Senaste kommentarerna i forumet

Livet ändras med oss. Går man igenom ett helvete så gör det något med en. Ens prioriteringar ändras, sinnesstämningen påverkas, man blir annorlunda. Det är inte konstigt. Alla kriser förändrar en - till det sämre om man inte orkar jobba med sig själv, eller till det bättre om man vill gå igenom det och läka och bli starkare. Men det går inte automatiskt. Man måste vilja göra något, det behöver vara ett aktivt beslut som kommer från en själv. Att lägga allt på missbrukaren kommer inte göra någon av er friskare. Tyvärr :(

@Lingonet
"När är det nog?"
Vad händer om du släpper på fasaden? Vad händer om du berättar för någon som du känner att du kan prata med? Måste du hålla allt inom dig?
I mina öron låter det allvarligt när du skriver att du "Önskar bara att det fanns en knapp man kan trycka på för att få börja om."
Du skriver att du inte vill tipsa polisen om att han kör berusad för att du är rädd att han ska få vetskap om det. Om han kör berusad så riskerar han att vara med om en olycka förr eller senare. Och då får man hoppas att han kör av vägen och att allt går bra.
Då kan han bli av med körkortet och så kanske han behöver delta i en aktivitet med andra som har problem med alkoholen.

Du skriver att ekonomin är körd i botten. Ta kontakt med kommunen och be en budgetrådgivare om hjälp. Skapa en långsiktig plan för dig att skaffa ett bättre liv på egen hand om du väljer det.

Du har utmaningar och du är ensam och hårt arbetande heltidsmamma och medberoende.

Du kan få det liv som du önskar, men du behöver göra mycket jobb själv. Däremot så finns det också mycket hjälp att få. Genom kommunen, samtalsstöd genom VC, en präst eller kanske genom kvinnofrid om du känner dig "låst".

Du kan ta dig ur din situation, men då behöver du börja prata med någon som kan hjälpa dig med stöd.

Du behöver inte hålla fasaden. Jag förstår att det är svårt att börja prata, men för din skull så skulle det kunna vara en start. Och en början till något bättre.

Till en tryggare plats för dig och barnen.

Man behöver börja någonstans. Ta reda på vilken hjälp som finns att få. I all välmening.

Ta hand om dig!

@Lobster Det var livet vi gav oss själva. Som om vi inte var värda bättre 😩 Men det är vi. Det är bara att fortsätta jabba mot ett bättre liv ❤️🩵

Positivt idag? Jag lyckades göra mitt jobb fullt ut, trots lågfrekvent konstant oro. Jag tog en rejäl lunchrunda med vovven och slog mina dagliga aktivitetsmål med råge. Och överallt möter vi glada barn som slutar skolan 😍

Helt vårdovan är jag inte. Min yngsta dotter föddes svårt sjuk och fick komma hem först vid fyra mån ålder. Och därefter har hon gjort otaliga läkarbesök och fått diagnos efter diagnos. Men det är en helt annan sak, det är min dotter. Och ryggen rak och kötta har varit min taktik. Och bli utbränd då och då.

Men att se sin mamma åldras till ett kolli på mindre än en vecka känns som en mardröm. Förra måndagen på vår gemensamma handling gick det bra. Hon kunde knappa in koden på betalkortet. Hon sa att hon kanske skulle börja handla själv igen, få två promenader till affären per vecka. För att hon behöver det. Det kändes så hoppfullt. Och sen detta magplask, bokstavligt talat, en vecka senare. Ridå.

Lite mer sömn i natt ska nog göra mig lite mer balanserad. Och just nu kan jag inte göra mer.

Kram 🐘

@Vinägermamman Tack för din kommentar, jag behövde höra/läsa det känner jag. Jag ska ringa sjuksköterskan imorgon och fråga om röntgenresultat och provsvar. Och be dem låta henne ringa när hon är piggare.

Chocken av att se henne vara helt väck ikväll var så plågsam. Min yngsta dotter vill besöka mormor i helgen och jag känner bara nej, nej, nej. Hon kommer må jättedåligt av att se mormor i det skicket, jag klarar knappt av det.

Jag är helt vårdovan, har skonats från det helt. Hade aldrig pallat att jobba inom vården. Jag blir själv fysiskt och psykiskt illamående, nästan så jag vill kräkas. Min överhettade empati gör att andras dåliga mående kryper under skinnet på mig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Åh, så tråkigt med din mamma❤️. Förstår vilken chock och oro för dig. Så viktigt att du ändå tar hand om dig själv och inte glömmer dig själv för att orka hantera situationen. Tänker också att det är viktigt att du får prata om dina känslor då du skriver att du inte kan gråta, att du funkar så. Att få ut oron och lätta på trycket. Om man bara kör på kan ”kollapsen” komma mångfalt värre efter ett tag. Så bra att du skriver här och att du pratar med vänner och familj. Att du fortsätter att träna.

