Senaste kommentarerna i forumet

Söndags-glaset.

Består av iskaffe.

Jag uppdaterar min profilsida varje söndag med veckans glas som har varit. Utelämnandet hjälper mig lite med motivationen.
Förra veckan var jobbig dokumentation. Semester i sitt esse. Sociala event som jag inte riktigt orkade parera. Ångrar inget även om jag blev generad över summeringen. Så det blev desto viktigare att hålla nollan denna veckan.

Känner mig lite ömtålig och skör kring alkohol den här helgen. Vackra sommarkvällar på terrassen är en trigger. Precis som ”sensommar” på stan. Funderar hur vi ska göra med årets kräftskiva.

”Veckoplanerar” nästa vecka och har bara en kväll just nu som behöver ”en plan”.

Jag vinglar fortfarande med känslorna om ”måttligt” är bra nog?
Just nu lägger jag alls äna eventuella glas på restaurang eller när jag är bortbjuden. Dvs inga hemma.
Styr om en del sociala event till fika och brunch men blir istället frustrerad på allt socker! För mig är det nästan lika slitigt! Men landar nog i att nolltolerans blir för slitigt uppdrag för mig. Just nu. Men hoppas kanske lite att ett minimum intag är ett steg närmare.

@Molnet Låter som du haft en kanonsommar 😍 Alkoholfrihet. Liberated.

Kram 🐘

Fyra nyktra veckor idag, och som ska följa av ytterligare en nykter vecka som också blir den sista semesterveckan för denna gång. Saknar inte alkoholen men börjar känna att jag behöver egentid och rutiner igen. Kanske ett kvitto på att semestern varit lång för jag känner ingen jobbångest inför att börja jobba om en dryg vecka.

@2ansikten .Igår har varit & går inte att ändra på.Det är bara att acceptera.Imorgon vet vi inget om.Så oro över morgondagen är onödigt.Den dag vi har är idag.Och genom att göra nyktra val idag som gynnar vårt välmående så har vi en bra grund för att dagen & morgondagen blir så bra det går.Håller med Alla föregående talare.Prova olika aktiviteter är bra.Fylla tiden med nyktra aktiviteter.Våga prova nytt.Ta upp gamla intressen osv.Som en slags lek.Vara upptäcktsresande i sitt eget nya nyktra liv.Att lita på processen.Besattheten kommer att ge med sig med tiden.Men tankarna,suget efter vin/ flykt/ paus/dimma kan sitta i länge.Därför är det så viktigt att testa olika verktyg & strategier för att minska & hantera sådana känsliga stunder.Stresshantering.enkla sysselsättningar.Roliga aktiviteter att se fram emot.Och du kan väl fortfarande planera trevliga middagar & event som nykter.Duka fint,förbereda osv.Tex.Ett kaffekalas med hembakt/Afternoon Tea,Grillning med kubb/ bowl i trädgården.Eller en 3-rätters middag med nya,roliga a-fria drycker.Fler än man tror som kommer att uppskatta det.Välkommen hit!

