Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart många tankar! Mitt råd är: tänk mest på er själv! Tiden då barnbarn sover över är underbar men ganska kort. Sen har ni ännu många år kvar. Jag har en uppblåsbar säng som ryms i ett litet skåp. Soffan kompletterar. Mindre yta inget problem. Läge mycket viktigt ju äldre man blir. Det måste kännas roligt o inspirerande ganska direkt utanför ytterdörren. Eller på sin höjd några minuter. Det blir bra!

@Buzzzz Jag hejar på dig! Vägen till ett bättre liv är inte spikrak, det hör till att man får vara beredd att acceptera snedsteg och avvikelser, i form av återfall eller annat. Håll bara siktet på målet, där det enklaste är att sikta på en dag i taget, ingen alkohol idag ger löfte om en bra morgondag. Du är värd lika mycket med som utan återfall, så länge du fortsätter kämpa är det bara att ge dig själv en klapp på axeln och se framåt.

@Mathilda2025 Nu är jobbiga mötet över, hoppas det inte kändes för negativt, du kanske kan ta en promenad i det sista dagsljuset och tänka på att uppskatta insatsen du gör att möta ångest utan alkohol. Som flera skrivit, belöna dig själv med positiva saker och var snäll mot dig själv. Idag dricker vi inte någon alkohol.

Håller med asdf1973. Det är ju produktplaceringsreklam i väldigt många program idag. Jag blir provocerad, när det dricks alkohol i tid och otid på tv. Jag tittar även på finska och norska filmer och serier, likadant där. Det är en miljardindustri, som vill ha ännu fler kunder, och offer det skiter dom i. Klart att även våra barn ” normaliseras” av det. Alltså växer upp med att alkohol hör till både vardag, fest, avslappning, när man är förbannad osv. Jag har varit fri från alkohol snart i 10 år. Jag vet att när jag försökte avstå innan nykterheten, så blev jag sugen av förförisk alkoholreklam. Eller min hjärna blev sugen. Jag skiljer på mig, miss Lyckad, och min beroende hjärna. Nu för tiden är vi mer ett, hjärnan och jag. ❤️. Det känns skönt och fint.

@Buzzzz jag tror på dig. Läs forumet och skriv när det känns jobbigt. Jag är själv inne på forumet kanske fem ggr per dag, det hjälper mycket.

@fooliehutten
Tack för din kommentar. Det som hjälper mig är att få feedback från er här inne.
Därför är det så viktigt för mig att skriva här.
Vet ju så väl att det är kört efter ett glas, men det är som om man går på fjärrkontroll eller något.
Fattar inte…

Inte bara din mamma du mister utan även drömmar förväntningar om hur det skulle kunna vara, hur du önskade det skulle vara. Svårt, jättesvårt, men vad är alternativet. Du har styrkan även om det inte känns så och det är väldigt mycket sorg förknippat med att ge upp sina förhoppningar om hur livet skulle kunna vara.

@Tiffii Jag känner igen så mycket i det du beskriver. Själv upplever jag att min mamma fortfarande behandlar mig som ett barn och inte en jämlik vuxen. Jag har också sedan 20 år tillbaka försökt få henne att förstå att livssituationen hon och pappa har och som jag vuxit upp i inte är är en bra miljö och det inte ska vara så jobbigt. Man ska behandla och kunna bli behandlad med respekt. I de tillfällen hon är sårbar lyssnar hon och gått med på att vi tillsammans ska prata med pappa om hans riskbruk men när det tillfället väl kommer har hon svängt och vågar inte längre ta diskussionen. Nu senast vände hon på allt, sa att jag bara ljuger och lade över allt ansvar på mig. Precis som du beskriver, och det är så tufft att få tillbaka då en redan lever och har levt med skuldkänslor stora delar av uppväxten.

Precis som du har jag nyligen kommit till insikt att hon inte är mottaglig för vad jag har att säga överhuvudtaget och det bästa jag kan göra för mig själv (och mina barn) är att ta avstånd. Sen känns det som en enorm process att påbörja och man vet inte ens vart man ska börja, hur man ska göra det eller när.

