Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt för dig @rabbitgirl ❤️ Jag tror nog säkert att några få kanske kan klara av att lära sig efter ett destruktivt drickande men jag tror det är oerhört sällsynt! Ett råd du kan få som du inte bett om är att checka av med dig själv om ett år, två, fem år o.s.v. se om det fortfarande håller sig så stabilt som det gör nu, då har du hittat rätt för dig. Kram❤️

Jag förstår känslan @Silvertärnan ❤️ Jag upplevde att känslorna var väldigt starka de första månaderna in i nykterheten! Jag reagerade ofta på hur starkt allt kändes och jag tror också det beror på att vi druckit på alla känslor innan så vi vet inte riktigt hur känslor känns, speciellt de jobbiga men även när jag var glad kunde jag känna så oerhört starkt och bli så glad över hur skönt det var att bara låta det spira i mig. Jag har fått lära mig att känna alla jobbiga känslor genom mina nyktra år och det blir lättare och lättare att navigera. Kram

@Andrahalvlek tusen tack för stödet. Jag överrumplades verkligen av de här känslorna idag. Som du skriver så inser jag att gråta, vara ledsen och låta saker komma ut är mycket bättre än att försöka kväva känslorna. Måste bara öva lite mer på det. Kram!

Känner så väl igen känslan av "men jag vet inte ens vad jag vill göra". Den är skrämmande. Men så som många beskriver det så har alkoholen berövat oss möjligheten att ens hitta något spännande eftersom så otroligt mycket tid går åt till att planera vårt drickande, dricka, vara bakis och seg. Det är också viktigt att inse att sluta dricka inte bara handlar om det, det handlar så mycket mer om att omdefiniera vem man är, vad man mår bra av, vad man måste undvika för att må bra. Det finns ofta väldigt mycket under ytan som man trängt undan länge pga av alkoholen, saker man knappt är medveten om innan man är nykter en period. Man ger sig in på en spännande resa som nykter. Prova! 🙂

@Silvertärnan Så är det. När vi inte häller alkohol på våra känslor så känns de mer. Ilska, ledsenhet - och glädje! Ilska kände jag massor i början, så det bara bubblade inom mig. Men jag lärde mig att inte reagera i affekt, tänka igenom noga först, helst sova på saken.

Tiden efter barnen är tuff inledningsvis. Som om det finns stora tomrum i ens tillvaro. Det är värt att sörja, och med tiden skapar man en vuxen relation till sina barn, som också är fantastisk. Men det tar tid att vänja sig, hitta nya intressen. Fylla tomrummen.

Min upplevelse är att alla känslor mår bra av att få kännas mycket. Processas. Då kommer man ut på andra sidan till slut. Häller vi alkohol på dem kväver vi dem. Tillfälligt. De finns kvar inuti oss, kan komma ut i form av ångest. Gråta är bättre, det lättar på trycket.

Lider med dig, det är en tuff tid. Tog mig flera år att gilla läget fullt ut.

Kram 🐘

Skrev här för mycket länge sen. Idag vill jag reflektera över min historia och olika faser av beroendet. Det kan gå och fungera på så många olika sätt med ett beroende.
Fas 1
Drack mycket, 2016 var jag definitivt beroende. Smygdrickande, ett par gånger sjukskriven från jobbet pga bakfyllan, gjorde bort mig på flera fester, allmänt kaos. Drack i princip varje dag. 2 december fick jag panik och bestämde mig att sluta tvärt. Det gick.
Fas 2
Var helt alkoholfri under flera år. I början hade jag ganska starkt sug, mådde inte bra. Sedan gick suget över, men blev allmänt frustrerad av att inte kunna göra hur jag vill, leva som jag vill. Kunna äta god middag med ett glas vin.
Fas 3
Sen började jag dricka en del. Det var absolut inte lika mycket som förut, bara på helgerna, men det hände, kanske en gång per 3 månader att jag var bakfull morgonen därpå. Lite fel blev det ibland, men jag skulle kalla det för måttligt ändå. Kunde låta bli under 2-3 veckor, men som sagt, ibland blev det för mycket och det irriterade mig.
Fas 4
Pappa gick bort. Bestämde mig att lägga i bromsen. Drack ingenting under 1 år.
Fas 5 (nu)
Jag kan verkligen dricka måttligt. Sällan mer än 1 glas vin och en drink. Dricker oftast till maten, kanske 1 gång under helgen, ofta blir det alkoholfria helger . Jag blir mycket sällan påverkad, men maten smakar definitivt bättre. Jag anser att mitt drickande inte är ett problem längre. Det som övertygar mig själv är att jag har slutat tänka på vin hela tiden, planera, köpa, försöka gå ut bara för att dricka. Jag är inte besatt av de tankarna längre. Det har händ flera gånger nu att vinet i flaskan blir surt för att jag inte hade lust att dricka. Skulle aldrig fungera innan, ha ha. Ibland när andra tar ett glas känner jag bara, jag orkar inte idag.
Jag älskar känslan av att kunna leva som jag vill. Jag är försiktig för att jag vet hur min hjärna fungerar, har en typ av benägenhet till beroende. Men jag kan nu leva med det utan att behöva pressa mig för hårt, eller konstant kämpa med någonting. Det har liksom fallit på plats. Äntligen är jag avslappnad. Däremot det som är lite mystiskt är att jag inte vet riktigt hur jag har lyckats.