Låter bra med vårdboende så att hon får omsorg varje dag och att underlätta för dig❤️. Kram❤️

@Carisie Ja, usch! Det är inte att ta tillvara på det livet vi fått!
Jag har så mycket att vara tacksam över! Fantastiska föräldrar och syskon. Ett jobb jag finner både stimulerande och roligt. Två underbara ungar, en exman som är världens bästa pappa, fina vänner och the love of my life.
Varför behövde jag bedöva mig nästan varje kväll? Varför inte bara bita ihop när det är tungt och njuta när det är bra? Varför började jag dricka alkohol för 4 år sen när jag aldrig tyckt om att vara påverkad tidigare. Så fruktansvärt onödigt och otacksamt!!

@Åsa M Vad fint att du delar! Hoppas att du mår bättre idag! Jag tror att flera av oss här har fått så bra stöd av varandra så det är liksom här man söker tröst.
Så känns det för mig.
Ta hand om dig ❤️!

@has ❤️

@frihetenfinns Well. Först slutade jag tvärt & höll upp i drygt två månader. Sen la jag en budget, eftersom jag ville dricka måttligt, på max 4 glas/v fördelat på max 2 tillfällen. Det höll jag stenhårt och maxade bara min budget vid två tillfällen under typ åtta veckor. Vad som hände sen vet jag inte riktigt. Alkoholen drog inte längre. Tjusningen var försvunnen. Suget borta. Min nykterhet har stått i sig sedan 5/7 förra året och jag är fortfarande inte taggad. Tror jag liksom har druckit färdigt. Tjusningen är borta MEN jag har aldrig mått så bra som nu i mitt vuxna liv tror jag.

Hur tänker du? Plan?
🩵

@Andrahalvlek Kära du, det är inte lätt att befinna sig i din situation nu. Det är skittufft att se sin förälder så. Att man är maktlös.
Din mamma är i goda händer. Inte konstigt om hon behöver återhämta sig om hon hade legat länge. Får hon morfin blir man väck. Hon verkade inte lida?
Om hon ändå inte var medveten/kontaktbar finns det ingen anledning för dig att ha dåligt samvete för att du inte stannade tänker jag. Du kan ju ringa avdelningen och fråga hur läget är. Låta dom veta att din mamma får ringa dig när hon vill/är vaken.
Stor styrkekram❤️❤️❤️

@lobster @Vinägermamman

Tre veckor är mitt "fönster för förhandling" efter fylla. En veckas ångest, en veckas lättnad och må bättre för att övergå i vecka tre där jag frågar mig om det verkligen var så farligt? Alla blir fulla ibland? X var fullare än jag iaf. Jag behöver ju inte dricka så mycket. Bara ett glas efter jobbet på fredag sen kan jag gå upp tidigt på lördagen och träna & promenera. Vila ut resten av helgen. Fredag: ett-två-tre-fyra glas boom 💥 Resten kan ni lista ut... även om det inte varade längre än över helgen så var treveckors cykeln igång igen..

Vilket skitliv jag hade 😅
🩵

@Flarran Godkväll! Har tänkt på dig idag och gläds åt ditt musikskapande. Jag har en son som också skapar musik, och som också gjort sångmelodier med AI. Han sjunger in något. Sen väljer han en röst som han tycker passar till. Tänk vad det går att göra. Men, jag tänkte på en sak till. Du finns ju på SoundCloud. Du har inte funderat på TikTok? Där kan man oxå vara anonym. Det är ju så otroligt mycket dom får spridning där nu. Och med ditt foto/filmintresse…

Apropå midsommar är det ju inte fel med sill och en a-fri öl. För egen del blir det a-fritt bubbel. Önskar dig en fin kväll☀️🤗

@Vinägermamman @LAO Tack! Suget har redan lagt sig. Jag surfade på sugvågen och bara höll ut. Den varade inte alltför länge!

Vad hände vid dag 90 som gjorde att suget kom tillbaka tror du? Hur länge höll det i?

Tror att det är ett stort problem, att den som dricker har ett jobb som sköts, som från utsidan ser ut att vara en fantastisk pappa, fantastiskt man och som gör allt för sin familj. Men ingen vet hur det egentligen är.
Kärleken om man får kalla det finns för den nyktra personen som man ser mindre och mindre av.
Som du skriver hur blir det med baren? Jag som knappt vågar jobba kväll för att jag vet att han dricker då. Att jag önskar att han kan bli stoppad på morgnar i bilen på väg till jobbet. Jag vågar inte ringa till polisen för att han ska få reda på att det var jag.
Förlorar han jobbet om han blir av med körkortet?
Hur blir han då?
Många frågor med svar men lika många utan svar.

@LAO God kväll vännen 🌸 En nyfiken fråga - eftersom jag ännu inte tagit något återfall - vad får dig att vilja vara måttlig? Vad det än är? Jag är genuint nyfiken. ☺️ Jag har varit utan så länge (i min värld) att jag inte kan komma på en enda anledning att dricka. Inte en dryck jag är sugen på. Så fort jag började skriva det här meddelandet och verkligen gnugga mina grå små celler för att känna efter RIKTIGT ordentligt så är det enda min hjärna kan tänka "jag orkar inte vara bakfull". 🧠 Vill aldrig mer vara onykter/full - pallar inte ens tanken på att tappa kontrollen. Jag behöver inte ens dra tanken till karatefylla eller dåliga beslut och minnesluckor - hela min kropp skriker "don't go there!".

