Senaste kommentarerna i forumet

@LAO nä jag visste inte ens att det fanns telefonnummer att ringa, tack för tipset! 😊

Nä är inne på 3e dygnet nu, hoppas på lite sömn inatt faktiskt 😅

@spoix90 Jag har pratat med min bättre hälft (sedan mer än 30 år). Jag har sagt att jag ska ta ett uppehåll från alkoholen och det stöttar hon. Jag har inte sagt att min långsiktiga plan är att för alltid avstå alkohol, jag kan tyvärr inte kommunicera det som mitt mål eftersom det känns överväldigande. Just nu är det dag för dag, vecka för vecka som gäller. Sätter jag ett tuffare mål så känns det som om det är lika bra att ge upp, lite som om jag skulle lära mig flyga.

@Lonely Man tack så mycket för ditt fina svar, det lugnar ändå ångesten att man får skriva av sig lite här inne. Och du har helt rätt gällande att man måste hålla sig aktiv och inte bara sitta hemma, få tid att gå och viktigt allra helst om man är lite sömnlös.

Tack för att du tog dig tid för att svara 😊❣️

@Snövit2024 tillsammans kan vi absolut flytta berg! Det är en jäkla kamp det här och vi är många som provar att sluta många gånger.
Har du funderat på att ringa hit till AH? Det kanske kan ge dig en knuff du behöver. Blir idag din första nyktra dag?

@Flarran oj, det här låter inge vidare. Har du kommit ihåg att äta? Kan du ta dig ut utomhus, eller i alla fall ta en dusch. Ta hand om dig, du är viktig för många🧡

@Mathilda2025
På något är det lättare att hantera jobbiga saker utan A.
Ångesten kommer att minska och du är värd ett bättre liv.
Unna dig något trevligt som Bubbelmorsan skrev
Ta hand om dig😍

@Snövit2024
Hej igen.
Sitt inte för mycket hemma. Gå ut och aktivera dig som att gå på bio m.m.
Finns också annan hjälp som AA eller Länkarna om det passar dig.
Kram💌

@vår2022
Hej, tänker ofta på dig också. Hemma igen och känner mig så mycket starkare. Mer målinriktad.
Nu är det bara några få veckor kvar till " mitt nya liv".
Börjar trappa ner jobbet i januari, ska gå ner till 50%.
Hoppas nu få tid till alla projekt som legat på is. Det var nyttigt att vara hos min kusin och se hur hon bygger upp sin vardag i frihet. Tänker att så ska jag också göra. Vill inte lyssna på latmasken som sitter på axeln och säger: Tack det lugnt... För då hamnar jag i soffan hela dagar och därifrån är det lätt att halka in i gamla spår...
Kram

@Mathilda2025. Tråkigt med ångesten, att den är tillbaka men det beror ju på dagens möte🩷.

Påminn dig själv om ditt löfte till dig själv, gå in och läs din tråd igen. Du vill fortsätta på den fina väg du startat. Du vill INTE dricka och må sämre imorgon. I eftermiddag är mötet förbi.
Kanske ska du boka en massage till dig själv i eftermiddag som belöning för dina framsteg? Kram🩷

Några koppar kaffe och man startar tydligen om igen och det är ju en fin grej. Bara mal på med lite enveten rockmusik som Holiday Road med Lindsey Buckingham så slutar snart tankarna mala. Detta om hur en sömnlös natt för en idiot i dystymins periferi ter sig behöver ingen läsa. Detta är bara sinnessjuka ord i min personliga dagbok som ingen jäkel behöver bry sig om. Ibland är det så mörkt att det nästan saknas ord. Kunde måla upp hela bilden, men den behöver ingen se.

Men här kommer andligheten, Gud och grejer in och står som ett lås för att bara göra slut på skiten. För jag känner igen denna jävliga känsla och till slut finns det ingen känsla kvar, mer än att bara hålla fokus på det som allt handlar om, vilket är att hålla ut. Faen om man hade haft en flaska sprit att kunna bedöva sig med. Men vet att man enligt HALT-metoden kan tackla allt.

