Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Ingen runda idag? Något varv runt huset bara. Säger som min yngsta dotter, som vi alla försöker få att rör på sig: ”jag behöver frisk luft”. Och det behöver vi. Dagligen. Och dagsljus. Så förmiddagen är bäst för en kort runda.

Kram 🐘

Dag fyra går fint! Lång arbetsdag, och sen promenad 30 min innan middagen. Nu Loka crush och tv, känns så skönt. Det är nästan lite märkligt att det går så lätt, och jag är rädd att jag plötsligt ska känna att jag har det hela under kontroll.
Ha en fin kväll🧡

Fasen alltså, kanske förväntar mig förbättring snabbare än vad som är möjligt.
Men, känner mig sämre och sämre.
Visserligen har sömnen förbättrats avsevärt nu, men jag blir otroligt trött så snart jag gör något som är det minsta ansträngande.
Och det känns som om jag har influensa i kroppen. Fryser och har ont både här & där.
Förväntar jag mig för mycket gällande förbättrat mående eller?
Tycker inte att det går åt rätt håll detta.

Onsdag snart avklarad, en bra onsdag trots genomförkyld och feber. Överraskad över hur bra det går…men vet att man inte ska ta ut ngt i förväg. Men måste ändå säga att det går bra, trodde jag inte. Varför gjorde jag inte det här/testade tidigare?!!

@JHL Tack så fint av dig 🙏🏼 Jag uppskattar omtanken och är extra tacksam för min etablerade nykterhet 🩵

Jag kan ju förtydliga angående min uppväxt att jag såg mamma sluddrig och arg i soffan ganska ofta, grälsjuk liksom. Särskilt när boxarna kom där på 90-talet var det väl. Själv har jag aldrig varit påverkad i barnens närvaro, (jag har genom hög konsumtion skaffat mig hög tolerans) så det har inte varit likadant för mina barn, men de har sett att jag druckit vin i köket eller i soffan. Jag brukar ofta slumra till i soffan om vi ser på film men det har inte alltid berott på vin utan jag blir trött av TV bara. Men mitt beteende att ha vin hemma och ta X antal glas från kl 16 utan anledning är absolut från mamma.

Nu har mörkret fallit där ute och det är kväll igen, och så speciellt mycket har väl inte skett mer än en liten stilla brottningsmatch mellan liv och död igen. Men har man bara sin tro intakt så går väl allt sakta vägen fram med Herrens hjälp trots att det så klart kan vara lite skakigt och guppigt stundtals.

Har nu tittat tillbaka på sånt som varit intressant och sett att mycket man drömt om nog bara har varit luftslott eller sådant som väl gamle Predikaren i Skriften en gång benämnde som fåfänglighet och ett jagande efter luft liksom. Nykter insikt har man väl fått i överflöd, och nog kan jag förstå varför man inte ska önska sig sådant som man kanske inte behöver. Tomhet, idel tomhet sade Predikaren. Många visa ord i denna skrift man ärvde av farsan.

Har nu dragit ned mina persienner än en gång. Tänker på allas ord om vikten av att känna tacksamhet och skäms väl i stunden en aning inför Skaparen, min närmsta vän, över att man väl har varit en aning otacksam, tanklös eller kanske tagit så himla mycket för givet. Men varje andetag är ju en ny möjlighet att tänka på ett lite bättre och ett kanske lite annat sätt kan man tänka. Här skulle man väl kunna gå loss och rabbla en massa gamla slitna textrader från Skriften, men varför ska man hålla på så för.

Tänk att man kan se och först så mycket när man tar sig tid för att inte låta distraktioner ta alltför mycket plats i ens trötta sinne. Var idag ut på nätet och kollade in några dokumentärer om hjältar man hållit rätt högt inom sig och förstått att det bara finns en som är värd att hylla. Men tänker inte börja att predika eller sånt, för vem är väl jag att hålla på med sådana prylar. Hörde just barnskrik i trappen och tänkte på en humorist som sade att alla har vi varit små, och det är då så sant.