Semestern rullar på men närmar sig sitt slut.Men inte riktigt än.Suger på karamellen ett tag till.Några inplanerade kulturdagar inplanerade i veckan som kommer.En guidad slottstur & museum & lunch på stan imorgon med min dotter.En dagsresa till Carl Larssons -gården på tisdag med bil & stop för promenad&/ bad,fika & mat.En roadtrip i miniatyr.På onsdag kommer en släkting till min stad & vi får se vad som händer då.Har kommit in i ett riktigt semestermmood.Somnar sent & vaknar sent.Har kommit lite ur fas med vardagsrutinerna.Nja kanske bara en sak min rehabträning på min lymphaviber då.Ska ta tag i det från och med imorgon.I övrigt har jag solat & badat mycket i juli.Träffat vuxna barn deras partners & haft skoj med mina barnbarn.En 3 dagars roadtrip & hotell blev det med.Plockat mycket skogshallon,smultron,blåbär & kantarell.Många timmar i skog & mark.Nytta med nöje.Fyllt frysen,kokat sylt,njutit av färska bär,frisk luft & rörelse.Jobbigare än man tror att skogs lufsa.Fiskat en del.Nu har jag intagit lunch med hemkokt kantarellsoppa.Satt mig i min solstol med kaffe på balkongen.En tur till skogs för att plocka bär står på dagens to-do-list & ett besök på loppis ska det bli.Humöret & psykiska balansen är bra.Var längesedan jag mådde så bra.Fokuserar på fördelarna med nykterheten & tänker egentligen inte så mycket på mitt beroende eller 🍷🍺heller just nu.Vilket känns befriande.Små flyktiga tankar om att nu skulle det vara gott med lite vin/ ett litet rus &slappa dyker upp ibland.Ett sting av saknad & ”sorg” nyper till ibland men påminner mig då om mina pilar➡️🍷➡️🥳➡️🍷🍷🍸🍺➡️🥶😱. Då blir det lättare att välja bort.👍😄🎶🙏.Idag ska jag vara nykter.För om jag är nykter mår jag så bra det går & livet fungerar.Om jag dricker vin blir jag sjuk & ingenting fungerar.Jag jobbar på bra med min nykterhet & gör bra val för jag är värd att må bra.Och ”🎶Du vet väl om att du är värdefull?🎶

@Flarran Skrivterapi har jag också bedrivit här på forumet sen hösten 2019. Funkar svinbra! Så fortsätt skriv! Mitt skrivande ska bli en bok, 82 A4-sidor klara nu. Det är häftigt att läsa igenom allt från början, drygt 8.000 inlägg har jag fått ihop på snart 6 år. Plus allt jag skrivit i andras trådar! Men det får ingen plats i boken, där är det fokus på mina egna inlägg. Jag tänker inte sluta skriva, ni är ju mina vänner ❤️ Vänskap kan se olika ut, så länge den känns rätt i hjärtat är den rätt.

Kram 🐘

PS. Hälsan tiger still brukar jag tänka med min dotter. När hon är sysselsatt och mår bra får jag inga samtal och mess från henne. Men det stämmer kanske inte med din dotter?

@Himmelellerhelvette Jag tror att det är svinsvårt att bryta vissa beteenden. Med min dotter tex, som föddes svårt sjuk och sen har fått diagnoser på löpande band. Mammahjärtat är så stort, jag är så van att hennes behov alltid kommer i första hand. När hon blir akut sjuk stannar jag liksom i farten och sugs in till hennes sida som en krycka. Jag tror inte att någon annan kan hjälpa henne som jag kan göra. Jo, hennes pappa är betrodd. Personen på hennes boende? Nja. De får visa att de fixar enklare saker innan jag betror dem med värre saker. De klarar det okej hittills.

Det första man måste göra är att bli medveten om att man av nödvändiga skäl har utvecklat detta beteende. Fundera över det, går det att göra annorlunda? Nästa steg är att tydligt lämna över ansvaret, till individen eller personal, alltså ge tydliga direktiv. Sen måste man börja säga nej. Till individen och personalen. Och allt syftar till att man ska få lite mer livsluft själv. Lite mer rörelsefrihet.

Och det måste gälla även din dotter @varafrisk ❤️ Självklart har du odlat ett beteende där du oroar dig, och även curlar henne när det är behövs. Det sitter stenhårt i oss, som ryggmärgsreflexer. Det du kan göra är att sätta ord på det - skriv ett brev till din dotter. ”När du gör si och så mår jag si och så…” osv. Och kanske måste du vara tydlig med att ni inte alltid kan ställa upp. Att hon är vuxen och måste ta ansvar för sitt liv fullt ut själv. Är det hårt? Kanske. Att sen säga nej är svinsvårt, men allt vi övar på blir vi bättre på.

