Senaste kommentarerna i forumet

Mitt alkoholproblem – en öppen berättelse

I mars i år kom ett brutalt uppvaknande. Jag mådde riktigt dåligt – alkoholen hade på något sätt tagit kontroll över mitt liv. Jag räknade ständigt på hur mycket som fanns hemma, såg till att alltid ha tillräckligt för att kunna bli full. Det blev min vardag. Men just där och då bestämde jag mig – det räckte. Jag valde att sluta helt.

Och det funkade. Inte en droppe på 15 veckor. Under den tiden mådde jag bättre än på väldigt, väldigt länge. Jag gick ner i vikt, sov bättre, blev gladare, hade mer energi – det som tidigare känts omöjligt fixade jag hur lätt som helst. Jag kände mig nästan som Superman.

Sen kom semestern. Vi åkte ner till Spanien för att hälsa på vänner. Första dagarna drack jag inget – men så en kväll föll jag dit. Tänkte: ”Äh, jag är ju stark nu – en kväll gör inget.” Och det gjorde det inte – just då. Det gick bra. Ingen bakfylla, inget sug efter mer. Så jag drack några kvällar till. Fortfarande under kontroll.

Men väl hemma fortsatte jag i semestermode. Det var lugnt – tills vi hade ett annat par över på middag. Jag och han hamnade i en rejäl blöt kväll. Och sen… tappade jag greppet. De senaste fyra dagarna har jag druckit mycket. För mycket.

Nu sitter jag här, med ångest, skakningar, kallsvettningar och en överväldigande känsla av skam. Jag mår dåligt – både fysiskt och psykiskt.

Jag skriver det här inte för att få tröst, utan för att påminna mig själv (och kanske någon annan där ute) att det här är något jag måste ta på allvar. Jag har ett alkoholproblem. Och det är inget jag kan lura mig själv att jag inte har – oavsett hur bra det ”funkar” vissa dagar.

Det här är inte slutet på resan – men det är ett tydligt tecken på att jag behöver fortsätta kämpa, ärligt och helhjärtat. Jag vet att jag mår bättre utan. Och jag vet att jag kan – för jag har gjort det förut.

@Himmelellerhelvette ❤️Du behöver inte be om ursäkt för vare sig det ena el andra. Jag vet att du menar väl och vill att jag ska må bra🙏🏻 Jag tänker att vara ett barn och se sin mamma bli psykotisk måste vara jätteläskigt😱Att se den man älskar och som ska ta hand om en bli en helt annan person kan man inte förstå själv som barn utan man behöver en annan vuxen som förklarar och stöttar🙏🏻

@Andrahalvlek❤️ Tack för ditt inlägg, om dina mammakänslor samt dina tankar och råd🙏🏻

Vad jag kommer skriva nu kan låta som ett försvar vilket det inte är för jag behöver inte försvara mig utan mer berätta om hur det är för mig.

När våra barn var från småbarnsåldern upp t tonåren var det enkelt att vara mamma. Men, när vår son kom i tonåren ställdes det helt andra krav på oss föräldrar. Under några år var det riktigt tufft! Jag var rädd att något skulle hända honom och jag tvivlade på min betydelse för honom. När dottern var ca 16, 17 år började nog hennes bipolaritet vilket vi inte visste då. Hon var verkligen utmanande och kunde dra iväg som längst var hon borta i tio dagar utan att vi visste var hon var men kunde få ett enda ord som svar på SMS. Under denna tiden blev hon helt ensam i skolan pga en konflikt. Jag blev även då väldigt tvivlande på mig själv vad det gällde betydelsen för min dotter. Denna tvivlan berodde mycket på min dåliga självkänsla. När hon sedan blev sitt vanliga jag så var hon inte alls särskilt krävande. Jag satte nog lite snäva gränser pga min rädsla av att förlora. Vi har pratat mycket om detta.
Senaste gången hon var manisk var hon inte lika arg som tidigare. När hon låg inne nu vid jul så var hon inte manisk och hon lyssnade mycket på vad jag sa.
Jag skulle vilja säga att vår dotter kräver aldrig ngt från oss snarare tvärtom vill klara sig själv. Fast, hon ber om hjälp när hon känner att hon behöver. Hon har mycket dålig ekonomi. Hon ber aldrig om matlådor men jag ger henne det emellanåt ändå. Hon skulle hellre äta ris en hel vecka utan behöva be om mat. Maken hjälper henne att sköta ekonomin.