Ha det gott!

@myssockan Hej,
Jag känner igen mig i din beskrivning av din sambo då jag var en högfunktionell alkoholist. Krävande jobb med befordringar i flera led, böt senare till konsult med tillhörande utvärderingar och alltid fått toppbetyg av klient och medarbetare. Tjänar bra, oerhört strukturerad i drickandet, aktiv på fritiden med träning, golf vara tränare, sitta i föreningsstyrelser. Lyckligtvis krashlandade jag ordentligt med sjukhusvistelse för abstinens. Att det gick arbetsgivare och uppdragsgivare förbi var bara tur och dansen på slak lina för en alkoholist/storkonsument är i princip omöjlig att upprätthåll över tid.
Med det sagt så kommer din sambo att kraschlanda och då märker han hur pass säker hans ställning är, jobb och rykte kan försvinna på ett ögonblick och en ny situation med luckor i CV kan uppstå. Någon mycket klokare person på forumet sade något i stil med att "mycket mer intelligentare personer än vi på forumet har supit bort karriär och familj och att tro att man är ett undantag leder till fördärvet" (fritt tolkat). Vidare är alkoholism degenerativt och dins sambos drickande kommer att tilltaga.

Jag läser att han har börjat att dra ner på alkoholen vilket är såklart jättebra men jag låter ovanstående harang stå kvar även om den inte verkar vara helt relevant i dagsläget. Var dock vaksam för det är enkelt att säga att man har dragit ner på drickandet men svårare att göra. 5 klunkar whiskey hinns enkelt med när du är på toa.

Lycka till med ditt val.

@Plump Hej på dig. Från en som har varit i andra sidan flaskan är dig så måste jag säga att tyvärr är den bistra sanningen att du inte kan göra ett dugg. Det verkar som du har halkat ner till plats 3 i din sambos priolista som toppas av alkoholen. Hans arbetskamrat verkar vara nr 2 eller som minst ett lämpligt slagträ att ta till i argumenation eller lämpligt skydd att ha. Din sambo verkar omogen då han inte fattar att han sårar och nedvärderar dig när festakompisar prioriteras och används som argumentation. Eller om jag ska vara mer tydlig så vet han att du blir sårad men han bryr sig inte då då han är alkolist och prioriterar därefter.
Tyvärr är det så att om inte din sambo väljer att ta tag i sin situation så kan du inte göra något. Om han är nära sin familj så kanske en intervention kan få honom att vakna till. Du verkar inte kunna påverka honom, tyvärr.

Vad du en gör så var krass i din bedömning. Vad vill du ha ut ur ditt liv? Ett liv med en fyllo som har ett degenerativt alkoholbeteende som kommer bli värre och mer bråk? En sista chans med en intervation? Hur är tilliten till honom? Ett jobbigt avslut och nystart?

Lycka till.

@Bubbelmorsan hur har du det idag?

@Kärringen Tack för att du läser och svarar! Uppskattar det verkligen. Det är som att jag förstår men ändå inte kan ta in. Kanske måste saker ändras innan jag kan bestämma mig för att släppa taget. Men det vill jag ju absolut inte, jag hoppas att han redan nått en punkt där han faktiskt vill sluta och kommer att fortsätta dra ner på alkoholen som han i alla fall börjat på. Tack för ditt stöd! Var ni tillsammans länge? Klarade han inte av att sluta? /Kram sockan

Vi har haft stort bråk och känner mig så ensam i att våga prata om hans drickande. Han har börjat umgås med en tjej i jobbet och hon tycker det är kul när dom dricker så jag blir den tråkiga och hon blir den som är rolig och vad han vill gör. Kanske inte finns något hopp för oss längre. Vi älskar varandra men känns som att jag inte räcker till

@Andrahalvlek Stort tack för fint välkomnande, det värmer gott! Ser fram mot att skriva av mig, få och även förhoppningsvis ge inspiration men framför allt finnas här som medmänniska som vet en del om alkohol och dess (få) förtjänster och negativa egenskaper.