Min sits är lite annorlunda pga min dotters intellektuella funktionsnedsättning. Jag är god man till henne och därför ansvarig för hennes väl och ve. Men jag kan delegera mer, och det försöker jag verkligen göra.

Kram 🐘

@Andrahalvlek härligt med det där bubblande skrattet😄. Och nej, det är absolut inte synd om oss nyktra. Några klarar av att dricka alkohol, andra inte. Kort och gott bara en skillnad i beskaffenhet, folk emellan. Det tog tid innan jag kunde erkänna och acceptera att jag mår bättre utan. Men nu är jag där och jag mår så mycket bättre.

Jag känner att det är ett helt rätt beslut, att jag också har tålamod att låta det ta tid, @Himmelellerhelvette. Den 25 augusti är det tre månader nykter, det ser jag fram emot.

@Himmelellerhelvette det är så svårt, för det jag gillar är egentligen planering av middagar/event grejer. Men det bör ju gå utan alkohol också… jag ska beta av ”listan” du skrev med pyssel, plantering, träna… kanske jag finner någon tillfredställning in det. Idag ska jag måla.

@Silvertärnan låter lite skrämmande. Vad gillar jag… och vad kommer dyka upp. Men så rätt, vilket engagemang jag lagt åt att planera vad som ska drickas, hinna till systemet, kastat bort dagar när man varit bakis, minnesluckor som ska minnas och skammen omkring. Jag känner avsky för mig själv och valen jag gjort kring drickandet och dess kraft.

Hejsan! @Andrahalvlek, det var trevligt att du tittade in här en sväng. Det kan säkert framstå som att man väl är världens mest självcentrerade bekräftelse-junkie. Men det är väl inte därför man har skrivit så mycket som man har gjort här på detta forum en längre tid så att säga. Vill man ha hyllningsrop och sånt där om dagarna så finns det ju lite andra plattformar så att säga.

Det är ju bara för en oberoende musiker och kompositör egentligen exempelvis bara att producera exakt det som marknaden och världen i stunden vill ha, så visslas det och påhejas snart som sjutton om man går in stenhårt för den prylen. Men är inte så strukturerad och beräknande för att bry mig. Gör numera musik som min terapi mest och gillar nån det hela så är det ju trevligt. Känner alltså numera ingen press på att leverera, är mera chill så att säga vilket jag då är tacksam för.

Förresten, när jag skrev mitt första inlägg så trodde jag aldrig att det skulle komma att bli så pass omfattande som det ju har blivit. Psykologisk skrivterapi i realtid i princip. Trodde ju att mitt första inlägg här på forumet i stort skulle bli det första och det sista. Började väl egentligen att skriva i ren panik blandat med i det närmaste en total uppgivenhet. Det spelade ingen roll med nånting liksom, det kändes väl liksom som att stå vid stupets kant och där och då, försöka att ge livet en chans till. Detta fast det väl kändes rätt så meningslöst, mörkt och hopplöst på alla sätt.

Kommer ihåg att jag i mitt allra första inlägg skrev att man får ta små steg i rätt riktning var dag liksom och nog är det väl så allt. Vi har alla olika förutsättningar och är det nåt som jag har lärt mig efter hundratals timmar med läsning på nätet i olika forum. Så är det väl att det är lönlöst att jämföra sig med andra. Man kan inte göra mer än vad man orkar och klarar av. Minns min mor som hade svår bipolär sjukdom och som tungt medicinerad inte orkade att ens diska sin egen kaffekopp. Vilket jag som ung grabb väl ibland kunde tycka var lite värdelöst, slött och rätt fånigt liksom.

Men nu förstår jag då det hela bra mycket bättre. Minns även att jag sade till henne nån gång av hennes sista år i denna jämmerdal, att hon inte gjorde mycket, men att hon gjorde det bra. Hon hade ju en stark kristen tro och förlitade sig helt och fullt på Herren och hon lyckades ju faktiskt med det otroliga konststycket att ta sig från punkt A till punkt B om man så säger, utan att ge upp och hoppa av tåget i förtid som hon väl nån gång sade var ett trist beteende.