Kraschar snart känns det som. Men kör samma låt på högre nivå och snart ger skiten med sig för ingenting är för evigt som Predikaren i Bibeln sade. Denna gudabenådade poet som dagens så kallade kristna predikanter heligt och hycklande skiter fullständigt i av mesig tradition.

Men ingen ska tro att jag ger mig. För kunde de i min släkt som gick före mig hålla ut vore det väl skam att bara gå ut i mörkret och och ge upp. Faen om man hade haft en flaska att tömma medels halsning. Jaha, jaså bara ett enkelt litet anfall igen och inget allvarligare, Tacksam för Detta. Kör nu vidare och släcker lyset när låten kört på en gång till så man landar någorlunda.

Ha det gott allihopa!

@Mathilda2025 kan du få hjälp eller stöttning under mötet? Har du möjlighet till paus före och efter? Kan du planera något att göra när du kommer hem? Jag lyssnar ibland på en guidad avslappning om självmedkänsla och acceptans på youtube när det varit för mycket.
Mötet är bara ett möte och inte värt att förstöra din nykterhet för🧡

@LAO @Bubbelmorsan @Thompa_68 @Lonely Man tack🙏
Vaknade tyvärr med ännu mer ångest idag. Jobbigt möte på förmiddagen och stort stresspåslag. Önskar bara jag tar mig igenom dagen och att det känns bättre ikväll. Lovar iallafall mig själv att jag inte ska försöka döva det ikväll även om det hänger kvar någon jobbig känsla då

@Snövit2024
Hej o välkommen igen.
Bra att du vill försöka igen.
Cykelolycka är förhoppningsvis en väckarklocka för dig. Skönt att det inte blev värre.
Du kommer att må bättre..lovar dig.
Ge det några dagar till. Allt e bättre utan A. Är också viktigt att skaffa sig andra intressen som voolontär arbete bland annat. Du skriver också att du är rädd för DT är nog ingen fara. Är kroppens sätt att återhämta sig. Kämpade själv med detta i flera år tills det inte gick längre.
Du kommer att må mycket bättre det är du värd.
Skriv ofta här
Ta hand om dig🙏

God morgon & Hejsan! @vår2022, med flera, det var kul att se att det finns kompisar här på forumet som inte har tröttnat totalt på mina väl ibland lite småknasiga och knepiga grejer som jag skriver titt som tätt och sånt. Men får väl skylla på mina psykologiska utmaningar som väl kanske är den största gåva jag har, för utan dessa så vore jag väl inte den jag är eller nåt sånt. Minns att farsan en gång sade att alla föds som original och att de flesta dör som kopior eller nåt sånt där filosofiskt.

Har inte kunnat koppla av eller sova nåt, som väl inte är så himla ovanligt i min historia här i världen för att säga som det är. För det är ju inget nytt. Nu skulle jag ju sova sött som ett litet barn eller lyssna på nån sövande hypnotisk röst till ljudet av kanske ett tal om att: Känn hur dina armar blir tyngre och tyngre, blunda och gå djupare, djupare och hör på rösten, och se framför dig den vackraste platsen och omfamna en skön tanke och så vidare till mjuk lugn och sövande bakgrundsmusik.

Känner att det mesta går om man håller i och håller ut. Fattar att man ska hålla sin inre andlighet och tankar om sånt djupare för sig själv, så att man inte trampar på andras inre tankar eller andras känslor och tankar som nån rätt vis på nätet nånstans skrev. Men för just mig känns den traditionella bilden om Herren och Skaparen okej. Men man ska inte sitta och försöka pracka på nån människa en andlig tro, såna andliga prylar måste alltid växa fram helt naturligt av sig självt tror jag.

Mina föräldrar tvingade aldrig mig att gå åt nåt håll. Se Hur Vacker man blev... Men visst kan man be för någon, om andlig kraft och även om lite Större grejer. Faster var mycket starkt troende på Gud och Jesus, frälsningssoldat som hon ju var. När hon lämnade jorden rent kroppsligt kändes en saknad av hennes andliga energi. Funderat på varför hon bad så envetet för mig ibland. Kanske hördes det ibland att man druckit mer än hallonsaft...