För mig blev dock startskottet att hon såg till att jag anmäldes till soc, väl där var jag vilse och frågade vilken väg som var bäst att gå - vården, alkoholhjälpen eller kurator? Och det var socialsekreterarna som tipsade om kommunens öppenvård. Jag ringde dagen efter och ja, det är svinjobbigt att ta tag i men de är superduktiga och väl omhändertagande när man ringer. Jag har haft en träff med min beroendeterapeut och det är så skönt att någon validerar ens känslor och mående.

Jag är bara i början av min terapi men jag kände mig stärkt efter den träffen och ska dit imorgon igen. Jag har även lyssnat till ett avsnitt med Görel Fred i en podd som hette "Perspektiv", som handlade om hur man försonas med sin barndom. Rekommenderar varmt! Man får väldigt mycket perspektiv på saker.
Och något jag trycker extra mycket på är att vi kan inte förändra någon annan, det är något de måste göra själv. Det enda vi kan förändra är vår egen situation.

Kram till dig!

Jag tackar mig själv för att jag fick hällt ut flaskan igår morse för igår kväll var jag riktigt låg. Jag grämde mig till och med för att jag gjort det och gick och sneglade på hyllan med folkölen när jag var och handlade efter jobbet men jag gick vidare. Tack och lov för jag gjorde det... för annars hade jag faktiskt inte tvekat hemma. Dock redan när jag gick och la mig så kände jag mig ganska avslappnad och glad att jag inte kunnat göra det jag tänkte. Likaså imorse så kände jag det sköna känslan av bättre sömn och motivationen är högre idag.

Buzzz, jag vill varken tjata eller besserwissra. Men det enda val du gjorde var att ta 1:a glaset, resten skötte alkoholsuget. Så upp på spåret igen och stå emot 1:an, resten är egentligen enkelt. En enkel dag i taget och du ångrar aldrig att du var nykter igår. Så kom igen, du fixar detta! 🤗

@Rike Det känns fruktansvärt att närstående till en själv kan agera på det sättet och prata bakom ryggen. Har själv varit mamma sedan 10 år och skulle aldrig ens komma på tanken att behandla mina egna barn på det här sättet. Och det har väl dels varit en ögonöppnare, att relationen är mellan mig och min mamma är obalanserad och inte okej.

Min känsla nu är att jag inte klarar av att ha mer kontakt med henne men det är inte helt enkelt heller då vi bor efter samma gata och jag vill inte begränsa mina barn från mormor och morfar. Än om umgänget behöver gränssättas vad gäller tider och att de inte är hos mina föräldrar ensamma.
Min sambo har heller inte riktigt har förståelse för min situation och istället för att ringa mig numer så får mamma kontroll och insyn genom att kontakta min sambo istället. Nu senast kontaktade hon min äldsta dotter också, och det gör mig så frustrerad. Hon ignorerar mig efter det att jag satt ner foten men söker kontrollen via min sambo och dotter.

Du träffar helt rätt i sorg och skuldkänslor. Jag blev tipsad om en familjeterapeut som heter Görel Fred som skrivit böcker och deltagit i olika poddar. Hon sa något som fastnade hos mig angående försoning. Det är inget fel i att vilja bli respekterad, bli schysst bemött eller känna sig älskad och att man kan välja att lägga ned striden. Inte för att det man stred för var något fel i sig, det är en viktig kamp men har man försökt jättemånga gånger så får man känna att det är dags att lämna slagfältet - inte för att man är besegrad utan för att man inte kommer kunna vinna. Och fortsätter man kampen så kommer man att gå sönder.

Det är en enorm sorg att som barn (även om man är vuxen nu) förlora sin mamma. Det är väl därför man under lång tid stått ut med allt och försökt vara till lags, men tillslut når man ändå en punkt då det räcker.
Vad stark du är som bröt dig loss! Jag hoppas kunna hitta samma styrka snart.

Fick en insikt för några dagar sedan.
Vad som hjälpte mig mycket vid mitt senaste relativt långa uppehåll var att skriva regelbundet här!
Har inte gjort det på en vecka nu, och håller på att kravla mig upp ur ett 4 dagar långt återfall.
Mår som jag förtjänar antar jag…
Och har bara mig själv att skylla, det är ju ingen annan som skruvar av korken och häller i mig skiten.
Men, jag vägrar att ge upp denna gång. Dag 1. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Usch.