@xyz23 Kloka ord, livet fortsätter med sina toppar och dalar även utan alkohol, men jag skulle nog ändå säga att mitt stämningsläge och mina energinivåer genomgående ligger på en högre nivå som nykter. Därmed enklare att tackla motgångar, men måste också passa på så att inte tankarna på lite avslappnande berusning dyker upp när man får en riktig motgång att tampas med. Håller helt med om att det inte är några rosa moln som dyker upp per automatik.

@Carisie Läser att din mamma och därmed du också går igenom en jobbig tid. Fint av dig att vara så närvarande. Hoppas att det går bra för henne och jag håller tummarna.

Ha det bra.

@Vitvargen @Thompa_68 Varmt välkommen hit till forumet! Här har jag hängt i sex år, och jag firar min sjätte nyktra födelsedag i februari, tjoho! Ingen annan hjälp - jo, jag har konsumerat sjukt mycket nyktra fakta i form av poddar, böcker, Youtube-klipp osv. Sjuka mängder. För att påverka mitt undermedvetna så att HELA jag vill fortsätta vara nykter. Nu är det nästan en principsak.

Om jag skulle börja dricka socialt igen så vet jag att det skulle gå bra. Ett tag. Förr eller senare skulle det gå åt helvete. Just därför ska jag inte ta ett glas. Det är inte värt risken. Och jag mår så himla mycket bättre både psykiskt och fysiskt utan alkohol i mitt liv.

Kram 🐘

@Thompa_68 Intressant. Detta stämmer med min övertygelse. Och Sven Wåhlin är en himla strukturerad och kok kille, som de skulle ha haft också på Transportstyrelsen, vill jag säga som en bisats.

Jag är övertygad om att närmast total avhållsamhet är det enda för mig. Om jag skulle sammanfatta min tes i en mening skulle den vara:
Försök inte slå alkofan på truten genom enbart viljekraft, utan tagga ner den sidan och försök omfamna allt som vinns på att vara vit, för nackdelarna känner man mer än väl - och kom också ihåg att avhållsamhet kanske ibland inte ger flera fördelarna än just dessa. (Sällan några rosa moln alltså.)

@Vitvargen Stort tack för ditt svar,värmer alltid att få respons på ens tankar! Önskar dig och frugan all lycka, väldigt bra jobbat så långt! Jag tror definitivt att man kan ta en dag i taget och se på nykterheten ur ett obestämt tidsperspektiv. För de som, likt mig, flera gånger konstaterat att återupptagen alkoholkonsumtion rätt snart gör att man trillar dit igen, är min erfarenhet att man ändå behöver göra upp med sig själv, vara ärlig och dra den enda vettiga slutsatsen att den där första underbart goda ölen eller glaset med bubbel/vin ofelbart kommer att följas av fler till dess att hjärnan är nöjd. Tyvärr blir den inte det förrän det gått alltför långt och man slocknat, och kanske betett sig som en åsna eller ännu värre fram till dess. Man behöver belöningar för att göra hjärnan nöjd, men alkohol är inte en framkomlig väg.

Hade ju dragit upp persiennerna och sedan så drog jag för dessa igen, tyckte ju att jag hade sett allt tillräckligt jäkla länge. Men gjorde precis som med alkoholsug som väl dyker upp då och då och inte bara handlar om en slurk vin för smakens skull liksom...

Gjorde HALT och red ut inre vågen Gick så som på ren automatik och åt min mina mackor och tog mig ett glas mjölk och dystemiska tankemaskinen gick sedan igång igen och producerade sina grejer och en fråga poppade snart upp som skickades iväg till en svarsmotor:

Varför kan vissa inte gråta fast de väl kanske borde, har funderat på om det kan vara något psykologiskt så som dystymi blandat med en del add och kanske en aning bipolärt...

