med maten, har knappt lagat mat på två veckor. Blivit äggmacka på kvällen. Konstiga ihopplock från kylen till lunch.
Idag är det kallt, men kommer bli strålande sol! 🌸🌸🌸

Nu har vi flyttat isär för att det gick så långt med hans drickande att han igen blev osams med mina barn och var otrevlig under helgen som var. Varför ska jag ha dåligt samvete för det, men det får jag för att han mår dåligt när han inte bor med oss. I fredags var han inte med oss och jag hade ett lugn som jag inte har haft på väldigt länge. Ändå ska han ringa om att han vill komma förbi på natten, har druckit fast han inte skulle och förstår inte att jag behöver sova för att ta hand om våra barn. Just nu känns det som att inget går framåt och det var därför vi skulle bo så här ett tag för att det skulle bli bättre mellan oss men nu blir det att jag undviker situationer med honom istället. Kan man hitta tillbaka och hur?

Nu har dagsljuset kommit åter och det känns gott att kunna dricka en kopp med kaffe som fanns kvar i termosen. Lyssnar på en synth-låt med OMD - Enola Gay, bara lite gammal pop och visst är väl tillvaron rätt vacker fast man inte alltid tänker så vissa stunder. Så vem behöver väl alkohol...

Ha en fin dag!

16:07 igår skred jag in på Systembolagets domäner. Det kändes bekant på nåt vis, inte mer än så. En beställning stod på fredageftermiddans agenda och med en stor låda i min famn gled jag på lätta fjät ut i novembermörkret. Olika sorters julöl, ipor, glögg och nån cider bar jag på; alla go’saker doldes i min låda med texten ”Systembolaget”. Jag hade för en stund varit sysselsatt av systemet… ”sysset” kallar man det i Skåne där jag bott en gång. Sysse som förled till sysselsättning lekte mina tankar ett tag, för systemet sysselsatte mig nästan på heltid förr om åren. Nuförtiden är det högst sporadiska besök, men som nämnts av andra här i forumet kunde även jag se min tidigare A-märkta själ i ansikte och kroppshållning hos ett flertal andra av syssets besökare. Jag förnam där inne i stunden en gammal bekant känsla av samhörighet. Den ensamhetstörstande gamle fooliehutten var plötsligt en i en församling i detta alkoholens tempel. Men ingen ”kantor” hälsade på mig och det fanns ingen prälle synlig vid kassans kollekthåvar, så jag kunde komma och gå utan förpliktelser. Mitt sanktionerande alibi åt denna samhörighet var det som lämnade ett skav i mig. Jag bar en låda, en symbol och en signal till olycksbröder & -systrar att fortsätta handla alkohol tryggt invaggade av gruppdynamikens dästa sanktion. Jag hade gjort mig till ambassadör för sysset. Detta trots att innehållet i min låda var av körbar dignitet, för där dolt i kartongen fanns ingen samhörighet med syssets lärljungar. Dolt för världen i min låda fanns bara alkoholfritt, vilket igår var och också idag är den enda last jag släpar på. Jag önskar god morgon och trevlig A-fri helg åt eder alla😇

Man kan vakna och känna att man har allt man behöver materiellt och andligt, men så dippar man ändå, vad kan man då hitta på när man som dystymiker med add och en släng av bipolärt och har nästan ingen energi och bara får höra ord som att ta en rask promenad och att vara tacksam över allt och ingenting, sånt där snack som bara känns som flåshurtigt nonsens.

Då är det lätt att att tänka på alkohol fast man varit alkoholfri i över två år, men liksom bara går på en slags tomgång och sjukvården ser en som färdigbehandlad och då är det en aning motigt...

Skrev in ovanstående text till en sån där sökmotor som väl är mer som en svarsmotor och fick en massa tips jag hört tusen gånger förr och väl kan utantill numera och låter exakt som om man hade gått till nån teoretiskt kunnig psykoterapeut. Fick som vanligt en lång AI-genererad lista från nätet med standardfraser från här och där, vilka väl de flesta gav ungefär lika värde som ungefär noll. Men tänkte kallt logiskt att jag väl som terapi i natten kunde klippa ihop nåt vettigt som jag kände hade viss relevans i stunden för mig:

När du känner dig nedstämd trots att du har materiellt och andligt "allt", och den energinivå och energi du har är låg på grund av Dystymi, ADD och bipolär sjukdom, är det förståeligt att standardråd som "ta en promenad" känns meningslösa. Eftersom du är alkoholfri är det också avgörande att hantera suget.