@vår2022 Stort tack för inspirerande inlägg! Idag är det motigt, vet inte riktigt varför, men jag blev "kortvarigt influensasjuk" efter vaccination i måndags och att vara sjuk har historiskt ofta fått mig att bryta goda vanor och tankesätt och istället trösta mig med alkohol. Kanske en inneboende rädsla för det. Dessutom har hustrun varit fullt upptagen med jobb och då går hon in i en mer "professionell" version av sig som jag förvisso är van vid men alltid haft lite utmaning att möta. Det blir då mer kallprat när vi talas vid, ingen tid för gemensamma planer och projekt, fysisk samvaro på minsta sparlåga. När jag skriver så låter det som jag skyller från mig och söker ursäkter, men man är ju sig själv närmast... Jag vill verkligen fokusera på positiva saker, och vår relation, både fysiskt och själsligt, är en viktig källa att ösa ur. Men det krävs ju två för att dansa tango, så jag får också rannsaka hur jag beter mig och vad jag uttrycker. Samt acceptera att det emellanåt är mycket jobb för henne och hitta sätt att hantera det bättre. Inte minst att berätta för henne, utan att skuldbelägga.

Det vankas också en större begivenhet i helgen, första riktiga testet på nykterheten, att vara nykter när det lagas och serveras god mat, med många gäster och alkoholen har en given plats på bordet. Jag tror inte att alkoholen i sig stående framme är problemet, det är mer mina lustfyllda minnen av att dricka inför, under och efter kalas som väcks till liv. Jag ska fokusera på att kunna konversera på ett bra sätt så jag verkligen kommer ihåg allt som sagts och kan visa att jag bryr mig.

Hejsan! @LAO och @Andrahalvlek, Har varit rätt grå i sinnet ett tag och när jag nu tittade ut genom fönstret så regnade det så klart. Men hade ju ätit lite och trampat ett par minuter på min testcykel i vardagsrummet som i ren panik liksom, Så nu känns det drägligt igen, näsan ovanför vattenytan igen liksom. Men har nog jobbat på att sänka mig själv, i stället för att sikta lite högre alltså, det kan jag nog utan tvekan säga. Helt tappat stinget alltså.

Men ska nu försöka att ta nya tag och har druckit lite stärkande vatten med diverse vitaminer av olika slag. Det är väl den gamla höstdeppen som kommit på besök igen. Får väl vara noga med att sköta om mig kanske. Men det är lätt att gå ned sig om man inte ser upp. Men ska försöka att bättra mig för egentligen har jag ju det ganska bra.

Gnäller och gnyr som en skadskjuten get, det måste vara höstmörkret alltså, för annars brukar jag ju fixa det mesta. Men idag blir det då ingen promenad, som jag nästan kan höra att alla nu tänker på. Vila får det allt bli och sedan får man väl se åt vilket håll man går. Kanske eventuellt lite försynt klinkande på nån keyboard och musikskapande eventuellt... @fooliehutten, Kyrkofolk gör väl sällan någon människa glad, ofta en rätt så knepig samling folk liksom, men Skaparen själv och sonen hans har jag då inget emot, men nån psalmsång blir det då inte idag.

Ha det gott mina vänner!

@asdf1973 det är samma här jag har mål dag för dag. Jag har tidigare varit nykter 6 månader, men med ett helt annat mindset då var det en ”utmaning” på slutet gick jag nästan och räkna dagarna. Sedan firade jag det med alkohol. Nu har jag ingen bortre gräns hur länge jag ska vara nykter.

@Flarran. Tack för din andliga spis Flarran. Min dito spis har varit dop, konfirmation, kyrkoskatt, högmässor, andakt, söndagspredikan, bröllop och begravningar. Medlem icke medlem, åt och fram ett par gånger och sökande efter tecken. Satt i körka en söndag, prällen sa: ”herren låte sitt ansikte lysa över eder”… molnen sprack i samma stund upp och solen lyste rakt i mitt plyte. Könslosprötet i mig tolkade detta som ett tecken. Jag testade att be, men fick ingen kontakt. Jag frågade präster om deras möte med gud, men fick inga svar utan i stället motfrågor om mina skilsmässor (I’m guilty🙂‍↕️). Jag berättade om mitt behov av ensamhet både privat och i min så kallade tro och fick svaret att: församlingen är ”helig”; inget för min kategori av dystymiker alltså. Jag satt i kyrkan några gånger till, sen började kantorn att hälsa. Då sket jag i att gå dit igen. Knäppta händer har jag behållit, men idag (”ber”) pratar jag med min inre nyktra och allt starkare själ. Jag respekterar din tro Flarran, men framförallt vill jag visa dig respekt i vår gemensamma kamp mot alkoholen. Råden från LAO är goda och Andrahalvleks också och värda att ta i beaktande och testa. Det fanns trots mina upplevelser ändå en hög trivselfaktor i kyrkan, det vill jag ge den. Så nu tar vi väl en dag till, va!
🤗☕️

Tillägg - håller med om det du skriver om att sitta o prata face to face.