Det är väl nåt som gjort att jag själv kämpat på fast jag inte har känt mycket glädje och mening med livet alls egentligen. Har ända sedan barndomen mest upplevt livet som ett påtvingat tvång på nåt värdelöst sätt liksom. Kanske en prövning av Herren för att se vilket virke man består av. Kan väl säga att jag drack som jag gjorde i mycket för att orka stå ut med tillvaron. Har läst så mycket om att en del bara tror att man dricker sig till psykisk sjukdom. Men det kan då var tvärt om också, att det inte finns nån fungerande medicin mot det psykiska och då tar till flaskan och alkohol för en stunds lindring och för att få slippa känna sig allmänt miserabel. Men det funkar ju inget vidare det heller i längden.

Det står i Bibeln och budorden att man ska hedra sin fader och sin moder. Det tyckte jag väl att jag var dag gjorde under mina föräldrars tid här på jorden. För jag hoppade inte framför något tåg eller ned från den där höga byggnaden i staden som jag tänkte på att göra nästan var dag från att jag väl var en tio år och redan då var trött på att må psykiskt dåligt. Något som jag då ju inte ens viste att jag gjorde, ja att det var en sjukdom man hade. Trodde det hela var min personlighet helt enkelt.

Klagade ju heller aldrig över något, utan bet bara ihop och spelade glad och förnöjsam för att inte göra morsan bedrövad. Kände mig väl ofta mest som nåt husdjur kanske. På nåt sätt lite som en hund eller nåt sånt där, som ju bara i alla väder förväntas vifta på svansen. Varför jag kämpar på nu, det kan man då ibland fråga sig alltså. Har ju inte ork att ens gå utanför dörren ofta även om jag kanske känner motivation till nåt och då försöker, men ändå får ge upp och gå och lägga mig.

Skrev här om natten då jag var extra mörk i sinnet in en fråga till en sökmotor om hur man bäst tacklar psykisk ohälsa som dystymi med anstrykning av bipolärt med mera i en kombination med längtan till att berusa sig. Detta fast man vet att det ju inte är något att hålla på med. Fick väl nått AI-baserat standardsvar som jag redan i olika versioner hade i nån gammal dator sen tidigare. Har ju i många år samlat på mig en hel del med kunskap från det psykiska området. Det mesta har man väl känt till i en himla massa år. Gick ju redan innan datorernas intåg och läste på biblioteket för att få grepp rent psykologiskt om situationen.

Kan väl nu säga, att det är som är, det är bara att gilla eller acceptera situationen. Brukar väl även tänka att inget är så dåligt att det inte kan bli sämre. När jag oftast bara slog mig själv i skallen med nån kostsam flaska med starksprit eller starkvin så var jag ju inte då heller nån en muntergök precis. Bara mest bedövad och dimmig om dagarna. Nu är jag nykter realist och vet att även om man inte har upplevt någon större förbättring rent psykiskt sett. Så har man då en lite gladare mage och en ekonomi som går runt och tuffar på så att säga. Det får man väl vara tacksam för. Kör alltså alkoholfritt vidare.

Ha det gott!

Hej, jag får fruktansvärd bakfylla ångest varje gång jag druckit för mycket och känner stor skam. Jag dricker inte varje dag och kan inte dricka dagen efter jag druckit för mycket. Oftast går det 1-2 veckor efter en fylla som jag kan dricka igen. Jag har haft två perioder då jag varit nykterist, en gång under 4 år och senast 10 månader. Jag måddd fantastiskt under dessa perioder, gick ner i vikt, aldrig ångest eller skam. Bara lycklig och i kontrol. Jag vill nu starta en ny sådan period, inser att jag sagt detsamma senast 2 fyllorna men hoppas det går denna gång. Jag är ny på alkoholhjälpen och ser fram emot stödet.