Om hon inte hör av sig på några dagar så behöver det inte ha hänt ngt men jag är lite för traumatiserad för att bara låta det bero. Fast jag jobbar på det. Sedan kan hon komma flera dagar i rad t oss el ringa. Det är lite som att klippa navelsträngen många gånger om. Jag skulle aldrig neka henne att komma t oss såvida jag inte har ngt inbokat. Det skulle jag inte heller m min son. Även om jag kände att jag behövde vara själv. Dottern är ju också ett mycket trevligt sällskap.

Det här lät ju ändå som ett försvarstal🙈 men det är så här det är. Jag jobbar på vissa områden tillsammans med min terapeut för att kunna släppa taget. Vissa områden kommer hon alltid behöva stöd med. Men mycket ligger hos mig att kunna vila i känslan att det behöver inte ha hänt ngt om vi inte har kontakt. Att jag inte kan rädda henne ur ensamhet. Men jag är också som jag är. Som min terapeut säger ” Du är mycket moderlig”. Även om jag hade det bra i min barndom så kompenserar jag ändå för vad jag saknade till min barn. Faktum är att hon försöker göra något nästan varje dag. Nästa vecka ska hon börja arbetsträna. Men likväl är hon ensam och utsatt. Och jag tycker inte vården tar sitt ansvar fullt ut.

Kram🤗

@Maud Jag tillhör din hejaklack! You go girl!

Kram 🐘

@Chachi Välkommen hit! Skriv och läs mycket här på forumet så kommer pusselbitarna falla på plats så sakta en i taget. Det är med missbruk som med ångest, det krävs acceptans innan man ens kan försöka börja jobba med sig själv.

Nu är det så här. Jag vill inte ha det så här. Jag ska göra något åt det. Jag vill göra något åt det. Sen måste viljan vara genuin, inifrån och ut. Inget påklistrat hittepå.

Tre nyktra månader är en bra start, då hinner både kropp och knopp läka litegrann.

Kram 🐘

@Shiba Grattis till dina första 30 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Fortsätt som du gjort hittills, fördelarna ramlar in efterhand. Skriv mycket, det funkar som en slags självterapi. Alkoholen är ofta bara ett symtom - det är orsakerna till att vi dricker som vi måste ta itu med, en grej i taget.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Känner absolut igen mig i allt du skriver. Precis så känner jag det också. Nu är vi på sjön och det finns typ 0 privacy vilket är extremt utmanande. Alla ska vara tillsammans hela tiden, vi är några båtar som är ute tillsammans… Jag försöker dra mig undan så gott det går för att inte bli tokig. Min familj älskar det så jag får liksom bara hänga med.
Jag skulle egentligen inte klaga då jag har ett fantastiskt liv med fantastiska möjligheter och jag skäms lite för det men så är det!
Detta år har jag blivit mera medveten över mina behov för att sedan inte krascha totalt när jag väl kommer hem.
Känns skönt att veta att vi är flera som har det så här för jag känner mig urusel som människa. Stor kram 🥰❤️

Då är dagen D här. Den snysfria första dagen.
Slängde dosan 06.50 innan hemgång från jobbet. Den här gången behöver jag inte sluta att dricka vin för att inte trigga nikotinsuget. Det är redan gjort ju.
Så här långt går det bra. Bara letat efter dosan ett par ggr....Men så har jag ju sovit till nyss oxå...
Jag kommer att få abstinens det vet jag men det är övergående och det är det som ska få mig nikotinfri. Just det där att stå emot suget o rida ut de där stunderna. Bita ihop o bara andas igenom. Egentligen samma grej som jag gjort med alkoholen men lite tätare o mer i stund o vardag.
Det här klarar jag!

Hej! Jag dricker gärna alkohol på middag med vänner/partner, jobbfest, julbord, middag hemma, vin på altanen etc. Dricker aldrig ensam. Men jag dricker ganska snabbt när jag dricker och dricker många gånger för mycket. Förr när jag var yngre hade jag problem med att jag blev ibland våldsam och väldigt otrevlig. Nu är det bättre men jag spyr väldigt ofta och blir ofta så bakis att jag blir kvar i sängen dagen efter. Med ångest. Ibland minnesluckor och ibland bara ångest över saker jag sagt, eller kan ha sagt.. Jag fick nog för 1/2år sen då jag försökt att få bort dessa tillfällen och hålla mig till att dricka lagom och så mycket att jag inte blir så bakfull men misslyckats flera gånger. Jag drack sen inget på 6månader. Var inte jobbigt, bara socialt att inte dricka på fest och så. Under semestern ville jag testa igen. Gjorde upp några planer. 2 av 4 tillfällen gick det bra eller om det bara var tur. Men de andra 2 blev jag kvar i sängen bakfull efter att ha spytt hela natten.. Vissa säger att man kan bli ”lite bakis efter en kul kväll”. Hur mår de som dricker måttligt? När har man problem? Jag kan som sagt hantera det ibland men ibland spårar det. Jag vill kunna dricka måttligt med vin till mat, vara med på julfester etc men jag är så trött på att bli så bakfull och också rädd för de gångerna jag dricker mycket vad jag säger till andra och hur man betett sig. Jag ser inte att jag har jättestora problem med alkohol men ändå att det känns som ett problem. Hur tänker ni?