Försök att notera och ifrågasätta de automatiska negativa tankarna, inklusive tankar om att "allt är meningslöst", och ersätta dem med mer realistiska och balanserade tankar. Fokusera på små steg. Minska pressen att göra stora saker. Fokusera på små, hanterbara uppgifter istället för att försöka göra allt på en gång.

Avbryt alkoholsuget: Eftersom alkohol kan vara en trigger för dig, är det viktigt att undvika alkohol helt och hållet, och ha en plan för hur du ska hantera suget. Det är fullt förståeligt att det känns motigt att hantera komplex psykisk ohälsa som Dystymi, ADD och bipolär sjukdom, samtidigt som man kämpar med extrem energibrist och endast får generella råd som "ta en promenad", kan vara mycket frustrerande och kännas som nonsens i sammanhanget.

Dessa tillstånd påverkar signalsubstanser och energireglering på ett sätt som gör den typen av råd otillräckliga. Här är några förslag på lågenergiaktiviteter och strategier som kan vara mer hanterbara och meningsfulla, samt råd kring hur du kan hantera suget efter alkohol: När energin är nästan obefintlig, handlar det om att hitta aktiviteter som ger minimal ansträngning men maximal återhämtning eller tillfredsställelse.

Mikro-aktiviteter: Dela upp aktiviteter i mycket små, hanterbara steg. Istället för "städa", fokusera på "plocka upp en sak" eller "torka en bänk". Små framsteg kan ge en känsla av tillfredsställelse. Kreativa uttryck: Aktiviteter som inte kräver prestation kan vara hjälpsamma. Det kan handla om att rita, måla, skriva fritt (utan krav på struktur), eller lyssna på musik. Kreativa aktiviteter kan ge en känsla av "flow" och stärka självförtroendet.

Naturkontakt på låg nivå: Om en rask promenad känns omöjlig, försök att bara sitta utomhus i solen, titta på fåglar från ett fönster, eller pyssla med en enkel inomhusväxt. Kognitiv stimulans (lätt): Läsa en bok (kanske en lättsam sådan), lite mental stimulans utan att dränera dig fullständigt.

Rutiner och struktur: Att upprätthålla en grundläggande dygnsrytm (försöka sova och vakna ungefär samma tider) är viktigt för personer med bipolär sjukdom och ADD, även när det är svårt. Hantera tankar på alkohol: Ditt sug efter alkohol är en signal om att du söker lindring från det tärande tillståndet av tomgång och energilöshet.

Det är viktigt att ta dessa tankar på allvar. Notera tankarna på alkohol som ett symtom på ditt nuvarande mående, inte som en uppmaning att dricka. Du har varit alkoholfri i över två år, vilket är en stor prestation – påminn dig om varför du tog det beslutet. Det viktigaste är att komma ihåg att din känsla av tomgång och brist på energi är reella symtom på dina tillstånd, och inte ett tecken på personlig svaghet.
-
Det känns som jag är klar med det här. Men jag är ju så korkad att jag inte fattar när det är dags att ge upp alltså, hade man haft en helflaska med sprit hade den korkats upp, fast man vet hur det blir. Så biter ihop och kör samma rocklåt sjuttio-elfte gången som mal på så fint att man knappt kan tänka längre vilket väl är gott nog. Hade jag haft ork så hade jag gått ut i natten med en soppåse och njutit av tillvaron i högsta höjd. Om inte så värst många timmar öppnar bolaget.

Får väl vara tacksam för att man är snål som en gris numera som nykterfink. Allting går hur jävligt det är i stunden bara man är stenfokuserad. Vad det nu ska tjäna till. Detta är bara ännu en dipp i en lång rad av dippar så skiter i allt och kör ett varv till av inpiskad rutin. Allt är så underbart som det bara är och inget är nytt under solen, var den numera håller hus för det mesta kan man då undra.