Wow @Maud! Bra att ta tag i det! Jag slutade också lite drygt ett år efter jag slutade med alkoholen, det var fruktansvärt! Men jag slutade från ena dagen till andra, hade snus inne från det att jag vaknade tills jag somnade så det var en abstinens som hette duga! Om några månader är det två år sedan. Jag gjorde som med alkoholen, läste på allt jag kunde komma över om hur det kunde kännas och hur man kunde må så jag var beredd. Lycka till! Kram❤️

Vad märkligt det kändes att komma till stugan den här sommaren. Tidigare år har alltid någon av barnen varit med, trots att de är från 20 och uppåt. Nu var det bara maken, hunden och jag. Jag blev så otroligt melankolisk över att inget kändes som vanligt den här gången, främst att inget av barnen var med. Maken har inga problem med alkohol, han tar gärna lite när vi är här i stugan. Jag brukar ju smussla även här men det har varit mycket svårare än hemma. Jag brukar ändå kunna få i mig en hel del när vi är här. Nu när jag är nykter så blev det en känslostorm när vi kom hit. Jag tänkte på alla år med barnen här, allt liv, stoj, alla minnen. Om jag hade druckit hade jag förmodligen kunnat kapa en del av känslan av melankoli, hällt i mig lite extra för att slippa känna det här. Men nu blev jag tvungen att ta in och verkligen känna. Det var jobbigt. Jag tänker att det nog är bra att träna på att känna djupare känslor, inte kunna fly som jag gjort tidigare med alkohol. Det var riktigt jobbigt, nära på panikångest. Jag ska bearbeta det här och fundera på hur jag kan ta hand om sådant här som kommer att dyka upp där minnen kopplade till starka känslor har påverkat mitt alkoholberoende. Jag vet att förändringar och separationer påverkar mig mycket. Jag vill gärna att saker ska vara som de alltid varit, men är fullt medveten om att livet inte ser ut så. Det var en nyttig lärdom jag fick idag.

@Surkärring Sket sej. Vi hade körsbär i kylen så frun föreslog lite rosé till bären. Solen skiner så jag min svage människa tycker det är en bra idé 😡 1 liter, slut. Nu blir det alkoholfri öl 💪

@B.Å Ja dit vill och ska vi inte! Tänk att jag har haft samma känsla. Även en känsla av baksmälla efter för mycket och många sociala åtaganden. Socialsmälla liksom. 🤔

Hoppas du haft en härlig lördag 🩵

@Maud Tack snälla 🙏🏼 Ja det var en lååång dag som avslutades med en timmes sol på näsan ute på en terrass. Skönt! Hoppas du njutit av din dag 🩵

Du är stark som står ut och håller fasaden uppe, men det ska du inte behöva göra. Vad säger familjeterapeuten om det? Du behöver värna dig själv, han kommer aldrig göra det. Han förflyttar dina gränser, utan konsekvenser. Precis som has säger, så är det relationsvåld. För sådant finns INGA ursäkter.