Hur som helst, kul att nån tittade in en sväng. Då jag ändå inte kan sova i stunden så håller jag nu på och kokar på lite kaffe alltså, så att jag har något alkoholfritt att stärka mig med under denna onsdag som det ju redan har gått och blivit som jag såg då jag drog ett almanacksblad ännu en gång. När kaffet är klart ska jag nog ta mig en slurk, men ingen jätte-kopp, för då går jag väl igång liksom - Hej och hå liksom allihopa.

Ha en fin dag!

Jag är ledsen vad ni också gått och går igenom! Jag har mer och mer accepterat att min enda utväg är att bryta då min mor vägrar att medicineras även om sjukvården gett henne mediciner efter blandannat psykoser hon haft
Jag har försökt med allt från att skrika , ignorera, prata sansat, gråta och förklara i detalj och sakligt hur mycket hon sårar mig men det enda jag får höra är
- men sluta ta åt dig då...
- jag har rätt att säga vad jag tycker och tänker.
Eller så vänder hon på allt och säger att det är jag som behöver hjälp ...

Ingenting jag säger eller gör går in.. allt handlar om henne jämt.

Hon jämför sig med mig, som en konkurent trots att jag är hennes dotter. . I hennes ögon tävlar hon med mig om vem som är smalast , har finast kläder osv.. ALLT jag gör är fel, hon kritiserar mig konstant..alla mina val även om dem inte påverkar henne så lägger hon sig i...Jag är snart 40 år!!!! 40år!! :(

Jag brukar ofta gråta över den mamma jag aldrig fick. Blev ofta lämnad ensam som barn, minns ensamma nätter då jag ropade efter mamma i fönstret ..då hon satt på krogen. Ursh.

Ja har kämpat hela mitt liv för att verkligen få henne att må bra trots att hon fått mig att må så dåligt , det är först efter att jag träffade en vettig man som har kärleksfulla föräldrar och anhöriga som jag insåg hur fel min mamma verkligen behandlat mig.. och jag frågar mig själv hela tiden hur kan man inte älska sin dotter? Hur kan man göra såhär. Hon är sjuk , jag förstår det ...och vägrar hjälp :( finns inget jag kan göra förutom att rädda mig själv och min familj och ta avstånd ,helst helt.

Jag vill söka terapi för att få råd och stöttning men det är svårt att ta det steget. Just tanken att sitta och öppna upp sig om hela sitt liv med någon man inte känner face to face är skrämmande. Men jag tror jag behöver det

Anledningen till varför jag inte brutit innan heller är för att min mor är ensam, hon är misstänksam och hatisk mot de flesta män och levt själv i många år.. har inga vänner direkt och så.. jag har varit den enda som verkligen hjälpt henne och funnits där i allting .. vem ska nu hjälpa henne ?

Jag skrev ett sms till henne om att jag ville ta en paus för att jag inte orkade få så mycket skit kastat på mig..hon kan bombardera mig med massa sms efter att hon varit här om både det ena och det andra. Jag har alltid en klump i magen när vi ser och setts.

Går ni andra i terapi här? Vart fick ni terapi?

Kram till er alla kämpar!

@Rike Tack för omtanken. Han "super" kanske inte i traditionell mening. Han blir personlighetsförändrad men aldrig våldsam. Jag har ett fritidshus som en vän sagt att jag får åka till om jag behöver vara ifred. Jag harbingen plan men har en psykologkontakt. Jag älskar honom fortfarande och det finns fortfarande mycket som är bra. Nu vill jag att han skall inse problemet & ta reda på om han vill göra något åt det...

Hej! Nu är jag här igen... Otippat. Men efter en cykelolycka i somras och betydligt sömre mående på alla plan så vill jag sluta. Har druckit i princip varje dag i 2 år, allt från 5 öl till en liter vin.

Cykelolyckan borde varit ett uppvaknande men blev så rädd. Bröt bara 2 revben och slog i skallen rejält, hade kunnat vara MYCKET värre,hua.

Har en längre tid varit skakig, kallsvettig, illamående, noll aptit så har kämpat med allt för att få mig något om dagarna. Inte kunnat sova utan alkohol.

