Senaste kommentarerna i forumet

Fint att du lyckats lägga även denna dag till handlingarna utan a. Alla dagar man klarar utan är en seger.

Kanske har lite ont i huvudet, men inte mycket.

Ville bara uppdatera om min dag
En bra dag på jobbet med massor att göra.
Träffade en vän på restaurang, hon drack ett glas vin till maten, jag drack bubbelvatten.
Gick förbi en grupp vänner på en bar efter det, hon tog en cider, jag snackade med en annan vän, drack inget, och tog följe med vännen till tunnelbanan.
Nu ligger jag i sängen och somnar strax.
Känner ändå att jag mår helt ok, inte så mycket ångest som tidigare. Känns som det spänner lite i huvudet, kliar och lite konstigt, men en del av det beror ev. På att jag nog har psoriasis där. Annars kanske lite varm i ansiktet och det svider/stramar nog lite.
Men man känner ju efter extra gissar jag. Hoppas det inte blir något värre än såhär. Jag ska klara detta!

@Himmelellerhelvette ❤️🤗

Ska skriva några rader innan jag släcker lampan. Har inte varit på jobbet sedan i torsdags. I fredags tog lite flex plus var h min terapeut, mån- och tisdag har jag helt enkelt inte orkat samt idag som har varit en sjukskrivningsdag enl schema. Imorgon blir det jobb igen. Förra veckan när vi skulle ha vårt teammöte. Hade chefen bett vårt skyddsombud läsa upp min rehabiliteringsplan för att teamet ska veta vad jag INTE gör. Det blev så himla rörigt, alla hade åsikter och en kollega var riktigt kränkande. Efteråt tänkte jag….”men herregud rehabplanen är väl mellan mig och chef ev även skyddsombudet”. När min chef och jag satt och gjorde den kände jag stress. Jag hade egentligen redan slutat å chefen var stressad eftersom hon skulle åka iväg på semester, 2,5 veckor. I en period då vi har som mest att göra. Det är likadant varje år. Jag har inte skrivit på rehabplanen för den är inte bra. Saker som jag inte skulle göra är saker som jag sällan gör. Det är tufft att jobba 50% utan en detaljerad plan. Det är inte bra på jobbet. En psykolog ska sluta och nu sa även en annan psykolog att hon orkar nog inte vara kvar. Hon är den person på jobbet som jag tycker bäst om som även känner t mitt privatliv. Jag vill inte vara kvar men var ska jag hitta ett jobb och en arbetsplats som vill anställa en 63-årig kvinna?? Då behöver jag mer än en socionomutbildning även om jag har en diger yrkeserfarenhet men än större livserfarenhet med allt vad jag har varit med om.

Något som är positivt iaf är att mitt knä börjar bli lite bättre. Igår både cyklade jag och gick ca 20-25 min idag blev det en promenad på en kvart. Även om det var grått och regnigt så var det så skönt att komma ut att andas frisk luft🙏🏻 Skam den som ger sig! Med knäövningar varje dag samt träna på Rehabmottagningen så har det blivit resultat.

Sov så gott om du inte har somnat och kram t er alla🤗🥰

Jag klev in i en relation för några år sedan med vetskapen om att hon drack flera dagar i veckan. Det visade sig vara sju dagar i veckan. Livet var jättefint i början. Vi flyttade ihop, jag räknade inte antalet glas och hon var öppen med sin konsumtion.
Sakta men säkert så kom jag in i kraftigt medberoende, möjliggörare rollen. Mitt egna liv upphörde. Jag gjorde allt för henne.
Hon vill sluta men klarar inte att göra det själv. Någon dag här och där går bra men sedan fortsätter drickandet. Det blir sakta värre och värre. Hade svårt att se det själv när jag var mitt uppe i mitt medberoende.
Den bästa perioden var när hon via socialförvaltningen och beroendemottagningen i kommunen lyckades vara på ett "hem" i några veckor för behandling. Tyvärr föll hon tillbaks i sina gamla vanor ganska fort efter det.
Idag lever vi på varsitt håll och just nu har vi ingen kontakt. Hon behöver få ordning på sig själv. Hon har fått tips, telefonnummer, e-post adresser, hemsidor. Allting serverat med ställen och personer som kan hjälpa henne. Det har pågått i flera år men nu har jag gett upp. Det gjorde jag mest för att jag blev så illa behandlad av henne under lång tid. Orkade inte mera.
Ta hand om dig!

Snyggt kämpat, du fixar detta!