@högtuppinorr .Wow.Wow & du stod emot det jobbiga suget & de besatta tankarna efter A.Det är stort.Du höll ditt löfte till dig själv!Det är så man växer,skapar tillit till sig själv, sinnesro & självförtroende.Du ser att det är möjligt att vara nykter & stå emot starka sug.Vad gjorde du istället för att dricka A?Har du testat några strategier & verktyg?Och ett stort varmt grattis till 14 nyktra dagar.En fin gåva du gett dig själv att låta kropp & knopp läka genom att avstå från alkohol.Snyggt jobbat!

@Silvertärnan .Fina insikter.Tror åxå att rädslan över att släppa ” snutte-filten” A är en bidragande faktor till att man dröjt så länge till att man tagit tag i sitt problematiska drickande.Vad ska man då ta till när ångest, oro & stress skriker?Vad ska man ta vägen med sina känslor av att vara arg, ledsen, besviken & sviken?Vad ska man kurera sig med då.Man tog den enklaste & snabbaste vägen via vin.Trodde man tills man kände att pimplandet sög musten ur en.Man mådde fysiskt & psykiskt dåligt.Noll energi att göra saker på to-do-list ja till roliga saker med.Man försummade nära & kära.Till slut insåg man att det fick va nog.Iallafall var det så för mig .Då & där fanns det ett ” öppet fönster” till förändring.Och under tiden som nykter har man förstått att 50% av allt det som var dåligt i livet berodde på alkoholens bieffekter.50% att arbeta med sig själv genom nya vanor & Verktyg som HALT.Heja oss som kämpar för en hållbar nykterhet & ett bättre liv.

God morgon!
Igår var suget stort och mycket velande om jag ändå inte skulle köpa ett 6-pack och hålla mig till bara det fatet jag ändå vet att det slutar alltid med att jag köper mer när dom börjar ta slut. Sen landade jag i att jag faktiskt uppnår mitt delmål på 14 dagar nykterhet om jag avstår så idag vaknade jag upp stolt över mig själv och konstaterar att jag varit nykter 14 dagar i rad vilket inte hänt på flera år, måste säga att jag är så sjukt stolt över mig själv 😊

Jag som nämnde My Skarsgård idag - så ramlade jag över den här artikeln. My ❤️

https://www.mabra.com/halsa/lakaren-my-skarsgard-alla-kan-utveckla-alko…

@Shiba .Välkommen hit.Att använda AH som en dagbok/journal är toppen.Att bolla tankar,känslor,erfarenheter & kunskaper med andra härinne på forumet är till extrem stor hjälp.Läs & skriv här ofta.Grattis till 1 månad.Stort.

@Chachi .Hej & välkommen hit till AH som fungerar som ett anonymt stödforum.Det kan verkligen vara en utmaning att sluta med A.Läs & skriv här ofta.Gör alkoholprogrammet härinne på AH som du hittar under stöd.Låter som att du behöver börja med en paus från A, då ditt drickande fortsatt att eskalera.Sätt ett mål.Börja med en nykter dag.Nykter helg,vecka,månad,3 mån. Prata med någon:
Att dela dina tankar och känslor med en vän, familjemedlem eller terapeut kan vara stödjande.
Hitta alternativa aktiviteter:
Ersätt alkoholen med hälsosammare vanor och aktiviteter som får dig att må bra.
Sätt upp realistiska mål:
Börja med att minska ditt intag eller ha nyktra perioder.
Undvik frestelser:
Ta bort alkohol från ditt hem och undvik situationer där du vet att du brukar dricka.
Lär dig hantera sug:
Var förberedd på att suget kan komma och gå, och hitta sätt att hantera det utan att dricka.
Var stolt över dina framsteg:
Notera och fira dina framgångar, även de små stegen.
AA erbjuder gemenskap och stöd för alkoholberoende genom möten och delning av erfarenheter.
Behandling:
Det finns olika typer av behandling, inklusive medicinering, psykologisk behandling och självhjälpsgrupper.
Viktigt att komma ihåg:
Det är okej att be om hjälp: Det är ett tecken på styrka att söka stöd när du behöver det.
Du är inte ensam: Många människor kämpar med alkoholproblem och det finns hjälp att få.
Återfall är en del av processen: Det är viktigt att inte ge upp om du skulle få ett återfall, utan fortsätta kämpa. Och återigen varmt välkommen hit!