@Andrahalvlek Det lär bli betydligt tuffare än alkoholstoppet🤣 jag har typ nikotin i min DNA. Men när jag lägger ihop summan av prillorn på en månad ( ca 5 stockar) så blir det ca 1500 i månaden....Det är arton jäkla tusen på ett år. Det är en utlandsresa det..
Sen är det ju inte så nyttigt heller.
Så jag är redo för batalj mot snuset!💪

@has tack för din berättelse!
Står just nu i valet om ja ska lämna eller ej. Varit tillsammans i 18 år och har förklarat för honom att de måste till en förändring.
Men ja ska hela tiden ställa upp. Ja ska hela tiden serva familjen. Han ser inte vilken skada han orsakar i relationen när han bara tar av min omtanke, min energi och mina intressen när det hela tiden pratas om tex egentid.
Ja känner att mitt liv och mina glädjeämnen inte är så viktigt…
Ja har förstått att han är otroligt duktig på att manipulera i sin beroendesjukdom. De värsta är att man går på de.
Så fort man har ett gräl så slutar de i att han säger förlåt, att han ska ändra sig, men handlingen kommer aldrig. Kanske att de håller i, i 2 dagar, men sedan är de åter i sitt gamla spår.

Har försökt via familjeterapeuten att få fram hur ja känner, ja frågar om han förstår, säger att han förstår, men sen kommer han inte ihåg vad vi pratat om.

Han sårar verkligen på djupet. Varje dag är de gräl om olika saker. Är de inte hushållssysslorna så är de barnen, är de inte något sårande han sagt så är de brist på handling.

Står så osäker just nu… För som du beskriver så är ofta reaktionen ”ja är ju nykter, är du inte nöjd nu?”.

Gud va ja känner igen mig när du beskriver om uppvaknandet! Exakt samma var de för min man! Han skulle typ börja föreläsa om de för att allt va ju så tydligt nu! Att han såg så många p arbetet etc som borde behöva hjälp, etc.

Har sagt till honom att ja vet att ja behöver ge tid för att han ska ha möjlighet att visa att han ändrat sig, men 9 månader tycker ja är väldigt lång tid nu…..

Tack för att du läser och svarar 💜

Precis så var det för mig också @2ansikten! Jag hade ingen aning om vad jag hade för intressen, hade jag ens intressen? Jag har provat allt möjligt under mina snart tre år som nykter, det är bara att prova sig fram tills man hittar, träning har jag alltid tyckt om så det hittade jag tillbaka till på en gång men man kan ju inte bara träna hela tiden så jag läste böcker, köpte olika pyssel, måla, virka, plantera, pusslade, gick med i bokklubb m.m.

Första månaderna hängde jag här på forumet all min lediga tid, det hjälpte mycket, frågade alla sånna där frågor som vad man gör med all sin tid m.m.
Ställ alla frågor du funderar över, vi har alla undrat och fått svar. Inga frågor eller känslor är dumma att fråga om. Kram

@Sattva Tyvärr inte, vindskydd och liggunderlag är utanför min komfortzon 🤣 Boka stuga med dusch och toa i en annan byggnad är så långt jag sträcker mig.

Tyvärr regnade det lite på oss, men skogen var ljuvlig ändå. Mäktig, så som bara nationalparker är. Där skogen fredats i flera hundra år.

Lite vilse gick vi också, så dagens stegmål är uppnått med råge. Förundranseffekten också 🤩 Nu är vi incheckade i stugan och vilar lite innan vi utforskar närområdet. Det har slutat regna i alla fall.

Kram 🐘

@mlejnel jag känner igen mig i delar av det du beskriver. Jag lämnade min exman på grund av hans alkoholism för 1.5 år sedan.

Han kom då till insikt och skulle göra allt för att bli frisk. Det verkade gå väldigt bra för honom och vår relation var tillbaka som den var när vi träffades.

Efter 10 månader köpte vi ett nytt hus och flyttade ihop igen.

Så här i efterhand känns det som att försämringen kom redan då vi hade skrivit på för det nya huset. När jag var ”fast” igen.