@Buzzzz jag tänker att det är svårare om man har alkohol hemma, steget blir så mkt kortare att ta till flaskan när abstinensen eller suget sätter in. Så ett förslag är att ta bort allt. Man kan förstås alltid handla, men, ändock. En fråga jag har är vad din fru säger? Vet hon omfattningen och vad tycker/vill hon att du ska göra? Kan du ta hjälp av henne? Att ta hjälp av vården är det flera här som gjort och det finns goda exempel där inget körkort har rykt. @JHL är ett sådant exempel 🫶 Sedan kan man väl fråga sig vad som är viktigast, körkortet eller, det andra.
Anledningen till varför är ju egentligen ganska enkel, beroende, sjukdom. Precis som med andra sjukdomar, psykiska och fysiska, så väljer man den inte. Man kan även bli deprimerad trots att livet är välordnat och i det stora hela bra. Du dricker nu för att du är beroende, så enkelt kan det va tänker jag. Kanske finns det annat skav också, eller så gör det inte det. Men nu är det idag och framåt som gäller till att börja med. Du har viljan vilket ju är ett första steg. Du är tillbaka och du ger inte upp. Det är bra! Ge aldrig upp! ❤️ Hejar på dig!

@Anoto
Jag känner att jag klarar inte detta. Orkar inte helt enkelt.
Men. Kanske bättre i morgon?

Hur går det buzzz?
Själv är jag inne på dag 2, känner igen det du skriver i tråden. Kämpa! <3

Känner bara. Hjälp.

@fooliehutten
Underbart att få denna feedbacken! Jag Ska försöka imorgon. Igen… tack

@Buzzzz, sjutton vad jobbigt du har det. Din story är på sätt och vis väldigt lik min. Jag har inte heller nåt att klaga på och lika fullt är det något som skaver. Läste att en ånger hos folk på dödsbädden var att man inte valt att vara lycklig under livet!!! Åh fasen, kan man välja det tänkte jag för typ 1 månad sen. Men ok jag hade precis bokat en tid för terapi och valde också att pröva vara lycklig. Om en knapp vecka ska jag så på mötet men nu vet jag inte längre vad jag ska med terapeuten till? Fast jag går dit ändå. Sen har jag funderat helt på egen hand runt mitt konstanta grubblande. Det är ju nåt man bör undvika enligt optimisterna. Jag har alltid sett mig som pessimist, ja med en viss ton av positivt tänkande. Nu jobbar jag på att hushålla med mitt grubblande och försöker njuta av det under begränsade tider på dygnet. Det blir så mycket mer kvalitet på grubblet när man tar det koncentrerat i stället för utkletat över all vaken och sömnlös tid. Hoppas terapeuten inte har stirrig blick bara😳! Försök att vara snäll mot dig själv och ta makten över de negativa jantetankarna och lägg fokus på det du är bra på. Jag kan läsa i din text att du är en bra far, en bra make, en som har fixat det mesta på ett bra sätt. Låt inte lite skit under naglarna sabba detta! Glöm inte att en dag i taget innefattar kvällen också. Du fixar djävligt mycket du Buzzzz! Du kirrar detta med. 🤗

@Mathilda2025 Så otroligt bra jobbat alltihop! Du kommer känna dig så nöjd när du vaknar imorgon. Ha en skön kväll!

@Thompa_68
Ja nu är den här jobbiga dagen över och det gick bättre än befarat🙏blir trött på mig själv som låter jobbet påverka mig så mycket. Jobbet är viktigt men inte allt i livet. Har ju fina barn det går jättebra för och inga större familjeproblem. Dumt att låta jobbet stressa och sänka mig. Hemma nu, har tagit promenad med hunden och unnat mig sushi. Det blir absolut ingen alkohol idag fast jag som jag misstänkte fick en kort tanke att åka förbi Systemet på vägen hem men kändes skönt att slå bort den. Nu känner jag mig trött och urlakad och hoppas få sova ordentligt och vakna pigg och lugn imorgon☺️