Hej!
Börjat få rejäla humörsvägningar när jag dricker, skriker & börjar gråta. Skämmer ut mig gång på gång.

Det började 2021 när min dåvarande sambo jag levt ihop med i 15 år var otrogen när jag hade deckat i samma säng. Allt sket sig & jag flyttade till en nyrenoverad 1a mitt istan & skulle bo själv för första gången i mitt liv.

Med det kom singellivet igång, jag drack varje dag för att dämpa sorgen. Idag inser jag att jag bara gjorde allt värre. Gick hem med massa olika, vissa minns jag inte ens för jag var så alkoholpåverkad. Åt inget & rasade 11kg i vikt, blev sjukskriven från jobbet.

En September-dag 2022 gick jag på en dejt med en person jag tyckte var fin. Personen fick mig att känna känslor jag inte känt på länge. Vi gav oss in i relation en tid efter & har idag varit tillsammans i 3 år. Men har jag druckit mindre? Absolut inte! Har också fått min sambo till medberoende & det dricks vin i stort sett varje dag. Köper hem box efter box, går ut & äter och dricker. I mitt fall är det sånt fokus på alkoholen. VART man kan dricka, OM man kan dricka. Följer ofta inte med på saker om det inte finns alkohol i närheten.
Ska börja med en vit månad men vet att jag behöver längre tid än så.

Hur ska jag tänka bort alkoholen denna tiden?

Hej!
Jag har legat lite lågt och tänkt att vid 30 dagar ska jag göra mitt första inlägg, nu har det gått 1 månad och jag känner mig redo!
Vill använda forumet som lite av en journal, då jag är väldigt dålig på att föra en sådan själv.

Ser att det finns en gemenskap och goda tankar här inne när jag surfat omkring och läst lite, jag hoppas kunna vara en del av den någon dag!

@Silvertärnan Låter som att du har en fin process på gång med reflektioner, känslor, funderingar och tankar kring dig själv och kring ditt drickande. Jag skulle vilja säga grattis till det😁. Även om det många gånger kan kännas tungt, läskigt och ensamt så är det en bra process att våga närma sig sina känslor och sitt innersta liv. Där är basen och genom att lyssna på sina innersta behov och känna sina äkta och sanna känslor så kan man hitta nya vägar att vandra på. Vägar som kommer att leda dig till bättre mående och till ditt sanna jag där du är i kontakt med dig själv. Härligt! Det är en så spännande resa att närma sig sitt sanna jag, att nyfiket utforska sig själv och sina tankar om sig själv. Hitta den äkta jag som inte försvinner, bedövar känslor och flyr genom alkohol, vem är det? Ta sig själv i hand och stå upp för sig själv och den man är. Det kommer att göra dig starkare, tilltro på dig själv och goda tankar om dig själv. Självkänslan stärks liksom din självkännedom och självmedkänsla och det kommer att leda dig framåt och bli din inre vägvisare.

Jag tittade också längre fram i horisonten och funderade på hur jag ville att mitt liv skulle se ut då. Tittade också så långt fram som till pensionen, för jag ville inte bli en fylletant som startade dagen med ett glas och vinglade ute med mina hundar på deras promenad😂. Det gällde att göra en förändring nu och bli den jag ville vara i framtiden, frisk, fräsch, balanserad, tillgänglig, trygg, stark, levnadsglad och nykter. Jag är på god väg och varit nykter i över 3,9 år och jag ångrar inte en sekund! Allt blir bättre och jag mår riktigt bra, med ups and downs men det kan jag hantera på ett bättre sätt.

Så fortsätt ditt goda arbete med att nyfiket närma dig och utforska dig själv, det är en spännande resa! Kram❤️

Jag tror absolut du kommer kunna fortsätta vara festfixare framöver @2ansikten, det behöver bara byggas om nya tankebanor för dig, man ser görandet bakom drickandet efter ett tag. Det man tycker är kul är roligt även utan alkohol, det som inte är kul utan alkohol är inte roligt, på så sätt lär man också känna sig själv i vad man på riktigt tycker om om inte. Kram

Härligt när tre månader närmar sig @Silvertärnan ❤️ Där du är nu bestämde jag mig för nästa mål som var tre månader till men du verkar redan landat i vetskapen om att du aldrig mer vill dricka. För mig tog det 9 månader av nykterhet innan det förankrades i djupet av och i hela mig. Kram❤️

@Dan_Måne Bra jobbat! Jag sov också dåligt och hade ont i huvudet av och till i början, men det blir bättre. Jag tänker också att vi ofta har lite för stora förväntningar på ”quickfixar” när vi gör en förändring som att sova bra, gå ner i vikt, kunna springa snabbare mm. Man behöver ge det tid och gällande alkohol behöver hjärnan får tid att återhämta sig och komma i balans igen. När jag sov dåligt tänkte jag att återhämtning och avgiftning sker och då blev det lättare att orka med och jag var i alla fall inte bakis!😁.