Mitt ex gjorde mycket praktiskt men jag blev lämnad själv med det emotionella ansvaret för relationen. Det blev sämre och sämre. Och han menade att han ju slutat dricka, var jag inte nöjd nu? Han som gjorde allt för mig, varför blev jag aldrig nöjd?

Allt som han lovat och sagt var viktigt för honom förändrades. Till sist sa han att han aldrig hade sagt eller lovat saker som jag helt säkert vet att han lovat och sagt, eftersom jag ju såklart inte hade gått in i relationen igen om han sagt ”jag blir nykter, men resten fortsätter som förut”.

Till sist började han bli elak igen och jag ställde kravet för att han, eller vi tillsammans skulle söka hjälp. Han vägrade eftersom han inte hade några problem.

Så jag flyttade, igen. Först med skammen att vi inte klarade mer än ett halvår ihop. Sen med ilskan över att bli inlurad i något jag tänker att han troligen måste ha vetat hur det skulle bli. Nu med insikten att det aldrig var mitt fel. Jag var inte alla de där sakerna han projicerade på mig. Jag reagerade bara normalt på en onormal situation.

Jag kan inte säga hur du ska göra. Men alkoholism är en större sjukdom än själva drickandet. Och det är personen som är sjuk som själv behöver inse det för att det ska bli förändring. Och jag tror att det är ett ganska hårt jobb, då mönstren som behöver brytas går långt tillbaka i tiden och man behöver möta delar av sig själv man inte ens är medveten om eller vill kännas vid.

Min exman var så engagerad i sitt tillfrisknande den första tiden. Han ville gå till botten med allt, för att verkligen förstå sig själv. Han menade till och med att vi kunde åka ut och föreläsa om det hela längre fram. Han var så otroligt tacksam och sa att jag hade räddat hans liv. Om jag inte hade lämnat honom hade han, enligt honom själv, bara följt spiralen nedåt.

Nu menar han att han mest hade lite otur när han blev alkis och att det till och med lite var mitt fel eftersom jag nångång i början av vår relation hade uttryckt att jag inte tyckte det var ok att dricka mer än 3 öl (har inget minne av det själv) så han kände direkt att han tvingades in i ett smygande.

Som du hör är detta inte ett sunt och friskt resonemang.

Jag har sedan uppbrottet fått hjälp hos kvinnojouren som kartlagt våld i nära relation och menar att jag under många år blivit utsatt för våld på alla nivåer, förutom just de fysiska slagen. Jag har inte fullt ut tagit in det som hänt ännu och får hjälp att bearbeta detta nu.

Min egen erfarenhet gör att jag berörs rejält när jag läser inläggen här om den starka viljan att rädda en alkoholist (men jag läser i ditt inlägg att du är förbi den tanken), eftersom jag lever med konsekvenserna av att ha befunnit mig i denna typ av relation varje dag.

Mardrömmar, panikångestattacker, utmattning är just nu en del av min vardag. Och det är verkligen en ny typ av vardag för mig, då jag alltid varit en stark person som klarat av svåra händelser många gånger i mitt liv utan att hamna här.

Om det var exmakens beroendesjukdom som gjorde att han betedde sig som han gjorde, eller om det finns underliggande problematik vet jag inte.

Men jag vet att vi som finns runtomkring dessa personer kan ta stor skada och själva bli sjuka om vi låter det pågå.

Så fundera över vad den här relationen gör med dig. Om den verkligen ger dig möjlighet att utvecklas och bli den du vill vara. Fundera på hur dina stressnivåer ser ut och hur det är med din energi. Alla dessa tänker jag är tydliga tecken på om en relation är sund eller ej.

Att en person blir nykter känns som det enda viktiga när en är i djävulsdansen med den som dricker. Men tyvärr är det inte hela sanningen. En nykter alkohlist kan fortfarande vara en väldigt toxisk person att ha runt sig om den inte förändrar och bryter mönster på djupet.

Ta hand om dig❣️

@Carisie usch det där med att dricka dagen före jobb, det var något jag sysslade med under det sista. Flera gånger i veckan, aldrig nykter och alltid bakfull. Tänker så ofta på det nu när jag tar mig till jobbet, spiknykter, nyduschat och lyssnar på radion….hur kunde man (jag och kanske du med) tycka att det var rimligt.