Har nu gått 2 dygn utan alkohol, illamåendet är kvar men kommer och går så lyckas äta mer vilket är skönt. Men känns som jag sover noll. Är rädd för DT. Har inga hallucinationer när jag är vaken mer än att synen är sämre (kan ju förstås vara sömnbristen och att jag behöver glasögon). Men har hypnagoga hallucinationer när jag ska sova. Eller att mina ben rycker till precis vid insomnandet vilket inte heller gör det lättare att somna, ångesten dämpas inte direkt. Räknas dessa in i DT eller är det sömnbristen?

Har iaf på riktigt bestämt mig den här gången. Vill vända både mitt psykiska och fysiska mående och vara den glada handlingskraftiga människa jag en gång varit. Inte den vars liv är centrerad av alkohol och självhat.

Vill helst klara mig utan läkarvård då beroendecentrat i större stad har bestämt att mitt go to ställe är en liten vårdcentral på mindre ort och vill helst undvika den. Men kanske finns andra sätt att få hjälp?

Tacksam för alla tips och ord jag kan få. Tillsammans kanske man kan flytta berg.

@Lunis
Stor igenkänning, även i mitt fall pratades det väldigt illa om mig.

Mitt enda råd är att bryta helt. Skickade meddelande att jag mådde för dåligt av kontakten och att jag nu skulle blockera samtal och sms (fick massor av sms bitvis).
Det handlade om min överlevnad.
Skuldkänslor? Absolut. Men allt mindre. Hon attackerar andra nu, inbland når hennes elaka prat om mig mina öron, men oftast av människor som förstår och tycker att jag gjort rätt.
Som min morbror sa, hon är skadlig att vara nära.

Men det är en stor sorg att inte ha en mamma.

@washington
Har du någon du kan åka till? Du ska inte befinna dig i hemmet med någon som super.

Har du någon plan för att ta dig ur detta?

@Angelcakes Tråkigt att höra.. Hur länge sen är det din sambo slutade dricka? Jag vet inte vad,som är vad men har man druckit länge förändras strukturerna i hjärnan vad jag förstår. Kanske tar det tid att "återställa". Vi har den värsta period vi haft. Det finns mycket kärlek och aldrig våld eller skrik men det jag beskrev räcker... Just nu, en tisdag håller han på att somna vid köksbordet efter ett par öl och två glas vin (vad jag vet). En helt vanlig tisdag. Förstår det inte. Jag saknar den han var och kan vara. Alkoholen är viktigare än intimiteten.

Bra att du inte fortsätter med henne. Fokusera på dig o ditt barn och ha absolut ingen kontakt.
Det kommer att bli bättre♥️

Livet går vidare. Har varit själv och inte träffat henne på några veckor, inte haft kontakt alls den senaste tiden. Märklig känsla men fridfullt. Är mycket för mig själv men längtar efter vanliga sociala kontakter utanför arbetet. Det är lättare på sommaren. Det finns planer i alls fall.
Har en bit till släkten så det är långt mellan träffarna.
Tankar energi från Al-anon möten och liknande.

@Vitvargen Tack för att du delar med dig! Ja förändring kräver vilja vilket kräver insikt... och inte ens där är vi. Tisdag idag, kalasdag tydligen...

@esterest Alkohol alltså... förstör så mycket. Har du tagit upp det?

Klarade det idag. Ville gå in på systemet, det är nästan ett automatiserat beteende, när jag ändå var och handlade men höll det jag hade lovat mig själv. Var knappt ens sugen då kroppen börjat reagera med avsmak på det sura röda vinet på sistone. Men jag vet ju att suget kommer komma för eller senare.

Har blivit väldigt tydligt för mig, när jag läser vad jag har skrivit, att alkoholen gör en till en stor egoist. Snacka om att bara vara fokuserad på sig själv och sina egna behov. Dags att börja tänka på de runtomkring som också drabbas.

Samtidigt märker jag hur en del, när man säger att man är alkoholist, säger ”nä, det tycker jag inte” Problemen förminskas och det kan nog vara för att om jag är det, är kanske de också det? Det är så väldigt lätt med självbedrägeri.