Jag försöker verkligen förstå detta.
Jag har det hur bra som helst.
-En underbar familj med barn och barnbarn.
- En fru som jag älskar sedan decennier.
- Bra ekonomi.
- Allt materiellt jag kan önska.
- Eget hus.
- Hobbys som jag tycker om.
Och ändå… Väljer jag att sakta ta mitt liv.
Jag vill ju vara kvar och se mina underbara barnbarn växa upp.
Varför gör jag detta? Jag förstår inte?
Återkommer till detta ständiga ältande om vad som ”kan” hända i framtiden, och dåliga saker som hänt förr.
Jag mår ju sååå bra när jag inte dricker.
Självskadebeteende? Varför???
Vet inget som hänt i barndomen som skulle kunna förklara detta beteende.
Genetiskt? Min bror har samma problem.
Desperat nu.
Ta hjälp av vården har jag tänkt på. Men då ryker körkortet, och det går inte.
Har testat AA, funkade inte för mig då det dök upp en snubbe med stirrande blick och ville bli min ”sponsor”.
”En dag i taget”, jo så tänker jag varje ångestfylld morgon, och sedan brister det på kvällen.
Helt desperat nu. Vill inte mista allt. 😓😢

@Bubbelmorsan Hur är läget? Allt är bra här! Men så sugen på choklad och annat onyttigt, kan dock inte göra en insats för att hålla igen även där än. Räcker att ha fokus på vinet! Det kommer ju lite tankar då och då. Bra att träna på att inte agera på tankarna. Hur är det i din tankevärld nu, har du något ”brus” eller är allt lugnt och skönt?

Överlag sover jag väldigt mycket bättre. Och har mindre ont i magen.

Du var ju pigg och började rensa en massa i huset, jag har börjat med det idag för vi ska troligtvis förbereda att sälja huset och köpa ett annat. Det känns lite övermäktigt. Men idag blev det åtminstone 2X40 minuter ungefär. En start!

@xyz23: nej tyvärr inget så skoj och vintage som Carlsson / Sonab, det hade verkligen varit en upplevelse att återuppliva! Den mannen är ju legendarisk, hade en polare på studenttiden som var helt frälst i dessa Carlsson-kreationer och bjöd på fantastiska sessioner matade med fina gamla monoblock rörförstärkare och förstklassig vinylsvarv. Själv var jag inne på helt andra vägar med mera PA-stil på högtalare och extrema ljudvolymer på den tiden.

Det jag tog mig an nu vara bara ett par 30 år gamla Boston Acoustics HD5v, inga speciellt märkvärdiga eller dyra högtalare men jag gillade skarpt det sköna avslappnade ljudet med sin tajta midbas i en sluten låda. Perfekta ihop med en bra subba. Samt, mycket kompakta och lättplacerade. Mitt första refoaming-projekt blev det och gav mersmak, inte särskilt svårt bara man tar det lugnt och är noggrann med alla moment. Behövde inte ens montera bort dammkåporna för schimsning, det blev perfekt bara med fingertoppskänsla och en tongenerator för centreringen - mycket enklare procedur.

Håll hårt i dina OD-11, guld värda som du vet!

För att återgå till trådämnet så är detta ett bra exempel på hur man får tid och energi med gamla intressen nu när man slipper alkohol, det är väl något alla kan ta med sig.

@Rike, jomen så har jag upplevt det också. Det är som att prata med väggen, fast med den slipper man de udda omskrivningarna av fakta förstås. Sen är det alltid lika märkligt med hur de här ”mekaniska individerna” lyckades få mig ur balans förr om åren. Det gäller att för ögonblicket ”stänga av sin empati” det har de väldigt svårt att greppa och då brukar de spåra ur på de mest underliga sätt. Här brukar jag för säkerhets skull ta ut ett långt avstånd innan jag börjar skratta åt detta elände. En chef jag hade en gång blev jag tvungen att spela in på telefon för att ha bevis att rädda mig från henne. En kollega sa: ”outlook är vår bästa vän, för här syns det svart på vitt vad hon är för något”😂

Det är viktigt att få sova lite nån gång, den nyktra insikten finns då. Men gick då och vilade mig en stund och har faktiskt sovit nån timme. Tror som jag tänkte att det här med humöret nog är kopplat till brist på dagsljus, eller att man så sällan får se solen nu den här tiden på året. Har haft lite dåligt samvete en stund över att jag skrev så generellt om folk i församlingar.

Men till och med Herren hade väl lite svårt för en del kyrkofolk ibland kan jag tänka, men jag är ju bara människa, och ibland blir det lite tokigt om man inte är helt i balans. Skrev ju att jag inte skulle ägna mig åt nån psalmsång idag.