Jag har faktiskt vaknat med huvudvärk den senaste tiden, varma nätter har gjort att jag sovit så dåligt att jag nästan känt mig bakis på morgnarna. Men det är så skönt att veta att jag inte ÄR bakis, jag är bara trött och varm men inte bakis.

Måtte vi aldrig mer dit 💪

Och snart är hösten här, då ska jag vila och sova igen :)

@Källarmannen attans, men ja, vi kämpar vidare. Ingen alkohol idag för mig, jag tänker att nån måtta får det vara.

Hur länge ska ja orka?
Min man slutade dricka i oktober -24, med det egocentriska beteendet fortsätter.
Vi går till familjeterapi och kommer överens om saker, men när det kommer till hans del i överenskommelsen så är det som bortblåst.
Tex om egentid. Han ska ha egentid i garaget och ja ska ta hand om barnen med nattning och allt. Vi kom överens om att när man har egentid ska den andre inte störa. När han är i garaget så stör ja inte honom alls utan kämpar på med barn och hushåll. När han väl kommer in så är allt färdigt, mat står på bordet, eller barnen är nattade och allt är klart för att gå och lägga sig.
När ja är i huset så är alla hushållssysslor på mig. De klassiska ”säg åt mig va ja ska göra, så gör ja de” är en ständig fras här hemma. Ja står med allt…
Nu när jag bad om egentid (ber om att få egentid ca 1 gång/månad) för att baka till min mamma och till familjen, så har han hela familjen i vårt lilla kök. Ja får inte va ifred, ja får inte tänka färdigt, ingenting.
Blir arg och fräser ifrån att såhär bestämde vi inte att vi skulle göra mot varandra när vi har egentid, men han fattar inte va ja menar.
Ja stöttar honom i allt. Ja fixar med allt. Ja packar alla saker inför exempelvis en utflykt. Ja städar allt i hemmet. Planerar alla middagar. Handlar, tar hand om barnen, skola, kompisar, allt.. Ja har slutat dricka för att stötta honom. Men inget tillbaka. Han anser att han har gjort tillräckligt från hans sida med att ha slutat dricka.
Han har kvar sitt egocentriska beteende från när han drack, att allt ska vara på hans premisser hela tiden.
De finns mer till historien som ja inte orkar ta upp här. Men efter nästan ett år efter familjeterapi så vet ja inte va ja ska göra.
Vad hade ni andra gjort? Inget är roligt längre. Ja har inget att glädjas över längre. Ja är och har varit under lååååång tid bara en städerska och kock.
Jag berättar va ja behöver i mitt förhållande, men får inget uppfyllt.
Så snälla, va hade ni gjort?

@Himmelellerhelvette blir så tacksam över svaren du ger. Känns mindre ensamt… frågan är bara vad jag tycker om att göra istället… jag vet inte ens vad jag gillar längre…

Åh så underbart @Andrahalvlek ❤️Jag älskar också naturen, finner lugnet i själen och förundran, tar in och fylls av livet i allt levande❤️Kram

@Andrahalvlek @Varafrisk @vår2022 och @Sattva, tack så jättemycket❣️ Det är så fantastiskt att få hänga mer er och några fler år in och år ut. Få dela med och motgångar med varandra och visa dem som kommer efter att vi finns och att det går att bli nykter och att livet blir bättre utan alkohol. Kram❤️

@Surkärring Känner igen mej, men vi kan bara kämpa på 💪 Jag började så bra med alkoholfri öl igår efter jobbet, smakade bra. Frun jobbade över så jag satt själv på altanen, och utan att jag var sugen så tändes tanken på en GT, och utan att jag egentligen hann tänka efter så satt jag där i solen med den 😡 Sen var det grill och ”det är klart vi tar vin till”. Men vad som plågar mej är ju att det gick åt 2 flaskor under sen eftermiddag och kväll. Återgick sen till alkoholfri öl, var väl lite bra i alla fall. Men nu tar vi krafttag under lördagen och söndagen så vi kan möta nästa vecka med ett leende.

Hej allihopa och tack för alla kommentarer! Det har väl inte gått riktigt som tänkt, har trappat ner men inte slutat helt. Men det är tanken! Första delmålet är 14 dagar nykter!