AI-översikt

Det finns flera anledningar till att man inte kan gråta trots att man känner starka känslor;

det kan vara en psykologisk försvarsmekanism, en del av en depression eller annan psykisk ohälsa, eller till och med kopplat till fysiska faktorer som stress och sömnbrist. Att inte kunna gråta kan vara ett tecken på att hjärnan och kroppen försöker hantera en överväldigande känslomässig stress, och det kan finnas underliggande orsaker som diagnoser som dystymi, ADHD eller bipolär sjukdom som spelar en roll.

Psykologiska faktorer

Försvarsmekanism: Att inte kunna gråta kan vara kroppens sätt att skydda sig från att bli överväldigad av känslor, särskilt om man upplever mycket stress.

Depression: En vanlig symptom vid depression är just känslomässig avtrubbning och en oförmåga att uppleva eller uttrycka känslor, inklusive att gråta.

Bipolär sjukdom: Människor med bipolär sjukdom kan uppleva perioder av mani och depression, och under depressiva perioder kan de känna sig nedstämda och ha svårt att uttrycka känslor.

Dystymi: Dystymi är en kronisk form av depression, och personer som lider av det kan uppleva en långvarig känsla av nedstämdhet som kan påverka deras förmåga att gråta.

ADHD: ADHD kan påverka hur en person hanterar känslor, och även om det inte direkt orsakar oförmågan att gråta, kan det leda till emotionell dysreglering som kan påverka hur man uttrycker sina känslor. 

Fysiska faktorer

Stress och sömnbrist: Överdriven stress och brist på sömn kan påverka den mentala och fysiska hälsan negativt och leda till att man inte kan gråta.

Brist på näringsämnen: En brist på vissa viktiga ämnen som vitamin B12 eller järn kan orsaka nedstämdhet och trötthet, vilket i sin tur kan påverka förmågan att gråta.

Sköldkörtelproblem: En obalans i sköldkörtelhormoner kan leda till nedstämdhet och trötthet. 

Vad du kan göra

Sök professionell hjälp: Det är viktigt att du inte försöker hantera detta på egen hand. En läkare eller psykolog kan hjälpa dig att få en korrekt diagnos och en passande behandlingsplan.

Prata med någon: Prata med en vän, familjemedlem eller någon annan du litar på för att få stöd och för att ventilera dina känslor.

Försök att identifiera dina känslor: Försök att förstå varför du känner som du gör och vad som utlöser dina känslor. 

Om du känner dig nedstämd eller orolig, bör du prata med en läkare eller psykolog för att få en professionell bedömning.

AI-läge

Förmågan eller oförmågan att gråta är komplex och kan påverkas av en rad olika faktorer, både psykologiska och medicinska. Dina funderingar kring tillstånd som dystymi, ADD och bipolär sjukdom kan vara relevanta, eftersom dessa tillstånd alla påverkar känsloreglering och känslomässiga uttryck.

Här är några möjliga orsaker till varför vissa individer kan ha svårt att gråta:

Psykologiska orsaker

Känslomässig blockering/försvar: Hjärnan kan ibland minska förmågan att känna eller uttrycka känslor (som gråt) för att skydda individen från överväldigande psykisk smärta, ofta som svar på kronisk stress, trauma eller svåra livshändelser.

Sociala förväntningar: Uppfostran och samhällsnormer kan påverka hur vi uttrycker känslor. Vissa har lärt sig att det är ett tecken på svaghet att gråta, vilket kan leda till att man omedvetet undertrycker tårarna.

Depression och anhedoni: Vissa former av depression, inklusive dystymi (ihållande nedstämdhet), kan leda till anhedoni, vilket är en minskad förmåga att känna glädje eller andra starka känslor. Detta kan även påverka förmågan att känna sorg tillräckligt starkt för att gråta.

Emotionell dysreglering: Tillstånd som bipolär sjukdom och ADHD/ADD involverar ofta svårigheter med emotionell reglering. För bipolär sjukdom kan detta innebära extrema humörsvängningar, och i vissa faser kan förmågan att gråta vara blockerad eller oregelbunden. 