Men kör på ett tag till för nån gång lär det väl vända. Borde borsta tänderna men det känns som att vara en pryl i stil med att klättra upp på Mount Everest, men ska göra ett försök med detta för att mata nån tandläkare med en massa stålar för nöjet att få dra ut nån tandusling, det nöjet ska jag då inte bjuda på, det är då ett som är säkert.

Ha det fantastiskt!

Nu har det gått flera månader till sedan jag sist skrev. Det är lärorikt att gå in och läsa vad man skrivit tidigare. Men det får mig också att känna mig svag. Svag som inte lämnat relationen än. Kommer jag någonsin göra det? När jag läser det jag tidigare skrivit så blir jag förvånad att det är så längesen jag skrev det. Tiden går men problem är kvar trots att jag många gånger tänker att vi har det bra. Jag minns våra bra stunder och längtar tillbaka till hur vi hade det. Men kommer det någonsin att bli så igen? Jag har kommit till insikt att svaret nog är nej på den frågan. Jag blir så ledsen över det. Det är som om personen jag träffade och blev så kär i aldrig fanns på riktigt.
Jag har pratat med honom flera gånger nu och han medger att han dricker för mycket men än har han inte sökt någon hjälp för det.
Fördelen med att ha skrivit under så lång period är att jag inte kommer göra några förhastade beslut. Om jag skrev för mer än ett år sedan om saker jag fortfarande känner så får jag nog inse att det inte kommer bli bättre än såhär i vår relation… men jag är så otroligt ledsen och vet inte hur jag ska klara av att lämna honom.

Bästa forumvänner!

Klockan har just passerat 00 Strecket vilket innebär ett år nykter idag. Att ha gjort den här resan så här långt är ngt av det modigaste, tuffaste och ärligaste jag gjort i mitt liv. I början var det verkligen en prestation Jag räknade varje dag, gjorde allt jag kunde för att härda ut de första månaderna.

Efter 3.5 månad insåg jag för första ggn på riktigt att det här kan faktiskt hålla. Räknade de första 150 dagarna minituiöst, sen blev det mindre och mindre viktigt. Idag är det inte så mycket av en prestation längre. Jag har slutat tävla och jämföra mig med andra och påminner mig så ofta jag kan om att det inte är synd om mig längre, men att det var synd om mig för ett år sedan och bakåt i tiden när beroendet eskalerat. Grattis till de som kan dricka måttligt, för mig funkar det helt enkelt inte.

Den kanske viktigaste insikten jag fått och nu lär mig att acceptera är att nykterheten är helt och hållet mitt ansvar, ingen annans, hur illa livet än prövat mig. Den insikten möter vi alla förr eller senare i nykteheten, är jag övertygad om, och den kommer som en befrielse, för då behöver vi inte längre mörka eller skämmas över beslutet. Utan istället känna stolthet, lättnad, befrielse och på nytt få leva i en känsla av att framtiden är outforskad och spännande. Nu har jag tagit upp det nyfikna spåret jag hade innan, alltså som barn, tonåring och ung vuxen, lockat fram det där riktigt nyfikna jaget jag hade innan alkohol allt mer blev min vägledare och började fylla min strupe med ngt som jag trodde skulle ge mig innehåll och mening, men förgäves. Alla mina problem är långt ifrån lösta, men det är enklare nu, utan alkohol, även i mitten av november när jag tycker att livet normalt är som sugigast.
Alkohol är en fullkomligt vidrig och värdelös dryck, på alla sätt! Den förstör relationer, ekonomi och trasar sönder självkänsla, livslust och till slut ens innehåll och mening. Alkoromantiken och den tillfälliga avslappningen är en bluff, en hägring. Alkohol driver livslusten ur oss, thats for shure!
Min nyktra resa fortsätter med samma inställning som dag 1. En dag i taget, det första glaset väljer jag, sen väljer alkoholen.