Tänk, alltså, det första jag fick upp när jag bläddrade i min Bibel, det var just en Psalm, och nummer 71 i Psaltaren där det bland annat står ”Du är mitt hopp, o Herre och min Gud.” så visst blev det allt lite psalm idag. Kanske inte nån sång direkt, men läsning i alla fall. Samt även en stunds allmän eftertanke alltså. Det var väl Skaparen som liksom var på mig, då man ju ska tänka sig för en aning om vad man säger, när man skriver så att säga.

Ha en fin kväll!

@fooliehutten
Det du beskriver är det enda rätta. För ca 10 år sedan så kom den insikten och jag fördjupade mig i ämnet.
Du hanterar det helt rätt och att ändra på dem är omöjligt, hur mycket man än försöker.

@Lunis
Åh jag har som sagt haft återfall och tagit kontakt. Det har straffat sig.
Så stark känner jag mig inte, mer att jag försöker överleva emotionellt.

Hon hittar på hemska saker som hon delger mina barn, hon kontaktar mitt ex mm.
Säger jag ifrån gällande det så blir hon ”sjuk” meddelar alla att hon nu är sängliggande pga mig och skickar sms till mig om att nu är du väl nöjd och vill att jag ska dö, njut.

Jobbigt att skriva om men utifrån det du beskriver så gissar jag att du kan ana.

Ja, det blir tydligt när man har egna barn, samt ser andras föräldrar..🥲

En räddning är att även hennes bror mfl har sett dessa sidor- annars hade jag nog trott att jag var galen o hört fel.

Men i hennes övriga (mycket ytliga kontakter) spelar hon offer och säger att hon inte förstår varför jag gör såhär.
Hon kan även hota med att hon ska berätta för alla hur jag är mm. Oklart vilka då hon aldrig kan ha mer än tillfälliga kontakter - kanske en granne eller en taxichaufför får lyssna, vad vet jag.

Hej på er i tråden. Utan några andra kunskaper än självlärt och upplevt så kan jag bara dela en kort text som i viss mån liknar beskrivningarna på parenteserna (föräldrarna) som gör era liv sura:

”Vad är en narcissist? En narcissist har en överdriven tro på sin egen betydelse, vill gärna stå i centrum, och har svårt att hantera kritik eller motgångar. De uppvisar ett mönster av självupptagenhet, brist på empati och ett stort behov av beundran från andra. Personen kan också utnyttja medmänniskor för att nå sina egna mål och har ofta svårt att förstå eller bry sig om andras känslor och behov. Narcissister uppfattas ofta som odrägliga och uppblåsta av omgivningen”

Det finns en hel del att läsa på nätet om olika personlighets- och beteendestörningar. Ta inget som en absolut sanning, men att läsa på gör en bättre förberedd på konstigt agerande. Jag har inte försökt ändra på personer av denna kaliber, utan mest zoomat ut och sett det komiska i det förutsägbara i deras beteende👹. Över tid har jag minimerat kontakter med såna här energitjuvar. Men som sagt, det är mitt sätt att hantera dessa. Jag konfronterar aldrig, utan glider ifrån i omtanke om den egna hälsan. Det är extra svårt att hantera detta när det handlar om närstående, men man har ju inte valt sina föräldrar, men välja bort dem; det kan man faktiskt göra.
Styrkekramar åt er i den här kampen också. 🤗

@Se klart många tankar! Mitt råd är: tänk mest på er själv! Tiden då barnbarn sover över är underbar men ganska kort. Sen har ni ännu många år kvar. Jag har en uppblåsbar säng som ryms i ett litet skåp. Soffan kompletterar. Mindre yta inget problem. Läge mycket viktigt ju äldre man blir. Det måste kännas roligt o inspirerande ganska direkt utanför ytterdörren. Eller på sin höjd några minuter. Det blir bra!

@Buzzzz Jag hejar på dig! Vägen till ett bättre liv är inte spikrak, det hör till att man får vara beredd att acceptera snedsteg och avvikelser, i form av återfall eller annat. Håll bara siktet på målet, där det enklaste är att sikta på en dag i taget, ingen alkohol idag ger löfte om en bra morgondag. Du är värd lika mycket med som utan återfall, så länge du fortsätter kämpa är det bara att ge dig själv en klapp på axeln och se framåt.

@Mathilda2025 Nu är jobbiga mötet över, hoppas det inte kändes för negativt, du kanske kan ta en promenad i det sista dagsljuset och tänka på att uppskatta insatsen du gör att möta ångest utan alkohol. Som flera skrivit, belöna dig själv med positiva saker och var snäll mot dig själv. Idag dricker vi inte någon alkohol.