Samband med dina funderingar

Dystymi: Som nämnts ovan kan långvarig nedstämdhet och apati minska det allmänna känslospektrat, vilket kan inkludera en oförmåga att gråta.

ADD/ADHD: Personer med ADD kan ha svårt med känsloreglering och kan uppleva att deras känslor antingen är överväldigande eller avstängda, vilket kan påverka gråtresponsen.

Bipolär sjukdom: Emotionell dysreglering är ett centralt drag. Under depressiva perioder kan det finnas en blockering, medan andra perioder kan innebära emotionella utbrott. 

Medicinska orsaker

Vissa mediciner: Vissa mediciner, inklusive antidepressiva, kan ha biverkningar som påverkar känslomässigt uttryck och förmågan att gråta.

Fysiska tillstånd: Medicinska tillstånd som torra ögon eller Sjögrens syndrom kan påverka den fysiologiska produktionen av tårar. 

Viktigt: Om du upplever att din oförmåga att gråta, eller andra känslomässiga svårigheter, påverkar ditt välmående, är det viktigt att söka professionell hjälp. En läkare eller psykolog kan ge en korrekt bedömning och föreslå lämpliga behandlingsstrategier.
-
Kloka prylar och AI-sammanfattningar som alltid. För med datoriserad teknik kan man ju skrapa lite på ytan och låta algoritmer sätta samman en kontext som kan bli rätt begriplig. Sedan så fick låten I'm A Rebel med Accept fortsätta mala vidare och min hjärna verkade snart att vara i lite mer balans på något sätt. Självreflektionens meditativa stunder kan då användas terapeutiskt. Men egentligen ska man ju inte tänka så himla mycket...

Ha det fint!

@Thompa_68: tack för ett fantastiskt nyanserat inlägg som täcker i princip alla de punkter jag själv kommit fram till. Några skillnader är att jag aldrig försökt på allvar tidigare, bara haft ett par-tre dagars uppehåll i stöten då och då det senaste decenniet och känt att "nu har jag bevisat att jag klarar mig fint utan". Rinse & repeat. Har aldrig haft kontakt med beroendevård etc eftersom jag inte sett mig som beroende eller i behov av hjälp med detta som jag viftat bort som "slentriandrickande".

Att nu läsa om dina upplevelser av att ha haft långa nykterhetsperioder och att du lik förbannat trillade dit igen, ja det gör mig ännu mer övertygad om att det tvära alkoholstopp som infördes för drygt 2 månader sedan kan och ska permanentas. Hittills har jag (och vi, frugan är med i båten) tänkt att det får vara på obestämd tid och att man kanske kan börja dricka socialt som "vanligt folk igen" någon gång i framtiden. Jag är mer och mer övertygad om att mitt intresse för denna typ av drickande är noll, risken att trilla tillbaka i samma spår är därmed oacceptabelt hög för en "vinst" som är - ja exakt vad?

Du kommer att lyckas med detta Thompa_68, alla förutsättningarna verkar finnas. Grattis till 9 dagar och ett mycket bra beslut!

Hejsan! @Geggan läste om dina tankar om att eventuellt rota i det förflutna och tänkte bara säga och ge ett enkelt tips - Bli inte som jag och fastna i för mycket självreflexion och tillbakablickande. För någon lär väl ha sagt att gårdagen har varit och framtiden har man inte sett och så vidare. Höll i natt på att nästan ge upp, men har en gång skådat in det rum som man normalt bara hamnar i innan man väl ska söka ljuset enligt de som är lite mer andligt bevandrade. Flummigt snack, javisst, men tror att vi alla nånstans har svaret medfött inom oss och med Herrens hjälp oavsett hur andligt eller filosofisk bevandrad man är så fixar det sig. Vill inte bli för djup, men håll i och håll ut. Gott att läsa att du är glad idag, så visst är det mänskligt sett nuet som gäller rent psykologiskt sett alltså.