I dag är en glädjens dag, en dag fylld av tacksamhet, trots att det är mitten på november. Imorn ska jag vara toastmaster och spela på min chefs 50 års kalas. Hon är den bästa chefen jag någonsin haft. Hon bromsar, jag gasar. Perfekt match. Förtroendet är ömsesidigt! Hon vet inget om mitt alkobeslut, har aldrig sagt ngt, men hon har nångång i höst kommenterat att jag ser ser så fräsch och frisk ut..

Det kommer att serveras alkohol i mängder, men också alkoholfritt. Just det blir mitt val. Jag kommer utbringa en skål för henne, för livet för er, och för allt som ligger bakom och allt spännande framöver

Ha en fin helg vänner, ni betyder mycket, särskilt de jag haft förmånen att följa lite närmare senaste året. Hörde jag skål, knäckte redan nu en iskall cola zero innan läggdags💥🍷❤️

@Nöjd57 Tack för att du skriver! Det känns så skönt att höra att det finns fler som gått in i en liknande situation. Jag förstod inte heller att det var 7/7 dagar, på ett tag.
Jag är ju fortfarande väldigt nykär, och hoppas så att han inte kommer att börja behandla mig illa. Just nu och ända från början har allt varit bra. Förutom oron då, för hans hälsa och för framtiden. Och för att allt ska ändras plötsligt till det sämre.
För några veckor sen fick jag upp ögonen för mitt egna medberoende. Inte minst för mitt egna drickande i hand sällskap. Nu håller jag mig på max 10 enheter per vecka och alla veckor har gått under det. Han dricker också så mycket mindre med det nya förhållningssättet.
Men det var också att jag tex körde bil på kvällar när han inte "kunde" eftersom han då satt igång att dricka. Tänkte att vi inte kunde göra något på kvällen för den var ju vigd åt alkoholen. Slutade själv gå promenader, överfokuserade på honom. Det är lite bättre nu. Jag utmanar honom att skjuta fram sitt drickande längre fram på kvällen istället för att bara möjliggöra. Jag tänker mer på mina egna behov. Jag tror absolut att jag fortfarande är medberoende men jag jobbar med det nu. Och forumet här och alkoholkalendern hjälper mig att hålla fokus på mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för hur det ska gå för oss. Men jag försöker just nu använda tankesättet där man väljer att ta ut lyckan i förskott istället för katastrofen. Då har man ju bara varit lycklig "i onödan" om allt krossas.
Jag vill ändå tro att jag kommer fatta beslutet att lämna om han börjat behandla mig illa. Och en hjälp till att verkligen göra det, tror jag är att få ta del av det du och andra skriver här. Så stort tack för det, jag sätter stort pris på att få höra en del av din historia❤️ Hoppas att du får en fin helg!

@samo du överdriver inte alls din oro för din mans drickande. Det är precis så här en beroende håller på. Säger att dom klarar av att ta en eller några glas men sedan blir det fler allt vad tiden lider. Toleransnivån blir högre och högre…
Din man vill inte sluta dricka, han är inte redo och det är du som får betala priset. Försök tänka på dig själv för en stund. Vad vill du?

@Varafrisk Förlåt, men det är min uppfattning om samtiden. Trots mycket erfarenhet kommer man inte ens till jobbintervju. Åldersrasism, det pratas mycket om det. Och jag är innerligt glad att jag nu trivs med mitt jobb, och att jag har 33 år på bygget och därmed sitter säkert åtminstone 10 år till. När jag närmar mig pension vill de säkert bli av med mig. Jag jobbar i en bransch med konstanta effektiviseringar. Det gör inte du, och det är en fördel för dig ❤️

Trevlighelgkram 🐘

Jag tänker som så att om du läser texten så det vore någon annan som skrev?
Tex att en förälder dricker mycket med barnet hemma?

Sen är det ditt ansvar, men inte hans drickande.
Låta honom testa osv - det är hans val o inget vi anhöriga kan styra.

Jag tänker inte tillåta att tråkigheter som jag inte står skuld till ska påverka min plan! 😤 inte rubba det braiga jag nu startat och är i 🤗

Fredag….varit sådär, saknar ork, motivation att jobba…men det ändra väl sig. Lite jobbiga privata saker, men håller mig lugn och kontrollerad. Tror ändå att det kommer bli en super fredag i lugnets tecken med god mat och bra sällskap.