Ha då i åtanke att jag har halkat in på ett bananskal i nykterhet 😅 Det var aldrig min plan att bli nykterist. Någonsin.

🩵

Skriva eller inte skriva, var väl tanken för en stund sedan när jag upptäckte att det ju redan var kväll denna onsdag som väl inte varit mera speciell än andra onsdagar kanske. Men har då sovit lite på eftermiddagen och det är ju inte så dumt när man får vila en stund. Har även pysslat med att mixa lite musik.

Det har ju blivit en del spår som väl måste redigeras då det ju har funnits inspiration i överflöd ett tag vilket ju är kul när man gillar att pyssla med elektronisk musikterapi liksom. Har även denna dag sparat en slant på att inte mata bolaget med en masa pengar för onyttiga drycker.

Midsommartiden närmar sig och får väl hoppas att man inte faller för alkoholdjävulens kampanj som stundtals väl går ut på att, är det fint väder på midsommar så skadar det väl inte med lite vin liksom...

Men kämpar då nyktert vidare med en dag i taget. Det är då tur att man har blivit ovanligt sparsam som nykterkvist. Nu sade magkänslan till om att det nog är dags för en fiskgratäng eller nåt. Har ju en del trevliga färdigrätter i frysen vilket man då är tacksam för.

Ha det gott allihopa!

@Carisie Hej! Jag förstår att det är självbedrägeri, bara genom att visa mig här efter ett år förstår jag att jag borde veta bättre, men det är så jävla svårt, inte att VILJA ändra på saker men att faktiskt orka göra det. Hur gjorde du när du drack och ville dricka mindre?

De ringde från avdelningen kl 15. Min mamma ville prata med mig. Hon sluddrade av morfinet hon får men var nöjd med att jag skulle hälsa på direkt efter jobbet. Hoppfullt.

När jag kom dit två timmar senare var hon helt väck. Kisade och försökte titta på mig med grumliga ögon. Noll igenkänning. Noll respons, svarade inte ens på tilltal. Grimaserade, hade ont, fick mer morfin.

Jag stannade en halvtimme, det var så plågsamt att se henne. Helt blåslagen i ansiktet också efter att hon ramlat. Hon kommer inte hem därifrån, det känner jag på mig.

Nu plågas jag av dåligt samvete för att jag inte stannade. Satt där på en stol medan hon sov typ. Samtidigt for jag så himla illa av det, det var nästan så jag blev illamående. Hon är på sjukhus nu, det är bara de som kan hjälpa henne nu. Jag behöver samla mina krafter, komma över chocken igår och lika mycket chock idag. Helt väck. Inte kontaktbar. Kunde inte ens suga på ett sugrör trots idoga uppmaningar av sköterskan.

Önskar jag kunde gråta, men jag funkar inte så. I sådana här kriser är det rak i ryggen och kötta som gäller. Jobbat har jag gjort idag, trots lågfrekvent konstant oro. Blev så lättad när de ringde från avdelningen kl 15. Jag visste ju inte var hon fanns efter akuten. Och helt knäckt blev jag när jag såg henne två timmar senare. En liten spillra av sitt forna jag.

Fick kanske två timmars sömn natten till idag. Hoppas få mer i natt. Hoppas. Och hoppas att mamma är lite bättre när jag besöker henne imorgon. Hoppas.

Kram 🐘

@whishful78 Hej & välkommen 🙏🏼
Kände du inte en lättnad efter det jobbigaste lagt sig? Hur kommer det sig att du trodde faran var över? Det löser sig - men inte av sig självt men det vet du redan. Det finns troligen inget jag kan säga till dig du inte redan vet eller hört. Här dömer ingen.
🩵

@frihetenfinns Hej 👋🏼 Det låter som samma självbedrägeri de flesta varit nära. Du kontrollerar första glaset...
🩵

Vem försöker sluta dricka samtidigt som den dricker? Vem vet att den kan dricka och samtidigt vara extremt medveten om att den dricker, i varje klunk eftersom den har en relation till alkohol som både är livslång och eskalerande akut? Vem vill kunna kontrollera drickandet samtidigt som den undrar om den borde sluta helt? Pga alkoholen alltid och hela tiden ger en tröst som ingen levande människa tycks kunna ge.

Det är svårt, helt enkelt. Jag är i nån förrädisk upplevelse av att ha kontroll och samtidigt kämpa mot fallet. Jag kan dölja min egen hemliga plats där jag får vara ifred men räds varje dag.

@Antenorr hur kommer det sig att du fick campral nu? Jag åt det mina två första nyktra månader. I övrigt äter jag också antidepressiva mediciner.
Hoppas att du får hjälp som blir bra!