Kämpa på kompis!

Du har verkligen kämpat, glad att höra om ditt ändrade mindset, nykterhet är det givna valet men verkligen inte lätt att landa i ärligt för sig själv. Önskar dig all styrka och lycka, du är inne på en bra resa på alla sätt!

Jag har ju sedan i våras haft kraftigt ökande grad i mina mångåriga migränliknande besvär. Som om hela nervsystemet är i alarm och går på loop, med bara några få bra dagar emellan. Ja, och så hela sommaren då jag bara mediterade o mådde bra. Annars är det som att jag inte riktigt klarar det vanliga livet. Nu har jag efter nytt tjat hos läkare fått ett halmstrå- betablockerande som migränprofylax! Inne på tredje dagen o det känns absolut bättre. Mycket tacksam o hoppas innerligt att det håller i sig! Funderar på att igen kontakta terapeut för att fundera över om det ligger något olöst i min livshistoria bakom dessa förlamande spänningstillstånd. Min aggressiva o jobbiga tonårstid. Mina förödande mångåriga konflikter med min mamma. Min utsatthet då min man lämnade mig ensam med mycket små barn. Min pappa som iscensatte en grandios konkurs innan han dog i förtid. Ja, jag har borstat av mig o gått vidare, ganska rationell som jag är. Dövat med alkohol . Skall jag våga gå tillbaka o rota i allt detta, det är den stora frågan. Kanske om det är tidsbegränsat- några gånger. Nå, idag är jag glad. Ska fika med den nyblivna trettonåringen.

Jag är inne på nionde dagen av nykterhet, och känner, som jag gjort varje gång jag inlett en nykter period, en ökad energi, klarhet i tankarna och glädje i livet. Lika bekant är den dåliga sömnen. Vad som saknas helt ännu så länge är tankarna på hur jag ska kunna dricka mer måttligt och när jag kan börja dricka kontrollerat, hur länge jag måste hålla mig nykter. Den enkla och samtidigt supersvåra anledningen till det är att jag gjort upp med mig själv att alkohol är ett avslutat kapitel för mig.

Jag har druckit alkohol sedan 16-årsåldern och använde den tidigt för att bättra på dålig självkänsla och social blyghet. Den gjorde mig till en "tuffare" person som jag tyckte var cool, och under åren har den gett mig en hel del positiva erfarenheter, men också väldigt många riktigt dåliga. När konsumtionen i 30-årsåldern verkligen började öka rejält och jag fick svårt att stoppa drickandet inledde jag mina första försök att återgå till socialt bruk av alkohol. Några veckors eller till och med månaders nykterhet, sedan var det dags. I början gick det vanligen bra, men efter några veckor var jag tillbaka i ett mer destruktivt bruk av alkohol.

Jag har testat mycket, även haft behandling via Beroendecentrum, med mindfulness och gruppterapi. Någon nykter period har varat ett år, men alltid när jag börjat dricka igen har jag snabbt tappat kontrollen. Nu är jag snart 57 år och har äntligen, i själ och hjärta, kommit till insikt om att jag inte kan dricka alkohol. Det har jag ju vetat logiskt tidigare, men att komma till ro i det beslutet har tidigare känts omöjligt, vem är jag utan alkohol och hur tusan ska man kunna ha roligt utan? Inte ens ett förträngt kranskärl eller förvarning om diabetes har fått mig att ta beslutet tidigare, men nu har jag till slut landat. Jag har utvecklat en allergi mot alkohol.

Jag har varit öppen med mitt resonemang gentemot min fru och närmaste vänner, men har fattat beslutet själv. Varför jag här och nu kommit till en punkt där jag ärligt kan säga att det aldrig blir mer alkohol och att det är ok vet jag inte. Kanske är det som för en av mina idoler Sven Melander att man till sist kommer till insikt och inte längre orkar ljuga för sig själv. Vad jag vet slutade han också med alkohol i min ålder.