De gick inte så bra att fortsätta nykter när jobbet drog igång. Enorm trötthet efter jobbet, orka inte hålla emot🥲 Även beordrad till extrajobb natt. Jag jobbar dagtid annars. De jag lärt mig är att tid för mig själv och återhämtning är så viktig. Men de är så svårt att få till. 6 veckor klara jag! Ska tillbaka till den känslan. Har druckit 3 kvällar denna veckan och är redan nedstämd och påväg åt fel håll i mitt mående. Allt känns mörkt och jobbigt. Nu vänder jag detta, tänker inte fortsätta längre ner i det mörka. Jag ska klara det!! Jag måste. Ska fokusera på alla positiva saker med att vara nykter.

Till er som läser denna tråd - vad är er erfarenhet av Al-Anon-möten?

@tugger Jag förstår dina känslor.
Jag har pratat med min sambo ett flertal gånger under åren och vid ett par gånger har jag brutit samma regel, ibland tappar man tålamodet, ibland är det precis där och då man behöver få ur sig det man behöver säga, och ibland kommer det bara utan att man hinner tänka efter själv.
Vi har haft flera lugna, fina och hoppfulla samtal när han druckit men vi har haft minst lika många otrevliga samtal. För mig är dock det enda det har gett mig en känsla av lugn att fått ur mig det jag behöver säga samt såklart en tyngd och oro för de kommande dagarna och framtiden men oavsett hur samtalet gått när han druckit så har dagarna och tiden efter varit desamma, som att vi aldrig ens har pratat om det.
Jag hoppas verkligen att en förändring sker för er och att du nådde fram i ert samtal! Och om inte så är det bara samla energin för samtalet på nytt och testa igen i nyktert tillstånd, de nyktra samtalen har ofta iaf gett mig 1-2veckor av lugn och några mindre öl än vanligt.
Lycka till!

@washington Ja precis så! Vi ska lägga nytt golv o ett rum = renoveringsöl, vi ska måla några plankor = målaröl, öl för gräsklippning, öl för grillning, öl för hård och jobbig dag på jobbet, öl för fira att dagen gått bra, öl för att fira att barnens mamma inte bråkat, öl för att barnens mamma har bråkat, öl för alla anledningar och de alla har till en början ett namn och en ursäkt.
Jag försöker påminna mig själv med det också men det är svårt. Ja jag känner samma sak med sorgen och ensamheten, känner mig oärlig att jag inte pratar mer med min sambo om det samtidigt tar det så mycket mer från mig och från oss av att prata om det för jag får många gånger löften om förändring och de bryts kort efter vilket får mig att ta mer avstånd och känner mig sviken.
Ja jag funderar på det, vid det näst senaste samtalet med min sambo så sa han att han vill sluta men att han inte vill söka hjälp för det, någon vecka och en hel del öl senare så tog han tillbaka allt. Han ville inte alls sluta dricka och såg det inte som ett problem, han var nykter när han sa det och det är sista gången vi pratade om det för det sista samtalet där bröt sönder mig extra då jag sett ett ljus i horisonten under samtalet innan det.
Det jag nu skrivit denna tråd för är just för att jag planerar att prata med honom om att vi behöver att han söker hjälp, för hans och för vår skull samt att jag själv även behöver prata med nån och få stöd. Jag är himla nervös för detta samtal.