Ha en bra dag och ge det tid och låt det ta den tid det tar. Förändring sker hela tiden även om den inte alltid är så märkbar i stunden, men goda effekter kommer!🌞

Toppen @Maud! Jag ser fram emot att få följa din resa! Jag började också snusa efter att slutat röka och slutat med nikotintuggummi😅

@ppilla God morgon 🙏🏼 Apropå din lättretlighet - började du självhjälpsprogrammet? Jag tror det kan vara behjälpligt för dig. Även kalendern har valbar "känsla" när man fyller i den. Jag tänker att du kan ju fylla i den och sen gå tillbaka och titta på statistiken och se när förändringen kom och vad känslan förändrades till tex. Jag tycker att svart på vitt är en motivator.

Önskar dig en fin och nykter dag 🩵

@Silvertärnan God morgon och vilken fin reflektion. I AA -(NA/CA) pratar man om "the window of opportunity" och när jag läser ditt inlägg tänker jag att det var exakt i ditt window du tittade ut. Det kan vara ett ögonblick där rätt sak faller på plats eller händer. Ett möte med en person eller något annat. Tips: "En beroendepodd" avsnitt 146. Jag har förvisso en personlig relation med Jeppe som avsnittet handlar om och trodde han var förlorad men även han fick sitt "window". Om du inte lyssnat på podden alls så gör det! Från början ☺️. Jag tycker personligen att de två första säsongerna gav mig mest men jag fortsätter att lyssna och vissa avsnitt har jag lyssnat om för att de innehåller så mycket bra kunskap, insikter men även likheter i tänk och beteende oavsett vilket som varit ens berusningsmedel. Markus Enochsson (68), My Skarsgård (16), Hanna Hellquist (168) har jag lyssnat om flera gånger! Några andra också såklart. Jag önskar dig en fin måndag 🩵

@Molnet Tack för dina tips. Dina pilar har varit så hjälpsamma🌸 men helt plötsligt så strunta jag i dom. De är när vardagen sätter igång och jag liksom inte hinner stanna upp och tänkta till utan jag tar till alkoholen av bara farten🤯🥲 både av tristess och trötthet.

Ny arbetsdag, jag tänker inte dricka idag. I januari hade jag svårt att styra bilen hem efter jobbet utan en sväng på bolaget. Den vanan har jag brutit. Men det kan gå snabbt att hamna där igen. Min kurator gav mig i uppgift att göra allt lite långsammare, ska försöka med de😅 känna efter hur de känns och vad jag behöver istället för att bara köra på!

Funderar en del på var motivationen att ta tag i drickandet kom ifrån den där helgen i maj. Den har legat och grott i många år. Jag tog lite hjälp av en alkoholcoache för några år sedan men då blev det bara en kort paus. Jag har läst här på forumet länge men i maj så verkar det som att beslutet verkligen slog rot. När jag läser andras trådar där suget, vanan och kanske rädslan för att verkligen försöka sluta beskrivs så känner jag väl igen det. Men samtidigt vill jag också säga - vänta inte med att göra ett riktigt försök att sluta. Bara för en helg, en vecka, och se var det tar dig. Vad har du att förlora på det? Du slipper ångesten, bakfyllan, självbedrägeriet för en stund. Du vinner kanske lite tillit till dig själv och din förmåga att du kan, om du vill. Det är ett sånt fint forum här på AH, mycket förståelse, omtanke om varandra, så för mig har det blivit lite av att jag inte heller vill missbruka den här omtanken och slarva bort den genom att dricka igen, tro att jag plötsligt, som genom ett mirakel, kan ha kontroll igen när jag inte kunnat ha det på 20 år. Det är slut med självbedrägeriet. Jag försöker se mig själv om 5 år, var vill jag vara då? Kommer alkoholen att ta mig till ett psykiskt och fysiskt bättre mående? Nej förstås inte. Så jag behövde förändra mig, utmana mig själv för att kunna återfå lite självrespekt. Siktet inställt på 25 augusti, 3 månader alkoholfri då.