En nyckel till framgång är kommunikation med min fru, som är min bästa vän. Hon har fått stå ut med mycket men alltid funnits vid min sida, även om hon förstås dragit sig undan när jag varit påverkad och uppträtt som en annan person. Nu uppskattar jag henne både till kropp och själ, vi pratar mycket, avsätter mer tid till intimitet och jag upplever faktiskt lite av en nyförälskelse så gammal jag är.

Hur man ska ta kontroll över sitt drickande är givetvis individuellt, men om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag på alla sätt jag kunde försökt få mitt yngre jag att förstå att min hjärna sedan länge utvecklats så att den endast säger "ja tack", och "mer, mer" till kroppen till dess att den släcker ned och jag somnar. Det har varit naivt och fåfängt att tro att jag kunde återgå till kontrollerat drickande efter nykterhet, framför allt som det slagit helt fel flera gånger. Som Einstein sade, definitionen på en dåre är att göra samma sak med samma förutsättningar flera gånger och förvänta sig olika utfall.

En text jag haft stor nytta av är skriven av Sven Wåhlin: http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varf%C3%B6r_och_hu…

Jag säger inte att jag funnit lösningen och att jag garanterat kommer att hålla i nykterheten, men för första gången i mitt liv känner jag mig helt klar med alkohol. Jag har starka belöningsmekanismer i hjärnan som pockar på stimulans, men nu satsar jag på kärlek och idrott för kickar i livet. För mig har det varit ett långvarigt självbedrägeri att vara periodisk nykter och sedan tro jag kan återgå till alkohol. Jag ser många inlägg i forumet från människor som jag känner inte gjort upp med sig själva tillräckligt för att framgångsrikt kunna avhålla sig från alkohol. Det är förståeligt av många skäl, men för att helt mota bort alkoholmonstret är det enligt mig absolut nödvändigt för många av oss att på riktigt ta steget att omfamna nykterhet. En dag i taget absolut, men inga tankar på datum för att börja dricka igen, det måste vara en stängd dörr, åtminstone för de av oss som utvecklat förändrade nervbanor som ofrånkomligen gör att vi alltid kommer att hamna i missbruk/beroende när vi återgår till alkohol.

Att räkna dagar av nykterhet kommer jag säkert att göra länge till, men förhoppningsvis kommer jag på lång sikt att ersätta det med att tänka att "jag är nykter och jag duger som jag är". Till dess får de nyktra dagarna vara ett mått på framgång och i sig ge hjärnan en belöning. Jag har inga supertips på hur man håller alkoholsuget borta mer än att verkligen göra upp med sitt förhållande till alkohol, men för mig fungerar det utmärkt med alkoholfri öl, tonic och andra goda alkoholfria drycker. Det får mina sinnen att signalera njutning utan att framkalla sug av alkohol, men det är förstås alldeles olika vad man tycker om det.

Jag önskar alla och envar ett innerligt och ärligt lycka till i kampen mot alkohol. Det är en befriande värld utan den, och det finns många vägar till kickar man kan söka som innebär mer glädje och samvaro livet. Men innan man kommit till full insikt om hur ens hjärna förmår hantera alkoholintag är det svårt att ta in logiska argument och andras beskrivning av hur bra nykterhet är. Därför är uppgiften så svår, men det är aldrig för sent!

@Gåbert Tack för din kommentar. Jag hör ofta det, att man behöver sluta tvärt, det är den enda vägen. Den psykolog jag hade hjälp av i vintras menade att det inte behöver vara så, att det viktiga är att man känner att man äger sin process och själv har kontrollen och makten över den. Men det är naturligtvis individuellt. Jag gjorde på liknande sätt när jag slutade röka för femton år sedan och har varit rökfri sedan dess. En dag i taget och det känns bra att redan ha klarat av fyra hela alkoholfria dagar på två veckor! Nästa vecka är det tre alkoholfria dagar som gäller, känner mig redo!