Dag 2 idag, kan inte bestämma min väg framåt att köra måttfullhet eller totalt stopp men antar mindre är alltid bättre

@Källarmannen känner så väl igen mig här

@Himmelellerhelvette Det med kärlen känner jag till. Det var därför det gick åt helsike förra gången. Då klarade jag fint av det mentalt men blev extremt vätskefylld i kroppen. Men nu har jag en burk vätskedrivande som jag kan ta till. Sist såg jag gravid ut och kunde inte knäppa byxorna efter ca 10 dagar.
Men nu är jag rustad och laddad!😊

Men fy @Varafrisk, så bra att inget värre hände🙏
Jag förstår verkligen hur traumatiserad du har blivit och jag är ledsen att jag får det att låta som om det skulle vara lätt att släppa taget om det❤️ Jag önskar verkligen att du aldrig mer behöver få känna så, att din dotter får den hjälp hon behöver för att leva ett balanserat liv utan toppar och dalar🙏

När min mamma fått sina psykoser har jag också mått otroligt dåligt, när jag var barn viste jag ju inte helt vad som var vad men rätt fort förstod jag ändå att det inte var på riktigt men lärde mig tidigt att låtsas, jag hängde med i hennes psykoser för att hon skulle vara lugnare, sa jag emot blev hon arg för i hennes värld var det sant! Så sorgligt att jag fortsätte på det viset ända tills för bara något år sedan då jag började säga emot! Precis allt! Och jag var arg när jag gjorde det, med avsky sa jag ifrån på ett sätt som verkligen satte den tydligaste av gränser! Detta hade jag aldrig vågat om jag inte blev nykter. Men på samma sätt som med alkoholen kände jag att min botten var nådd i detta medberoende! Jag var helt slut! Efter detta fick hon en så kraftig psykos att hon slutade med sitt missbruk! Nu är hon en så liten ynklig, söt dam, bakom allt detta missbruk är hon bara snäll och försynt och vill inte vara till besvär, säger inget ont bara lyssnar och är lugn men mår fruktansvärt dåligt psykiskt och fysiskt! Förlåt att jag tog över ditt trauma och skrev om mitt men ibland så kommer bara orden som en process i min egen läkning, det är som om orden skriver sig själv🙏 Hoppas det är okej? Kram❤️

@Andrahalvlek jag snusar oxå pga av att jag slutade röka. Eller egentligen så blev jag torsk på nikotintuggumi isamband med rök stopp. Tuggade ett par år....min plan då var att snus är så äckligt att det kommer jag inte ha problem att bryta med.....Det är 10 år sen🤣
Jag kommer att köra på samma tanke mönster som när jag slutade dricka. Fullt fokus på det som är positivt. Inte att jag försmäktar utan att jag vill ha mer frihet och en fräsch mun.
När jag har 10.000 på snusfritt kontot ( och de 250 för vinet i v) Då ska det finnas en plan för pengarna. Investera? eller göra något alldeles extra för till mig själv el hemmet.
Längesen jag var så här taggad på något!😁😄🤑😊🥰

Ett av tipsen jag tyckte var väldigt bra var att hänga med på varje sug så som med ångest. Man hänger med suget upp till toppen och sedan klingar det av, precis som med ångest när den når sin topp och sedan klingar av @Maud.
Första tiden hände det typ varannan minut för att sedan bli lite mer och mer andningspauser emellan. Sedan ska blodkärlen anpassa sig efter att pumpa runt blodet snabbare med hjälp av snuset till att det blir långsammare när snuset inte längre stressar systemet, det blir väldigt trögt i hjärnan under den tiden, håller i sig en vecka ca. Så spännande att få följa dig på denna resa. En sak till var att jag viste innan att jag mådde bra psykiskt så när jag mådde riktigt dåligt kunde jag tänka ”jag mår egentligen bra, detta är bara abstinens!” Kram

@Andrahalvlek Ja, herregud jag vet knappt hur det gick till🙄 Som tur var inget brutet bara lite öm här och där samt lite blåmärken på kroppen.
Nu när jag börjar komma upp i åren är det så lätt att bryta tex en handled mm vilket även kan ta tid att läka. Nej, träning är verkligen den bästa medicinen för att ta hand om sig själv🙏🏻

Kram🥰

@Amanda L Jo vi är medvetna om att vi dricker för mycket båda två, men vi har börjat att ta upp problemet oftare nu som gott är, det känns som vi båda börjar förstå att vi måste hålla igen.