Idag finns möjligheten till digitala samtal, kan kännas lite tryggare ♥️

Ps min är HELT ensam.

@Tiffii
Blir helt kall när jag läser dina ord.
Konkurrent, trycka ner, helt oemottaglig när jag säger att det sårar. Bara hon, aldrig en fråga om hur jag mår.

Och jag är 50..

Läste för 10 år sedan om narcissistisk förälder. Fick klarhet. Finns mycket på nätet.

Provade terapi - var saklig o överdrev inget - när terapeuten sa men vem har tagit hand om dig?
Då blev jag tyst.

Bokade inte mer sen, gjorde ont när det hela konkretiserades.

Brottas med att acceptera att jag har en person som vill mig illa i världen o det är min mamma.
De flesta gör allt för sina barn. Tuff insikt.

@JHL tack för uppmuntran. Jag har inte provat nykterhetslöfte, kanske något att ta till i tuffare lägen. Just nu känner jag mig ganska stark i mitt beslut och känner en kontroll över kanske tre dagar framåt. Att commita till något för livet är ett stort beslut oavsett vad det gäller och inte minst med alkohol därför är mitt första tydliga mål 100 dagar. Orsaker att jag tar till alkohol är en underliggande oro, tankarna att "det var inte så farligt/ett glas kan jag unna mig" och att jag vill ha den känslan som media ger via sin romantisering av alkohol. Så både en flykt från något och en flykt mot en fantasi.

@asdf1973 Mycket bra och grattis till 10 dagar! Nu vet du hur man gör men var vaksam på "det var inte så farligt/ett glas kan jag unna mig"-tankar. Slå bort dom direkt.
Du nämnde i en annan tråd att du inte kunde utåt commita dig till en längre nykter tid utan att du tog en dag och vecka i taget, välkommen till klubben. Jag brukar säga att inom en överskådlig tid så har jag inga planer på att dricka men bortre tiden skjuts en dag för varje dag jag är nykter. Att commita sig till hela livet känns väl svårt och vi behöver, med avseende på nykterhet, inte ha så få tuffa berg att bestiga som möjligt. Vi har tillräckligt med utmaningar som det är.
Har du provat du nykterhetslöfte på morgonen och utvärdeing på kvällen? Det är mycket vanligt i forumet, jag körde det initialt men glömmer tyvärr att göra det nuförtiden. det tar någon minut i anspråk så uppoffringen är tidsmässigt minimal.

Samhällets syn på alkohol är ett intressant ämne. Det är väldigt mycket romantiserande kring alkohol. Ser man film och serier så ser man vänner och familjer som njuter av god mat och goda viner. Man ser också människor som korkar upp champagne, fina viner, dyr whisky etc när det ska firas. Det dricks också när man ska slappna av efter en tuff dag eller utmaning. Denna romantisering sitter djupt hos mig och är absolut en orsak till varför det har varit svårt att avstå alkohol.

@vår2022 Tack ❤️ Det blev ingen löprunda igår, det blev för tajt med tid och ork. Men precis innan läggdags blev det en promenad, så jag avslutade dagen på 10.008 steg. Trots totalt sju timmars möte och totalt fyra timmar i bil. Och jag gjorde mina tre styrkeövningar, en för ryggen och två för benen. Sen åt jag kakor på kvällens möte då jag blev bjuden - men jag åkte inte till Maxi direkt efteråt. Även om ”äsch”-tanken bråkade en del med mig i bilen.

Kram 🐘

@Flarran Jag tror absolut att den kristna tron hjälper dig enormt mycket, precis som den hjälpte din mamma och din pappa, och faster. Jag tycker att du ska gå till en kyrka och uppleva storheten i tron IRL.

Kram 🐘

Idag känns som en liten milstolpe då jag nått tvåsiffrigt iom att dag 10 är avklarad.